Inlägg märkta ‘Dustin Byfuglien’

Hamonic-Okposo

Först och främst har Ryan Pulock (som valdes som nummer 15 totalt i draften 2013) kallats upp från farmarlaget, Bridgeport Sound Tigers. Pulock som är född 1994 har i år gjort 24 poäng (7+17) på 51 matcher. Förra året stod han för 29 poäng på 54 matcher och har därmed visat att han behärskar annat än juniorhockey. Innan Pulock draftades av Islanders och började spela för Bridgeport Sound Tigers var han kapten för Brandon Wheat Kings i WHL under två säsonger. Han anses, enligt Elite Prospects, vara en storvuxen back (188 cm och 97 kg) som har ett bra fysiskt spel och ett väldigt hårt skott. Han bidrar i båda delarna av planen och är därmed en tvåvägsback som kan utveckla sin skridskoåkning. Ska bli spännande att se denna lirare. Kan det rent utav vara så att han plockas upp för att höja värdet innan trade deadline? Förhoppningsvis inte, om inte Snow har något riktigt ess i rockärmen förstås?

Det för mig direkt vidare till vad vi kanske kan förvänta oss och även hoppas på inför trade deadline. Det som gäller är att Kyle Okposo har inte skrivit nytt kontrakt ännu och blir UFA (Unrestricted Free Agent) efter säsongen. Enligt rapporterna har inte några förhandlingar påbörjats mellan Okposo och Islanders heller. Okposo är en mycket användbar spelare och det vore tråkigt om han lämnade. Travis Hamonic framförde i november att han vill bli trejdad. De första destinationerna han ville bli trejdad till skulle vara nära Manitoba (som Hamonic är ifrån) och därmed Winnipeg. Därefter funkade även västra Kanada (Edmonton, Calgary och Vancouver). Senare i november utökades den listan med Colorado och Minnesota. Jag skulle tro att telefonen har gått varm mellan Islanders GM, Garth Snow och Winnipeg Jets dito, Kevin Cheveldayoff. De har nog hörts av flertalet gånger sedan november. Rykten säger att flera lag tidigt visade intresse för Hamonic. Men Detroit Red Wings, Los Angeles Kings och Anaheim Ducks fick alla nobben då det var för långt ifrån Manitoba. Det ryktades i sådant fall om en tre-vägs trejd mellan något av de tre lagen som fick nobben och till exempel Edmonton Oilers eller Winnipeg Jets. Men en sådan affär är förstås mycket komplicerad och tar säkerligen lång tid. Samtidigt har Islanders GM, Snow, sagt att han vill ha en färdig spelare i Hamonics kaliber och kontrakt i utbyte. Vilket inte är konstigt då Hamonic har ett mycket fint kontrakt med en caphit på $3,875 miljoner/år till 2020/21 (!) och även loggar många minuter per match, oftast i andra backpar. Hamonic är en mycket mångsidig och användbar back, varpå Snows krav på utbyte absolut inte är någon skräll.

Personligen skulle jag gärna se att Islanders jagade, Kevin Shattenkirk i St. Louis Blues. En personlig favorit som har en rätt reko caphit på $4,250 miljoner/år och blir UFA först 2017/18. Men i sådant fall Hamonic skulle ingå i en trejd så skulle nog en tre-vägs trejd med ytterligare ett lag krävas. Om inte Kevin Shattenkirk skulle funka mot Kyle Okposo? I sådant fall skulle även Snow kunna utöka alternativen för Hamonic, för att ersätta Okposo. Intressant i min värld. I sådant fall skulle nog Blues GM, Doug Armstrong, först och främst vara intresserad av Okposo och säkerligen och veta att Okposo skriver på nytt för Blues och sist men inte minst, kan hålla sig inom lönetaket.

