Inlägg märkta ‘Ryan Strome’

pap1

PAP – out.

Not even 24 hrs have passed since we received the news of Pierre-Alexandre Parenteau being waived. We are yet to see whether any team picks him up or if he’s heading to Bridgeport.

The debate of PAP being a legit first liner have already been discussed among the fans, won’t get deep into this. With a brief comment, my own feelings are diverse. Love PAP as a character player, seen the chemistry with JT before. However, have to say that the ceiling/top-line attributs are just not there. What’s more interesting is a closer look into what this means for the Isles opening night roster.

I can see three scenarios, #1 being a long shot, the second one not likely and the third staying the course of the Cappy/Snow train. Dig in:

  1. Trading for an elite winger. Hey, how about forming a true top line for once? Bringing in a legit scorer/playmaker alongside JT & Ladd would give us much needed firepower up front. There are other options but whatever happens – make sure to give that line consistency over the season. Dream player: Kucherov (Strome + Ho-Sang traded in this scenario – hey it’s my column, I call the shots!).

Ladd – JT – Kucherov

Beauvillier – Barzal – Lee

Quine – Nelson – Bailey

Kulemin – Cizikas – Clutterbuck

Leddy – Hamonic

Hickey – Boychuk

DeHaan – Seidenberg

Halak/Greiss/Berube

Scratches: Chimera (well, haven’t washed that Caps-aura off in my books just yet), Pulock, Prince (INJ), Grabovski (INJ)

2. The kids can play. I cannot have been the only one not approvning the playing style from the past season. Slow, chippy play without the energy and transitioning that was significant of the few previous seasons of revived hope for the franchise. What happens if we not only bring #13 & #72 into the starting roster, but replace PAP with #66?! Speed, grit, determinability and goalscoring is all there. Sure, there will be a few flaws but this type of line-up would definitely light my fire. Hell, it’ll even lead to The Cup in 16/17 and good ole’ Johnny will sign a long-term deal to lead us to it. Give Ho-Sang a mulligan for the sleep-in incident and go for the Calder Trophy!

Ladd – JT – Ho-Sang

Beauvillier – Barzal – Lee

Strome – Nelson – Bailey

Kulemin – Cizikas – Clutterbuck

Leddy – Hamonic

Hickey – Boychuk

DeHaan – Pulock

Halak/Greiss/Berube

Scratches: Chimera (sorry Jason, left out once again – keep pushing), Seidenberg, Quine, Prince (INJ), Grabovski (INJ)

3. Going about business as usual. The third and most tiresome (likely) alternative to the forming the starting roster will be replacing PAP with Strome for opening night – then finding out that Strome won’t really mesh with JT/Ladd when being placed on the wing. Sure, the guy will be a good player but until we give him top-6 minutes and as a center, he will not reach his full potential. There will most certainly be a half assed start to the season for the Islanders offense, not looking all that bad in the standings because of solid D and Halak entering the season with in World Cup fashion. However, the risk of this leading up to numerous changes to the top line is big and won’t make wonders for the Captain’s hunger of putting ink to that long-term deal, staying on the island.

Ladd – JT – Strome

Beauvillier – Barzal – Lee

Chimera – Nelson – Bailey

Kulemin – Cizikas – Clutterbuck

Leddy – Hamonic

Hickey – Boychuk

DeHaan – Seidenberg

Halak/Greiss/Berube

Scratches: Quine, Pulock, Prince (INJ), Grabovski (INJ)

Which direction would you like the team to be heading?

/Massetyson

Annonser
NL

Nick Leddy in action i Barclays Center.

Så var vi äntligen igång med träningsmatcherna igen. I måndags inledde vi med två matcher mot Philadelphia Flyers. En spelades i Brooklyn, där de flesta tänkbara startspelarna befann sig, och den andra gick av stapeln i Allentown, där Flyers farmarlag Phantoms normalt håller till. Philadelphia gjorde precis samma sak fast tvärtom, skickade sitt ”B-lag” till Brooklyn och lät de bästa stanna på hemmaplan. Därav fick vi två segrar för de respektive hemmalagen, Islanders segrade i Brooklyn med 3-2 och Flyers tog hem segern i Pennsylvania med 5-3.

