Inlägg märkta ‘Andy MacDonald’

AndyMac6

Alldeles nyss stod det klart att Andrew MacDonald, som blir UFA efter säsongen, tradats iväg till Philadelphia Flyers i utbyte mot ett tredjerundeval i 2014 års draft, ett andrarundeval i 2015 års draft samt farmarlagsspelaren Matt Mangene. ”Amac” som leder hela ligan i blockerade skott joinar därmed Mark Streit som lämnade Islanders i somras samt Bruno Gervais som för närvarande spelar i Philadelphias farmarlag Adirondack Phantoms.

MacDonald kom fram i Islanders under 2009-10 och var då en av få spelare i laget som slutade säsongen med plusstatistik (+4). Tyvärr har ju just den kolumnen blivit en stor besvikelse för Amac i år då han ligger på -19 för närvarande. Dessutom har han haft en tendens till slarvigt spel i egen zon samtidigt som man önskat lite mer av offensiven.

Med tanke på hans utgående kontrakt får man väl ändå säga att vi fick bra betalt och samtidigt hoppas man lite på att detta är en fingervisning om att nya tider väntar i Islanders backuppsättning. Kanske blir det Matt Donovan som ersätter på kort sikt även om jag personligen hoppas att Scott Mayfield får lite istid i NHL under de sista omgångarna.

Vi tackar Amac för allt han gjort för Islanders. Hans hjärta för laget och uppoffrande spel kan ingen ta ifrån honom även om detta miljöombyte förmodligen kommer göra honom gott.

Annonser

 prpmb

Efter att både Thomas Vanek och Andrew MacDonald i veckan meddelat att de nobbar kontraktsförlängningar med Islanders har det börjat röra på sig i organisationen.

I takt med de uteblivna framgångarna framstår vi mer och mer som sellers på trade deadline och redan i natt bytte Isles bort Peter Regin och Pierre-Marc Bouchard till Chicago Blackhawks i utbyte mot ett fjärderundeval i 2014 års draft. Förväntningarna var högt ställda på de båda när de skrev på för Isles i somras. Speciellt höga förhoppningar hade vi på Bouchard som nämdes som tänkbar kedjekamrat till Tavares och Moulson. Men han sjönk snabbt i graderna och det blev mest spel i tredjelinan med begränsad istid som följd.

Regin började säsongen som center i nämnda tredjekedjan men även där tappade coacherna med tiden tålamodet och man valde istället att placera Brock Nelson som center medan dansken mest fick sitta på läktaren eller spela på vingen i fjärdekedjan.

Vi önskar såklart bägge bättre framgång i Chicago.

Detta är förmodligen inte den sista förändringen i laguppställningen då både Vanek och Amac förväntas försvinna när eller om rätt bud dyker upp. Idag klockan 21:00 svensk tid inleds en olympisk ”roster freeze”, dvs inga lag tillåts trada spelare under OS-uppehållet. Frågan är om inte telefonerna är glödheta på Garth Snows skrivbord just nu och kanske kommer vi se en trade redan innan kvällens slut. Den 23:e februari är det åter tillåtet att byta spelare mellan lagen och den 5:e mars infaller den riktiga trade deadline.

Med Regin borta tillåts man ju att tro på Ryan Stromes återkomst. Om inte före OS, då det bara återstår en match, så väl efter olympiaden. Dessutom hade det varit roligt om även Anders Lee fick chansen innan säsongen är över. Lee ligger topp 3 i rookieligan i AHL över gjorda mål. Han har bidragit med 18 pytsar så här långt och skulle Vanek försvinna tappar vi ju en naturlig målskytt, en lucka som kanske Lee med tiden kan fylla.

Sound Tigers ligger för övrigt 12 poäng under slutspelsstrecket och är väl egentligen lika rökta som Islanders på playoffchanserna. Lika bra då att plocka russinen ur kakan. Hörde jag Scott Mayfield? Någon? Han har +6 i ett lag som förlorar mer än de vinner och har -26 i målskillnad. Dessutom har han har lirat samtliga matcher! Upp med honom när Amac söker lyckan någon annanstans.

svart

Det är dagen efter idag. Dagen efter Thomas Vaneks debut i Islanders. Dagen efter första matchen utan Matt Moulson. Dagen efter Radek Martineks missade höfttackling. Dagen efter tappad ledning i sista perioden. Dagen efter den virriga hönsgården i egen zon. Dagen efter en av de tyngsta förlusterna på länge. Mot ett av ligans för närvarande sämsta lag. Mot ärkerivalerna som man inte ens vill ta i med tång. Mot ett motstånd utan spelidé som nästan enbart skapade chanser på våra misstag. Det är för dåligt. Det är totalt mörker.

