Inlägg märkta ‘Nathan Lawson’

Nathan Lawson som länge tillhört Islanders organisation har nu lämnat densamma för en fortsatt karriär i Montreal. Lawson fick chansen i vinter när Dwayne Roloson tradades till Tampa Bay och skador drabbade Rick DiPietro. Tyvärr hade Lawson en av sina sämre säsonger och han tog aldrig chansen när den väl gavs. Dessutom blev han själv skadad under en period och fick sedan svårt att åter ta en plats i Islanders. Vi önskar ”Nate the Great” lycka till i Habs.

Annonser

Dags att sammanfatta Islanders säsong 2010-11. Det blev en säsong med två ansikten. En katastrofal inledning följdes av en mycket bra avslutning och hade det inte varit för ett par faktorer så hade det mycket väl kunnat bli slutspel redan i år.

Problemen började redan innan säsongen startade då två av lagets nyckelspelare drog på sig långtidsskador och i Mark Streits fall betydde det en hel säsong utan spel. Kyle Okposo skadade, precis som Streit, sin axel så illa att han endast hann med 38 matcher och med dessa båda viktiga stöttepelare tillgängliga under en hel säsong kommer Islanders ha mer tyngd i det offensiva spelet.

Inte nog med de oturliga skadorna på försäsongen, när väl grundserien satte igång gick det knackigt redan från start. Spelare som Josh Bailey, Blake Comeau och James Wisniewski inledde dock starkt individuellt men när deras produktion upphörde efter ett par matcher började raset. Varken comebackande Rick DiPietro eller annars så stabile Dwayne Roloson kunde hjälpa laget under den tunga period man hamnade i under oktober-december då man radade upp 20 matcher av 21 möjliga utan att lyckas ta två poäng. Fem poäng blev det totalt under denna period och redan då förstod vi att slutspelet var utom räckhåll även för årets säsong.

Mitt under den långa förlustsviten beslöt Charles Wang och Garth Snow att det var dags att förnya på tränarpositionen. Scott Gordon kickades och Bridgeports Jack Capuano kom in som tillfällig lösning, hette det då. Efter en trevande inledning kom Capuano senare att sätta sin prägel på laget som efter hand började skörda framgångar. Den fina avslutningen på säsongen låg säkert till stor del grund för beslutet att behålla Capuano vid rodret i ytterligare en säsong, ett beslut som togs efter att Islanders faktiskt varit bland de bästa i hela Eastern Conference efter nyår.

Att man gick såpass bra under våren var lite av ett mysterium eftersom förutsättningarna bara såg ut att bli sämre efter nyår. Dwayne Roloson hade precis tradats till Tampa Bay när oturen grinade Islanders i ansiktet. Inte bara en gång utan vid upprepade tillfällen tvingades vi se på hur en Islandersmålvakt efter en annan fick kasta in handduken på grund av skador. Först fick DiPietro nya problem och när sedan Nate Lawson också fick skadeproblem stod plötsligt hoppet till unge supertalangen Kevin Poulin. Med Poulin i kassen tyckte vi oss skönja framtidens förstemålvakt i Islanders, men även han fick skadebekymmer och nu var goda råd dyra. Mikko Koskinen och Joel Martin kallades in och aldrig hade väl målvaktspositionen sett mer darrig ut? Då tog Islanders ett av de bästa besluten under säsongen genom att skaffa den något bortglömde Al Montoya från farmarligan. Många var skeptiska till detta till en början, speciellt med tanke på Montoyas historiska fight med DiPietro under en försäsongsmatch för ett par år sedan. Men Montoya tackade för förtroendet genom att spela helt lysande redan från start. Han var verkligen en bidragande orsak till Isles uppryckning mot slutet av säsongen och han kommer även nästa säsong utmana om förstaspaden.

