Inlägg märkta ‘Andrew Ladd’

Hamonic-Okposo

Först och främst har Ryan Pulock (som valdes som nummer 15 totalt i draften 2013) kallats upp från farmarlaget, Bridgeport Sound Tigers. Pulock som är född 1994 har i år gjort 24 poäng (7+17) på 51 matcher. Förra året stod han för 29 poäng på 54 matcher och har därmed visat att han behärskar annat än juniorhockey. Innan Pulock draftades av Islanders och började spela för Bridgeport Sound Tigers var han kapten för Brandon Wheat Kings i WHL under två säsonger. Han anses, enligt Elite Prospects, vara en storvuxen back (188 cm och 97 kg) som har ett bra fysiskt spel och ett väldigt hårt skott. Han bidrar i båda delarna av planen och är därmed en tvåvägsback som kan utveckla sin skridskoåkning. Ska bli spännande att se denna lirare. Kan det rent utav vara så att han plockas upp för att höja värdet innan trade deadline? Förhoppningsvis inte, om inte Snow har något riktigt ess i rockärmen förstås?

Det för mig direkt vidare till vad vi kanske kan förvänta oss och även hoppas på inför trade deadline. Det som gäller är att Kyle Okposo har inte skrivit nytt kontrakt ännu och blir UFA (Unrestricted Free Agent) efter säsongen. Enligt rapporterna har inte några förhandlingar påbörjats mellan Okposo och Islanders heller. Okposo är en mycket användbar spelare och det vore tråkigt om han lämnade. Travis Hamonic framförde i november att han vill bli trejdad. De första destinationerna han ville bli trejdad till skulle vara nära Manitoba (som Hamonic är ifrån) och därmed Winnipeg. Därefter funkade även västra Kanada (Edmonton, Calgary och Vancouver). Senare i november utökades den listan med Colorado och Minnesota. Jag skulle tro att telefonen har gått varm mellan Islanders GM, Garth Snow och Winnipeg Jets dito, Kevin Cheveldayoff. De har nog hörts av flertalet gånger sedan november. Rykten säger att flera lag tidigt visade intresse för Hamonic. Men Detroit Red Wings, Los Angeles Kings och Anaheim Ducks fick alla nobben då det var för långt ifrån Manitoba. Det ryktades i sådant fall om en tre-vägs trejd mellan något av de tre lagen som fick nobben och till exempel Edmonton Oilers eller Winnipeg Jets. Men en sådan affär är förstås mycket komplicerad och tar säkerligen lång tid. Samtidigt har Islanders GM, Snow, sagt att han vill ha en färdig spelare i Hamonics kaliber och kontrakt i utbyte. Vilket inte är konstigt då Hamonic har ett mycket fint kontrakt med en caphit på $3,875 miljoner/år till 2020/21 (!) och även loggar många minuter per match, oftast i andra backpar. Hamonic är en mycket mångsidig och användbar back, varpå Snows krav på utbyte absolut inte är någon skräll.

Personligen skulle jag gärna se att Islanders jagade, Kevin Shattenkirk i St. Louis Blues. En personlig favorit som har en rätt reko caphit på $4,250 miljoner/år och blir UFA först 2017/18. Men i sådant fall Hamonic skulle ingå i en trejd så skulle nog en tre-vägs trejd med ytterligare ett lag krävas. Om inte Kevin Shattenkirk skulle funka mot Kyle Okposo? I sådant fall skulle även Snow kunna utöka alternativen för Hamonic, för att ersätta Okposo. Intressant i min värld. I sådant fall skulle nog Blues GM, Doug Armstrong, först och främst vara intresserad av Okposo och säkerligen och veta att Okposo skriver på nytt för Blues och sist men inte minst, kan hålla sig inom lönetaket.

Det som jag däremot tror att Islanders GM, Snow och Winnipeg Jets dito, Cheveldayoff har pratat mycket om, gällande Travis Hamonic, är troligtvis Tyler Myers (som kanske Cheveldayoff erbjudit) och kanske framförallt Jacob Trouba (som Snow säkert vill ha). Dustin Byfuglien ryktades ha erbjudits till Islanders initialt, men då han var UFA efter säsongen och kanske inte ville skriva nytt med Islanders var detta inte ett alternativ för Snow. Byfuglien signade sedan nytt kontrakt med Jets, med en cap hit på $7,600 miljoner/år till 2021/22. Rykten säger att om Trouba skulle skeppas till Islanders, skulle Hamonic plus draftval och/eller prospects, krävas i utbyte. Men Trouba (som valdes som nummer 9 totalt i draften 2012), skulle givetvis vara en intressant och ung spelare för Islanders. Trouba har en cap hit på $894.000/år under denna säsong, sedan blir han RFA (Restricted Free Agent). Troligtvis skulle han kunna tänkas få ett liknande kontrakt som Hamonic har med Islanders och vara nöjd med det.

