Inlägg märkta ‘Jack Capuano’

pap1

PAP – out.

Not even 24 hrs have passed since we received the news of Pierre-Alexandre Parenteau being waived. We are yet to see whether any team picks him up or if he’s heading to Bridgeport.

The debate of PAP being a legit first liner have already been discussed among the fans, won’t get deep into this. With a brief comment, my own feelings are diverse. Love PAP as a character player, seen the chemistry with JT before. However, have to say that the ceiling/top-line attributs are just not there. What’s more interesting is a closer look into what this means for the Isles opening night roster.

I can see three scenarios, #1 being a long shot, the second one not likely and the third staying the course of the Cappy/Snow train. Dig in:

  1. Trading for an elite winger. Hey, how about forming a true top line for once? Bringing in a legit scorer/playmaker alongside JT & Ladd would give us much needed firepower up front. There are other options but whatever happens – make sure to give that line consistency over the season. Dream player: Kucherov (Strome + Ho-Sang traded in this scenario – hey it’s my column, I call the shots!).

Ladd – JT – Kucherov

Beauvillier – Barzal – Lee

Quine – Nelson – Bailey

Kulemin – Cizikas – Clutterbuck

Leddy – Hamonic

Hickey – Boychuk

DeHaan – Seidenberg

Halak/Greiss/Berube

Scratches: Chimera (well, haven’t washed that Caps-aura off in my books just yet), Pulock, Prince (INJ), Grabovski (INJ)

2. The kids can play. I cannot have been the only one not approvning the playing style from the past season. Slow, chippy play without the energy and transitioning that was significant of the few previous seasons of revived hope for the franchise. What happens if we not only bring #13 & #72 into the starting roster, but replace PAP with #66?! Speed, grit, determinability and goalscoring is all there. Sure, there will be a few flaws but this type of line-up would definitely light my fire. Hell, it’ll even lead to The Cup in 16/17 and good ole’ Johnny will sign a long-term deal to lead us to it. Give Ho-Sang a mulligan for the sleep-in incident and go for the Calder Trophy!

Ladd – JT – Ho-Sang

Beauvillier – Barzal – Lee

Strome – Nelson – Bailey

Kulemin – Cizikas – Clutterbuck

Leddy – Hamonic

Hickey – Boychuk

DeHaan – Pulock

Halak/Greiss/Berube

Scratches: Chimera (sorry Jason, left out once again – keep pushing), Seidenberg, Quine, Prince (INJ), Grabovski (INJ)

3. Going about business as usual. The third and most tiresome (likely) alternative to the forming the starting roster will be replacing PAP with Strome for opening night – then finding out that Strome won’t really mesh with JT/Ladd when being placed on the wing. Sure, the guy will be a good player but until we give him top-6 minutes and as a center, he will not reach his full potential. There will most certainly be a half assed start to the season for the Islanders offense, not looking all that bad in the standings because of solid D and Halak entering the season with in World Cup fashion. However, the risk of this leading up to numerous changes to the top line is big and won’t make wonders for the Captain’s hunger of putting ink to that long-term deal, staying on the island.

Ladd – JT – Strome

Beauvillier – Barzal – Lee

Chimera – Nelson – Bailey

Kulemin – Cizikas – Clutterbuck

Leddy – Hamonic

Hickey – Boychuk

DeHaan – Seidenberg

Halak/Greiss/Berube

Scratches: Quine, Pulock, Prince (INJ), Grabovski (INJ)

Which direction would you like the team to be heading?

/Massetyson

Annonser
NL

Nick Leddy in action i Barclays Center.

Så var vi äntligen igång med träningsmatcherna igen. I måndags inledde vi med två matcher mot Philadelphia Flyers. En spelades i Brooklyn, där de flesta tänkbara startspelarna befann sig, och den andra gick av stapeln i Allentown, där Flyers farmarlag Phantoms normalt håller till. Philadelphia gjorde precis samma sak fast tvärtom, skickade sitt ”B-lag” till Brooklyn och lät de bästa stanna på hemmaplan. Därav fick vi två segrar för de respektive hemmalagen, Islanders segrade i Brooklyn med 3-2 och Flyers tog hem segern i Pennsylvania med 5-3.

Noterbart från Brooklyn är att både John Tavares och Anders Lee svarade för 1+1 i powerplay och att Kirill Petrov stod för matchavgörande 3-0. Halak stod de två första perioderna och fick till slut finna sig i ett insläppt mål med 51 sekunder kvar av period nummer två. Stephon Williams avslutade matchen och fick även han vittja nätmaskorna en gång. Efter slutsignalen fick även lagen testa på att spela en OT-period 3 mot 3. Detta för att lagen skall hinna träna på denna spelform som införts i och med årets säsong. Capuano testade då bland annat att spela med tre forwards i något byte.

