Inlägg märkta ‘John Tavares’

pap1

PAP – out.

Not even 24 hrs have passed since we received the news of Pierre-Alexandre Parenteau being waived. We are yet to see whether any team picks him up or if he’s heading to Bridgeport.

The debate of PAP being a legit first liner have already been discussed among the fans, won’t get deep into this. With a brief comment, my own feelings are diverse. Love PAP as a character player, seen the chemistry with JT before. However, have to say that the ceiling/top-line attributs are just not there. What’s more interesting is a closer look into what this means for the Isles opening night roster.

I can see three scenarios, #1 being a long shot, the second one not likely and the third staying the course of the Cappy/Snow train. Dig in:

  1. Trading for an elite winger. Hey, how about forming a true top line for once? Bringing in a legit scorer/playmaker alongside JT & Ladd would give us much needed firepower up front. There are other options but whatever happens – make sure to give that line consistency over the season. Dream player: Kucherov (Strome + Ho-Sang traded in this scenario – hey it’s my column, I call the shots!).

Ladd – JT – Kucherov

Beauvillier – Barzal – Lee

Quine – Nelson – Bailey

Kulemin – Cizikas – Clutterbuck

Leddy – Hamonic

Hickey – Boychuk

DeHaan – Seidenberg

Halak/Greiss/Berube

Scratches: Chimera (well, haven’t washed that Caps-aura off in my books just yet), Pulock, Prince (INJ), Grabovski (INJ)

2. The kids can play. I cannot have been the only one not approvning the playing style from the past season. Slow, chippy play without the energy and transitioning that was significant of the few previous seasons of revived hope for the franchise. What happens if we not only bring #13 & #72 into the starting roster, but replace PAP with #66?! Speed, grit, determinability and goalscoring is all there. Sure, there will be a few flaws but this type of line-up would definitely light my fire. Hell, it’ll even lead to The Cup in 16/17 and good ole’ Johnny will sign a long-term deal to lead us to it. Give Ho-Sang a mulligan for the sleep-in incident and go for the Calder Trophy!

Ladd – JT – Ho-Sang

Beauvillier – Barzal – Lee

Strome – Nelson – Bailey

Kulemin – Cizikas – Clutterbuck

Leddy – Hamonic

Hickey – Boychuk

DeHaan – Pulock

Halak/Greiss/Berube

Scratches: Chimera (sorry Jason, left out once again – keep pushing), Seidenberg, Quine, Prince (INJ), Grabovski (INJ)

3. Going about business as usual. The third and most tiresome (likely) alternative to the forming the starting roster will be replacing PAP with Strome for opening night – then finding out that Strome won’t really mesh with JT/Ladd when being placed on the wing. Sure, the guy will be a good player but until we give him top-6 minutes and as a center, he will not reach his full potential. There will most certainly be a half assed start to the season for the Islanders offense, not looking all that bad in the standings because of solid D and Halak entering the season with in World Cup fashion. However, the risk of this leading up to numerous changes to the top line is big and won’t make wonders for the Captain’s hunger of putting ink to that long-term deal, staying on the island.

Ladd – JT – Strome

Beauvillier – Barzal – Lee

Chimera – Nelson – Bailey

Kulemin – Cizikas – Clutterbuck

Leddy – Hamonic

Hickey – Boychuk

DeHaan – Seidenberg

Halak/Greiss/Berube

Scratches: Quine, Pulock, Prince (INJ), Grabovski (INJ)

Which direction would you like the team to be heading?

/Massetyson

Annonser
Leddy - Nelson - Berube

Leddy – Nelson – Berube

Islanders är nu sex matcher in i årets säsong. Efter ett tufft dubbelmöte med Chicago inledningsvis har det blivit fyra raka segrar, trots ibland knackigt spel. Detta innebär just nu förstaplats i Metropolitan Division men kanske ännu trevligare, en poäng bättre än vid samma tid förra säsongen. 2014-15 blev som ni säkert minns en rekordsäsong på många håll. Bästa säsongen sedan dynastins dagar även om vi åter misslyckades i slutspelet. Efter åtta matcher i fjol hade vi 6-2-0, detta blir intressant att se om vi kan toppa i år. För det krävs två segrar till.

Hur har det sett ut då? Börjar vi bakifrån så visade Thomas Greiss att han var en ”bäst-när-det-gäller-målvakt”. Efter stundtals lojt spel i träningsmatcherna visade han upp en ruggig stabilitet när det väl var dags för seriespel. Halak har precis kommit tillbaka från sin skada och med en hållen nolla redan i match två kan vi konstatera att vi verkar ha ett riktigt solitt tandem i år.