Ljusglimtarna var få men största behållningen i matchen var utan tvekan Casey Cizikas spel i numerärt underläge då han på egen hand dödade en minut av powerplayet. Nabby var också bra.

Men. Vad sysslade försvararna med? Ingen får godkänt i backuppsättningen idag. Carkner är för långsam, Hickey är för svag, AMAC är ständigt på fel plats och inte heller Hamonic höll sin position något vidare bra. Donovan tappar puckar för enkelt och Martinek var direkt upphov till det matchavgörande målet.

Varför spelade Tavares aldrig pucken till Vanek? Det var nästan uteslutande Okposo som fick passningar från JT. Fnurra på tråden redan? Hur kom det sig att vi missade mål vid så många öppna lägen? Med puckar på mål kommer också returer och målchanser. Saknade ofta det enkla alternativet med skott från back och spelare som hugger på returerna.

Nu krävs det faktiskt rejäl skärpning till på fredag. Ottawa har inte heller börjat bra. Men de slår oss utan vidare om vi fortsätter drälla på samma sätt.

victoryvsPens
Lite ironisk blir nog rubriken på detta inlägg. Då jag tycker att anfall enbart varit bästa anfall under inledningen av säsongen. I Isles borde fokus ligga på att få ordning på försvaret för att minimera antalet uddamålsförluster. Det faller enligt min mening på GM Snow och coach Capuano lott att utvärdera läget bland försvarspjäserna i Isles efter inledningen av säsongen.

Islanders vann senast i natt borta mot Pens, med 4-3 efter att ha varit i underläge så gott som hela matchen. Det som jag dock tänker mest på under matchens gång är att kedja 1 och 2 med; Moulson-Tavares-Okposo samt Bailey-Nielsen-Bouchard ständigt oroar Pens-försvaret och skapar långa anfallssekvenser i anfallszon. Men då pucken planenligt kommer tillbaka till backarna vid blå, ja då fumlas det och anfallet avbryts många gånger abrupt och blir till en kontring för Pens istället. Det är egentligen enbart försvarsduon Hickey-Martinek som får bra ruljans på blå och kan skapa bra skott och skottpassningar för att fortsätta anfallet och för styrningar.

Tredjekedjan med Nelson-Regin-Clutterbuck spelar stundtals bra i anfallszon men de saknar likt fjärdekedjan långa anfall i anfallszon vilket gör att de två kedjorna oftast avväpnas fort och istället tvingas försvara. Emellertid tror jag snart att det problemet är borta. Martin-Cizikas-McDonald i fjärdekedjan känns som lirare som är väl medvetna om att de behöver höja sig ett snäpp och det kommer de att göra. Inför matchen mot Flyers i natt är Grabner tillbaka efter en två matcher lång avstängning och han torde gå in i andra eller tredjekedjan, vilket gör att Nelson troligtvis får lämna plats. Det troligaste alternativet är nog att Capuano sätter Grabner i andra och flyttar ner Bouchard till tredje för att spela tillsammans med Regin och Clutterbuck.

Det tredje backparet, Donovan-Carkner, är det som oroar mest i matchen mot Pens. Och då är det tyvärr mestadels i negativ bemärkelse. Donovan och Carkner blir även bänkade under matchens slutskede efter att Donovan stått för ett riktigt rookiemisstag vid Engellands 2-3 mål. Nu var emellertid Visnovsky och Strait borta i denna match, men just på backsidan är den lagdel som Capuano och Snow måste utvärdera redan nu samt se över eventuella tradealternativ. Visnovsky är till åren, vilket också Martinek är som för övrigt gjorde en jättematch mot Pens. Isles har bra juniorer på gång i organisationen men då offensiven är så galet bra, är det synd att göra ett generationsskifte i försvaret.

Carkner är inget bra alternativ och Hickey är ingen topp 4 back, vilket inte heller Martinek är. Egentligen torde Hamonic plus en tvåvägsback alternativt offensiv back (som Capuano och Snow kollade ut) vara första backpar. I andra skulle MacDonald och Visnovsky husera samt Hickey/Strait och Martinek agera tredje backpar. Alltså bör en back plockas in och det är en back som skall spela i första backpar tillsammans med Hamonic. Donovan är på intet sätt dålig, men han bör agera back-up för Visnovsky då han är borta. Det är en lösning som torde gå att göra redan i år och den ser jag som mycket viktig om Isles skall slippa slita häcken av sig för att vinna matcher med uddamålet eller låta musten gå ur dem efter en uddamålsförlust.