En annan ljusglimt under årets säsong var att två spelare lyckades göra mer än 30 mål samt att ytterligare tre bidrog med minst 20 mål var. Största överraskning får man nog säga att Michael Grabner var. Österrikaren som ratades av både Vancouver och Florida före säsongen blommade verkligen ut och med sina 34 mål var han bäst i laget. Grabners fina spel fick honom dessutom nominerad till Calder Trophy tillsammans med Carolinas Jeff Skinner och San Josés Logan Couture. Att Matt Moulson skulle nå 31 mål och därmed notera sin andra raka 30-målssäsong var kanske inte lika oväntat men samtidigt är det ju ett bevis på att förra säsongens succé inte var någon engångsföreteelse. En som svarade för många framspelningar till Moulson var John Tavares som själv var oerhört nära att nå 30-målsgränsen men trots att det såg upplagt ut för denna bedrift med 10-talet omgångar kvar stannade han på 29 gjorda mål och Tavares vann till slut den interna poängligan med 67 gjorda poäng. De övriga 20-målsskyttarna var Blake Comeau med sina 24 strutar samt P.A. Parenteau vars målskörd mestadels knöts till lagets powerplay. På backsidan tog Andy MacDonald ett betydligt större ansvar med Streit borta och ”A-Mac” växte ut till en gigant i försvaret. Även rookiebacken Travis Hamonic förtjänar att nämnas efter sin imponerande debutsäsong.

Till sist kan vi bara konstatera att för fjärde säsongen i rad blev det inte bara missat slutspel utan även sistaplats i Atlantic Division. Trots detta känns det ändå som att man nu har något på gång och med en frisk Mark Streit tillbaka i powerplay till nästa säsong samt en trupp som kommer från en stark säsongsavslutning vågar i alla fall jag tro på slutspel nästa säsong. Någon som vill sätta emot?

Den 10:e april, efter 80 spelade matcher, var säsongen över för Bridgeport Sound Tigers del. Det innebar att man missat slutspel för bara fjärde gången i klubbens historia. Senaste gången man inte var med i playoff var säsongen 2007-08 men denna gång var det tyvärr snäppet sämre då man dessutom var nära att hamna på sista plats i ligan med sina 71 poäng. Med en poängs marginal klarade man av att gå förbi Albany Devils i slutomgångarna och därför slapp man total förnedring. Att sedan samtliga 30 lag skrapat ihop 70 poäng eller mer är väl en unik bedrift i sig självt, jag kan inte påminna mig att jag sett en sådan jämn tabell förut.

Varför gick det då som det gick för Sound Tigers i år? En av förklaringarna kanske kan vara de högt ställda förväntningarna vi hade på målvaktstrion, Nathan Lawson, Mikko Koskinen och Kevin Poulin. Av dessa var det bara den senare som lyckades infria förväntningarna och rotationssystemet med var tredje match gjorde att Bridgeport vann, just var tredje match. Även om Poulin kankse var det mest osäkra kortet inför säsongen så visade han att han var redo för spel i dessa samanhang och när han senare dessutom gavs chansen i Islanders var det samma visa där. Tyvärr lyckades han inte undvika den förbannelse som drabbade Islanders målvakter denna säsong utan han fick vila under de sista spelveckorna p.g.a. skada. Koskinen var kanske den målvakt som man hade mest förväntningar på då han nu skulle få sitt stora genombrott. Men den store finländaren fick problem redan från start och med motgångarna försämrades självförtroendet och man tyckte nästan lite synd om killen. Koskinen fick ändå chansen med Islanders och då gick det förhållandevis bra, förmodligen eftersom Islanders just då var inne i en bra period och Mikko var t.ex. med i utskåpningen av Pittsburgh som slutade 9-3. Den kanske största besvikelsen på målvaktssidan var Nathan Lawson som i flera år varit säkerheten själv i AHL men denna säsong fick han det inte riktigt att funka. Tyvärr tog han inte heller chansen när den gavs honom i Islanderströjan och vi lär nog få se Nate harva vidare i farmarligorna framöver. En gissning om varför det gick såpass knackigt på målvaktssidan i år för Bridgeport kan ha varit just den tremålvaktslösning man startade med, något som oftast inte passar någon målvakt. Kan dessutom passa på att nämna Joel Martin som kom in som backup från Odessa Jackalopes mot slutet av säsongen. Hans uppgift var ganska otacksam och han lyckades dessutom inte briljera nämnvärt, i sanningens namn stod Martin inte heller riktigt att känna igen denna säsong.