Från Allentown noterar vi att Greiss släppte tre kassar och Gibson en, det femte målet gjordes i tom bur. Målen gjordes av James Wright, Alan Quine och Justin Vaive. Assist på målen hade Michael Dal Colle, Kevin Czuczman, Anthony Beauvillier och Ben Holmstrom.

Många givna namn, såsom Okposo, Strome, Nelson, Hamonic och Nielsen vilade från spel i måndags. Gissningsvis är de på isen i natt då Isles och Devils möts i Barclays Center.

frans

Islanders säsong tog slut i natt. Efter att Washington dominerat största delarna av match 7 kunde de till slut ta hem matchen med 2-1 och därmed även matchserien med 4-3 i matcher. Isles mäktade endast med 7 skott på mål under de två inledande perioderna och totalt sköts enbart tre skott på mål av forwards under matchen. Då gör man det inte lätt för sig. Tyvärr var rädslan att förlora avsevärt större än viljan att anfalla i denna matchen. Islanders spelade nästan uteslutande sarg ut och dumpade pucken djupt utan uppföljande forecheck. Man hoppades på misstag från motståndarna helt enkelt, misstag som inte kom. Att vårt välkända koncept med frejdig offensiv fanns inom oss märkes så fort Capitals tog ledningen sent i den andra perioden. Vi kom ut som ett helt nytt lag i början av den tredje vilket också ledde till kvitteringen av Frans Nielsen. Men nästan omedelbart efter kvitteringen så blev vi åter passiva och lät Washington ta kommandot igen. Därför undrar jag vilka signaler Jack Capuano sänt i periodpausen inför tredje? Capitals tog som sagt över igen och avgjorde då Islanders agerade ytterst passivt i egen zon.

Hur skall man då summera sista säsongen i Nassau Coliseum? Tja, jämfört med förra säsongen var det ju egentligen succé och inte sedan säsongen 2001-02 har vi varit lika nära att ta oss vidare till andra rundan i ett slutspel. Vi slutade grundserien på över 100 poäng för första gången sedan 1983-84 vilket också måste anses som succé. Jaroslav Halak slog rekord i antalet vinster av en Islandersmålvakt och John Tavares var en poäng från att vinna Art Ross Trophy. Succé? Nja, visst hade den riktiga succén inneburit avancemang åtminstone till andra rundan i slutspelet. För som det är nu så har vi egentligen inte åstadkommit mer än vad vi hade inför säsongen. Däremot har vi byggt en stabil grund att stå på inför flytten till Brooklyn. Vi har tre stabila backar signade i sex-sju år till, vi har en klassmålvakt signad i yttreligare tre säsonger och vi har en superstar som förstacenter.

Vad saknas då för att ta nästa steg? Jag anser att vi på backsidan skulle behöva ett par rutinerade förstärkningar även om jag egentligen hoppas att någon eller några av ungdomarna i farmarligan tar ett stort steg framåt i utvecklingen under sommaren. Men vi märkte i slutspelet att steget mellan våra bästa backar och de övriga är alldeles för stort i dagsläget. Framåt kan man bara hoppas att vi lyckas komponera ihop de rätta kedjorna som får chansen att dominera under säsongen utan att splittras. Den blanda-och-ge-taktik som Capuano visade upp under de sista slutspelsmatcherna skapar enligt mig bara en större osäkerhet hos spelarna och kan ha inneburit att rädslan för misstag blev för stor i den avgörande matchen i natt.

Jag både hoppas och tror på nytt slutspel nästa säsong, allt annat vore en stor besvikelse, i alla fall sett till hur förutsättningarna är i dagsläget.

Tack alla läsare för denna säsong! Nu tar vi en välförtjänt semester.

Brunk

Brunk – en vanlig syn de sista matcherna.

Det är med en märkligt oklar känsla inombords man kastas in i årets mest fruktade månad – november. Å ena sidan känns säsongen mer inspirerande än på länge, med flertalet viktiga adderingar i Boychuk, Leddy, Halak, Grabo och Kulemin – å andra sidan orsakar det spel vi visar upp näst intill nötallergiska reaktioner hos undertecknad. Det kliar irriterande under skinnet, halsen tjocknar och man vill bara sänka enorma mängder billig whisky för att om möjligt lindra lidandet, om än bara för stunden.

Ska det verkligen kännas såhär? Borde vi inte vara hyggligt nöjda med den mest hyfsade inledningen av säsongen på år och dar? 6-5-0 är ju inte illa pinkat för att vara Isles även om vi har tre raka torsk i röven?

