Inlägg märkta ‘Odessa Jackalopes’

I och för sig har inte klubben Odessa Jackalopes upphört men i dess ursprungliga form är den ett minne blott. I år kommer som bekant Odessa istället medverka i den oberoende Amerikanska juniorligan, NAHL. Vad händer då med spelarna som förra säsongen skördade framgångar i Berry Conference? Jag har tagit reda på vad de flesta av lagmedlemmarna gör idag och ett par ögonbryn höjs faktiskt när man tittar närmare på det.

Den som vill åka och se gamla Odessaspelare lira behöver inte åka speciellt långt. I Danmark hittar vi nämligen tre spelare som alla hittat ny klubbadress i vårt södra grannland. En av dom är något överraskande målvakten Joel Martin. Martin som representerar Herlev Eagles blev ju faktiskt uppkallad till Islanders under en akut period under förra säsongen då nästan samtliga organisationens målvakter befann sig skadade. Att inget annat lag i någon högre liga passade på att kontraktera den duktige Amerikanen är lite förvånande. Martin har hittills stått lagets samtliga matcher med en räddningsprocent på .915 och utan att ännu förlorat efter full tid. Herlev ligger just nu på en fjärdeplats i Danska AL Ligaen. Två placeringar sämre ligger Rødovre Mighty Bulls där backen Kevin Seibel numera spelar. Seibel har dessutom blivit utsedd till assisterande kapten i laget som spelar hemmamatcherna i Köpenhamns västra utkanter. En av Odessas bästa poängplockare de senaste säsongerna heter Dominic Leveille. Han ryktades i somras vara på gång till Olofström i Division 1F men hamnade istället i Fredrikshavn Whitehawks på Jyllands nordspets. Laget har inte riktigt fått den start man hoppats på utan parkerar för närvarande på en sjundeplats i ligan. Men än så länge har man bara kommit fem omgångar in i serien så mycket kommer hända innan det är dags att summera. Har du planerat in en resa med Danmarksfärjan från Göteborg så passa på att kolla in Leveille om du får tid över.

Om du istället är på tur i Norge så kan du även där stanna till för att kika på en före detta Odessaspelare. Kenny Corupes nya adress är nämligen Lørenskog som ligger strax öster om Oslo. Corupe som tidigare i karriären spelat en hel del i Italien leder lagets interna poängliga såhär långt och man ligger för närvarande på femte plats i Get Ligaen. I Norge hittar vi också Kalamazoos förre keeper Ryan Nie. Han har varit mycket bra och ligger tvåa i serien med sitt Lillehammer.

Vi fortsätter med de som förra säsongen spelade i varma Texas och som i år bytt till det betydligt kallare Europa. I Brittiska EIHL hittar vi två av Jackalopes bästa anfallare. Jeff Pierce har hittat till Wales och Cardiff Devils där han redan svarat för fem baljor, vilket gör honom till lagets bästa målskytt. Devils, som gick till final förra säsongen, ligger på femte plats i ligan och tittar vi uppåt i tabellen så hittar vi Sheffield Steelers som varit ett topplag i England under många år. Där finner vi i år Mike Ramsay som hittills gjort stor succé med 11 poäng på 6 matcher. Med det ligger han sjua i EIHL:s poängliga och frågan är om inte han kan vara skillnaden som i år gör att Steelers faktiskt vinner slutspelet också. Normalt är man oerhört bra i grundserien men väl i slutspelet har det låst sig de senaste två säsongerna.

En spelare till hittar vi i Europa och det är Brady Leisenring som visserligen mest spelade för Kalamazoo förra säsongen men som även hann med ett par matcher både med Bridgeport Sound Tigers och Odessa Jackalopes. Han har i år återvänt till den Tyska andradivisionen för spel i ESV Kaufbeuren. Leisenring har tidigare i karriären representerat olika klubbar i just 2.Bundesliga och i år har han börjat bra med fyra poäng på de inledande två omgångarna.