En stor bidragande orsak till bottenplaceringen i år var givetvis den långa förlustsvit som påminde väldigt mycket om Islanders dito. Det var strax efter nyår som den inleddes och från den 2:e januari till den 19:e februari kammade Sound Tigers in 6 poäng via en seger och fyra OT/SO-förluster. Sådant håller ju såklart inte i längden om man vill nå ett slutspel och redan på ett tidigt stadie förstod vi åt vart det lutade. Därför glömmer man lätt bort den fina avslutning man hade från mitten av mars och framåt. Man passade då på att testa lite nya spelare och två som då utmärkte sig lite extra var Brian Day och Tyler McNeely. Den senare skrev efter säsongen på för ytterligare spel med Sound Tigers och det känns bra då han var en frisk fläkt som kom in och gjorde ett bra jobb.

När Islanders i början av säsongen meddelade att man sparkat Scott Gordon och ersatt honom med Bridgeports Jack Capuano förändrades förutsättningarna för Sound Tigers. Plötsligt försvann den trygghet som Capuano byggt upp under många år i klubben. Assisterande coach Pat Bingham har varit med lika länge och det var därför naturligt att just han tog över efter Capuano. Om detta tränarbyte påverkade slutresultatet är svårt att sia om då man redan inlett ganska svagt under Capuanos ledning. Nästa säsong blir mer intressant då förutsättningarna är mer klara från start.

Hur gick det då för Sound Tigers svenska spelare? Robin Figren gjorde sin andra fulla säsong för laget och hans poängproduktion kom att mer än fyrdubblas. Det var speciellt i början av säsongen han överraskade många genom att göra mycket mål och speciellt november var en bra månad för Robin. Totalt slutade han på 30 gjorda poäng, varav 16 var mål från Stockholmarens sida. Figren hade nog dock hoppats på en chans i Islanderströjan under säsongen, något som aldrig gavs, och därför meddelade han efter säsongen att han flyttar hem till Sverige igen för spel i Linköping HC. David Ullström är lagets andra svensk och han gjorde en klart godkänd rookiesäsong med sina 17 mål och 41 poäng på 67 matcher. Han fick mycket istid i powerplay och fick agera center i ett flertal olika konstellationer. Tyvärr gick han från förstacenter vidare till andracenter för att slutligen spela i tredjefemman. Det berodde till viss del på att Jeremy Colliton anslöt till laget under säsongen och veteranens rutin behövdes i förstafemman. I februari hade David en sällsynt bra period då han svarade för sex mål och en assist på tre matcher. Detta gav honom samtidigt utmärkelsen ”Reebok/AHL Player of the Week”. Om Ullström fortsätter visa prov på att utvecklas kommer han säkert få chansen i Islanderströjan framöver, det gäller bara att ha tålamod.

Det är ingen idé att älta det missade slutspelet, det har sina förklaringar och sedan är det bara att gilla läget. Istället vill jag passa på att titta framåt och samtidigt lovorda den gångna säsongens mest positiva överraskning, Rhett Rakhshani. Rakhshani vann den interna skytteligan som rookie med sina 62 poäng och vid AHL All-Star Game gjorde han fyra poäng för sitt Eastern Conference. När han väl fick chansen för Islanders skadade han sig och fick därför aldrig riktigt visa vad han gick för i de stora sammanhangen. Om han bara kommer upp i samma standard under kommande säsong så skulle jag bli förvånad om han inte fick fler chanser. En superintressant debut säsongen 2011-12 kommer Anders Nilsson stå för. Kommer han kunna fortsätta sitt imponerande spel från Elitserien eller blir omställningen för svår? Skall som sagt bli mycket intressant att följa under nästa säsong.


Sound Tigers tog revansch direkt på Connecticut efter gårdagens förlust genom att i säsongens sista bortamatch besegra Whale med 4-3. Vinstmålet slogs in av Joe Pereira som härstammar från West Haven i Connecticut, under avdelningen ”släkten är värst”.
Bridgeport satte 1-0 under en avvaktande utvisning då Tyler McNeelys (bilden) skott styrdes in via en försvarsskridsko. Två minuter senare skördade Pereiras hårda jobb frukt när han tog pucken från en försvarare och serverade Rob Hisey fram till 2-0.