Noterbart från Brooklyn är att både John Tavares och Anders Lee svarade för 1+1 i powerplay och att Kirill Petrov stod för matchavgörande 3-0. Halak stod de två första perioderna och fick till slut finna sig i ett insläppt mål med 51 sekunder kvar av period nummer två. Stephon Williams avslutade matchen och fick även han vittja nätmaskorna en gång. Efter slutsignalen fick även lagen testa på att spela en OT-period 3 mot 3. Detta för att lagen skall hinna träna på denna spelform som införts i och med årets säsong. Capuano testade då bland annat att spela med tre forwards i något byte.

Från Allentown noterar vi att Greiss släppte tre kassar och Gibson en, det femte målet gjordes i tom bur. Målen gjordes av James Wright, Alan Quine och Justin Vaive. Assist på målen hade Michael Dal Colle, Kevin Czuczman, Anthony Beauvillier och Ben Holmstrom.

Många givna namn, såsom Okposo, Strome, Nelson, Hamonic och Nielsen vilade från spel i måndags. Gissningsvis är de på isen i natt då Isles och Devils möts i Barclays Center.

tabell half

Vi har alltså redan hunnit halvvägs in i årets säsong, en rekordsäsong på många sätt. Inte sedan dynastiåren har vi sett Islanders ta så mycket poäng som i år och detta trots att boxplay varit under all kritik.

Vilken har då varit den stora skillnaden i år mot tidigare säsonger? Ja, främst av flera orsaker skulle jag sätta Jaroslav Halaks intåg på Long Island. Det är tveksamt om vi tidigare ens haft någon lika stabil målvakt i Islanders historia. Han inledde säsongen lite darrigt och då var man lite nervös över om han hade blivit överhypad på hösten men efter hand har han inte bara dragit ner på de insläppta målen utan även radat upp segrar likt ingen annan gjort tidigare i franchisens historia.

Men hur hade han klarat detta med samma gamla mediokra försvar som tidigare? Nja, nyförvärven av Nick Leddy och Johnny Boychuk har nog ändå betytt mer än vad man kan tro. Visst, de spelar i samma backpar och därmed har vi två gamla tandems kvar men gissningsvis drar deras skicklighet med sig även de övriga spelarna och sällan har man sett Thomas Hickey så stabil som i år. Med Hamonic, de Haan och Visnovsky som övriga ordinarie försvarare ser jag ingen egentlig svag punkt längre i egen zon.

Framåt då? Tja, den stora skillnaden offensivt i år är väl att vi har fått en otrolig bredd i laget. Samtliga fyra kedjor bidrar framåt och därmed kan motståndarna aldrig slappna av. Vår nya väloljade kedja, den så kallade ”Kid Line”, har varit mycket övertygande och går ständigt från klarhet till klarhet vare sig det är Brock Nelson eller Frans Nielsen som centrar Ryan Strome och Anders Lee. Det enda egentliga frågetecknet är väl kanske förstalinan som är förvånansvärt streaky i år. Detta beror säkerligen mycket på svårigheten att hitta den perfekta vänstervingen till Tavares och Okposo. Trots halva serien spelad och en plats i toppen söker laget fortfarande efter denna sista pusselbit. Paralleller kan dras till 1979-80 då Butch Goring kom till Isles på trade deadline för att visa sig vara den spelare laget saknade. Kan vi hoppas på ett liknande scenario när vi närmar oss årets slutspel?

Sammanfattningsvis är Islanders ett helt annat lag än tidigare och ett bevis på den mentala styrka och fina moral vi ser i år är antalet uddamålssegrar där vi är i topp i ligan. Av de 22 matcher som slutat med uddamålsseger i Islanders matcher i år har vi vunnit 18 eller 81,8%, ett smått fantastiskt facit som kan vara betydelsefullt att ha med sig i ett eventuellt stundande slutspel där OT-segrar är en viktig del av framgång.

Men vi skall kanske inte ta ut några händelser i förväg. Vad vi kan säga är i alla fall att Isles just nu är på väg mot 110 poäng om vi håller uppe samma ånga. Skulle vi däremot bara vinna varannan match från och med nu slutar vi på 96 poäng, en siffra som oftast betyder slutspel ändå.

1GG

Anders Lee firar sin game winner mot Pens.

Anders Lee firar sin game winner mot Pens.

November. Ja, det är faktiskt november, den historiskt sett mörkaste månaden i Islanders historia. Flertalet säsonger har grusats redan i denna gråa höstmånad, då de sista löven på träden får ge upp sin kamp för att få hänga kvar. Med två raka förluster som avslutning på oktober och ännu en torsk som inledning på november var nästan hela Islanders fina säsongsinledning uppäten och, luttrade som vi supportrar är, preparerade vi oss för ytterligare en lång förlustsvit med tung uppförsbacke som följd.

