Garth Snow

Garth Snow hade en lång och ganska brokig karriär som spelare. Han draftades redan 1987 av Quebec Nordiques och hamnade sedan i University of Maine Black Bears där han blev en storstjärna. Under sina tre sista säsonger i college hade han otroliga 64-8-3 som statistik och under 1992-93 förlorade han inte en enda grundspelsmatch. Han blev utnämd till NCAA All-Star Team och framtiden såg mycket ljus ut för Snow.

Innan Garth gjorde sin NHL-debut spelade han med USA för att ta en plats i Lillehammer-OS 1994. Väl i Norge uteblev succén för USA som hade problem med lag som Frankrike i gruppspelet och sedan krossades av Finland i kvartsfinalen, inte riktigt vad Snow och de övriga i laget hade hoppats på. När han kom hem igen rapporterade han till Nordiques och gjorde fem matcher för NHL-klubben samt ytterligare några för farmarlaget Cornwall Aces. Under den nedkortade säsongen 1994-95 var han Cornwalls nummer ett och hans fina spel i AHL väckte andra lags intresse.

För när Nordiques bytte stad och land för att fortsätta i Denver följde Snow inte med. Istället tradades han till Philadelphia Flyers mot två draftval och under tre säsonger backade han upp Flyers förstemålvakt, Ron Hextall. Men när det var dags för slutspel 1997 var det Snow som fick leda laget till Stanley Cup-final där laget dock föll mot Detroit Red Wings.

Snow tradades precis innan trade deadline 1998 till Vancouver Canucks i utbyte mot Sean Burke. I Vancouver fick Snow äntligen förtroendet som förstemålvakt men Canucks hade då ett par svåra år och Snows speltid halverades redan till nästa säsong då han fick stå tillbaka för Felix Potvin som plockades in från Islanders under säsongen.

Efter en säsong i Pittsburgh Penguins, dit han kom som free agent 2000, skrev han på för Islanders året därpå. Han backade upp Chris Osgood under 2001-02 och hade sedan en kanonsäsong 2002-03 då han mer eller mindre konkurrerade ut Ozzie. 2003-04 fick han åter hård konkurrens, nu från Rick DiPietro som tog över som Islanders nummer ett.

Under lockoutsäsongen 2004-05 åkte Snow till Ryssland för att lira med SKA St.Petersburg men när NHL drog igång igen återvände han till Long Island för en sista NHL-säsong.

Den 18 juli 2006 meddelade Snow att hans spelarkarriär var över och Charles Wang utsåg Garth till GM för Islanders istället för Neil Smith som bara haft posten i 41 dagar. Kritiken för detta beslut lät inte vänta på sig men Snows kritiker tystnade snabbt efter ett par smarta drag som tog spelare som Ryan Smyth, Bill Guerin och Doug Weight till klubben. Hans tålamod med lagets unga talanger har också lovordats och spelare som Kyle Okposo och John Tavares är exempel på talanger som Snow knutit upp via drafter genom åren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s