Butch Goring

Butch Goring, eller Robert Thomas som hans förnamn egentligen är, nämns ofta som den pusselbit Islanders saknade i jakten på Stanley Cup-pokalen i slutet av 70-talet.

Goring var en ettrig spelare fast på ett schysst sätt. Under sina 1107 NHL-matcher drog han endast på sig 102 utvisningsminuter, något som låter helt otroligt i dagens hockey.
För sitt gentlemannamässiga beteende på och utanför isen belönades Butch 1978 med Lady Byng- och Bill Masterton Trophy.

Vid den tiden spelade han fortfarande för Los Angeles Kings för vilka han draftades 1969. Islanders GM Bill Torrey hade länge varit förtjust i Gorings spel och på trade deadline 1980 kom Torrey att göra det byte som förmodligen förändrade allt för Islanders chanser i stundande playoff. Billy Harris och Dave Lewis skickades till västkusten i utbyte mot Butch Goring som i slutspelet kom att göra 19 poäng på 21 matcher.

Hans poängproduktion stagnerade något under de kommande säsongerna men det var inte så konstigt med tanke på att spelare som Bossy och Trottier fick maximalt med speltid eftersom de öste in poäng. Däremot var Goring alltid värdefull i slutspelen och 1981 tilldelades han Conn Smythe Trophy för mest värdefulla spelare i slutspelet då han svarade för 20 poäng på 18 matcher.

I takt med att Islanders framgångar uteblev från och med 1984 gjorde de sig av med de flesta av sina stjärnor. Goring placerades 1985 på waivers där Boston Bruins plockade upp den hårt jobbande centern. Men efter 39 matcher med laget avslutade han spelarkarriären bara för att året efter utses till Bostons huvudcoach.

Han fick dock lämna detta jobb efter ett drygt år och kom istället att försöka återuppta sin spelarkarriär i AHL. Detta misslyckades och istället återgick han till att coacha, denna gång Spokane Chiefs i WHL. Efter jobbet i Spokane anställdes han av Islanders som huvudcoach för Denver/Utah Grizzlies. Där stannade Goring i fem säsonger innan han återvände till Long Island för att ta över som Islanders huvudcoach 1999-00. Efter två säsonger i Islanders fick han lämna sitt uppdrag och han försökte istället i ECHL och Anchorage Aces.

Men till slut gav Goring upp coachingkarriären för att jobba som TV-kommentator. Han var rinkreporter för Hochey Night In Canada innan han inför säsongen 2010-11 ersatte Billy Jaffe som Islanders expertkommentator.

Ett av Gorings stora kännetecken är de två unika hemmagjorda läderhjälmarna som han använde från 11 års ålder och genom hela sin karriär. När han tradades från Los Angeles målade han helt enkelt om dom till en blå och en vit variant.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s