Det som jag däremot tror att Islanders GM, Snow och Winnipeg Jets dito, Cheveldayoff har pratat mycket om, gällande Travis Hamonic, är troligtvis Tyler Myers (som kanske Cheveldayoff erbjudit) och kanske framförallt Jacob Trouba (som Snow säkert vill ha). Dustin Byfuglien ryktades ha erbjudits till Islanders initialt, men då han var UFA efter säsongen och kanske inte ville skriva nytt med Islanders var detta inte ett alternativ för Snow. Byfuglien signade sedan nytt kontrakt med Jets, med en cap hit på $7,600 miljoner/år till 2021/22. Rykten säger att om Trouba skulle skeppas till Islanders, skulle Hamonic plus draftval och/eller prospects, krävas i utbyte. Men Trouba (som valdes som nummer 9 totalt i draften 2012), skulle givetvis vara en intressant och ung spelare för Islanders. Trouba har en cap hit på $894.000/år under denna säsong, sedan blir han RFA (Restricted Free Agent). Troligtvis skulle han kunna tänkas få ett liknande kontrakt som Hamonic har med Islanders och vara nöjd med det.

Andrew Ladd, som troligtvis inte kommer skriva nytt kontrakt med Winnipeg Jets, är en annan spelare som säkerligen flera skulle vilja se i Islanders. Inte konstigt då Ladd är vänsterforward och skulle kunna lira med Tavares. Kanske har Islanders GM, Snow och Jets GM, Cheveldayoff också pratat om Ladd och Trouba eller Myers mot Hamonic och Okposo. Men den trejden känns dock svår och skulle kosta för mycket för Islanders i deras kamp för att ta sig till slutspel och gå långt där. Där är Okposo verkligen viktig. Ladd kan även bli en dyr lirare och ska han sedan signa nytt kontrakt med Islanders kan det innebära att Snow tycker att det blir för mycket gentemot lönetaket, varför undrar ni? Jag personligen tycker att det är för mycket för en spelare som Ladd, som kanske, men bara kanske, kan funka bredvid Tavares och kanske inte signar nytt. Och om Ladd skulle komma till Islanders och signa nytt, så förstår ni senare i detta inlägg, varför det kan te sig bli en dyr affär. En hint är sommarens Free Agent-marknad.

Vill även bara nämna en före detta Islanders-spelare, Matt Moulson. Kanske skulle han hämtas tillbaka? Men å andra sidan är hans cap hit inte så imponerande låg $5,000 miljoner till 2019/20. Nej, glöm att jag nämnde honom.

En annan spelare i Islanders som blir UFA efter säsongen är Frans Nielsen. Men han har inte förekommit i några direkta trejdrykten. Det som dock är mest troligt är att Islanders behåller Hamonic, Okposo och Nielsen till sommaren för att göra en rejäl push mot slutspel och om de tar sig dit, kämpa för att gå långt. En trejd som involverar Hamonic är svår och rykten sade tidigt att Snow framfört att en trejd kan dröja enda fram till sommaren, för att Islanders ska få det man kräver i utbyte. Vidare verkar förhandlingar om nytt kontrakt för Okposo och Nielsen lysa med sin frånvaro vilket kan betyda att Okposo kanske får lämna Islanders som Free Agent till sommaren? Frans Nielsen tror jag kommer få nytt kontrakt, då han säkert inte kommer kräva en alltför hög lönehöjning. Men man vet aldrig med Snow, men han brukar ofta sitta lugnt i båten och invänta rörelse på marknaden och nya kontrakt innan han skrider till verket. Men en sak som jag tror Snow klurar på, är att han troligtvis vill ha gott om utrymme till lönetaket i sommar. Då innehåller nämligen Free Agent-marknaden, många duktiga och intressanta spelare (länk). För visst är det väl så, att en lekkamrat till Tavares säkert kan vänta till efter ett eventuellt slutspel. Eller hur?

vsWPG

Med tio minuter kvar att spela av nattens match mellan Islanders och Winnipeg Jets så tog bortalaget från Long Island ledningen med 4-2 efter en urstark inledning på den tredje perioden. Tyvärr räckte detta inte för seger utan hemmalaget lyckades till slut avgöra i overtime.