Målvaktssidan får bli ett senare projekt.

Isles stod i vart fall för en heroisk insats mot Pens och det var fantastiskt att höra glädjevrålen i Isles-lägret efter Baileys avgörande mål, med 1:40 kvar av matchen. Annat som är kul med matchen är att Isles dödar samtliga av Pens numerära överlägen (5 stycken) då Pens är ruggiga i denna spelform och även hade tillbaka Letang som motor på blålinjen i PP. Kul även att Isles gjorde mål på sitt enda numerära överläge och således gjorde 3 mål i spel 5 mot 5. Samt att Isles vinner matchen trots att man förlorar skotten med 42-25 borta mot ett av NHL:s absolut bästa lag. Bra där, Isles!!

Nu väntar alltså hemmamatch mot Flyers som ligger sist i hela NHL, på lika få poäng som Rangers (4). Tillåt mig att småle litegrann. Flyers vann sin andra match för säsongen senast vilket man gjorde genom att hemmabesegra just Rangers med 2-1. Kör Isles jobbet lika bra som mot Pens så bör man vinna matchen mot Flyers tämligen enkelt och åtminstone jag vill att Isles tar revansch för den gången i februari förra säsongen då Flyers mosade Isles med hela 7-0 i Colisseum.

bails3

Jack Capuano hade vaskat om rejält i kedjorna inför nattens match hemma mot Buffalo Sabres. Bland annat var Matt Moulson förpassad till tredjelinan och Michael Grabner tog plats bredvid John Tavares och Kyle Okposo i förstakedjan.

Om det var just detta som låg bakom Islanders ledningsmål låter jag vara osagt för målet i sig var mer ett resultat av individuell skicklighet när Frans Nielsen tog med sig pucken över blålinjen och efter en toe drag prickade nätmaskorna bakom Ryan Miller i gästernas kasse. Både före och efter målet hade Isles ett par vassa lägen till ytterligare mål så ledningen som man behöll in i pausvilan var rättvis.

Buffalo som fram till nattens match ännu var utan tvåpoängare jagade desperat en kvittering i den andra perioden och fem minuter in lyckades man peta in 1-1. En dålig rensning av Andy MacDonald hamnade hos Christian Ehrhoff vid blålinjen vars backhandskott styrdes på vägen fram och överraskade Evgeni Nabokov som trodde han räddat pucken. Men den trillade ner bakom honom och där var Tyler Ennis först med sin klubba och petade in den. Islanders återtog ledningen lite senare när fjärdelinan svarade för mer än bara tuffa tacklingar. Eric Boulton hittade Casey Cizikas med en snygg öppnande passning men hans avslut missade målet. Cizikas tog hand om pucken bakom mål och skickade in den i slottet där Matt Martin parkerat och den sistnämnde fick öppet mål då Miller fortfarande var ur balans. Tyvärr fick vi inte jubla speciellt länge för minuten senare kvitterade Thomas Vanek i powerplay då han lämnades helt ensam framför Nabby och enkelt kunde styra in 2-2.

I den tredje perioden fick Islanders chansen i numerärt överläge och då tog man åter ledningen när Tavares skott styrdes in av Moulsons skridsko alldeles framför Miller. Återigen tappade hemmalaget en ledning sent i matchen. Denna gång var syndabocken Brian Strait som inte lyckades rensa pucken över egna blålinjen trots att han var helt oattackerad. Detta utnyttjade Sabres genom Marcus Foligno som vände om och sköt genom trafik förbi en chanslös Nabokov. Då återstod endast två minuter av den tredje perioden och ställningen höll sig perioden ut.

Efter en förlängning som slutade mållös trots ett jätteläge för MacDonald följde straffläggning. Moulson som blivit Isles specielle målgörare på straffar denna säsong gjorde ingen besviken denna gång heller. Tyvärr lyckades inte Nabby stoppa varken Vanek eller Ennis och när ingen annan i hemmalaget verkar ha tränat straffar över sommaren så slutade matchen med bortaseger.

Onödigt poängtapp kan tyckas och samtidigt som man pepprade Miller full av skott så var flertalet av dom av enklare karaktär. Kanske borde spelarna övervägt en extra passning i vissa av lägena men då hade man säkert gnällt på för överarbetade situationer istället.

