Mike Peca

Mike Peca eller ”Captain Crunch” som han också kallades var en stark ledargestalt både på och vid sidan av isen, var han än spelade. Han inledde sin juniorkarriär 1990 i Sudbury Wolves där han visade lovande takter redan från start. Men det var först säsongen därpå, när han tradades till Ottawa 67’s, som han började visa riktiga tecken på talang. Detta fick Vancouver Canucks att drafta Peca i 1992 års draft som nummer 40 totalt. 1994 var ett händelserikt år för Mike då han både var med och vann guld i junior-VM och fick debutera i NHL för Vancouver i fyra framträdanden.

Under den förkortade säsongen 1994-95 tog han en ordinarie plats i Canucks som dock var mer intresserade av att knyta till sig Alexander Mogilny under sommaren 1995 och därför tvingades ge upp Peca utan att riktigt veta hans fulla kapacitet. Buffalo däremot fick snart veta vad man fått, en utmärkt defensiv anfallare som alltid jobbade hårt och som var väldigt effektiv i numerära underlägen. 1997 vann han Frank J. Selke Trophy som ligans bäste defensiva anfallare.

1999 var Peca så nära man kan komma att vinna Stanley Cup när han som kapten ledde laget till final där man dock fick se sig besegrade av Dallas Stars.

Säsongen 2000-01 spelade han endast tre matcher och dessa för Kanadas landslag i hockey-VM i Tyskland. Peca och Sabres kunde inte komma överens om ett nytt kontrakt och därför valde han att inte spela alls. Sommaren 2001 tradades Peca till Islanders i utbyte mot bl.a. Tim Connolly. Han blev genast utnämnd till lagkapten och han formligen frälste Islanders fans genom att leda laget till playoff för första gången sedan säsongen 1994-95. Islanders var på väg mot något riktigt stort under detta slutspel men i den hårda serien mot Toronto Maple Leafs fick man till slut ge sig efter att Peca skadats illa efter en ful tackling av Darcy Tucker i den femte matchen. För andra gången i karriären fick Peca ta emot Frank J. Selke Trophy och det är även senaste gången en Islandersspelare vunnit en individuell utmärkelse efter säsongen. Dessutom kunde han hänga en guldmedalj runt halsen efter Kanadas vinst i OS i Salt Lake City 2002.

Islanders tog sig till slutspel även de två kommande säsongerna mycket tack vare sin kapten men man var aldrig riktigt lika nära att gå vidare från första rundan som mot Toronto. Efter den inställda säsongen 2004-05 tradades Peca till Edmonton Oilers mot Mike York. Där var han åter med om att komma så nära man kan utan att gå hela vägen.

Oilers askungeslutspel tog dom ända till final där man dock förlorade mot Carolina Hurricanes och efter säsongen skrev Peca istället på för Toronto Maple Leafs som free agent. Där blev det bara 35 matcher för den ärrade veteranen då han trasade sönder sitt högerknä i en kollision med Chicagos Jim Vandermeer vilket krävde operation och vila under resten av säsongen.

Han var tillbaka på free agent-marknaden året därpå och jagades av bl.a. Toronto, New York Rangers och sin gamla klubb Buffalo Sabres. Det blev dock Columbus Blue Jackets som fick Pecas signatur. Där var han under 2009 med och förde laget till sitt hittills enda slutspel och detta blev även Pecas sista framträdande i NHL.

I januari 2010 meddelade han att karriären var över och han jobbar numera som studioexpert på den Kanadensiska TV-stationen TSN.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s