Men det var just då, i matchen mot Anaheim, på vår road trip i Kalifornien som allt lossnade. Vi fick möta ett lag som dels saknade sina två ordinarie målvakter samt sina två bästa offensiva spelare. Trots detta hade vi förtvivlat svårt att föra matchen. Sargade av de tre tidigare förlusterna och med en formkurva som verkade peka nedåt i samma lutning som Hahnenkammrennen såg vi åter ut att gå mot ett svidande nederlag.

Det var då, då som vår kapten tog tag i händelserna. I overtime, i powerplay, en tveksam isare från Tavares och ett ännu mer tveksamt ingripande av LaBarbera. Segern var ett faktum. Vi lyckades slå Ducks i sin hemmarink, en stark prestation oavsett vilket lag motståndarna tvingades ställa på isen. Näst därefter följde en ännu mer imponerande skalp då vi slog regerande Stanley Cup-mästarna Kings på straffar i Staples Center. Denna road trip avslutades med 1-0 mot Arizona och det var i denna vevan som vi lade grunden för den utveckling vi nu ser i laget. Vi började tänka på defensiven, detta gav vinster som i sin tur gav självförtroende, ett självförtroende som inneburit stora segrar mot topplagen Tampa Bay och Pittsburgh.

Nattens match hemma i Nassau Coliseum var en flashback till 2013 års slutspel då Islanders och Penguins möttes inför en fanatisk publik på Long Island. Precis så var det även i natt. Elektriskt. Magiskt. Episkt.

Med 14 segrar på de 20 första matcherna är man i paritet med de allra bästa årgångarna av New York Islanders, det vill säga de från dynastitiden. Kanske är det hybris att tro att detta kommer hålla i sig under hela säsongen men i så fall, låt mig ha hybris då. För när om någonsin skall man som Islanderssupporter ges möjligheten till hybris om inte nu. Bäst att ta vara på ögonblicket.

Låt mig bara till sist få hylla den spelare som jag tycker har bidragit mest med positiva vibbar den sista veckan, Ryan Strome. Han visar nu prov på sin skicklighet och varför han draftades som nummer fem. Hela ”Kid Line” har kommit igång som ett väloljat lokomotiv och nu väntar vi bara på Tavares och Nielsens kedjor att komma upp i normal standard. Gissningsvis dras de med av hela den positiva aura som just nu genomsyrar Islanders och snart kan vi få se Penguins och de andra i Metropolitan jaga laget i blått och orange för topplaceringen.

Hörde jag brunk?

Senast det begav sig bjöd jag på en hyfsat konstruktiv och lätt bitter analys av Islanders något labila säsongsinledning. Framförallt var det bristen på kreativitet, fart och fläkt i det offensiva liret som avhandlades. Därför känns det oerhört angenämt att denna gång få leverera ett rakt igenom tokpositivt alster efter de senaste Twitternyheterna från Arthur Staple.

Gud. Har. Nämligen. Hört. Bön.

Många Islesfans med mig satte kvällswhiskyn i vrångstrupen när man möttes av nyheten att hockeyeleganten Eric Boulton sitter med nylindad folie och slipade grillor inför nattens match mot Anaheim Ducks. Boulton, 38 har med sin något kantiga skridskoåkning och stelopererade handleder lyckats få motståndarmålvakterna att vittja nätet inte mindre än 29 gånger under den snart 14-åriga NHL-karriären. I pressboxen sitter istället Casey Cizikas som legat halvknackigt till den sista tiden, framförallt efter den negativa kritiken från Swedish Islander-bloggen där man öppet och högljutt kritiserat energiknippets bristfälliga tålamod. Där och då kunde Capuano inte längre kunde stå emot opinionen och ännu en härlig omvaskning i kedjorna var ett faktum.

Cappy’s compositions vs Ducks:

Kulemin-Tavares-Okposo / Lee-Nielsen-Grabovski / Conacher-Nelson-Clutterbuck / Martin-Strome-Boulton

Leddy-Boychuk / de Haan-Hamonic / Hickey-Visnovsky

Halak (Johnson)

Ducks är ett lag som besitter både styrka och snabbhet. Perry och Getzlaf kanske ligans absolut starkaste tandems de senaste åren, där vill det till att killar som Hickey och Visnovsky har käkat duktigt med gröt till morgonfrukosten. Eftersom Ducks lirar hemma blir det svårt att få önskade matchups mot dessa herrar, samtidigt som att JT & The Gang återigen får tuff bevakning.