Andrew Ladd, som troligtvis inte kommer skriva nytt kontrakt med Winnipeg Jets, är en annan spelare som säkerligen flera skulle vilja se i Islanders. Inte konstigt då Ladd är vänsterforward och skulle kunna lira med Tavares. Kanske har Islanders GM, Snow och Jets GM, Cheveldayoff också pratat om Ladd och Trouba eller Myers mot Hamonic och Okposo. Men den trejden känns dock svår och skulle kosta för mycket för Islanders i deras kamp för att ta sig till slutspel och gå långt där. Där är Okposo verkligen viktig. Ladd kan även bli en dyr lirare och ska han sedan signa nytt kontrakt med Islanders kan det innebära att Snow tycker att det blir för mycket gentemot lönetaket, varför undrar ni? Jag personligen tycker att det är för mycket för en spelare som Ladd, som kanske, men bara kanske, kan funka bredvid Tavares och kanske inte signar nytt. Och om Ladd skulle komma till Islanders och signa nytt, så förstår ni senare i detta inlägg, varför det kan te sig bli en dyr affär. En hint är sommarens Free Agent-marknad.

Vill även bara nämna en före detta Islanders-spelare, Matt Moulson. Kanske skulle han hämtas tillbaka? Men å andra sidan är hans cap hit inte så imponerande låg $5,000 miljoner till 2019/20. Nej, glöm att jag nämnde honom.

En annan spelare i Islanders som blir UFA efter säsongen är Frans Nielsen. Men han har inte förekommit i några direkta trejdrykten. Det som dock är mest troligt är att Islanders behåller Hamonic, Okposo och Nielsen till sommaren för att göra en rejäl push mot slutspel och om de tar sig dit, kämpa för att gå långt. En trejd som involverar Hamonic är svår och rykten sade tidigt att Snow framfört att en trejd kan dröja enda fram till sommaren, för att Islanders ska få det man kräver i utbyte. Vidare verkar förhandlingar om nytt kontrakt för Okposo och Nielsen lysa med sin frånvaro vilket kan betyda att Okposo kanske får lämna Islanders som Free Agent till sommaren? Frans Nielsen tror jag kommer få nytt kontrakt, då han säkert inte kommer kräva en alltför hög lönehöjning. Men man vet aldrig med Snow, men han brukar ofta sitta lugnt i båten och invänta rörelse på marknaden och nya kontrakt innan han skrider till verket. Men en sak som jag tror Snow klurar på, är att han troligtvis vill ha gott om utrymme till lönetaket i sommar. Då innehåller nämligen Free Agent-marknaden, många duktiga och intressanta spelare (länk). För visst är det väl så, att en lekkamrat till Tavares säkert kan vänta till efter ett eventuellt slutspel. Eller hur?

vsWPG

En synnerligen tät och svängig match utspelades igår kväll i Winnipeg. Gästerna från Long Island drog till slut det längsta strået efter avgörande på straffslag och därmed klättrar man nu förbi Ottawa Senators som i sin tur torskade mot Toronto Maple Leafs. Därmed är det just nu Washington Capitals som gäller som slutspelsmotståndare om placeringarna håller i sig, något som förmodligen inte blir fallet.

Nattens match borde egentligen blivit en enklare affär för Isles för man dominerade stora stunder matchen men hemmalaget klamrade sig gång på gång fast målmässigt. Man fick alltså ändå till slut dra en lättnadens suck efter de rättvisa två poängen. Den fanatiska hemmapubliken var lika högljudd som vanligt men de tystnade dock tämligen omgående då de fick se ett mönsteranfall från Islanders avslutas av Frans Nielsen som fick pucken i hög fart fram mot Ondrej Pavelec i hemmakassen. Dansken vars kedja verkligen kommit igång på allvar nu satte pucken säkert bakom den tjeckiske burväktaren. Sex minuter senare fick dock hemmpubliken tillfälle att vädra lungorna när Zach Bogosian avslutade ett anfall med att pricka in 1-1 bakom Evgeni Nabokov. Skottet var välplacerat men kanske inte helt otagbart. Islanders skulle ändå få gå till pausvila i ledning då Josh Bailey och Kyle Okposo snurrade rejält i motståndarnas zon och efter mycket hårt jobb fick Bailey chansen till höger om Pavelec och han hittade en liten lucka fram till 2-1.

