Pierre Turgeon

Året var 1987 och platsen Joe Louis Arena i Detroit, Michigan. Det var den 13:e juni och den årliga NHL-draften var orsaken till att allas blickar riktades mot Motown just denna dag. Buffalo Sabres var först ut och det spekulerades i om man skulle välja den högt rankade försvararen Glen Wesley eller kanske powerforwarden Brendan Shanahan. Det blev ingen av dom och inte heller den spelare som kanske blev mest framgångsrik trots att han draftades först som nummer 15, Joe Sakic. Nej, istället valde Buffalo den talangfulle playmakern Pierre Turgeon, som på två säsonger med Branby Bisons i QMJHL hade svarat för 268 poäng på 127 matcher.

Turgeon fick direkt höga förväntningar på sig då han debuterade i NHL redan säsongen därpå. Lagets stora profil, Gil Perreault, hade säsongen innan avslutat sin 17 år långa Buffalokarriär och nu hoppades fansen på att Turgeon skulle ta vid där ”Mr. Buffalo” hade slutat.

Efter sin debutsäsong började också den talangfulle centern leverera men till skillnad från Perreault, som hade två bra kedjekamrater i ”French Connection”-kedjan, inga direkta motsvarigheter. Att han ändå lyckades notera 106 poäng säsongen 1989-90 var riktigt starkt. Trots att Pierre hjälpte Sabres till slutspel under samtliga av sina säsonger med klubben så lyckades man aldrig ta sig förbi första rundan. Buffalo tröttnade på denna trend och 1991 involverade man Turgeon i en 7-manna blockbuster trade i utbyte mot New York Islanders stora stjärna, Pat LaFontaine.

Med sig från Buffalo hade Turgeon bl.a. Uwe Krupp och Benoit Hogue, och de tre skulle visa sig viktiga i Islanders kommande succésäsong. För när Turgeon funnit sig till rätta i sin nya omgivning och fått igång sin kedja, som flankerades av Derek King och Steve Thomas, så blev Islanders ett riktigt bra lag. Man överraskade hela hockeyvärlden med att slå ut de dubbla regerande mästarna Pittsburgh Penguins i andra rundan.

Men redan i öppningsrundan då man ställdes mot Washington Capitals tog man greppet om serien ledda av Turgeons fantastiska anfallsspel. Då inträffade den berömda händelse som förändrade alla förutsättningar för laget som var mycket beroende av sin förstacenter. Turgeon firade ett av de avgörande målen i serien och då tacklades han så illa av Dale Hunter att den axelskada han ådrog sig vid tillfället höll honom borta från slutspelet tills sent in i semifinalserien mot Montreal Canadiens. När väl Turgeon kom tillbaka var han alldeles för påverkad av händelsen och gick inte längre in framför mål med samma beslutsamhet. Hunter fick 21 matchers avstängning men det var ett billigt straff för att för alltid ha förändrat en spelares egenskaper.

Turgeons poängmässigt bästa säsong blev just den ovan nämnda, 1992-93, då han svarade för 132 poäng i grundserien och hans 58 mål den säsongen har sedan dess inte slagits av någon annan Islandersspelare. Dessutom förärades han med Lady Byng Trophy denna säsong som ligans gentleman.

Tyvärr kom Turgeon aldrig upp i samma form efter sin skada och under lockoutsäsongen 1994-95 valde Mike Milbury att, i en av de värsta bytesaffärerna i lagets historia, trada bort honom till Montreal Canadiens i utbyte mot den ständigt omotiverade Kirk Muller.

Turgeon fick nu chansen att uppleva sin pojkdröm, att som kapten leda Habs i jakten på Stanley Cup. Men trots att samarbetet med kedjekamraten Vincent Damphousse fungerade och trots att han totalt sett hade en bra säsong 1995-96 så krävde fansen mer från sin stjärncenter och när då Turgeon inte lyckades leva upp till förväntningarna började han buas ut av hemmafansen.

Situationen blev till slut ohållbar och 1997 tradades han till St.Louis Blues där han slapp den massiva uppmärksamheten från fans och media. Detta passade Turgeon mycket bättre men tyvärr drabbades han istället av skadeproblem vilket hämmade honom men han hjälpte ändå laget under 1999-00 till dess mest succéfyllda grundseriesäsong någonsin då man noterade 115 poäng vilket gav laget President’s Trophy.

Turgeon lämnade St.Louis 2001 som free agent och skrev istället på för Dallas Stars. Där fortsatte skadebekymren men han lyckades ändå nå 40 poäng under samtliga tre säsonger med klubben. Därmed hade han lyckats med att nå denna platå i smått fantastiska 16 raka säsonger.

Efter lockoutsäsongen 2004-05 skrev Turgeon på för Colorado Avalanche i ett sista desperat försök att få lyfta Stanley Cup-bucklan. Men Colorados storhetstid var då sedan länge över och 2007 meddelade Turgeon att karriären var över.

Många menar att Turgeon hade nämnts som en av sportens främsta genom tiderna ifall han bara visat lite mer hjärta, tuffhet och karisma, men nu räknas han ”bara” som en av de bästa under sin tid.

Han och hans fru bor för närvarande i utkanten av Denver i Colorado och dagen före julafton 2010 skedde en tragisk händelse då deras dotter Elizabeth dog i en bilolycka, bara 18 år gammal.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s