Inlägg märkta ‘Dwayne Roloson’

När Matt Moulson gav Isles ledningen i den tredje periodens inledning betydde det samtidigt att han nu nått upp i 100 NHL-mål under sin relativt korta karriär. Tyvärr hjälpte inte detta utan Tampa Bay vände och vann under den gamla klyschan ”släkten är värst”.

Men vi börjar från början. I Tampa kryllar det ju av gamla Islandersbekantingar och en av dom är ju evigt unge Dwayne Roloson som inledde nattens match med en fin räddning på Marty Reasoners fria läge. Lite senare hamnade Isles i boxplay men då kontrade man genom Matt Martin och Josh Bailey och den förstnämnde valde att ta avslutet själv vilket Roloson var med på och kanske borde passningen kommit i det läget istället. Lightning tog över ju längre perioden led och till slut kunde Steve Stamkos överlista Al Montoya då han fick klubban på pucken alldeles vid målgården.

John Tavares var nära en kvittering i andra periodens första byte efter fina dragningar och en avslutning med backhand men Roloson stod åter i vägen den gången. Istället dröjde det inte länge förrän Stamkos ökade på till 2-0 med sitt 52:a mål för säsongen efter att han skjutit direkt på Martin St.Louis passning som kom från bakom Montoyas kasse. Islanders jobbade sig tillbaka in i matchen och man hade riktigt oflyt då P.A. Parenteau träffade Rolosons ena stolpe och på returen prickade Tavares samma stolpe, så dubbel otur kan man ju verkligen kalla det. Men reduceringen skulle komma och det var Frans Nielsen som höll sig framme i numerärt överläge vid en rörig situation framför Roloson och med en backhand hittade dansken rätt. Isles tog över mer och mer av spelet och med sekunder kvar av perioden kämpade Kyle Okposo förtjänstfullt i anfallszon vilket till slut gav honom läget framför Roloson. Med en backhand förpassade Okposo pucken förbi sin gamla lagkamrat och det var hastigt och lustigt kvitterat inför period nummer tre.

Mark Streit banade vägen för Moulsons ledningsmål i den tredje periodens linda. Schweizaren rundade Rolosons kasse innan han skickade in pucken framför mål och där dök måltjuven Moulson upp och han kunde raka in pucken i den övergivna kassen. Tyvärr höll Islanders inte undan denna gång för när man totalt tappade markeringen framför egen bur höll sig Tom Pyatt framme och han mötte Ryan Malones fina passning perfekt och Montoya stod chanslös i kassen. Släkten är värst sa jag ju tidigare och det beror på att det avgörande målet med åtta minuter kvar sattes av Tim Wallace som tidigare under säsongen lämnade Islanders för spel i Tampa. Stamkos tog in pucken över offensiv blå, droppade till Wallace som prickade nätet bakom Montoyas klubbhandske.

En liten tråkig förlust då Islanders var väl så bra som sina motståndare men det gäller ju som bekant att sätta sina målchanser i denna sport. I natt väntar ny bortamatch mot Tampas granne, Florida Panthers.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 Steven Stamkos (Teddy Purcell, Martin St. Louis) 15:49
  • 2-0 Steven Stamkos (Martin St. Louis, Teddy Purcell) 21:46
  • 1-2 Frans Nielsen (Matt Moulson, John Tavares) 28:15 PP
  • 2-2 Kyle Okposo (Josh Bailey, Frans Nielsen) 39:24
  • 2-3 Matt Moulson (Mark Streit, Andrew MacDonald) 40:43
  • 3-3 Tom Pyatt (Ryan Malone, Brett Connolly) 49:08
  • 4-3 Tim Wallace (Steven Stamkos, Pierre-Cedric Labrie) 52:10

Efter den fina säsongsstarten av Islanders var det i natt dags för årets första bortamatch. Man mötte Tampa Bay Lightning som man redan slagit med 5-1 i mötet på Long Island. Denna gång ville ”Bolts” ta revansch och med Mathieu Garon i kassen istället för Dwayne Roloson såg man till att göra just detta.