Om vi istället fokuserar på de spelare som valt att stanna kvar på andra sidan Atlanten så var det många som frågade sig vart CHL:s skytteligavinnare, Sebastien Thinel, skulle ta vägen. Det visade sig att han till slut valde en tidigare ligakonkurrent för spel i Missouri Mavericks. ”Mavs” tog sig precis lika långt i fjolårssäsongens slutspel som Odessa men i grundserien tog man betydligt fler poäng i den starka Turner Conference. Övriga spelare som fortsätter i CHL är målvakten David McKee som återfinns i Quad City Mallards nästa säsong och försvarsspelaren Justin Sawyer som byter till Wichita Thunder. Dessutom har tre spelare bestämt sig för samma klubb, Evansville Icemen, som förra säsongen var sämst i ligan under sin debutsäsong. Spelarna som ska hjälpa till att få ordning på torpet är backarna Matt Gens och Phil Plante samt vassa anfallaren Todd Robinson.

I ECHL kommer vi nästa säsong hitta dels Darryl Bootland som åter kommer coachas av sin bror Nick i Kalamazoo Wings, och dels Jean Bourbeau som skrivit på för Elmira Jackals som i år coachas av Pat Bingham som förra säsongen återfanns i Bridgeport Sound Tigers bås.

För Quebec-födde Patrick Mbaraga föll det sig naturligt att han återvänder till LNAH där han spelat även tidigare i sin karriär. Mbaraga återfinns i Saguenay Marquis under kommande säsong. En annan som hittat till ”busligan” LNAH är målvakten Michel Robinson som kommer representera Rivière-du-Loup 3L. Robinson lämnade visserligen Odessa redan under pågående säsong i fjol men han spelade ytterst sparsamt därefter och kan nästan klassas som ex-Jack likt de andra.

I övrigt har jag inga andra uppgifter på nya klubbar än. Garrett Gruenke har genomgått två operationer under sommaren och har därför inte klart med ny klubbadress än. Enligt honom själv bör han vara tillbaka i spel i januari och då får vi se vart han hamnar. Även spelare som Alex Dunn, Mike Lesperance och Kenny Bernard borde rimligtvis intressera en del klubbar och jag kommer med en uppföljande artikel när läget för dessa spelare klarnat något. Dessutom kommer jag säkert återkomma till hur de övriga sköter sig i sina respektive ligor ju längre säsongen lider.

Annonser

K-Wings fick en start på säsongen som var sådär. Speciellt mycket problem hade laget på bortaplan där man endast lyckades knipa tre fullpoängare på de 10 första försöken. Det var först efter nyår som man verkligen började ta tag i spelet och lagom till slutspelet var man i riktigt fin form, perfekt tajmat till playoff. Det är bara att jämföra 13-13-3 (.500) innan nyår med 27-11-5 (.686) efter årsskiftet så förstår ni hur mycket bättre man var mot slutet av säsongen.

En förklaring till den något tveksamma starten kan kanske tillskrivas det svajiga målvaktsspel som den normalt mycket säkre Ryan Nie stod för. Nie som ju ansetts som en av lagets mest viktiga och pålitliga spelare genom åren började inte alls på det förtroendeingivande sätt som han brukat under tidigare säsongsinledningar. När Riley Gill hämtades in från Victoria Salmon Kings ökade konkurrensen och detta fick så småningom Nie till att höja sig och när han sedan började likna sig själv igen så började även laget skörda framgångar.

Framåt bjöds det dock på ett frejdigt anfallsspel under hela säsongen. Man gjorde näst mest mål i hela ECHL och tre spelare passerade 30 mål av vilka Andrew Fournier var värst med sina 38 mål. Kory Karlander och Trent Daavettila var de två övriga och de delade segern i den interna poängligan med 80 poäng var. Karlander gjorde dock fler mål så han får anses som totalsegrare om någon måste tituleras detta. Andra som gladde var Patrick Asselin, slutspelsfantomen Sam Ftorek samt succérookien Justin Taylor som nu verkar få en riktig chans till nästa säsong att slå sig in i Sound Tigers trupp. Aaron Clarke kom in under säsongen och dominerade spelet i numerärt underläge. A.J. Thelen samt en annan rookie, Steve Tarasuk, imponerade från blålinjen och den senare var dessutom Kalamazoos enda representant i årets All-Star Game. Många andra var också duktiga men det visade sig inte lika mycket i poängprotokollet då de tillbringade mycket tid i Bridgeport.