Nu tar vi nya tag och ser fram emot torsdag då Edmonton Oilers kommer på besök.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 Frans Nielsen (Josh Bailey, Pierre-Marc Bouchard) 13:11
  • 1-1 Tyler Ennis (Drew Stafford, Christian Ehrhoff) 25:24
  • 2-1 Matt Martin (Casey Cizikas, Eric Boulton) 28:08
  • 2-2 Thomas Vanek (Cody Hodgson, Christian Ehrhoff) 29:19 PP
  • 3-2 Matt Moulson (John Tavares, Lubomir Visnovsky) 48:44 PP
  • 3-3 Marcus Foligno (Tyler Myers) 57:59
  • 3-4 Tyler Ennis SO

vspens

Islanders drabbades av ett tungt avbräck efter match 4 då Andy MacDonald tvingades till operation av sin handled och därmed är det slutspelat för ”AMAC” för den här säsongen. Radek Martinek ersatte och spelade därmed sin första slutspelsmatch sedan 2004. Dessutom fick Thomas Hickey chansen istället för Matt Carkner och Jesse Joensuu spelade istället för David Ullström. Dessa förändringar spelade nog mindre roll för slutresultatet som blev klara 4-0 till hemmalaget. Islanders har därmed inte vunnit en match 5 sedan 1988 och denna gång var det som sagt inte ens riktigt nära.

Men inledningsvis såg det ändå relativt bra ut. Första perioden gick i Islanders favör då man skapade flest och bäst målchanser. Tomas Vokoun som ersatte Marc-Andre Fleury tog dock allt även om han släppte en hel del feta returer, något som bortalaget inte lyckades utnyttja. Även Evgeni Nabokov sattes på prov ett par gånger men även ryssen löste dessa situationer på bästa sätt.

I den andra perioden tog Penguins över spelet och Isles tid i anfallszon blev kortare och kortare. Till slut fick även hemmalaget utdelning när Kris Letang fann Tyler Kennedy med en lång passning upp till offensiv blå. Fri med Nabby hittade Kennedy krysset och på något sätt tappade Isles luften redan där och då. En dryg minut senare ökade Pittsburgh på till 2-0 då Nabokov svarade för en insats likt Tommy Salo mot Vitryssland i Salt Lake City 2002. Nabby halvräddade Doug Murrays backskott som sedan for upp i luften och damp ner i nätet bakom honom. Uppförsbacken blev definitiv när Sidney Crosby åkte slalom förbi Hickey innan han satte 3-0 och matchen var så gott som avgjord redan efter två spelade perioder.

Letang spädde på ledningen till 4-0 i powerplay en bit in i den tredje perioden och då valde coach Jack Capuano att vila Nabokov resten av matchen och låta Kevin Poulin få lite speltid. Inga fler mål gjordes i matchen som var en liten besvikelse från Islanders sida.

Jag tycker nog faktiskt inte att Penguins var så fantastiskt mycket bättre i denna matchen jämfört med de föregående. Istället kom Islanders inte riktigt upp i samma kvalitet som normalt och dessutom blev Vokoun den stora skillnaden mot tidigare matcher då Fleury med sitt stukade självförtroende garanterat hade fått större problem än tjecken i den första perioden.

Historien ser ut att upprepa sig. Vi som minns 1993 års slutspel vet att exakt samma scenario utspelade sig då. 2-2 i matcher blev då 3-2 till Penguins efter femte matchen i just Pittsburgh. Den gången vände Islanders heroiskt på matchserien genom att knipa de två sista matcherna och skulle samma sak hända i år vore det såklart fantastiskt. Som Mark Streit sa efter nattens match så har Islanders nu två stycken match 7 framför sig med början på lördag. Då spelar Islanders sin sista hemmamatch i denna serien, återstår att se om det blir sista för säsongen. Matchstart 01:00 svensk tid, natten mellan lördag och söndag.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 Tyler Kennedy (Kris Letang, Brandon Sutter) 27:25
  • 2-0 Douglas Murray (Chris Kunitz, Evgeni Malkin) 28:47
  • 3-0 Sidney Crosby (Jarome Iginla, Pascal Dupuis) 34:00
  • 4-0 Kris Letang (Sidney Crosby, Paul Martin) 45:43 PP

b55e7a09f7fbda0e300f6a70670050f7
Islanders kvitterade i natt matchserien till 1-1. Emellertid satt det hårt inne men god moral och kämpaglad matchen igenom gjorde att Isles drog det längsta strået i match 2 i Consol Energy Center. Nu vänder serien åt öst, till Long Island och Nassau Veterans Memorial Coliseum.