Islanders fick en jättechans att ta ledningen redan efter en minut när pucken studsade på ett oväntat sätt ut till Kyle Okposo som helt ensam framför mål valde att panga på för president och fosterland. Garon kom ut och skar av vinklarna och kanske skulle Okposo varit lite kyligare i det läget. Al Montoya fick sedan visa sig på styva linan när Islanders slarvade i powerplay. Mark Streit sköt pucken rakt på Adam Hall som direkt stack mot mål och trots hård uppvaktning av Streit fick han iväg ett bra skott som Montoya ändå kunde knipa. När sedan Tampa fick chansen i numerärt överläge kunde inte något hindra Ryan Malone från att göra 1-0. Gamle ex-Islandern Marc-Andre Bergeron sköt ett hårt skott som Montoya släppte retur på och Malone fick alldeles för mycket tid att sikta in sig mot bortre krysset.

Hemmalaget var det mest offensiva i den andra perioden och Montoya fick visa prov på sina kunskaper ett par gånger och det dröjde nästan 15 minuter innan Islanders skapade en rejäl målchans när Matt Moulson försökte vänta ut Garon men hemmakeepern var kyligast och lät sig inte luras den gången. Istället kunde Vinny Lecavalier öka på till 2-0 innan periodpausen. Andy MacDonald tappade pucken i egen zon och Lecavalier hittade Montoyas plockhandskkryss. Islanders såg desorienterade ut och Tampa hade bud på fler mål i slutminuterna av perioden.

Ingenting tydde på en comeback av Islanders inför den tredje perioden och när Teddy Purcell tilläts söndagsåka ner mot förlängd mållinje kunde han enkelt servera Steve Stamkos omarkerad framför mål och matchen var avgjord. Michael Grabner lyckades reducera med tolv minuter kvar och en liten strimma av hopp tändes. Han avancerade med hjälp av sin bländande skridskoåkning längs vänsterkanten, skar in framför Garon och satte pucken intill förstastolpen. Men ytterligare slarv i försvarszon släckte hoppet igen när Tampa avslutade målskyttet med tre minuter kvar av matchen. Lightning vann skotten med 30-17 och Islanders var aldrig riktigt nära.

Mathieu Garon har blivit lite av ett spöke för Islanders genom åren då han har idel vinster mot oss bortsett från en förlust i overtime med Columbus för två säsonger sedan. Men om man samtidigt inte lyckas avlossa mer än 17 skott, varav två-tre är farliga målchanser, får man svårt att vinna matcher.

Vi hoppas på bättre takter på lördag mot Florida då det är Islanders som har revansch att kräva.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 Ryan Malone (Vincent Lecavalier, Marc-Andre Bergeron) 16:32 PP
  • 2-0 Vincent Lecavalier (Martin St.Louis) 35:14
  • 3-0 Steven Stamkos (Teddy Purcell) 45:25 
  • 3-1 Michael Grabner (Mark Streit, Brian Rolston) 47:55
  • 4-1 Brett Clark (Teddy Purcell) 56:59

John Tavares var lysande i den första perioden i nattens match mot Tampa Bay Lightning. Han stod för två mål och två assist när Islanders mer eller mindre punkterade matchen redan där. Al Montoya fortsatte sitt trygga spel längst bak och han har verkligen visat att han vill vara lagets uttalade förstemålvakt den här säsongen.

Vi såg matchens första mållampa lysa redan efter 36 sekunders spel. Tavares stressade Victor Hedman så att denne tappade pucken vid defensiva blå och P.A. Parenteau fann Tavares som drog iväg ett skott mot Dwayne Roloson. Den förre Islanderskeepern kunde inte hålla pucken och returen studsade ut till Hedman som med handsken fumlade in den i det egna målet. Lite tursamt kan tyckas men nog är det väl ändå Islanders tur att ha lite flax i år. Kvitteringen kom några minuter senare och för en gång skull kunde inte Montoya hålla helt tätt då Steven Stamkos styrning letade sig in mellan benen och retfullt långsamt över mållinjen. Men i natt hade Islanders bestämt sig för att inte tappa initiativet för ett litet skitmål. 2-1 kom bara två minuter senare och det var efter en sargretur från ett skott av Mark Eaton som Moulson tryckte in pucken på känt manér.