Halvvägs in i matchen ökade Matt Martin på till 3-1 och det kändes nästan som att Islanders höll på att dra ifrån. Jesse Joensuu hittade Martin med en fin passning från vänstra sarghörnet och ligans meste tacklare visade att han även kan göra mål då och då. Jets behövde en snabb reducering för att inte tappa matchen och det var också precis vad man fick. Kyle Wellwood fick en evighet på sig att förvalta Nabokovs okontrollerade retur och han kunde då sätta 3-2 i ett så gott som öppet mål. Samme Wellwood såg sedan till att utjämna matchen då han fick ett friläge från blålinjen och trots uppvaktning lyckades han hitta maskorna bakom Nabbys plockhandske. Winnipeg låg på bra mot slutet av perioden och då kom Nabokov upp stort med flera viktiga räddningar inklusive ett friläge. Jets hade dessutom en puck i nät men slutsignalen hade redan ljudit så det godkändes såklart inte.

Oavgjort efter två perioder kändes lite onödigt och orättvist men det gäller som bekant att vara effektiv och sätta den lilla gummitrissan i nät om man vill vinna. Nio minuter in i den tredje perioden tog Islanders ånyo ledningen efter en stark uppåkning av Colin McDonald längs högersargen. I sarghörnet chanspassade han in i slottet och alldeles framför mål hade hemmalaget glömt bort Michael Grabner som enkelt kunde stöta in 4-3. Men Winnipeg kom tillbaka ännu en gång innan matchen var över. Med två minuter kvar slog Bryan Little in kvitteringen i powerplay. Man hade då tagit ut målvakten och spelade 6-mot-4, en chansning som gick hem.

I overtime hade Jets en puck i stolpen och Nielsen hade en jättechans mitt i slottet men inga fler mål noterades och vi fick ta till straffar för att avgöra denna match. Brad Boyes och Andrew Ladd gjorde varsitt mål innan John Tavares fick chansen att avgöra. Med en liten fint fick han isär Pavelecs benskydd och retfullt enkelt utnyttjade JT tillfället genom att lägga pucken mellan benen på hemmakeepern.

En vecka återstår nu av säsongen och för Islanders del innebär det tre matcher. Närmast väntar Carolina Hurricanes, det enda lag som Islanders ännu inte slagit i år och kanske kan det vara tillräckligt med tändvätska för våra tappra hjältar. Nedsläpp sker på tisdag natt klockan 1:00 svensk tid.

MÅLSKYTTAR:

  • 0-1 Frans Nielsen (Kyle Okposo, Josh Bailey) 4:21
  • 1-1 Zach Bogosian (Blake Wheeler, Andrew Ladd) 10:42
  • 1-2 Josh Bailey (Kyle Okposo, Frans Nielsen) 12:14
  • 1-3 Matt Martin (Jesse Joensuu, Lubomir Visnovsky) 29:47
  • 2-3 Kyle Wellwood (Evander Kane, James Wright) 30:27
  • 3-3 Kyle Wellwood (Grant Clitsome) 33:24
  • 3-4 Michael Grabner (Colin McDonald, Lubomir Visnovsky) 49:13
  • 4-4 Bryan Little (Andrew Ladd, Grant Clitsome) 57:59 PP
  • 4-5 John Tavares SO

///Mangan

I samband med Islanders sista hemmamatch för säsongen uppmärksammades speciellt två spelare lite extra. Matt Moulson fick ta emot ”Islanders Community Service Award” för ”the strongest impact on the Long Island community throughout the year”. Moulsons engagemang utanför isen är förstås beundransvärt. Att han dessutom har god hand med media fick han erfara då han också tilldelades Islanders ”Good Guy” Award som går till den spelare som ”best displays professionalism, courtesy and cooperation with the media”, framröstad av hockeymedia på Long Island. En annan som blev extra uppmärksammad inför matchen var Steve Staios som denna kväll stod i en NHL-rink för 1000:e gången, när det gäller grundseriematcher.

Själva matchen blev en ganska svängig historia och publiken bjöds på många mål åt bägge håll. Isles började klart bäst och man gick fram till en tvåmålsledning relativt tidigt i matchen. Det var just Moulson som inledde målskyttet med ett skott ur ganska snäv vinkel som Winnipegs målvakt Chris Mason inte lyckades stoppa. Knappt två minuter senare var det dags igen och Kyle Okposo fick äran att lägga in pucken i tom kasse efter ett fantastiskt fint förarbete av Frans Nielsen och Josh Bailey, vilket fick Mason helt ur position innan Okposo alltså fick avsluta det fina anfallet. Men Jets kom tillbaka och innan perioden var över hade man kvitterat. Först gjorde Tobias Enström 2-1 efter att John Tavares passat fel i anfallszon och sedan satte Andrew Ladd kvitteringspucken efter att Winnipeg fått bra press på Isles och Ladd höll sig framme på en retur som Al Montoya släppte efter ett backskott.

