Inlägg märkta ‘Ryan Nie’

I och för sig har inte klubben Odessa Jackalopes upphört men i dess ursprungliga form är den ett minne blott. I år kommer som bekant Odessa istället medverka i den oberoende Amerikanska juniorligan, NAHL. Vad händer då med spelarna som förra säsongen skördade framgångar i Berry Conference? Jag har tagit reda på vad de flesta av lagmedlemmarna gör idag och ett par ögonbryn höjs faktiskt när man tittar närmare på det.

Den som vill åka och se gamla Odessaspelare lira behöver inte åka speciellt långt. I Danmark hittar vi nämligen tre spelare som alla hittat ny klubbadress i vårt södra grannland. En av dom är något överraskande målvakten Joel Martin. Martin som representerar Herlev Eagles blev ju faktiskt uppkallad till Islanders under en akut period under förra säsongen då nästan samtliga organisationens målvakter befann sig skadade. Att inget annat lag i någon högre liga passade på att kontraktera den duktige Amerikanen är lite förvånande. Martin har hittills stått lagets samtliga matcher med en räddningsprocent på .915 och utan att ännu förlorat efter full tid. Herlev ligger just nu på en fjärdeplats i Danska AL Ligaen. Två placeringar sämre ligger Rødovre Mighty Bulls där backen Kevin Seibel numera spelar. Seibel har dessutom blivit utsedd till assisterande kapten i laget som spelar hemmamatcherna i Köpenhamns västra utkanter. En av Odessas bästa poängplockare de senaste säsongerna heter Dominic Leveille. Han ryktades i somras vara på gång till Olofström i Division 1F men hamnade istället i Fredrikshavn Whitehawks på Jyllands nordspets. Laget har inte riktigt fått den start man hoppats på utan parkerar för närvarande på en sjundeplats i ligan. Men än så länge har man bara kommit fem omgångar in i serien så mycket kommer hända innan det är dags att summera. Har du planerat in en resa med Danmarksfärjan från Göteborg så passa på att kolla in Leveille om du får tid över.

Om du istället är på tur i Norge så kan du även där stanna till för att kika på en före detta Odessaspelare. Kenny Corupes nya adress är nämligen Lørenskog som ligger strax öster om Oslo. Corupe som tidigare i karriären spelat en hel del i Italien leder lagets interna poängliga såhär långt och man ligger för närvarande på femte plats i Get Ligaen. I Norge hittar vi också Kalamazoos förre keeper Ryan Nie. Han har varit mycket bra och ligger tvåa i serien med sitt Lillehammer.

Vi fortsätter med de som förra säsongen spelade i varma Texas och som i år bytt till det betydligt kallare Europa. I Brittiska EIHL hittar vi två av Jackalopes bästa anfallare. Jeff Pierce har hittat till Wales och Cardiff Devils där han redan svarat för fem baljor, vilket gör honom till lagets bästa målskytt. Devils, som gick till final förra säsongen, ligger på femte plats i ligan och tittar vi uppåt i tabellen så hittar vi Sheffield Steelers som varit ett topplag i England under många år. Där finner vi i år Mike Ramsay som hittills gjort stor succé med 11 poäng på 6 matcher. Med det ligger han sjua i EIHL:s poängliga och frågan är om inte han kan vara skillnaden som i år gör att Steelers faktiskt vinner slutspelet också. Normalt är man oerhört bra i grundserien men väl i slutspelet har det låst sig de senaste två säsongerna.

En spelare till hittar vi i Europa och det är Brady Leisenring som visserligen mest spelade för Kalamazoo förra säsongen men som även hann med ett par matcher både med Bridgeport Sound Tigers och Odessa Jackalopes. Han har i år återvänt till den Tyska andradivisionen för spel i ESV Kaufbeuren. Leisenring har tidigare i karriären representerat olika klubbar i just 2.Bundesliga och i år har han börjat bra med fyra poäng på de inledande två omgångarna.