Med fem minuter kvar av perioden visade Tavares kedja upp ett fint passningspel som avslutades med att han själv satte returen från Rolosons räddning på Moulsons avslut. En dryg minut före periodvilan avgjordes mer eller mindre matchen då Victor Hedman åter slarvade i egen zon och Tavares hittade P.A. Parenteau med en snygg passning i sidled som gav öppet mål. Just i natt var man ovanligt nöjd med att Islanders valde Tavares före Hedman i draften.

Efter ett par chanser åt bägge håll i början av den andra perioden var det Islanders som åter fick hål på Roloson. Kyle Okposo och Michael Grabner kom i ett 2-mot-1-läge som Okposo avslutade själv och returen från målvakten stöttes in av den vindsnabbe österrikaren. Efter detta mål fick Roloson nog och Mathieu Garon fick istället sätta på sig masken och ta över burväktandet. Islanders och framför allt Grabner fortsatte att skapa farliga chanser i den andra perioden men Garon höll tätt.

Den sista perioden blev ganska avvaktande och den bästa chansen dök upp med halvminuten kvar att spela då Matt Martin frispelades men kanske är Martin lite för ovan i frilägesrollen för avslutet stannade på Garon som alltså fick holla nollan efter sitt inhopp.

Det var precis såhär som jag hade hoppats få se Islanders i varje hemmamatch under årets säsong. Besvikelsen efter öppningsmatchen börjar nu lägga sig och ett hopp har tänts. Om det tog tre månader för Islanders att få igång spelet förra säsongen så hoppas jag att det denna gång endast tog två matcher. På lördag får vi ett bevis på hur långt laget kommit i ur självförtroendeaspekt då Rangers kommer på besök innan det är dags för första bortamatchen för Islanders del. Dags att börja hetsa varje random Rangersfan man stöter på.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 John Tavares 0:36
  • 1-1 Steven Stamkos (Marc-Andre Bergeron) 7:10
  • 2-1 Matt Moulson (John Tavares, Mark Eaton) 9:28
  • 3-1 John Tavares (Matt Moulson, P.A. Parenteau) 15:15
  • 4-1 P.A. Parenteau (John Tavares) 18:39
  • 5-1 Michael Grabner (Kyle Okposo) 26:47

Micheal Haley, Ty Wishart och Dylan Reese har alla accepterat sina kontraktsförslag och skrivit på för ytterligare ett år. Alla tre blev erbjudna tvåvägskontrakt, något som alltså ingen av dom hade invändningar emot.

Haley är tuffingen som inte bara kastar handskarna utan även jobbar hårt, tacklar hårt och har näsa för var målet befinner sig. Två mål blev det i Islanderströjan under säsongen men i Sound Tigers var han faktiskt en av de bästa målskyttarna med sina 12 mål. Kombinerat med 144 utvisningsminuter var han en av Bridgeports mest publikfriande spelare och även fans på Long Island fattade tycke för Haley då han gav sig på Pittsburghs målvakt Brent Johnson i en minnesvärd fight för att hämnas på dennes attack på Rick DiPietro.

Ty Wishart är en stor och talangfull back som dock stannade en aning i utvecklingen under sin tid i San Joses och Tampa Bays organisationer. Den lugne och stabile försvararen fick dock chansen i Islanders efter traden som skickade Dwayne Roloson i motsatt riktning. Wishart lyckades under säsongen göra sitt allra första NHL-mål då han överlistade Ryan Miller i den galna 7-6 vinsten över Buffalo.

Dylan Reese gör sig redo för sin tredje säsong i organisationen. Han kom från Columbus dito i mars 2010 och har sedan dess hunnit med 46 matcher i Islanderströjan. Reese är mestadels en go-to-guy när skadebekymren är allvarliga och han brukar ställa upp med stort hjärta och gör alltid sitt bästa, egenskaper som gör honom uppskattad vilket ju även det nya kontraktet vittnar om.

Nathan Lawson som länge tillhört Islanders organisation har nu lämnat densamma för en fortsatt karriär i Montreal. Lawson fick chansen i vinter när Dwayne Roloson tradades till Tampa Bay och skador drabbade Rick DiPietro. Tyvärr hade Lawson en av sina sämre säsonger och han tog aldrig chansen när den väl gavs. Dessutom blev han själv skadad under en period och fick sedan svårt att åter ta en plats i Islanders. Vi önskar ”Nate the Great” lycka till i Habs.