Några snabba inför inatt:

  • Strome lär inte vara svinnöjd över placeringen mellan Bröderna Stök. Tveksamt att en centring av dessa båda herrar var det han såg framför sig på draftdagen när han drog på sig Islanderströjan för första gången. Men – han har visat att han kan producera trots dylik omgivning, gjorde det riktigt bra med Colin McDonald och just Matt Martin i slutet av förra säsongen.
  • Balansen i laget ser trots Boultons återkomst betydligt bättre ut i mina ögon. Brock kommer göra nytta mellan CoCo och The Stache och Anders Lee får chansen i topp-6.
  • Kulemin, den gamla målsprutan (nåja) från fornstora dar får en välförtjänt chans i topplinan efter upprepade starka insatser. En spelartyp som kan skapa lite välbehövliga ytor för #91.

Låt oss hoppas på en stabil insats inatt och att Halak fortsätter på det sätt han visade senast. Då kan det bli riktigt bra. Det blir vinst. Boulton GWG, Strome 1+1. Gott så.

LGI!

/Massetyson

Brunk

Brunk – en vanlig syn de sista matcherna.

Det är med en märkligt oklar känsla inombords man kastas in i årets mest fruktade månad – november. Å ena sidan känns säsongen mer inspirerande än på länge, med flertalet viktiga adderingar i Boychuk, Leddy, Halak, Grabo och Kulemin – å andra sidan orsakar det spel vi visar upp näst intill nötallergiska reaktioner hos undertecknad. Det kliar irriterande under skinnet, halsen tjocknar och man vill bara sänka enorma mängder billig whisky för att om möjligt lindra lidandet, om än bara för stunden.

Ska det verkligen kännas såhär? Borde vi inte vara hyggligt nöjda med den mest hyfsade inledningen av säsongen på år och dar? 6-5-0 är ju inte illa pinkat för att vara Isles även om vi har tre raka torsk i röven?

Nä, inte fan är man det minsta harmonisk för tillfället. Spelet har med några matchers undantag inte alls varit något man knäpper upp en kall Brooklyn IPA över och här är tre tydliga anledningar:

Coachningen. Många är vi som genom åren kastat verbal dynga över Capuano när han gång efter annan varit oförmögen att förändra matchbilden vid underläge. När han denna säsong väljer att matchcoacha mer aktivt bjuds det inte sällan på en överdos av #17 Martin och fjärdelinan med undantag för senast mot Sharks då man helt omotiverat befordrat densamme till tredje line tillsammans med Lee/Strome som lär ha rivit sitt punghår upprepade gånger efter att ha serverat smörgås på smörgås till Matts oheta grillvantar. Misstolka mig inte, jag gillar Martin men han hör hemma i en renodlad checkingline. Punkt.

Brunket. Det är smärtsamt tydligt hur svårt vi har gentemot lag som ligger tätt på vår förstalina. KO trivs visserligen i sarghörnen – river, sliter och har ett par nya moves i år där han gärna spinner iväg från sin försvarare. Cool. Johnny T ser inte helt komfortabel ut när motståndarbackarna ger honom minimalt med utrymme och står upp högt i banan vilket hänt de senaste matcherna. Kanske är det så att den kedjan behöver ytterligare en lite tyngre forward för att skapa ytor för #91. Då och endast då skiner han till fullo och får möjlighet att visa upp sin näst intill kompletta setup av playmaking skills och målskytte. Men ligg tätt på honom utan backning av sargspel LEX Moulson och det blir avsevärt svårare att skapa något. Detta har hänt alldeles för ofta de sista matcherna, med start mot Penguins där man redan då kunde se vissa tecken till tydlig impotens i produktiviteten.

Boxplay. Trots att vi hittills i år inte tar ruggigt många utvisningar har vi ändå lyckats släppa in näst mest mål i numerärt underläge i ligan (12). Bara Devils är sämre och då röjer dem loss där ute som värsta Broad Street Bullies. En boxplayprocent på 64.7% placerar oss dead last på 30:e plats och det är fanimej inte konstigt med tanke på hur det har sett ut. En liten box där någon stackare ganska snabbt tappar tålamodet (Cizikas) och börjar stirra puck, varpå hyfsade lirare i motståndarlaget (Malkin) till slut får stå och måtta in ett slagg. Det håller absolut inte, måtte en viss österrikare vara tillbaka inom en överskådlig framtid.