Om vi istället fokuserar på de spelare som valt att stanna kvar på andra sidan Atlanten så var det många som frågade sig vart CHL:s skytteligavinnare, Sebastien Thinel, skulle ta vägen. Det visade sig att han till slut valde en tidigare ligakonkurrent för spel i Missouri Mavericks. ”Mavs” tog sig precis lika långt i fjolårssäsongens slutspel som Odessa men i grundserien tog man betydligt fler poäng i den starka Turner Conference. Övriga spelare som fortsätter i CHL är målvakten David McKee som återfinns i Quad City Mallards nästa säsong och försvarsspelaren Justin Sawyer som byter till Wichita Thunder. Dessutom har tre spelare bestämt sig för samma klubb, Evansville Icemen, som förra säsongen var sämst i ligan under sin debutsäsong. Spelarna som ska hjälpa till att få ordning på torpet är backarna Matt Gens och Phil Plante samt vassa anfallaren Todd Robinson.

I ECHL kommer vi nästa säsong hitta dels Darryl Bootland som åter kommer coachas av sin bror Nick i Kalamazoo Wings, och dels Jean Bourbeau som skrivit på för Elmira Jackals som i år coachas av Pat Bingham som förra säsongen återfanns i Bridgeport Sound Tigers bås.

För Quebec-födde Patrick Mbaraga föll det sig naturligt att han återvänder till LNAH där han spelat även tidigare i sin karriär. Mbaraga återfinns i Saguenay Marquis under kommande säsong. En annan som hittat till ”busligan” LNAH är målvakten Michel Robinson som kommer representera Rivière-du-Loup 3L. Robinson lämnade visserligen Odessa redan under pågående säsong i fjol men han spelade ytterst sparsamt därefter och kan nästan klassas som ex-Jack likt de andra.

I övrigt har jag inga andra uppgifter på nya klubbar än. Garrett Gruenke har genomgått två operationer under sommaren och har därför inte klart med ny klubbadress än. Enligt honom själv bör han vara tillbaka i spel i januari och då får vi se vart han hamnar. Även spelare som Alex Dunn, Mike Lesperance och Kenny Bernard borde rimligtvis intressera en del klubbar och jag kommer med en uppföljande artikel när läget för dessa spelare klarnat något. Dessutom kommer jag säkert återkomma till hur de övriga sköter sig i sina respektive ligor ju längre säsongen lider.

 

Lite uppdateringar på spelarfronten kommer här. Sedan en dryg månad tillbaka står det klart att Rob Hisey lämnar Bridgeport Sound Tigers för en ny sejour i Europa, denna gång i Österrike och EHC Linz.

Till Sverige styr Joe Pereira sin skuta. Även denna övergång är ca en månad gammal och kan säkert ha lågt nyhetsvärde vid det här laget. Men för er som missat det kommer Pereira, som avslutade säsongen i Bridgeport, spela i småländska Tingsryd i Hockeyallsvenskan kommande säsong. Det blir intressant att följa den talangfulle spelaren till vintern. 

För ett par dagar sedan nåddes vi av beskedet att Kalamazoos duktiga målvakt, Ryan Nie, också testar spel på denna sidan Atlanten, närmare bestämt i vårt grannland i väster där han ska representera Lillehammer under kommande säsong.

Nies lagkamrat, Brady Leisenring, återvänder till Tyskland där han tidigare spelat. Det handlar om spel i andradivisionen för Leisenring som kommer hålla till i södra delen av landet spelandes för ESV Kaufbeuren.

Bland Odessa Jackalopes alla free agents har det än så länge varit tyst. Den ende som det har ryktats om är Kenny Corupe som är aktuell för spel i Italien igen. Corupe har tidigare spelat för diverse lag i Italien, främst för Bolzano.

K-Wings fick en start på säsongen som var sådär. Speciellt mycket problem hade laget på bortaplan där man endast lyckades knipa tre fullpoängare på de 10 första försöken. Det var först efter nyår som man verkligen började ta tag i spelet och lagom till slutspelet var man i riktigt fin form, perfekt tajmat till playoff. Det är bara att jämföra 13-13-3 (.500) innan nyår med 27-11-5 (.686) efter årsskiftet så förstår ni hur mycket bättre man var mot slutet av säsongen.

En förklaring till den något tveksamma starten kan kanske tillskrivas det svajiga målvaktsspel som den normalt mycket säkre Ryan Nie stod för. Nie som ju ansetts som en av lagets mest viktiga och pålitliga spelare genom åren började inte alls på det förtroendeingivande sätt som han brukat under tidigare säsongsinledningar. När Riley Gill hämtades in från Victoria Salmon Kings ökade konkurrensen och detta fick så småningom Nie till att höja sig och när han sedan började likna sig själv igen så började även laget skörda framgångar.