Dags att sammanfatta Islanders säsong 2010-11. Det blev en säsong med två ansikten. En katastrofal inledning följdes av en mycket bra avslutning och hade det inte varit för ett par faktorer så hade det mycket väl kunnat bli slutspel redan i år.

Problemen började redan innan säsongen startade då två av lagets nyckelspelare drog på sig långtidsskador och i Mark Streits fall betydde det en hel säsong utan spel. Kyle Okposo skadade, precis som Streit, sin axel så illa att han endast hann med 38 matcher och med dessa båda viktiga stöttepelare tillgängliga under en hel säsong kommer Islanders ha mer tyngd i det offensiva spelet.

Inte nog med de oturliga skadorna på försäsongen, när väl grundserien satte igång gick det knackigt redan från start. Spelare som Josh Bailey, Blake Comeau och James Wisniewski inledde dock starkt individuellt men när deras produktion upphörde efter ett par matcher började raset. Varken comebackande Rick DiPietro eller annars så stabile Dwayne Roloson kunde hjälpa laget under den tunga period man hamnade i under oktober-december då man radade upp 20 matcher av 21 möjliga utan att lyckas ta två poäng. Fem poäng blev det totalt under denna period och redan då förstod vi att slutspelet var utom räckhåll även för årets säsong.

Mitt under den långa förlustsviten beslöt Charles Wang och Garth Snow att det var dags att förnya på tränarpositionen. Scott Gordon kickades och Bridgeports Jack Capuano kom in som tillfällig lösning, hette det då. Efter en trevande inledning kom Capuano senare att sätta sin prägel på laget som efter hand började skörda framgångar. Den fina avslutningen på säsongen låg säkert till stor del grund för beslutet att behålla Capuano vid rodret i ytterligare en säsong, ett beslut som togs efter att Islanders faktiskt varit bland de bästa i hela Eastern Conference efter nyår.

Att man gick såpass bra under våren var lite av ett mysterium eftersom förutsättningarna bara såg ut att bli sämre efter nyår. Dwayne Roloson hade precis tradats till Tampa Bay när oturen grinade Islanders i ansiktet. Inte bara en gång utan vid upprepade tillfällen tvingades vi se på hur en Islandersmålvakt efter en annan fick kasta in handduken på grund av skador. Först fick DiPietro nya problem och när sedan Nate Lawson också fick skadeproblem stod plötsligt hoppet till unge supertalangen Kevin Poulin. Med Poulin i kassen tyckte vi oss skönja framtidens förstemålvakt i Islanders, men även han fick skadebekymmer och nu var goda råd dyra. Mikko Koskinen och Joel Martin kallades in och aldrig hade väl målvaktspositionen sett mer darrig ut? Då tog Islanders ett av de bästa besluten under säsongen genom att skaffa den något bortglömde Al Montoya från farmarligan. Många var skeptiska till detta till en början, speciellt med tanke på Montoyas historiska fight med DiPietro under en försäsongsmatch för ett par år sedan. Men Montoya tackade för förtroendet genom att spela helt lysande redan från start. Han var verkligen en bidragande orsak till Isles uppryckning mot slutet av säsongen och han kommer även nästa säsong utmana om förstaspaden.

En annan ljusglimt under årets säsong var att två spelare lyckades göra mer än 30 mål samt att ytterligare tre bidrog med minst 20 mål var. Största överraskning får man nog säga att Michael Grabner var. Österrikaren som ratades av både Vancouver och Florida före säsongen blommade verkligen ut och med sina 34 mål var han bäst i laget. Grabners fina spel fick honom dessutom nominerad till Calder Trophy tillsammans med Carolinas Jeff Skinner och San Josés Logan Couture. Att Matt Moulson skulle nå 31 mål och därmed notera sin andra raka 30-målssäsong var kanske inte lika oväntat men samtidigt är det ju ett bevis på att förra säsongens succé inte var någon engångsföreteelse. En som svarade för många framspelningar till Moulson var John Tavares som själv var oerhört nära att nå 30-målsgränsen men trots att det såg upplagt ut för denna bedrift med 10-talet omgångar kvar stannade han på 29 gjorda mål och Tavares vann till slut den interna poängligan med 67 gjorda poäng. De övriga 20-målsskyttarna var Blake Comeau med sina 24 strutar samt P.A. Parenteau vars målskörd mestadels knöts till lagets powerplay. På backsidan tog Andy MacDonald ett betydligt större ansvar med Streit borta och ”A-Mac” växte ut till en gigant i försvaret. Även rookiebacken Travis Hamonic förtjänar att nämnas efter sin imponerande debutsäsong.