Tidigt i den andra perioden fick hemmalaget viss kontakt när Nathan Lawson tvingades kröka rygg för första gången för kvällen. Jeremy Colliton utnyttjade sedan ett powerplay när han åter gav Sound Tigers en tvåmålsledning. Colliton träffade först ribban men returen togs hand om av McNeely som passade tillbaka till Colliton som denna gång fick triumfera.

När Pereira alltså gjorde lagets fjärde mål såg det hela avgjort ut men Connecticut kämpade sig tillbaka med två snabba mål och satte därmed lite press på Bridgeport. Men Lawson höll tätt och närmare än så kom aldrig hemmalaget.

Bridgeport Sound Tigers avslutar ikväll sin säsong med match hemma mot Albany Devils.

MÅLSKYTTAR:

  • 0-1 Tyler McNeely (Matt Donovan, Jeremy Colliton) 10:58 PP  
  • 0-2 Rob Hisey (Joe Pereira) 13:00   
  • 1-2 Andrew Yogan (Kelsey Tessier, Evgeny Grachev) 21:54   
  • 1-3 Jeremy Colliton (Tyler McNeely, Tony Romano) 32:28 PP  
  • 1-4 Joe Pereira (Brian Day, Rob Hisey) 49:16   
  • 2-4 Andrew Yogan (Stu Bickel) 52:25   
  • 3-4 Kris Newbury (Blake Parlett, Dale Weise) 54:08 PP

Springfield Falcons stod för en stark upphämtning i den tredje perioden när Sound Tigers kammade noll i nattens möte lagen emellan. Falcons tog kommandot i den första perioden men lyckades aldrig överlista Nathan Lawson, trots tre powerplaylägen. Perioden slutade istället mållös och istället var det Bridgeport som kunde notera kvällens första mål efter bara 36 sekunders spel i den andra perioden. Målskytt var Jeremy Colliton och tio minuter senare kunde Sound Tigers öka på till 2-0 när Justin DiBenedetto styrde in Brett Motherwells backskott. Det tog Springfield bara 10 sekunder att reducera direkt i den tredje perioden genom talangfulle Nikita Filatov och fem minuter senare var det kvitterat. Ben Guites projektil i powerplay kunde inte stoppas av Lawson som med fem minuter kvar åter tvingades kapitulera. Cam Atkinson som spelade sin första match som proffs inledde denna karriär med både en assist och med att slå in det avgörande målet fram till 3-2, snacka om succédebut. I natt lirar Sound Tigers igen då man gör säsongens enda visit i Binghamton.

MÅLSKYTTAR:

  • 0-1 Jeremy Colliton (Rhett Rakhshani, Tyler McNeely) 20:36  
  • 0-2 Justin DiBenedetto (Brett Motherwell, Aaron Ness) 30:09 PP  
  • 1-2 Nikita Filatov (Brent Regner, David Savard) 40:10 PP  
  • 2-2 Ben Guite (Cam Atkinson, Nick Holden) 44:48 PP  
  • 3-2 Cam Atkinson (Denny Kearney, David Savard) 55:08

Riley Gill svarade för 24 räddningar när han stoppade Cincinnati Cyclones samtliga skott och höll nollan för tredje gången denna säsong. Kalamazoo producerade samtidigt bra framåt och segern skrevs till komfortabla 5-0. Målskyttet inleddes av Kory Karlander tidigt i den första perioden och K-Wings gick till pausvila med uddamålsledning. Matchen avgjordes definitivt i den andra perioden då Kalamazoo ryckte ifrån med ytterligare tre mål bakom Chet Pickard i Cyclones kasse. Först satte Aaron Clarke 2-0 i powerplay och tre minuter senare gjorde Trent Daavettila sitt första mål för kvällen. Med 8.6 sekunder kvar på matchklockan punkterade Clarke matchen med sitt andra mål för kvällen tillika sitt 21:a mål för säsongen. Daavettila strödde lite extra salt i såren i den tredje perioden med sitt andra mål för aftonen och den målfarlige forwarden är nu uppe i 32 gjorda mål denna säsong. I natt avslutar Kalamazoo grundseriesäsongen med hemmamatch mot Elmira Jackals och alla som har möjlighet att närvara på läktarna får en affisch med 2010-11 års K-Wings som motiv.