Försvaret har sett bra och rörligt ut, framför allt i vinstmatcherna. Något svajigt spel i matcherna mot Chicago och Nashville, men annars inga konstigheter. Hickey har ersatt Strait på ett förtjänsfullt sätt efter sin comeback från skada. Mest anmärkningsvärt är kanske Leddy vars offensiv inte riktigt kommit upp i standard. Endast fyra skott på mål och inga poäng från den snabbskrinnande backen. Men istället har han tagit ett större ansvar defensivt och styrt av många kontringslägen just tack vare sin speed.

Bland forwards märker vi att förutom Tavares som fortsätter dominera matcherna så är Okposo åter tillbaka på en poäng/match och det känns som att efter den lite trevande starten så har Islanders nu två riktiga toppkedjor som bägge producerar. Även Kulemin och Nelson har startat hyggligt i tredjelinan. Fjärdekedjan köttar på som vanligt och de har en fantastisk förmåga att få igång hela laget med sitt frejdiga spel.

På det hela taget ser det återigen oförskämt bra ut. Vi får hoppas det kan hålla i sig lika länge som i fjol. Då kan vi kanske våga hoppas på en vinst i första playoffrundan till och med.

NL

Nick Leddy in action i Barclays Center.

Så var vi äntligen igång med träningsmatcherna igen. I måndags inledde vi med två matcher mot Philadelphia Flyers. En spelades i Brooklyn, där de flesta tänkbara startspelarna befann sig, och den andra gick av stapeln i Allentown, där Flyers farmarlag Phantoms normalt håller till. Philadelphia gjorde precis samma sak fast tvärtom, skickade sitt ”B-lag” till Brooklyn och lät de bästa stanna på hemmaplan. Därav fick vi två segrar för de respektive hemmalagen, Islanders segrade i Brooklyn med 3-2 och Flyers tog hem segern i Pennsylvania med 5-3.

Noterbart från Brooklyn är att både John Tavares och Anders Lee svarade för 1+1 i powerplay och att Kirill Petrov stod för matchavgörande 3-0. Halak stod de två första perioderna och fick till slut finna sig i ett insläppt mål med 51 sekunder kvar av period nummer två. Stephon Williams avslutade matchen och fick även han vittja nätmaskorna en gång. Efter slutsignalen fick även lagen testa på att spela en OT-period 3 mot 3. Detta för att lagen skall hinna träna på denna spelform som införts i och med årets säsong. Capuano testade då bland annat att spela med tre forwards i något byte.

Från Allentown noterar vi att Greiss släppte tre kassar och Gibson en, det femte målet gjordes i tom bur. Målen gjordes av James Wright, Alan Quine och Justin Vaive. Assist på målen hade Michael Dal Colle, Kevin Czuczman, Anthony Beauvillier och Ben Holmstrom.

Många givna namn, såsom Okposo, Strome, Nelson, Hamonic och Nielsen vilade från spel i måndags. Gissningsvis är de på isen i natt då Isles och Devils möts i Barclays Center.

frans

Islanders säsong tog slut i natt. Efter att Washington dominerat största delarna av match 7 kunde de till slut ta hem matchen med 2-1 och därmed även matchserien med 4-3 i matcher. Isles mäktade endast med 7 skott på mål under de två inledande perioderna och totalt sköts enbart tre skott på mål av forwards under matchen. Då gör man det inte lätt för sig. Tyvärr var rädslan att förlora avsevärt större än viljan att anfalla i denna matchen. Islanders spelade nästan uteslutande sarg ut och dumpade pucken djupt utan uppföljande forecheck. Man hoppades på misstag från motståndarna helt enkelt, misstag som inte kom. Att vårt välkända koncept med frejdig offensiv fanns inom oss märkes så fort Capitals tog ledningen sent i den andra perioden. Vi kom ut som ett helt nytt lag i början av den tredje vilket också ledde till kvitteringen av Frans Nielsen. Men nästan omedelbart efter kvitteringen så blev vi åter passiva och lät Washington ta kommandot igen. Därför undrar jag vilka signaler Jack Capuano sänt i periodpausen inför tredje? Capitals tog som sagt över igen och avgjorde då Islanders agerade ytterst passivt i egen zon.