Nä, inte fan är man det minsta harmonisk för tillfället. Spelet har med några matchers undantag inte alls varit något man knäpper upp en kall Brooklyn IPA över och här är tre tydliga anledningar:

Coachningen. Många är vi som genom åren kastat verbal dynga över Capuano när han gång efter annan varit oförmögen att förändra matchbilden vid underläge. När han denna säsong väljer att matchcoacha mer aktivt bjuds det inte sällan på en överdos av #17 Martin och fjärdelinan med undantag för senast mot Sharks då man helt omotiverat befordrat densamme till tredje line tillsammans med Lee/Strome som lär ha rivit sitt punghår upprepade gånger efter att ha serverat smörgås på smörgås till Matts oheta grillvantar. Misstolka mig inte, jag gillar Martin men han hör hemma i en renodlad checkingline. Punkt.

Brunket. Det är smärtsamt tydligt hur svårt vi har gentemot lag som ligger tätt på vår förstalina. KO trivs visserligen i sarghörnen – river, sliter och har ett par nya moves i år där han gärna spinner iväg från sin försvarare. Cool. Johnny T ser inte helt komfortabel ut när motståndarbackarna ger honom minimalt med utrymme och står upp högt i banan vilket hänt de senaste matcherna. Kanske är det så att den kedjan behöver ytterligare en lite tyngre forward för att skapa ytor för #91. Då och endast då skiner han till fullo och får möjlighet att visa upp sin näst intill kompletta setup av playmaking skills och målskytte. Men ligg tätt på honom utan backning av sargspel LEX Moulson och det blir avsevärt svårare att skapa något. Detta har hänt alldeles för ofta de sista matcherna, med start mot Penguins där man redan då kunde se vissa tecken till tydlig impotens i produktiviteten.

Boxplay. Trots att vi hittills i år inte tar ruggigt många utvisningar har vi ändå lyckats släppa in näst mest mål i numerärt underläge i ligan (12). Bara Devils är sämre och då röjer dem loss där ute som värsta Broad Street Bullies. En boxplayprocent på 64.7% placerar oss dead last på 30:e plats och det är fanimej inte konstigt med tanke på hur det har sett ut. En liten box där någon stackare ganska snabbt tappar tålamodet (Cizikas) och börjar stirra puck, varpå hyfsade lirare i motståndarlaget (Malkin) till slut får stå och måtta in ett slagg. Det håller absolut inte, måtte en viss österrikare vara tillbaka inom en överskådlig framtid.

Men seriöst, ska det verkligen fortsätta såhär?

Nej för fan. Vi är enormt mkt bättre än spelet visat hittills. Grabbarna Boychuk/Leddy har redan inbringat en viss stabilitet och glöm inte att vi faktiskt ligger över .500-strecket trots risigt spel. Däremot behöver vi hitta liret och det relativt omgående – prisa hockeygudarna, här kommer lösningen:

1. Sparka inte Cappy. Men kan någon förbarma sig över den jäveln och förklara att man inte behöver kasta in fjärdelinan så fort man hängt en kasse framåt.

2. Lira ryssarna. De ser ju heta ut firma Grabovski/Kulemin – bryt för allt i världen inte upp den linan med Frans i mitten. Ge dem fortsatt förtroende och fortsätt med #86 i Boxplay. Ett rätt så rivigt monster.

3. Skicka in en powerforward in the making tillsammans med Okposo/Tavares. Jajamen herr Cedergren Larsson, jag är med dig – it’s time for Anders to shine.

4. Get well soon mr. Grabner.

/Massetyson

Grabo

Ett par ryssar plus dansk dynamit kan bara sluta med succé.

thompson

Enligt Arthur Staple på Newsday.com har assisterande coach Brent Thompson accepterat att återgå som huvudcoach för Bridgeport Sound Tigers. Scott Pellerin skall ha lämnat organisationen men oklart vad han kommer göra nu. Inga nya namn har heller förekommit som eventuell efterträdare som Islanders assisterande coach utan än så länge kör Jack Capuano och Doug Weight på ensamma. Golfsäsongen har ju knappt börjat så vi lär få bekanta oss med något nytt namn vad det lider.