Framåt bjöds det dock på ett frejdigt anfallsspel under hela säsongen. Man gjorde näst mest mål i hela ECHL och tre spelare passerade 30 mål av vilka Andrew Fournier var värst med sina 38 mål. Kory Karlander och Trent Daavettila var de två övriga och de delade segern i den interna poängligan med 80 poäng var. Karlander gjorde dock fler mål så han får anses som totalsegrare om någon måste tituleras detta. Andra som gladde var Patrick Asselin, slutspelsfantomen Sam Ftorek samt succérookien Justin Taylor som nu verkar få en riktig chans till nästa säsong att slå sig in i Sound Tigers trupp. Aaron Clarke kom in under säsongen och dominerade spelet i numerärt underläge. A.J. Thelen samt en annan rookie, Steve Tarasuk, imponerade från blålinjen och den senare var dessutom Kalamazoos enda representant i årets All-Star Game. Många andra var också duktiga men det visade sig inte lika mycket i poängprotokollet då de tillbringade mycket tid i Bridgeport.

Lite snack om slutspelet hinner vi också med. Som jag tidigare konstaterat gick K-Wings in i årets slutspel med en form som man tidigare saknat under säsongen. Första rundan klarades av genom att klara av Florida Everblades, en inte alltför lätt motståndare som luggat Kalamazoo på poäng under grundserien. Men K-Wings utnyttjade alltså det momentum man skaffat sig inför playoff och man tog sig vidare med 3-1 i matcher. I kvarten väntade Reading Royals som vunnit Atlantic Division och som sedan slagit ut Cincinnati Cyclones i åttondelen. Kalamazoo svepte serien förvånansvärt enkelt i fyra raka och därefter var det dags för final i Eastern Conference mot Wheeling Nailers. Precis som Kalamazoo så hade Wheeling toppat formen lagom till playoff och man tog också kommandot i serien till en början. Men när Ryan Nie stal showen i match 5, vilket gav K-Wings ledningen för första gången i matchserien, så var resten en formalitet. Kalamazoo blev mästare i Eastern Conference efter 4-2 i matcher och det började lukta guld för Islanders bästa farmarlag 2010-11. Men då hade vi inte riktigt räknat med Alaska Aces som fullständigt pulvriserat allt motstånd så långt och som fortsatte på den inslagna vägen i finalen. En del menar att man hade en stor fördel av den stora skillnaden i tidszonerna mellan spelplatserna. När man befann sig i Michigan blev det bara som en tidig match för Alaska medan Kalamazoo fick spela ”nattmatcher” när man befann sig i Anchorage. Kanske ligger det något i detta och trots att Kalamazoo stretade emot med en seger i match 3 så öste motståndarna på och det blev till slut 4-1 i matchserien och K-Wings fick nöja sig med att vara bäst i öst. Slutspelets mest positiva intryck individuellt gjorde nog Sam Ftorek som svarade för 21 poäng från backplats. Trent Daavettila vann hela skytteligan i slutspelet men då ska vi samtidigt komma ihåg att Alaska spelade sex matcher mindre. Däremot var Daavettila ganska överlägsen vinnare med sina 28 poäng så han förtjänar absolut att nämnas i sammanhanget.

Nu blickar vi framåt mot nästa säsong och det ska bli intressant att se om laget kan upprepa årets säsong och samtidigt kröna den med en totalseger i Kelly Cup. Det blir också intressant att se ifall man får någon förstärkning från det numera nerlagda Odessa Jackalopes.

Kalamazoo får nöja sig med att vara mästare i Eastern Conference för i finalserien blev Alaska en alldeles för svår uppgift. I natt avgjorde laget från nordväst hela ECHL-slutspelet då man vann matchen med 5-3 och samtidigt hela matchserien med 4-1. K-Wings måste ändå vara nöjda med sitt slutspel då man lyckades formtoppa sig perfekt inför playoff och under detsamma. Säsongsinledningen var ju faktiskt lite darrig och då var det nog inte många som trodde på final i slutändan.