MÅLSKYTTAR:

  • 0-1 Kory Karlander (Patrick Asselin, A.J. Thelen) 4:08  
  • 0-2 Aaron Clarke (Sam Ftorek, Andrew Fournier) 23:30 PP  
  • 0-3 Trent Daavettila (Sam Ftorek, Andrew Fournier) 26:48  
  • 0-4 Aaron Clarke (Justin Taylor, Patrick Asselin) 39:51  
  • 0-5 Trent Daavettila (Andrew Fournier, Aaron Clarke) 50:42 PP

Sound Tigers tog en ny fin skalp då man för andra matchen i rad vann med 5-1, denna gång med Connecticut Whale som motståndare. Två av målen gjordes av Rob Hisey (bilden) som fått nya kedjekamrater i Brian Day och Tyler McNeely, en trio som verkar hittat den rätta kemin direkt. Det var annars en ganska stökig match med fem olika fighter och det som bidrog till detta var säkert Devin DiDiometes vårdslösa boarding på Phil Ginand i den första perioden. Aaron Ness fick göra sitt första mål på AHL-nivå och Nathan Lawson räddade 21 skott medan Bridgeport övriga mål gjordes av Jeremy Colliton och David Ullström. Detta var svenskens 15:e mål för säsongen och tillsammans med hans 23 assist är han tredje poängbäst i Sound Tigers. Ikväll klockan 21:00 svensk tid spelar Sound Tigers hemma mot Syracuse Crunch.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 Derek Couture (Kelsey Tessier, Blake Parlett) 6:57   
  • 1-1 David Ullström (Mark Katic, Rhett Rakhshani) 10:27 PP  
  • 1-2 Jeremy Colliton (David Ullström, Mark Katic) 11:37 PP  
  • 1-3 Rob Hisey (Joe Pereira) 24:55   
  • 1-4 Aaron Ness (Jeremy Colliton, Rob Hisey) 39:43 PP  
  • 1-5 Rob Hisey (Brian Day, Benn Olson) 46:26

K-Wings övertygade stort i nattens möte med Elmira Jackals och segersiffrorna skrevs till 6-1. Kory Karlander öppnade målskyttet med ett slumpmål då pucken styrdes och tog en hög bana och damp ner bakom en förbryllad målvakt. Annars var Andrew Fournier på hugget och kunde med två mål öka på sin totala målskörd till 38 och nu blir det spännande att se ifall han kan nå 40-strecket. Övriga mål för Kalamazoo gjordes av Brady Leisenring, Trent Daavettila och Justin Taylor. Ryan Nie svarade för 31 räddningar och bidrog även han mycket till segern. K-Wings är nu bara en poäng från att säkra divisionstiteln och den får man chansen att ta ikväll klockan 22:00 svensk tid, när man åter möter Jackals på bortais.

MÅLSKYTTAR:

  • 0-1 Kory Karlander (Patrick Asselin, Steve Tarasuk) 6:55   
  • 0-2 Andrew Fournier (Trent Daavettila, Darryl Lloyd) 15:13   
  • 1-2 A.J. Perry (Vinny Geonnetti) 32:07   
  • 1-3 Andrew Fournier (Trent Daavettila, Darryl Lloyd) 45:02 PP  
  • 1-4 Brady Leisenring (Brian McGuirk) 48:24   
  • 1-5 Trent Daavettila (Darryl Lloyd, Andrew Fournier) 56:06   
  • 1-6 Justin Taylor (Patrick Asselin, Kory Karlander) 57:35 PP