Men seriöst, ska det verkligen fortsätta såhär?

Nej för fan. Vi är enormt mkt bättre än spelet visat hittills. Grabbarna Boychuk/Leddy har redan inbringat en viss stabilitet och glöm inte att vi faktiskt ligger över .500-strecket trots risigt spel. Däremot behöver vi hitta liret och det relativt omgående – prisa hockeygudarna, här kommer lösningen:

1. Sparka inte Cappy. Men kan någon förbarma sig över den jäveln och förklara att man inte behöver kasta in fjärdelinan så fort man hängt en kasse framåt.

2. Lira ryssarna. De ser ju heta ut firma Grabovski/Kulemin – bryt för allt i världen inte upp den linan med Frans i mitten. Ge dem fortsatt förtroende och fortsätt med #86 i Boxplay. Ett rätt så rivigt monster.

3. Skicka in en powerforward in the making tillsammans med Okposo/Tavares. Jajamen herr Cedergren Larsson, jag är med dig – it’s time for Anders to shine.

4. Get well soon mr. Grabner.

/Massetyson

Grabo

Ett par ryssar plus dansk dynamit kan bara sluta med succé.

BxazMdkIEAEBQK8

I fredags satte Islanders rookie camp igång och helt plötsligt känns säsongen närmare än på mycket länge. En spelare som verkade nöjd med detta faktum var Griffin Reinhart som uttryckte lättnad över att sommarträningen nu var över och att det istället är dags för den roliga biten, hockeysäsongen. 25 spelare ingår i campen som pågår i en vecka innan den riktiga campen startar för samtliga Islandersspelare. Reinhart konstaterar att det nu är betydligt mer på allvar än på sommarträningarna hemma med kompisarna. Nu fightas alla om en plats i laget och träningarna är därmed automatiskt betydligt mer fysiska.

Faktum är också att årets camp förmodligen är den med djupast talangpool på mycket länge. Hela fem förstarundeval deltar (Strome, Reinhart, Pulock, Dal Colle och Ho-Sang) och dessutom ett par övriga spelare med NHL-rutin från förra säsongen. En som fortfarande är junior och kan bli skickad tillbaka till juniorligan är Josh Ho-Sang. Han är däremot riktigt sugen på att försöka ta en plats i laget redan i år. Han säger att han är väl medveten om hur svårt det är att komma med i laget som ung rookie men han kommer samtidigt jobba stenhårt under campen och därmed göra beslutet svårt att skicka tillbaka honom till juniorligan.

En som märkte hur sliten man blir i slutet av säsongen om man inte är väl förberedd var Ryan Strome. Han kände av det tuffa spelschemat i slutet av förra säsongen och har inför årets säsong fokuserat på att komma bättre förberedd redan från start. Han kommer till campen både större och starkare, något som lagets fitnesstränare verkar gilla. Stromes rumskamrat under campen är Michael Dal Colle som redan anser sig ha lärt sig en del av sin rumskamrats erfarenheter från förra säsongen.

Reinhart är nu inte längre junior och kan inte längre återvända till juniorligan, en känsla som han tycker känns en smula underlig. Men samtidigt är hans mål att under camperna imponera tillräckligt på coacherna så att det räcker hela vägen till NHL. Han säger sig inte bara vilja ta sig in och bli en i laget utan verkligen jobba för att bli den bästa på sin position. Med sådan inställning kan man verkligen komma långt och även om han misslyckas med sin tuffa målsättning så kanske det ändå räcker till att just bli en i laget.

Fyra svenskar deltar i årets rookie camp. Det är Sebastian Collberg, Victor Crus Rydberg, John Persson och Johan Sundström.

 

Samtliga deltagare:

Forwards
  • Jason Clark
  • Sebastian Collberg
  • Victor Crus Rydberg
  • Michael Dal Colle
  • Connor Graham
  • Mike Halmo
  • Joshua Ho-Sang
  • Anders Lee
  • John Persson
  • Alan Quine
  • Ross Johnston
  • Ryan Strome
  • Johan Sundström
  • Lukas Sutter
Backar
  • Kyle Burroughs
  • Kevin Czuczman
  • Jesse Graham
  • Loic Leduc
  • Scott Mayfield
  • Mark Nemec
  • Andrey Pedan
  • Adam Pelech
  • Ville Pokka
  • Ryan Pulock
  • Griffin Reinhart
Målvakter
  • Shane Owen
  • Phillipe Trudeau