Pittsburgh Penguins började den första perioden i ett rasande tempo och publiken i Consol Energy Center fick direkt anledning att jubla, när Evgeni Malkin slet framför Islandersmålvakten, Evgeny Nabokov och även kunde vispa in 1-0. Då hade endast 43 sekunder spelats av matchen. Islandersbacken Andy MacDonald drog på sig en utvisning 2:23 in i perioden då han slashade klubban ur händerna på Jussi Jokinen, mycket klantigt gjort. I det efterföljande powerplayet gjorde Sidney Crosby 2-0 efter att Jarome Iginla och Evgeny Malkin lyckats tråckla fram pucken. Sidney Crosby som gjorde comeback efter en tids skadefrånvaro på grund av en bruten käke som han för övrigt ådrog sig i en grundseriematch mot just Isles, då han fick en puck på munnen. Pens fortsatte sedan att snurra på i Isles zon och störde Islesbackarna och Nabby i uppspelsfaserna genom att sätta en hög och bra press. Emellertid löste Isles vissa situationer riktigt bra och då kom man med bra fart genom mittzon och kunde därefter skapa bra lägen. De store Pens-backarna, Deryk Engelland och Douglas Murray drog sedan på sig två respektive en, 2 minuters utvisning i följd och i powerplayen spelade Islanders tämligen bra. Ett av dem resulterade även i en turlig reducering. Matt Moulson fick 2-1 målet, efter att Paul Martin i kamp med Brad Boyes styrt in pucken i eget mål. Sidney Crosby gjorde dock 3-1, 18 sekunder senare och uppförsbacken såg återigen brant ut.

I den andra perioden slog Penguins av på takten något och man satte inte riktigt lika hård press på Islanders backar samt Nabby. Detta gjorde att Islanders kunde börja bygga sitt spel i egen zon och sedan blåsa igenom mittzon och lassa puckar mot och på mål. Kyle Okposo tog även en fight med Pensbacken, Matt Niskanen, tidigt i perioden. ”KO” slog Niskanen blodig tidigt i fighten och kanske var det just detta som ändrade momentum i matchen. Pucken började även studsa Isles väg och det var just på en sådan studsande puck som, Colin McDonald reducerade till 3-2, dryga fem minuter in i andra perioden. dryga 10 minuter in lyckades Matt Martin stöta in kvitteringen, 3-3, efter en sargretur då Josh Bailey kastat pucken mot mål. Nabby och försvaret spelade bra och Pens-pressen i period två var relativt lätt att avstyra.

I den tredje perioden fortsatte Isles att gnugga på och man fortsatte även att lassa puckar mot mål och på Marc-Andre Fleury i Pens-målet. Då dryga 12 minuter av period tre spelats vispade Kyle Okposo iväg ett skott som missade målet och studsade i sargen bakom, och på något vis lyckades Marc-Andre Fleury fippla in pucken i eget mål. Pens 3 Isles 4 (!!) Ett resultat som stod sig matchen ut.

Islanders står sammanfattningsvis för en heroisk insats och mycket väl genomförd match. Isles var illa ute i första perioden då Pens satte hög press men då Isles lyckades med sin taktik att lassa puckar mot och på mål så vann man även matchen. Isles sköt hela 79 skott mot Pens mål, 42 av dessa hamnade på mål. Monsieur Fleury hade en ”busy-night” i sitt mål. Nabby höll även nollan i två raka perioder och han stoppade 30 av 33 skott totalt.

MÅLSKYTTAR:
1-0 Evgeni Malkin (Jarome Iginla)
2-0 Sidney Crosby (Jarome Iginla, Evgeni Malkin) PP
2-1 Matt Moulson (John Tavares, Mark Streit) PP
3-1 Sidney Crosby (Pascal Dupuis, Mark Eaton)
3-2 Colin McDonald (Keith Aucoin, David Ullström)
3-3 Matt Martin (Josh Bailey, Frans Nielsen)
3-4 Kyle Okposo (Matt Moulson, Mark Streit)

THREE STARS OF THE GAME:
1. Matt Moulson
2. Sidney Crosby
3. Kyle Okposo

Här finns ”Isleslights” från matchen:

Här finns ”Isleslights” i bättre kvalitet:

NÄSTA MATCH:
Spelas i Nassau Coliseum på söndag. Klockan 18.05 (svensk tid), börjar sändningarna. Matchen följs förslagsvis via Viasat Hockey eller Viaplay/Gamecenter.

LET’S GO ISLANDERS!!!