Lite snack om slutspelet hinner vi också med. Som jag tidigare konstaterat gick K-Wings in i årets slutspel med en form som man tidigare saknat under säsongen. Första rundan klarades av genom att klara av Florida Everblades, en inte alltför lätt motståndare som luggat Kalamazoo på poäng under grundserien. Men K-Wings utnyttjade alltså det momentum man skaffat sig inför playoff och man tog sig vidare med 3-1 i matcher. I kvarten väntade Reading Royals som vunnit Atlantic Division och som sedan slagit ut Cincinnati Cyclones i åttondelen. Kalamazoo svepte serien förvånansvärt enkelt i fyra raka och därefter var det dags för final i Eastern Conference mot Wheeling Nailers. Precis som Kalamazoo så hade Wheeling toppat formen lagom till playoff och man tog också kommandot i serien till en början. Men när Ryan Nie stal showen i match 5, vilket gav K-Wings ledningen för första gången i matchserien, så var resten en formalitet. Kalamazoo blev mästare i Eastern Conference efter 4-2 i matcher och det började lukta guld för Islanders bästa farmarlag 2010-11. Men då hade vi inte riktigt räknat med Alaska Aces som fullständigt pulvriserat allt motstånd så långt och som fortsatte på den inslagna vägen i finalen. En del menar att man hade en stor fördel av den stora skillnaden i tidszonerna mellan spelplatserna. När man befann sig i Michigan blev det bara som en tidig match för Alaska medan Kalamazoo fick spela ”nattmatcher” när man befann sig i Anchorage. Kanske ligger det något i detta och trots att Kalamazoo stretade emot med en seger i match 3 så öste motståndarna på och det blev till slut 4-1 i matchserien och K-Wings fick nöja sig med att vara bäst i öst. Slutspelets mest positiva intryck individuellt gjorde nog Sam Ftorek som svarade för 21 poäng från backplats. Trent Daavettila vann hela skytteligan i slutspelet men då ska vi samtidigt komma ihåg att Alaska spelade sex matcher mindre. Däremot var Daavettila ganska överlägsen vinnare med sina 28 poäng så han förtjänar absolut att nämnas i sammanhanget.

Nu blickar vi framåt mot nästa säsong och det ska bli intressant att se om laget kan upprepa årets säsong och samtidigt kröna den med en totalseger i Kelly Cup. Det blir också intressant att se ifall man får någon förstärkning från det numera nerlagda Odessa Jackalopes.

Inför säsongen trodde många att det var Odessa Jackalopes tur att gå hela vägen. Man hade förlorat semifinalen mot Allen Americans året innan i den sjunde och avgörande matchen men man hade fått ihop ett riktigt bra lag kryddade med stjärnor som Sebastien Thinel, Alex Dunn, Dominic Leveille och Joel Martin. Man tappade dock en viktig kugge när Kory Karlander gick till Kalamazoo men med nyförvärvet Todd Robinson hade man täckt upp bra kändes det som.

Säsongsinledningen lämnade dock mycket i övrigt att önska och man såg ett tag ut som ett riktigt bottengäng. Det tog helt enkelt längre tid att spela ihop sig än man trott på förhand och efter 12 omgångar hade man bara skrapat ihop fem ynka poäng. En annan orsak till den svaga starten var att Joel Martin inte fick det att stämma mellan stolparna, delvis beroende på dålig hjälp från övriga försvarsspelare. Men faktum är att efter Martins inledande sex förluster på de sju första starterna så blev det endast tre ytterligare förluster. Nu blev ju inte hans säsong heller som han tänkt sig då han flyttade till Bridgeport efter nyår då skadekarusellen satte igång bland Islanders målvakter. Men David McKee och Michel Robinson som inledningsvis fyllde luckan för Martin gjorde det bra och när man senare även fick in Mike Mole i laget blev det riktigt hård konkurrens. För när Martin lagom till slutspelet var tillbaka blev det ändå Mole som fick det inledande förtroendet även om det snabbt gick över till Martin.