Nattens match inleddes med en förstaperiod som innehöll det mesta, utom mål. Hårda tacklingar och spektakulära räddningar bjöds det på och skotten slutade 11-10 i bortalagets favör.

Istället blev det en ketchupeffekt målmässigt i den andra perioden och det var K-Wings som inledde målskyttet när Brian McGuirk höll sig framme och gjorde sitt fjärde slutspelsmål, vilket är två mer än han lyckades göra under grundserien. Bara halvminuten senare kvitterade Alaska och ytterligare tio minuter senare tog Aces ledningen i powerplay genom Chris Langkow. Två minuter senare sköt A.J. Thelen 2-2, direkt på Trent Daavettilas vunna tekning, och matchen var åter oviss. Men perioden var inte riktigt slut där för med en dryg minut kvar att spela tog Alaska ånyo kommandot när man satte 3-2 bakom Ryan Nie.

I den tredje perioden blev bägge lagen försiktiga och avvaktande. Försvarsspelet var i fokus under den första kvarten. Men under de sista fem minuterna bjöds vi på tre mål och det var Alaska som först såg ut att helt avgjort matchen när de satte 4-2. Men Kalamazoo gav inte upp helt och när Trent Daavettila petade in reduceringen från nära håll fick vi upp hoppet igen. Det släcktes dock bara 28 sekunder senare då Alaska åter tog en tvåmålsledning, en ledning man sedan höll matchen ut.

Vi gratulerar bägge lagen till fina säsonger och ser fram emot Kalamazoos kommande säsong med hopp om att man då tar det sista klivet högst upp på pallen.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 Brian McGuirk (Wes O’Neill, Brandon Svendsen) 22:58   
  • 1-1 Steve Ward (Brian Swanson) 23:30   
  • 2-1 Chris Langkow (Steve Ward, Dan Kissel) 33:54 PP
  • 2-2 A.J. Thelen (Trent Daavettila) 35:51   
  • 2-3 Chad Anderson (Curtis Fraser, Brian Swanson) 38:53   
  • 2-4 Chris Langkow 54:29   
  • 3-4 Trent Daavettila (Andrew Fournier, Sam Ftorek) 56:01   
  • 3-5 Curtis Fraser (Chad Anderson) 56:29

Kalamazoo förlorade i natt den fjärde finalmatchen i Kelly Cup-slutspelet efter en målrik tillställning där Alaska Aces avgick med segern som skrevs till 7-5.

Vinsten grundlades i den första perioden då bortalaget fullständigt körde över allt försök till motstånd och gick fram till 5-0 innan Wings visade några livstecken. Ryan Nie stred tappert och svarade trots de fem insläppta för flera otroliga räddningar och med endast 32 sekunder kvar fick Kalamazoo in en reducering genom Andrew Fournier.

Riley Gill ersatte Nie i mål när den andra perioden startade och hemmalaget kunde åter reducera inledningesvis genom Kory Karlander. Men Aces kom tillbaka och gick med två snabba mål fram till 7-2 och matchen kändes körd. Kalamazoo kröp något närmare innan periodvilan genom mål av Aaron Clarke men uppförsbacken var fortsatt brant inför tredje.

K-Wings stred tappert i den avslutande akten men närmare än 7-5 kom man aldrig. De avslutande målen gjordes av Dean Strong och Karlander, som alltså blev tvåmålsskytt.

Nu lever Kalamazoo farligt och man har inte råd att förlora fler matcher. Alaska känns oerhört starka och mycket skall nu till om man ska tappa detta. I natt spelas match 5 som antingen avgör Kelly Cup till förmån för Alaska eller skickar bägge lagen vidare tillbaka till landets största och nordligaste delstat.

MÅLSKYTTAR:

  • 0-1 Tyler Ruegsegger (Mark Isherwood, Scott Burt) 2:06   
  • 0-2 Wes Goldie (Chad Anderson, Scott Howes) 5:45   
  • 0-3 Curtis Fraser (Chris Langkow) 6:07   
  • 0-4 Mark Isherwood (Wes Goldie, Scott Howes) 13:48 PP 
  • 0-5 Daryl Boyle (Dan Kissel) 18:15 PP
  • 1-5 Andrew Fournier (Trent Daavettila, Dean Strong) 19:28 PP
  • 2-5 Kory Karlander (Aaron Clarke, Wes O’Neill) 21:36   
  • 2-6 Tyler Ruegsegger 25:30   
  • 2-7 Scott Burt (Mark Isherwood, Tyler Ruegsegger) 28:32   
  • 3-7 Aaron Clarke (Jon Landry, Kory Karlander) 32:44   
  • 4-7 Dean Strong (Sam Ftorek, Trent Daavettila) 41:40 PP
  • 5-7 Kory Karlander (Justin Taylor, Jon Landry) 56:37