Hur skall man då summera sista säsongen i Nassau Coliseum? Tja, jämfört med förra säsongen var det ju egentligen succé och inte sedan säsongen 2001-02 har vi varit lika nära att ta oss vidare till andra rundan i ett slutspel. Vi slutade grundserien på över 100 poäng för första gången sedan 1983-84 vilket också måste anses som succé. Jaroslav Halak slog rekord i antalet vinster av en Islandersmålvakt och John Tavares var en poäng från att vinna Art Ross Trophy. Succé? Nja, visst hade den riktiga succén inneburit avancemang åtminstone till andra rundan i slutspelet. För som det är nu så har vi egentligen inte åstadkommit mer än vad vi hade inför säsongen. Däremot har vi byggt en stabil grund att stå på inför flytten till Brooklyn. Vi har tre stabila backar signade i sex-sju år till, vi har en klassmålvakt signad i yttreligare tre säsonger och vi har en superstar som förstacenter.

Vad saknas då för att ta nästa steg? Jag anser att vi på backsidan skulle behöva ett par rutinerade förstärkningar även om jag egentligen hoppas att någon eller några av ungdomarna i farmarligan tar ett stort steg framåt i utvecklingen under sommaren. Men vi märkte i slutspelet att steget mellan våra bästa backar och de övriga är alldeles för stort i dagsläget. Framåt kan man bara hoppas att vi lyckas komponera ihop de rätta kedjorna som får chansen att dominera under säsongen utan att splittras. Den blanda-och-ge-taktik som Capuano visade upp under de sista slutspelsmatcherna skapar enligt mig bara en större osäkerhet hos spelarna och kan ha inneburit att rädslan för misstag blev för stor i den avgörande matchen i natt.

Jag både hoppas och tror på nytt slutspel nästa säsong, allt annat vore en stor besvikelse, i alla fall sett till hur förutsättningarna är i dagsläget.

Tack alla läsare för denna säsong! Nu tar vi en välförtjänt semester.

loss

Ja, nu har Islanders verkligen kniven mot strupen då man hamnat i underläge i matchserien mot Capitals med 3-2 i matcher. Efter den inledande vinsten i Verizon hade man även ledningen med 3-1 i match nummer två men tappade till en snöplig uddamålsförlust. I match tre hade matchserien flyttat till Long Island och John Tavares tillfredsställde den vilda publiken genom att avgöra endast 15 sekunder in i OT. Även match fyra gick till förlängning efter att bägge lagen mäktat med varsitt mål under ordinarie speltid. Denna gång blev det Capitals som avgick med segern efter ett skott från blå av Niklas Bäckström. I samma match drabbades Islanders av ett tungt avbräck då Lubomir Visnovsky tacklades vårdslöst av gästernas Tom Wilson vilket tvingade veteranen att stå över match fem. Griffin Reinhart fick förtroendet att ersätta slovaken då matchserien återvände till huvudstaden. Men just backsidan var tydligt försvagad och Capitals kunde rinna iväg till säkra 5-1.

Nu väntar match sex. En match som, om det vill sig illa, blir Islanders sista match i Nassau Coliseum på ett bra tag framöver. Publiken kommer givetvis göra allt som står i dess makt för att lyfta fram sina favoriter till seger och en direkt avgörande match i Washington. Frågan är om alla skador och skavanker hindrar Islanders från att göra en nödvändig comeback. I match fem klev även Calvin DeHaan av skadad och då Griffin Reinharts spel lämnade mycket övrigt att önska känns åtminstone en backplats vikt åt Ryan Pulock, som om han får chansen gör NHL-debut på lördag. Senast en Islandersspelare gjorde detta i en playoffmatch var för två år sedan då Brock Nelson gjorde NHL-debut mot Pittsburgh Penguins.

Matchen på lördag har fått starttid 21:00, svensk tid. En tailgate utöver det vanliga förväntas på Nassau Coliseums parkeringsplats och kanske även runt om i de svenska stugorna där hjärtat klappar lite extra för New York Islanders.