För slutspel blev det ju. Det är nästan en bragd att misslyckas med att ta sig dit då endast ett lag i Berry Conference missar playoff. Det blev till slut en femteplats efter en mycket stark avslutning på säsongen som gav laget självförtroende in i slutspelet. Där mötte man först lokalkonkurrenten Texas Brahmas i bäst av fem matcher och när man inledde med förlust så kändes det lite tungt. Men Odessa kom tillbaka och med tre raka segrar tog man sig vidare till kvartsfinal där åter Allen Americans stod för motståndet. Allen vann grundserien överlägset och man var 13 poäng före närmsta lag i ligan så vi var beredda på en riktigt tuff fight. Därför blev vi glatt överraskade när Odessa tog hem den första matchen som dessutom spelades på bortaplan. När man sedan lyckades upprepa bedriften i matchen efter och ledningen var 2-0 i matcher inför två chanser på hemmais verkade semifinalplatsen så gott som redan klar. Men kanske var det just detta som spelarna också kände för om man trodde att Allen skulle kunna besegras genom att bara ställa in skorna så trodde man helt fel. Allen visade nu varför man varit så överlägsna i grundserien och man tog seger efter seger. I den femte och avgörande matchen var vi tillbaka i Allens hemmarink men då var hemmaspöket plötsligt som bortblåst och Americans kunde slå ut Jackalopes med 3-2 i matcher efter den avgörande hemmavinsten med 3-1. Trots att Allen var storfavorit inför kvarten så kändes det ändå surt när Odessa var så nära att gå vidare.

Vad stod då ut lite extra under säsongen? Sebastien Thinel är kanske det mest givna svaret då han satte alla möjliga interna rekord och gick upp i topp både när det gäller flest spelade matcher för klubben samt flest antal poäng i Odessatröjan. Dessutom fick han passera 100-poängsnivån för första gången i seniorsammanhang, något han då även gjorde med besked. 110 poäng blev det och med det vann han CHL:s skytteliga med hela 11 poängs marginal ner till tvåan som vi också hittar i Jacks, nämligen Todd Robinson. Robinson svarade alltså för 99 poäng och han hade bäst plus/minus i hela laget med sina +20. Förutom Thinel och Robinson så måste vi nämna Mike Ramsay som imponerade med sina 34 mål, för övrigt Ramsays andra raka 30-målssäsong för Odessa. Alex Dunn blev poängbäst bland backarna men han kom långt ifrån upp i samma standard som säsongen före. På målvaktsidan stod ingen ut speciellt från mängden men bäst statistik hade Mike Mole som alltså kom in sent under säsongen. Totalt använde Odessa sex målvakter och 27 utespelare under säsongen.

Vad händer då nästa säsong. Ja, som vi tidigare berättat kommer Odessa Jackalopes sluta med sin seniorverksamhet och därmed byta liga från CHL till den oberoende juniorligan NAHL. Man har annonserat om try-outs då man behöver forma ett helt nytt lag och de kommer hållas 13-15 maj. Detta innebär samtidigt att de nuvarande spelarna blir free agents och får se sig om efter nya arbetsgivare. En del spelare har kontrakt med Islanders och kommer säkerligen få en plats inom något av organisationens lag. Det är ännu inte meddelat om Islanders tänker plocka in ett nytt lag från exempelvis CHL att samarbeta med men skulle något hända i frågan kommer jag givetvis återkomma i ärendet.
Vi tar nu farväl av Odessa och inom kort kommer laget försvinna från denna blogg, det kommer säkert kännas lite underligt att inte längre rapportera från lagets matcher men det är så det får bli. Vi önskar deras organisation lycka till i sin nya skepnad.