I den andra perioden var olyckan framme när P.A. Parenteau frispelades och Winnipegs Mark Stuart kastade sig hemåt för att avvärja målchansen. Det slutade med att Stuart fällde Parenteau som i fallet skadade fotleden och i bästa fall handlar det bara om en stukning. Okposo ersatte Parenteau i förstalinan och tackade för förtroendet genom att sätta sitt andra mål för kvällen då han pricksköt 3-2 efter en fin framspelning av Tavares. Matt Donovan som nyligen blivit uppkallad från Bridgeport visade sedan prov på fin speluppfattning då han frispelade Matt Martin som dock missade målet på den utmärkta chansen.

Sju minuter in i den tredje perioden kvitterade Jets när Zach Bogosian något turligt fått pucken från en lagkamrat och Montoya ställdes av den misslyckade dragningen som istället blev till en perfekt passning. Michael Grabner spelades lite senare fri av Nino Niederreiter och på vägen fram mot mål hakades han upp och domaren pekade på mittcirkeln vilket i NHL betyder att ett straffslag delats ut. Grabner tog fart och utan krusiduller sköt han lågt förbi Mason som såg relativt orörlig ut på straffen. Bara en dryg halvminut senare dämpades dock glädjen igen då Dustin Byfuglien hittade ett hål genom Montoya fram till 4-4. Islanders var inte nöjda med detta resultat och man ville verkligen ge hemmapubliken en seger i den sista hemmamatchen för säsongen. Efter flera fina chanser mot slutet, bland annat från Josh Bailey, så blev det åter Grabner som med hjälp av någon form av ketchupeffekt avgjorde matchen med bara 47 sekunder kvar på klockan. Grabner styrde Travis Hamonics backskott förbi en chanslös Mason och segern var ett faktum.

John Tavares två assist innebar att han klev över 80-poängsstrecket, som den förste i Islanders att göra så sedan Ziggy Palffy säsongen 1997-98. Av Moulsons 36 mål har Tavares assisterat till 24 av dom, snacka om dynamisk duo.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 Matt Moulson (John Tavares) 6:38
  • 2-0 Kyle Okposo (Josh Bailey, Frans Nielsen) 8:06
  • 2-1 Tobias Enström (Jim Slater, Dustin Byfuglien) 9:42
  • 2-2 Andrew Ladd (Bryan Little, Zach Bogosian) 17:08
  • 3-2 Kyle Okposo (John Tavares) 28:41
  • 3-3 Zach Bogosian (Chris Thorburn, Dustin Byfuglien) 47:03
  • 4-3 Michael Grabner 51:45 PS
  • 4-4 Dustin Byfuglien (Tobias Enström) 52:21
  • 5-4 Michael Grabner (Travis Hamonic, Frans Nielsen) 59:13

Hade det inte varit för Winnipegs tjeckiske målvakt, Ondrej Pavelec, så hade Islanders förmodligen avgjort nattens möte långt innan slutsignalen. För bortalaget svarade för en av säsongens bästa insatser men det påståendet borde även gälla Pavelec som tog det mesta.

Det första riktiga actionfyllda som inträffade i matchen var när Kyle Okposo och Mark Stuart kastade handskarna efter att Stuart tacklat Frans Nielsen hårt så denne blev liggande. Okposo stod upp för sin lagkamrat men det blev aldrig någon riktig fight då bägge föll eftersom de började brottas istället. Ingen fara med Nielsen dock, något som skulle visa sig ha betydelse för matchens utgång. Matchens första riktiga målchans fick John Tavares några sekunder senare men Pavelec räddade och lite senare fortsatte Islanders värma upp hemmakeepern då Matt Moulson följde upp en retur skapad av Tavares, en puck som Pavelec också lyckades parera. Islanders verkligen öste på i spelet 4-mot-4 och nästa chans fick Michael Grabner som försökte lyfta pucken över Pavelecs axel men misslyckades med detta. Väl fulltaliga igen kom nästa stora chans då Islanders kom 3-mot-1 men avslutet från Tim Wallace kunde även det avstyras av den duktige burväktaren som vid det här laget redan stått för 4-5 svettiga räddningar. Men skam den som ger sig. Till slut fick man hål på Jets och det var efter en vacker passning av Moulson som P.A. Parenteau fick öppet mål och 1-0 var ett faktum. Islanders skapade ytterligare någon bra målchans innan kallduschen kom. Tavares förlorade en tekning i defensiv zon alldeles för enkelt och Johnny Oduyas skott styrdes sedan in av Nik Antropov. Oavgjort efter den första perioden kändes minst sagt orättvist men det gäller ju som bekant att sätta sina målchanser.