Al Montoya lämnade ju Islanders inför denna säsongen och hamnade istället i Winnipeg och det var mot hans forna lagkamrater som han fick säsongsdebutera för sitt nya lag. Montoya kunde ju fått en bättre start än han fick. Drygt två minuter in i matchen tog Islanders ledningen genom David Ullström som snodde pucken av Tobias Enström vid egen blålinje och sprintade ner längs vänsterkanten med Keith Aucoin i en två-mot-etta. Ullström valde att skjuta själv vilket han gjorde rätt i då han fann maskorna bakom Montoya. Winnipeg svarade mitt i perioden med en kvitteringspuck signerad Alexei Ponikarovsky. Den store forwarden tog plats framför Evgeni Nabokov och petade in pucken från nära håll bakom ryssen. Resten av perioden var hemmalagets och Evander Kane fick ett gyllene läge framför Nabby som dock svarade för en utmärkt räddning.

Winnipeg dominerade hela den andra perioden och att man inte drog ifrån till en ointaglig ledning var helt och hållet Nabokovs förtjänst. Han fick dock ge sig vid ett tillfälle då Andy MacDonald tappat markering och Bryan Little fick chansen efter fint passningsspel.

I den tredje kom Islanders ut som ett nytt lag och man inledde perioden med att kvittera redan efter 22 sekunders spel. John Tavares fick ett friläge och änligen fick han göra sitt första mål för säsongen. Fem minuter senare tog Islanders ledningen när Tavares skickade ett ganska harmlöst skott mot mål. Men på vägen fram mot Montoya lyckades Matt Moulson styra pucken och in i nät fram till 3-2. Mark Streit var den som ökade på till 4-2 med tio minuter kvar på klockan. Hans skott från blå i powerplay letade sig hela vägen igenom trafiken framför mål och helt plötsligt verkade det som att alla poängen skulle hamna på Long Island. Men tre minuter senare kom reduceringen och när Dustin Byfuglien satte pucken i nät var det samtidigt första gången denna säsong som Islanders släppte in mål i numerärt underläge. Bara minuten senare agerade hela Islanders oerhört passivt i egen zon när man tillät Alex Burmistrov vandra omkring helt ostört innan han siktade in sig på närmaste kryss och kvitteringen var lika definitiv som onödig. Dessa två mål bode gett hemmalaget ett enormt momentum inför sin fanatiska hemmapublik och vi väntade väl bara på ytterligare mål men Islanders skickade puckarna djupt ner i anfallszon och tillät inte Winnipeg att skapa det enorma tryck man skulle ha kunnat.

I overtime blev dock Islanders lite för offensivt och man gick bort sig en aning då Jets avgjorde matchen. Kane tryckte in returen som Nabokov tvingades ge på Olli Jokinens skott och publiken kunde äntligen gå bananas.

Med tanke på hur matchen såg ut efter två spelade perioder får vi vara nöjda med en poäng men givetvis hade man ju önskat att säcken kunde knutits ihop vid 4-2. Islanders ligger fortfarande på åttonde och sista slutspelsplats även om man har en match mer spelad än Carolina. Eftersom säsongen är såpass kort kommer jag redan från start ha mycket fokus på just tabellen. Thomas Hickey gjorde för övrigt NHL-debut då han med en äran ersatte Joe Finley på backplats. Förhoppningsvis spelade han till sig en ordinarie plats till förmån för den relativt långsamme Finley.

Nästa match spelas i Pittsburgh på tisdag.

MÅLSKYTTAR:

  • 0-1 David Ullström 2:34
  • 1-1 Alexei Ponikarovsky (Kyle Wellwood, Tobias Enström) 10:15
  • 2-1 Bryan Little (Nik Antropov, Andrew Ladd) 25:13
  • 2-2 John Tavares (Kyle Okposo, Matt Moulson) 40:22
  • 2-3 Matt Moulson (John Tavares, Travis Hamonic) 45:09
  • 2-4 Mark Streit (Frans Nielsen, John Tavares) 49:53 PP
  • 3-4 Dustin Byfuglien (Blake Wheeler, Evander Kane) 52:59 PP
  • 4-4 Alex Burmistrov 54:04
  • 5-4 Evander Kane (Olli Jokinen, Ron Hainsey) 61:59

I samband med Islanders sista hemmamatch för säsongen uppmärksammades speciellt två spelare lite extra. Matt Moulson fick ta emot ”Islanders Community Service Award” för ”the strongest impact on the Long Island community throughout the year”. Moulsons engagemang utanför isen är förstås beundransvärt. Att han dessutom har god hand med media fick han erfara då han också tilldelades Islanders ”Good Guy” Award som går till den spelare som ”best displays professionalism, courtesy and cooperation with the media”, framröstad av hockeymedia på Long Island. En annan som blev extra uppmärksammad inför matchen var Steve Staios som denna kväll stod i en NHL-rink för 1000:e gången, när det gäller grundseriematcher.

