Bryan Trottier

En av de mest kompletta hockeyspelarna genom alla tider.

Så kan man sammanfatta beskrivningen av Bryan Trottier, den kanske mest komplette hockeyspelaren genom alla tider. Lika fruktad som han var för sina offensiva kvalitéer, lika bra var han i det defensiva arbetet då det gällde att spela tufft och jobba hårt. Trottier och Mike Bossy blev snabbt en dynamisk duo som på ett nästan telepatiskt sätt fann varandra på isen. Deras lagkamrat Garry Howatt myntade smeknamnet ”Bread and Butter” om de två eftersom de passade lika bra ihop som bröd och smör. De flankerades av olika vänsterforwards under säsongerna men oftast var det Clark Gillies som tillsammans med ”Trots” och ”Boss” bildade den fruktade kedjan kallad ”Trio Grande”.

Att Trottier var en viktig spelare i det defensiva arbetet märks främst genom att han sällan nämns som en av de största offensiva spelarna från den tiden, detta trots sex 100-poängssäsonger och ytterligare två över 95 poäng. När en spelare gjort 524 mål och 1425 poäng i karriären men inte främst nämns som ett offensivt hot, då förstår man hur bra han var i defensiven.

Bryan växte upp i ett litet samhälle i Saskatchwan, strax norr om den Amerikanska gränsen, där han likt många andra barn lärde sig spela hockey på frusna dammar under de långa vintrarna. Som 16-åring började Trottier spela för Swift Current Broncos i WHL och efter en blygsam rookiesäsong kom snart hans spel att präglas av de kvalitéer han senare skulle bli världsberömd för. Han draftades redan 1974 trots att han endast var 18 år gammal, detta på grund av att NHL under tidiga 70-talet experimenterade med draftåldrarna på grund av utbrytarligan WHA som i sin tur draftade spelare redan vid 18 års ålder. Islanders valde Trottier som nummer 22 totalt innan han återvände till juniorligan en sista gång för att göra en monstersäsong vilket ledde till 144 gjorda poäng samt utnämningen till ligans MVP.

Säsongen 1975-76 blev Trottiers första på Long Island och efter imponerande 95 poäng som rookie var han given vinnare av Calder Trophy som NHL:s bästa nykomling. Efter ytterligare tre individuellt succéfyllda säsonger erövrade han 1979 både Art Ross Trophy och Hart Trophy, d.v.s. som vinnare av poängligan samt som ligans MVP. Men trots alla utmärkelser och dominansen i grundserien fick Islanders vänta ett år på det gyllene ögonblicket, då man fick lyfta Lord Stanleys pokal i skyn. I samband med den första triumfen 1980 utsågs Trottier samtidigt till slutspelets MVP och han kunde lägga Conn Smythe Trophy till sin redan imponerande trofésamling.

Innan dynastin var över var det många som påstod att Bryan Trottier var den absolut bästa spelaren i NHL sedan Gordie Howe och inte ens Wayne Gretzky kunde mäta sig med ”Trots” eftersom Gretzky mest höll till i offensiv zon. Islanders coach på den tiden, Al Arbour, instämde och sa också vid något tillfälle att han ”skulle aldrig trada bort Trottier för att få Gretzky”.

Trottier stannade i Islanders långt efter dynastins glansdagar och när han lämnade Long Island 1990 var han den sista spelaren från succéåren att lämna laget. Hans poängproduktion hade vid det laget stannat upp betänkligt och han förlitade sig mer och mer på sin ledarroll och sitt defensiva arbete. Just dessa egenskaper var precis vad Pittsburgh Penguins letade efter när man frågade efter Trottiers tjänster och man fick exakt vad man önskade. Penguins vann Stanley Cup med hjälp av Trottier både 1991 och -92 vilket totalt gav Bryan sex Stanley Cup-ringar i sin karriär.

Han bestämde sig för att lägga av efter segern 1992 och började istället jobba inom Islanders organisation. Men snart kliade det i benen på Bryan igen och han återvände 1993-94 för ytterligare en säsong med Penguins. Det blev totalt 41 matcher den säsongen innan han hängde upp skridskorna för gott.

En av de mest uppmärksammade händelserna kring Trottier genom åren var när han 1984 deklarerade att han skulle representera USA vid det årets Canada Cup. Tre år tidigare hade han spelat för Canada men denna gången sa han att han ville spela för USA för att betala tillbaka till landet han levde i samt för att hans fru var Amerikan. På grund av sina indianrötter kunde han få Amerikanskt medborgarskap och han fick därför representera USA. Den kanadensiska publiken var inte glad över Trottiers beslut och han buades ut i samtliga matcher i turneringen. Lite dubbelmoral märktes dock då man samtidigt var överlyckliga över att Peter Stastny bytt medborgarskap från Tjeckoslovak till Kanadensare alldeles före turneringen.

Att Trottier stannade i Penguins efter karriären som assisterande coach var inte speciellt överraskande eller uppseendeväckande men när han efter ytterligare några säsonger som assisterande coach i Colorado Avalanche helt plötsligt presenterades som New York Rangers huvudcoach slog nyheten ner som en bomb bland alla Islandersfans. Han blev kallad för svikare och ännu grövre saker och trots att han ersattes halvvägs in i säsongen på grund av dåliga resultat har många än idag svårt att förlåta Trots för detta ”svek”.

2006 var han dock tillbaka i Islanders organisation och han jobbade under fyra säsonger som ansvarig för spelarnas utveckling innan han inför säsongen 2010-11 oförklarligt fick lämna sitt uppdrag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s