Till sist pesenterar vi pristagarna på Odessas interna avslutningsbankett:

  • MOST VALUABLE PLAYER: Sebastien Thinel
  • DEFENSEMAN OF THE YEAR: Patrick Mbaraga
  • LEADING SCORER: Sebastien Thinel
  • ROBIN SMITH COMMITMENT AWARD: Dave Van Drunen
  • NICK LAMIA COMMUNITY SPIRIT AWARD: Garrett Gruenke och Phil Plante
  • KYLE RODGERS CHARACTER AWARD: Mike Ramsay
  • IRON MAN AWARD: Patrick Mbaraga, Mike Lesperance, Alex Dunn, Kenny Corupe, Jeff Pierce och Sebastien Thinel
  • BOB HARDS 7th MAN AWARD: Alex Dunn
  • ROOKIE OF THE YEAR: Mark Ehl

 

Det blev förlust för Odessa Jackalopes även i den femte och avgörande kvartsfinalmatchen mot Allen Americans. 2-0 i matcher räckte alltså inte för Jacks som därefter förlorade tre raka och man åkte ur slutspelet mot Allen för andra året i rad.

Nattens match blev tät och jämn. Hemmalaget tog ledningen lite slumpartat då en puck studsade på David Strathman och in i mål. Kvitteringen kom psykologiskt med tio sekunder kvar genom ett powerplaymål från blålinjen av Mike Ramsay.

Men lika psykologiskt viktigt som Odessas kvittering var Allens ledningsmål i den andra perioden som kom med endast sex sekunder kvar på klockan. Målet slogs in från nära håll då Odessa misslyckades med att rensa bort pucken från farligt territorium.

Det slutgiltiga resultatet skrevs till 3-1 efter mål i öppen kasse med halvminuten kvar. Segern får anses som rättvis då hemmalaget vann skotten med hela 41-19 och kanske var de två senaste matcherna tillräckligt för Allen för att få tillbaka det självförtroende man haft under hela säsongen.

För Odessas del var detta lagets absolut sista match i CHL, åtminstone för denna gång. Nästa säsong återfinns man i den alternativa juniorligan NAHL. Jag återkommer med en säsongsanalys så fort samtliga lag i organisationen spelat klart. Vi följer nu med spänning det kvarvarande laget, Kalamazoo Wings i ECHL.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 David Strathman (Nino Musitelli, Justin DaCosta) 8:38
  • 1-1 Mike Ramsay (Todd Robinson, Alex Dunn) 19:50 PP
  • 2-1 Dave Bonk (Colton Yellow Horn, Justin DaCosta) 39:54
  • 3-1 Colton Yellow Horn (Dave Bonk, Jarret Lukin) 59:31 EN

Det blir en femte och avgörande match mellan Odessa Jackalopes och Allen Americans i CHL-slutspelets kvartsfinal. Trots att Jacks vann de två första mötena på bortaplan har trenden hållit i sig med två bortasegrar för Allen. I natt skulle Odessa försöka knyta ihop säcken efter att man misslyckats med detta i förra matchen.

Todd Robinson gav också hemmalaget ledningen efter bara en dryg minuts spel i den första perioden. Men Allen kom tillbaka och vände på matchen med två mål innan perioden var över.

Sex minuter in i mittenakten kvitterade Jeff Pierce och matchen var helt jämn igen. Lagen mäktade med ytterligare varsitt mål innan det var dags för pausvila och för Odessas del var det åter Todd Robinson som nätade.

Tyvärr blev det Odessa som fick jaga hela den tredje perioden efter en olycklig inledning då Allen satte 4-3 efter bara 24 sekunders spel. Alla försök till kvittering var förgäves och i matchens slutskede punkterade bortalaget matchen med 5-3 i öppen kasse.

Nu kan vi bara hoppas på att det blir bortasegrar genom hela serien då den avgörande matchen spelas i natt i Allen Event Center. All press borde ligga på hemmalaget då de vann grundserien överlägset och eftersom de nu har kommit igång på allvar. Även Odessa borde känna viss press för man vill ju garanterat inte förlora matchserien efter att ha haft ledningen med 2-0 i matcher med två hemmamatcher på sig att avgöra.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 Todd Robinson (Sebastien Thinel, Alex Dunn) 1:11
  • 1-1 Judd Blackwater (Colton Yellow Horn, Erik Adams) 5:52
  • 1-2 Dave Bonk (David Strathman, Jarret Lukin) 18:53 PP
  • 2-2 Jeff Pierce (Philippe Plante, Luke Stauffacher) 25:59
  • 2-3 Jarret Lukin (Dave Bonk, Liam Huculak) 30:23
  • 3-3 Todd Robinson (Alex Dunn, Sebastien Thinel) 35:38 PP
  • 3-4 Judd Blackwater (Dave Bonk, Colton Yellow Horn) 40:24
  • 3-5 Tobias Whelan (Jarret Lukin) 59:59 SH EN

Allen Americans grep efter det sista halmstrået i den tredje kvartsfinalmatchen i nattens möte med Odessa Jacks. Man lyckades också nå det efter en jämn match som avgjordes först i den tredje perioden.