Odessa avslutade grundserien med seger över Bossier-Sheveport Mudbugs. Segern grundlades redan i den första perioden och man var aldrig riktigt hotat. Odessas 4-1 gjordes av Sebastien Thinel som därmed hamnade på 110 gjorda poäng på sina 66 spelade matcher. Passande att just Thinel fick avsluta målskyttet denna säsong eftersom han före match hyllades genom att väljas in i Odessa Jackalopes Hall of Fame. Jackalopes har nu bara att vänta och se vilka som blir deras motståndare i slutspelet som inleds nästa vecka. Det som tidigare lutade åt Tulsa väger nu mer över åt Texas efter att de i natt förlorade mot bottenlaget Rio Grande Valley. Vi återkommer givetvis inom kort med analys inför första slutspelsomgången.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 Luke Stauffacher (Jeff Pierce, Matt Gens) 1:30 PP
  • 2-0 Matt Gens (Alex Dunn, Mike Ramsay) 13:49 PP
  • 2-1 Jeff Kyrzakos (Travis Clayton, Shawn Limpright) 21:00
  • 3-1 Mike Lesperance (Patrick Mbaraga) 25:27 SH
  • 4-1 Sebastien Thinel (Todd Robinson, Mike Ramsay) 46:33
  • 4-2 Jeff Kyrzakos (David Rutherford) 48:08

Det var botten mot toppen som möttes i natt när Bridgeport tog emot Manchester Monarchs och tack vare en härlig kämpainsats avgick hemmalaget med segern efter avgörande i förlängningen. Första perioden var annars ganska händelsefattig och slutade också mållös. Nathan Lawson spikade igen och visade prov på den fina form han befann sig i under större delen av förra säsongen. Monarchs tog över allt mer i den andra perioden och det dröjde ända till den 12:e minuten innan Sound Tigers fick iväg sitt första skott på mål. Efter att Rob Hisey sånär gett hemmalaget ledningen var det emellertid Manchester som fick utdelning i sitt powerplay. Ett skott täcktes och hamnade hos Bud Holloway som fick öppet mål fram till 1-0. Kvitteringen kom till slut när Tony Romano kämpade till sig pucken i anfallszon och tryckte sig fram på mål där han lyckades överlista Martin Jones i Manchesterkassen. Då återstod mindre än fyra minuter av tredje perioden och matchen gick också till förlängning. Där blev Justin DiBenedetto (bilden) matchvinnare när han tog vara på en retur framför mål och skickade in 2-1 och jublet bröt loss i hallen. Lawsons 38 räddningar gav honom pris för matchens bästa spelare och nu fortsätter Bridgeports kamp för att undvika jumboplatsen i ligan med match i natt mot Binghamton Senators.

MÅLSKYTTAR:

  • 0-1 Bud Holloway (Justin Azevedo, Viatcheslav Voynov) 38:41 PP  
  • 1-1 Tony Romano (Dylan Reese, Rhett Rakhshani) 56:25   
  • 2-1 Justin DiBenedetto (Mark Katic, David Ullström) 61:37 

Precis som Bridgeport lyckades Odessa Jackalopes komma tillbaka i den tredje perioden för att tvinga fram en förlängning i vilken man kunde triumfera. Trots segern fastställdes det att Odessa nu inte kan hamna högre upp i tabellen än en femteplats vilket inte kommer ge någon extra hemmaplansfördel. Kevin Seibel var annars Odessas stjärna under ordinarie matchtid då han först öppnade målskyttet med sitt 1-0 inslaget i powerplay i mitten av den andra perioden. Men Tulsa vände på steken med två mål innan perioden var till ända och Seibel fick då åter se till att hålla kvar Odessa i matchen med sitt kvitteringsmål i den tredje perioden. Det avgörande målet kom i förlängningen och målskytt blev Mike Ramsay med ett spektakulärt mål. Ramsay skickade in pucken från mittzon och Tulsas keeper Ian Keserich plockade ner pucken för att spela den vidare. Men Ramsay hade fortsatt mot mål och han hann precis på pucken innan målvakten hann blockera och segern var ett faktum. Sebastien Thinels 17 matcher långa poängsvit bröts och nu återstår endast tre matcher i grundserien. På tisdag spelar man borta mot Rio Grande Valley Killer Bees.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 Kevin Seibel (Todd Robinson, Alex Dunn) 31:27 PP
  • 1-1 Evan Kotsopoulos (Braden Walls, John Mori) 33:16
  • 1-2 Sean Erickson (Evan Kotsopoulos, Ian Keserich) 39:11
  • 2-2 Kevin Seibel (Todd Robinson, Alex Dunn) 47:33 PP
  • 3-2 Mike Ramsay (Philippe Plante, Todd Robinson) 62:44