NY Islanders – Carolina Hurricanes 0–0 (period 1)
*****
Isles lirar i de svarta tredjetröjorna. Dels är de inte vidare snygga, dels brukar det inte gå något vidare då de spelar i dessa.
*****
Josh Bailey får alltså sitta en match till då Jack Capuano uppenbarligen gillade laget som vann senast mot Blackhawks. Förhoppningsvis är det en väckarklocka för Bailey som allt som oftast varit osynlig i denna säsongs matcher.
*****
Isles vaskar fram matchens bästa chans efter cirka 3 minuter då Tavares (helt ren) framför Anton Khudobin i Canes-kassen, försöker passa till Okposo. Pucken studsar givetvis till. Men skjut, JT, SKJUT!
*****
Isles får bra snurr efter detta och det är tredjelinen som leds av Ryan Strome som snurrar friskt med Canes försvar.
*****
Tavares kommer göra mål i matchen, det är jag säker på. Efter ett missat friläge som sånär smet in bakom Khudobin är jag säker. Får han en chans till, sitter den.
*****
Vanek, Tavares, Okposo och Strome ser heta ut i första perioden. Backen Calvin de Haan skall också ha beröm. Han växer och blir bättre och bättre för varje match som går. Utstrålar ett lugn i det defensiva arbetet. Förhoppningsvis kan detta göra att han vågar ta lite offensiva utflykter oftare.
*****
Strome är såååå sugen på sitt första NHL-mål. Riktigt nära är han i powerplay med cirka fem minuter kvar av första perioden. Tittar trånande upp emot taket i Nassau Veterans Memorial Coliseum och tycks hoppas på lite tur från hockeyguden.
*****
Ohoj! Khudobin rånar Okposo på ett mål. Herre min g….. vilken räddning. Okposo gjorde nog Canesbacken, Brett Bellemore, alldeles fyllesnurrig i huvudet efter den skottfinten som föranledde Khudobins rån.
*****
Capuano formerar för övrigt laget precis som mot Blackhawks. Förhoppningsvis kan detta utan att jinxa tyda på lite god vinnarkontinuitet.
*****
Islesspelarna går ofta på mål nuförtiden, kul att se.
*****
Nu blir det en ”hålla-sig-vaken-pilsner”, Peroni. Fortsättningen av matchen lovar gott för Isles.
*****
Peter Ruttgaizer som står för intervjuerna har blivit bättre sedan förra säsongen. Uppträder med stort självförtroende.

ig start. Wild började perioden med powerplay vilket man förvaltade. Jonas Brodin gör sitt 7’e mål för säsongen då hans skott från blålinjen letar sig in bakom Poulin.
*****
I Facebook-gruppen snackas det om att Isles inte vet hur man vill spela och att man inte orkar se ”skiten” längre. Egentligen kan jag bara samtycka. Och givetvis gör ju Nino Niederreiter mål då jag skriver detta. Det får mig att vilja stänga av ”skiten”. Niederreiter blir förövrigt oerhört glad. Inga Isles-känslor överhuvudtaget, mest revansch skulle jag tro. En revansch i stil med: ”Där fick ni, Wang/Snowman/Crappy”!
Med sitt 7’e mål och 18’e poäng hade han placerat sig som 5’e bästa målskytt och 4’e plats i poängligan, för Islanders då.
*****
Det är ju inte sådana här matcher som Isles skall vinna. Wild på hemmais är för starka. Men matcherna måste ju spelas och det tycker jag i vart fall att Isles åtminstone borde försöka göra. Från min tid som juniorlirare i Eksjö HC, vet jag hur det hade låtit från tränaren om laget uppträtt som Isles. Men det språket är på tok för groteskt att dela med andra människor och bloggläsare. Men som juniortränare får man ju oftast vara kvar hur det än går. Ja just det, det får man i Isles också.
*****
Man får ju hoppas att Knock Out Okposos nära och kära inte är och tittar. Han är emellertid en av få i Isles som kämpar och sliter i offensiv zon.
*****
Haha, länken till Matt Martins utspel mot Drew Miller från ”24/7” finner ni HÄR.
*****
Isles reducerar genom John Tavares. Glädjen dock kortvarig då det vankas boxplay nästan direkt efter målet. Ett boxplay som Isles klarar ut.
*****
Isles spelar så sakteliga upp sig och Wild ser lite sådär, mätta på julmat, ut. Det kanske kan bli lite match av detta ändå. Powerplay får Isles med 4:11 kvar på perioden. Det är inga snälla pass Isleslirarna slår. Stenhårda som knappt går att stoppa. Det är inte där de ska vara resoluta, det är i spelet. En sådan stenhård pass höll på att resultera i mål i baken då Wild lyckades kontra på en pass som mottagaren ej kunde bemästra. Men efter kontringen trycker Isles på monumentalt och tillslut lyckas Cal Clutterbuck styra in ett skott som Hickey skjuter från blå. Clutterbuck blir ännu gladare än Nino Niederreiter blev, wunderbar!
*****
Stackars Stephane Veilleux förresten som tänkte skott och fick märkbart ont och mer eller mindre bara kunde kravla fram till andra sidan på blå där Hickey kunde skottfinta förbi honom och Clutterbuck styra in pucken. Ouch.
*****
Nu är det match igen. Bring third period on!