Själva matchen blev en ganska svängig historia och publiken bjöds på många mål åt bägge håll. Isles började klart bäst och man gick fram till en tvåmålsledning relativt tidigt i matchen. Det var just Moulson som inledde målskyttet med ett skott ur ganska snäv vinkel som Winnipegs målvakt Chris Mason inte lyckades stoppa. Knappt två minuter senare var det dags igen och Kyle Okposo fick äran att lägga in pucken i tom kasse efter ett fantastiskt fint förarbete av Frans Nielsen och Josh Bailey, vilket fick Mason helt ur position innan Okposo alltså fick avsluta det fina anfallet. Men Jets kom tillbaka och innan perioden var över hade man kvitterat. Först gjorde Tobias Enström 2-1 efter att John Tavares passat fel i anfallszon och sedan satte Andrew Ladd kvitteringspucken efter att Winnipeg fått bra press på Isles och Ladd höll sig framme på en retur som Al Montoya släppte efter ett backskott.

I den andra perioden var olyckan framme när P.A. Parenteau frispelades och Winnipegs Mark Stuart kastade sig hemåt för att avvärja målchansen. Det slutade med att Stuart fällde Parenteau som i fallet skadade fotleden och i bästa fall handlar det bara om en stukning. Okposo ersatte Parenteau i förstalinan och tackade för förtroendet genom att sätta sitt andra mål för kvällen då han pricksköt 3-2 efter en fin framspelning av Tavares. Matt Donovan som nyligen blivit uppkallad från Bridgeport visade sedan prov på fin speluppfattning då han frispelade Matt Martin som dock missade målet på den utmärkta chansen.

Sju minuter in i den tredje perioden kvitterade Jets när Zach Bogosian något turligt fått pucken från en lagkamrat och Montoya ställdes av den misslyckade dragningen som istället blev till en perfekt passning. Michael Grabner spelades lite senare fri av Nino Niederreiter och på vägen fram mot mål hakades han upp och domaren pekade på mittcirkeln vilket i NHL betyder att ett straffslag delats ut. Grabner tog fart och utan krusiduller sköt han lågt förbi Mason som såg relativt orörlig ut på straffen. Bara en dryg halvminut senare dämpades dock glädjen igen då Dustin Byfuglien hittade ett hål genom Montoya fram till 4-4. Islanders var inte nöjda med detta resultat och man ville verkligen ge hemmapubliken en seger i den sista hemmamatchen för säsongen. Efter flera fina chanser mot slutet, bland annat från Josh Bailey, så blev det åter Grabner som med hjälp av någon form av ketchupeffekt avgjorde matchen med bara 47 sekunder kvar på klockan. Grabner styrde Travis Hamonics backskott förbi en chanslös Mason och segern var ett faktum.

John Tavares två assist innebar att han klev över 80-poängsstrecket, som den förste i Islanders att göra så sedan Ziggy Palffy säsongen 1997-98. Av Moulsons 36 mål har Tavares assisterat till 24 av dom, snacka om dynamisk duo.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 Matt Moulson (John Tavares) 6:38
  • 2-0 Kyle Okposo (Josh Bailey, Frans Nielsen) 8:06
  • 2-1 Tobias Enström (Jim Slater, Dustin Byfuglien) 9:42
  • 2-2 Andrew Ladd (Bryan Little, Zach Bogosian) 17:08
  • 3-2 Kyle Okposo (John Tavares) 28:41
  • 3-3 Zach Bogosian (Chris Thorburn, Dustin Byfuglien) 47:03
  • 4-3 Michael Grabner 51:45 PS
  • 4-4 Dustin Byfuglien (Tobias Enström) 52:21
  • 5-4 Michael Grabner (Travis Hamonic, Frans Nielsen) 59:13