För första gången i årets ECHL-slutspel fick Alaska Aces i natt känna på hur det känns att förlora. Kalamazoo kunde knipa den viktiga tredjematchen och reducera till 2-1 i matchserien. Slutresultatet skrevs till 4-1 men matchen var betydligt jämnare än så och Ryan Nie blev stor matchvinnare med sina 33 räddningar.

Första perioden präglades av svängigt spel med mycket chanser åt bägge hållen och lagen stod tillsammans för 33 skott under de första 20 minuterna. Målvakterna såg dock till att hålla siffrorna nere och perioden slutade 1-1. Det var K-Wings som inledde målskyttet genom ett direktskott av Mitch Versteeg på Justin Taylors passning. Detta var Versteegs första mål sedan den 25 mars. Men Aces hann med en kvittering innan perioden var över när Dan Kissel hittade luckan ovanför Nies axel.

Kalamazoo blev rejält tillbakapressat i inledningen av den andra perioden men man redde ut anstormningen och kunde istället åter ta ledningen med halva matchen spelad. Andrew Fournier styrde in A.J. Thelens slagskott från blålinjen och man gick till periodvila med ett uddamålsförsprång.

I den tredje perioden stängde hemmalaget matchen när en av rinkens bästa, Brian McGuirk, satte 3-1 efter bara två minuters spel. Hur mycket än Alaska kämpade för att komma ikapp lyckades de inte och istället fick de se Sam Ftorek fastställa slutresultatet i tom kasse.

På fredag spelas match 4, även den i Kalamazoo. Om K-Wings lyckas ta en seger där är man garanterad en flygbiljett tillbaka till Alaska för ett avgörande på bortaplan.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 Mitch Versteeg (Justin Taylor, Trent Daavettila) 4:44
  • 1-1 Dan Kissel (Wes Goldie, Bryan Miller) 18:53
  • 2-1 Andrew Fournier (A.J. Thelen, Darryl Lloyd) 31:51
  • 3-1 Brian McGuirk (Trent Daavettila, Sam Ftorek) 42:05
  • 4-1 Sam Ftorek (Wes O’Neill) 58:44 EN

För första gången i årets slutspel blev Kalamazoo nollat när finalserien i Kelly Cup inleddes i natt med match i Anchorage, Alaska. För motståndet stod Alaska Aces och det var lagets veteraner som visade vägen ledda av 30+arna, Wes Goldie, Brian Swanson och Scott Burt.

Alaska Aces är fortfarande obesegrat i årets playoff och har nu nio raka segrar då man endast spelat två bäst-av-sju-rundor i Western Conference sedan tidigare. Gerald Coleman visade varför han blivit utsedd till ligans bästa målvakt då han stoppade samtliga 25 skott från K-Wings.

Även Kalamazoos målvakt, Ryan Nie, var bra och det var han som höll kvar laget i matchen efter två spelade perioder. Tyvärr slarvade bortalaget i den tredje vilket ledde till ett par enkla mål och slutresultatet skrevs till 5-0 inför en fanatisk hemmapublik på 6599 i Sullivan Arena, som faktiskt endast erbjuder ståplatsläktare.

Kalamazoo inledde nu med förlust för tredje gången i en matchserie i årets slutspel. Hittills har det ju ändå slutat väl och vi får hoppas att den trenden håller i sig och att K-Wings står som segrare i natt när nästa match spelats färdig.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 Wes Goldie (Brian Swanson, Scott Howes) 14:55 PP
  • 2-0 Chris Langkow (Dan Kissel, Steve Ward) 39:03
  • 3-0 Tyler Ruegsegger (Curtis Fraser) 49:20   
  • 4-0 Chris Langkow 51:41   
  • 5-0 Ethan Cox (Tyler Ruegsegger, Kory Falite) 52:54