Bortasegrar präglar serien såhär långt och det var mycket tack vare bortalagets målvakt, Chris Whitley, som matchen kunde vinnas. Denne svarade för 39 räddningar och han stoppade samtliga sju powerplay för Odessa medan hans motsvarighet i hemmakassen, Joel Martin, också gjorde en stark insats med 37 räddningar.

Detta var Martins första förlust i årets CHL-slutspel och han fick kapitulera redan efter sju minuters spel då Dave Bonk satte ett handledsskott från den högra tekningscirkeln. För första gången i kvartsfinalserien hade Allen tagit ledningen och efter en mållös andraperiod ökade man på till 2-0 efter en styrning framför mål, sex minuter in i tredje. Jackalopes kunde dock reducera bara två minuter senare genom Phil Plante assisterad av Sebastien Thinel och Mike Ramsay. Todd Robinsons poängsvit över 22 matcher bröts i natt för med drygt tre minuter kvar av den tredje perioden punkterade Nino Musitelli matchen med kvällens sista mål.

Trots förlusten har Odessa fortfarande en bra chans att ta sig vidare till Conferencefinal då man leder bäst-av-fem-serien med 2-1 i matcher. På torsdag spelas match 4 i Odessa och då får vi hoppas att bortalagsdominansen bryts. Vid en eventuell femte och avgörande match flyttar serien åter till Allen.

MÅLSKYTTAR:

  • 0-1 Dave Bonk (Mike Berube) 6:59
  • 0-2 Jarret Lukin (Justin DaCosta, Scott Langdon) 46:35
  • 1-2 Philippe Plante (Sebastien Thinel, Mike Ramsay) 48:24
  • 1-3 Nino Musitelli (Bruce Graham, Jarret Lukin) 56:56

Odessa Jacks tog i natt ett jättekliv mot Conferencefinalen i CHL-slutspelet när man åter avfärdade säsongens suveräner Allen Americans. Matchvinnare blev Todd Robinson (bilden) som med fyra poäng låg bakom det mesta i anfallsväg denna afton.

Det var också Robinson som inledde målskyttet i den första perioden då han två gånger om utnyttjade den femminutersutvisning som motståndarnas tuffing Kip Brennan gjorde sig skyldig till när han åkte ut för en ful boarding.

Robinson låg även bakom 3-0 i den andra perioden med en passning till Patrick Mbaraga som gjorde sitt första mål i årets slutspel. Allen reducerade innan perioden var över men tvåmålsledningen inför den tredje kändes tämligen säker.

När Jackalopes dessutom ökade på med två tidiga mål i tredje var matchen mer eller mindre avgjord. Allen fick in ytterligare en reduceringspuck men när slutsignalen ljöd stod bortalaget som segrare med 5-2. Det blev grinigt mot slutet av matchen och det delades ut 46 utvisningsminuter under matchens sju sista sekunder.

Matchserien byter nu spelplats till Odessa som har två fina möjligheter att avgöra matchserien i sin hemmarink. Match 3 spelas på tisdag.

MÅLSKYTTAR:

  • 0-1 Todd Robinson (Philippe Plante) 11:58 PP
  • 0-2 Todd Robinson (Matt Gens, Mike Ramsay) 12:46 PP
  • 0-3 Patrick Mbaraga (Todd Robinson, Mike Ramsay) 28:56
  • 1-3 Jarret Lukin (Dave Bonk, Nino Musitelli) 33:12
  • 1-4 Matt Gens (Todd Robinson, Sebastien Thinel) 40:28
  • 1-5 Jeff Pierce (Alex Dunn, Joel Martin) 42:10
  • 2-5 Tobias Whelan (Jarret Lukin, Justin DaCosta) 47:47 PP