Islanders återtog ledningen en bit in i den andra perioden. Travis Hamonic sköt ett skott genom trafik som till slut träffade stolpen och på returen höll sig Grabner påpassligt framme och petade in 2-1 för Isles. Men Winnipeg kom åter tillbaka när Andrew Ladd sköt ett skott som Al Montoya släppte in på sin plocksida, lite väl enkelt kanske. Montoya tvingades mot slutet av perioden att utgå efter att Evander Kane kört över, alternativt blivit knuffad in i honom. Förhoppningsvis handlade det hela om ett säkerhetsbyte och han ersattes av Evgeni Nabokov som gjorde comeback efter sin skada.

I den tredje perioden fortsatte Islanders framåt och Nino Niederreiter fick en bra chans då han styrde Josh Baileys passning framför mål men Pavelec var fortsatt på tårna. Men den bästa chansen i perioden fick ändå Tavares när han frispelades av Parenteau men helt ren framför Pavelec kunde han ändå inte få in pucken bakom tjecken. Tyvärr åkte David Ullström på en smäll mot slutet av matchen då han missade en tackling och han tvingades vila resten av matchen. Förhoppningsvis är han okej till nästa match.

Inga fler mål, varken i den tredje perioden eller i förlängningen. Straffar följde och där fick Islanders äntligen lite retroaktiv utdelning då först P.A. Parenteau satte pucken i Pavelecs kryss och sedan kunde Frans Nielsen avgöra med sin backhanddragning som alla ligans målvakter borde känna till vid det här laget.

Två matcher återstår innan jul och den första är hatderbyt på torsdag i Madison Square Garden.

MÅLSKYTTAR:

  • 0-1 P.A. Parenteau (Matt Moulson, John Tavares) 8:17
  • 1-1 Nik Antropov (Johnny Oduya) 18:00
  • 1-2 Michael Grabner (Travis Hamonic, Andrew MacDonald) 23:53
  • 2-2 Andrew Ladd (Nik Antropov, Kyle Wellwood) 29:46
  • 2-3 Frans Nielsen SO

 

Ja, ni förstår säkert av rubriken att döma vem som blev nattens matchvinnare mellan Atlanta Thrashers och Islanders. Rob Schremp som tidigare i år lämnade Long Island i waiverdraften var den som punkterade matchen med sitt 2-1 i den andra perioden.
Atlanta spelade hela matchen igenom ett tajt försvarsspel och Islanders lyckades bara få iväg 15 skott mot Chris Mason i Atlantakassen. Ett tidigt ledningsmål fick vi se när Thrashers bästa poängplockare, Andrew Ladd, höll sig framme och petade in pucken från nära håll bakom Al Montoya.

Efter bara tre avlossade skott i den första perioden ryckte Islanders upp sig tidigt i andra när John Tavares tog tillvara på en stolpretur och skickade in kvitteringen. Men det var som sagt hemmalaget som var klart hetast matchen igenom och bortsett från ett par vassa kontringslägen från Michael Grabner hade inte Isles speciellt mycket framåt. Därför kom Schremps ledningsmål som ett brev på posten när han i powerplay överlistade ”the big Cubano” i Islandersmålet.

Islanders bästa chanser skapade man egentligen under matchens sista minuter då man gick för en kvittering i ren desperation. Men hemmalaget höll tätt och när man avslutade matchen med ett stenhårt slagskott mot Montoya ilsknade Zenon Konopka till då han ansåg det onödigt med ingen tid kvar på klockan. Om Islanders visat upp lite mer av den tändningen i själva spelet hade kanske resultatet blivit annorlunda. Nu blir det till att ladda om batterierna till på lördag då man tar emot Flyers i Nassau Coliseum.

MÅLSKYTTAR:

  • 1-0 Andrew Ladd (Blake Wheeler, Bryan Little) 7:56
  • 1-1 John Tavares (P.A. Parenteau, Travis Hamonic) 21:38
  • 2-1 Rob Schremp (Blake Wheeler, Dustin Byfuglien) 33:56 PP