Till sist kan vi bara konstatera att för fjärde säsongen i rad blev det inte bara missat slutspel utan även sistaplats i Atlantic Division. Trots detta känns det ändå som att man nu har något på gång och med en frisk Mark Streit tillbaka i powerplay till nästa säsong samt en trupp som kommer från en stark säsongsavslutning vågar i alla fall jag tro på slutspel nästa säsong. Någon som vill sätta emot?

Islanders fick en usel start i nattens möte med Tampa Bay då man släppte in första målet redan efter en minuts spel. Al Montoya lyckades inte kontrollera returen han gav från Teddy Purcells vinkelskott och forne Islandersspelaren Nate Thompson hann först på pucken och satte den bakom den olycklige målvakten. Detta var annars Dwayne Rolosons första möte med sin gamla klubb efter traden i vintras och han såg till en början tät ut men när Tampa fick en man utvisad och man inte lyckades rensa ut pucken ur försvarszon kunde Milan Jurcina skjuta på mål och Josh Bailey höll sig sedan framme på returen och slog enkelt in kvitteringen. Hemmalaget tog över spelet mot slutet av perioden men Montoya visade då han nu var med i matchen igen.

Milan Jurcina var återigen inblandad när Islanders tog ledningen i den andra perioden. Backjättens skott styrdes in av Kyle Okposo som äntligen fick nätkänning igen. Man har inte riktigt kunnat känna igen Okposo så här långt efter sin comeback men det tar sig mer och mer och förhoppningsvis är han tillbaka med full kraft till nästa säsongsstart. Tampa Bay tryckte efter målet på rejält för en kvittering men Montoya växte nu ut till en gigant i målet och han svarade för att par högklassiga räddningar. Istället kunde Isles kontra genom alltid lika offensiva Jack Hillen som fann Matt Martin som skar in från kanten och passerade Roloson med en backhand.

Hemmalaget var nära att krypa närmare direkt efter nedsläpp i den tredje periodens öppning men Montoya kunde i det fallet tacka sin stolpe för hjälpen. Bägge lagen skapade ett par bra chanser efter hand, bland annat missade Michael Grabner ett friläge. Men i numerärt underläge fick sedan NHL:s målkung när det gäller spel i boxplay, Frans Nielsen, chansen då han ryckte sig loss från siste försvararen. I sin iver tappade Dansken pucken och attacken stannade av och kanske lurade detta Roloson till att slappna av för när Nielsen åter fick tag i pucken skickade han den bara mot mål på vinst och förlust. Skottet blev hårt och välplacerat men sikten var fri så nog borde Roloson tagit pucken, men han misslyckades alltså med detta och matchen var så gott som punkterad. Tampa fick dock litet häng igen då Islanders fortsatte dra på sig utvisningar och Dominic Moore utnyttjade detta fram till 2-4. Grabner fick sedan ett guldläge att definitivt avgöra när han och Nielsen kom ensamma med Roloson men den gamle visade att han kan än och stoppade sina före detta lagkamrater. Grabner fick istället sätta spiken i kistan lite senare när Tampa tog ut Roloson och chansade med sex utespelare något som den vindsnabbe forwarden utnyttjade och 5-2 var ett faktum.

Islanders övertygade rejält på sin road trip där man tog 6 av 10 poäng med förlusten mot Rangers som enda stora plumpen i protokollet. Nu återvänder laget hem igen för match på torsdag mot Rob Schremps Atlanta Thrashers.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 Nate Thompson (Teddy Purcell, Vincent Lecavalier) 1:01
  • 1-1 Josh Bailey (Milan Jurcina) 10:22 PP
  • 1-2 Kyle Okposo (Milan Jurcina, Michael Grabner) 25:16
  • 1-3 Matt Martin (Jack Hillen, Zenon Konopka) 33:39
  • 1-4 Frans Nielsen 48:08 SH 
  • 2-4 Dominic Moore (Sean Bergenheim, Nate Thompson) 50:31 PP
  • 2-5 Michael Grabner 59:14 EN