fransgoal

Som vi sedan tidigare känner till refererar Rangers fans till sin målvakt som ”King Henrik”. Men i natt tvingades kungen abdikera och fick istället se sig överglänsas av Islanders egna Gud i mål, Jaroslav Halak. Halak höll nollan för fjärde gången i år och han har nu 23 vinster denna säsong, bara nio kvar till franchiserekordet som just nu delas av Billy Smith, Chris Osgood och Rick DiPietro på 32 vinster.
Samtliga tre mål i nattens match kom i den andra perioden där Anders Lee inledde målskyttet med en backhand framför mål efter retur från Henke. Lee är Islanders tredje bästa målskytt i år efter John Tavares och Brock Nelson med sina 11 fullträffar, en siffra som även lägger honom på femte plats i målligan bland rookies. 2-0 kom med drygt tre minuter kvar då Nikolay Kulemin hittade pucken i röran framför mål och nöp till upp i Henkes plockhandskkryss. Spiken i kistan sattes av vår underskattade danske vän Frans Nielsen som i numerärt underläge valde eget avslut då han kom i ett 2-mot-1-läge. Pucken gled retfullt genom Henkes armhåla och in i nät, ett skott svensken definitvt borde tagit.
Hela matchen präglades av ett mycket högt tempo och i den tredje perioden förekom nästan inga avblåsningar alls så den rann iväg med en väldig fart utan att Rangers kunde hota Islanders ledning speciellt mycket. Enda gångerna som Islanders var nära baklängesmål i matchen var istället i den första perioden då Rangers hade tre stolpskott, varav två i samma anfall. Men ett bra lag skall ha tur heter det, en klyscha som passar väl in i sammanhanget.
Nu väntar ny tuff utmaning närmast då Islanders åter får spela på hemmarink efter sju raka bortamatcher. På fredag väntar nämligen toppmötet i Metro med Pittsburgh. Dessutom åker Islanders upp till Montreal för match redan på lördag och en back-to-back mot två såpass kompetenta lag får väl nästan anses som en större utmaning än att skicka Henke till båset.

Anders Lee firar sin game winner mot Pens.

Anders Lee firar sin game winner mot Pens.

November. Ja, det är faktiskt november, den historiskt sett mörkaste månaden i Islanders historia. Flertalet säsonger har grusats redan i denna gråa höstmånad, då de sista löven på träden får ge upp sin kamp för att få hänga kvar. Med två raka förluster som avslutning på oktober och ännu en torsk som inledning på november var nästan hela Islanders fina säsongsinledning uppäten och, luttrade som vi supportrar är, preparerade vi oss för ytterligare en lång förlustsvit med tung uppförsbacke som följd.

Men det var just då, i matchen mot Anaheim, på vår road trip i Kalifornien som allt lossnade. Vi fick möta ett lag som dels saknade sina två ordinarie målvakter samt sina två bästa offensiva spelare. Trots detta hade vi förtvivlat svårt att föra matchen. Sargade av de tre tidigare förlusterna och med en formkurva som verkade peka nedåt i samma lutning som Hahnenkammrennen såg vi åter ut att gå mot ett svidande nederlag.

Det var då, då som vår kapten tog tag i händelserna. I overtime, i powerplay, en tveksam isare från Tavares och ett ännu mer tveksamt ingripande av LaBarbera. Segern var ett faktum. Vi lyckades slå Ducks i sin hemmarink, en stark prestation oavsett vilket lag motståndarna tvingades ställa på isen. Näst därefter följde en ännu mer imponerande skalp då vi slog regerande Stanley Cup-mästarna Kings på straffar i Staples Center. Denna road trip avslutades med 1-0 mot Arizona och det var i denna vevan som vi lade grunden för den utveckling vi nu ser i laget. Vi började tänka på defensiven, detta gav vinster som i sin tur gav självförtroende, ett självförtroende som inneburit stora segrar mot topplagen Tampa Bay och Pittsburgh.

Nattens match hemma i Nassau Coliseum var en flashback till 2013 års slutspel då Islanders och Penguins möttes inför en fanatisk publik på Long Island. Precis så var det även i natt. Elektriskt. Magiskt. Episkt.

Med 14 segrar på de 20 första matcherna är man i paritet med de allra bästa årgångarna av New York Islanders, det vill säga de från dynastitiden. Kanske är det hybris att tro att detta kommer hålla i sig under hela säsongen men i så fall, låt mig ha hybris då. För när om någonsin skall man som Islanderssupporter ges möjligheten till hybris om inte nu. Bäst att ta vara på ögonblicket.

Låt mig bara till sist få hylla den spelare som jag tycker har bidragit mest med positiva vibbar den sista veckan, Ryan Strome. Han visar nu prov på sin skicklighet och varför han draftades som nummer fem. Hela ”Kid Line” har kommit igång som ett väloljat lokomotiv och nu väntar vi bara på Tavares och Nielsens kedjor att komma upp i normal standard. Gissningsvis dras de med av hela den positiva aura som just nu genomsyrar Islanders och snart kan vi få se Penguins och de andra i Metropolitan jaga laget i blått och orange för topplaceringen.