Inlägg märkta ‘Anders Lee’

NL

Nick Leddy in action i Barclays Center.

Så var vi äntligen igång med träningsmatcherna igen. I måndags inledde vi med två matcher mot Philadelphia Flyers. En spelades i Brooklyn, där de flesta tänkbara startspelarna befann sig, och den andra gick av stapeln i Allentown, där Flyers farmarlag Phantoms normalt håller till. Philadelphia gjorde precis samma sak fast tvärtom, skickade sitt ”B-lag” till Brooklyn och lät de bästa stanna på hemmaplan. Därav fick vi två segrar för de respektive hemmalagen, Islanders segrade i Brooklyn med 3-2 och Flyers tog hem segern i Pennsylvania med 5-3.

Noterbart från Brooklyn är att både John Tavares och Anders Lee svarade för 1+1 i powerplay och att Kirill Petrov stod för matchavgörande 3-0. Halak stod de två första perioderna och fick till slut finna sig i ett insläppt mål med 51 sekunder kvar av period nummer två. Stephon Williams avslutade matchen och fick även han vittja nätmaskorna en gång. Efter slutsignalen fick även lagen testa på att spela en OT-period 3 mot 3. Detta för att lagen skall hinna träna på denna spelform som införts i och med årets säsong. Capuano testade då bland annat att spela med tre forwards i något byte.

Från Allentown noterar vi att Greiss släppte tre kassar och Gibson en, det femte målet gjordes i tom bur. Målen gjordes av James Wright, Alan Quine och Justin Vaive. Assist på målen hade Michael Dal Colle, Kevin Czuczman, Anthony Beauvillier och Ben Holmstrom.

Många givna namn, såsom Okposo, Strome, Nelson, Hamonic och Nielsen vilade från spel i måndags. Gissningsvis är de på isen i natt då Isles och Devils möts i Barclays Center.

Annonser

fransgoal

Som vi sedan tidigare känner till refererar Rangers fans till sin målvakt som ”King Henrik”. Men i natt tvingades kungen abdikera och fick istället se sig överglänsas av Islanders egna Gud i mål, Jaroslav Halak. Halak höll nollan för fjärde gången i år och han har nu 23 vinster denna säsong, bara nio kvar till franchiserekordet som just nu delas av Billy Smith, Chris Osgood och Rick DiPietro på 32 vinster.
Samtliga tre mål i nattens match kom i den andra perioden där Anders Lee inledde målskyttet med en backhand framför mål efter retur från Henke. Lee är Islanders tredje bästa målskytt i år efter John Tavares och Brock Nelson med sina 11 fullträffar, en siffra som även lägger honom på femte plats i målligan bland rookies. 2-0 kom med drygt tre minuter kvar då Nikolay Kulemin hittade pucken i röran framför mål och nöp till upp i Henkes plockhandskkryss. Spiken i kistan sattes av vår underskattade danske vän Frans Nielsen som i numerärt underläge valde eget avslut då han kom i ett 2-mot-1-läge. Pucken gled retfullt genom Henkes armhåla och in i nät, ett skott svensken definitvt borde tagit.
Hela matchen präglades av ett mycket högt tempo och i den tredje perioden förekom nästan inga avblåsningar alls så den rann iväg med en väldig fart utan att Rangers kunde hota Islanders ledning speciellt mycket. Enda gångerna som Islanders var nära baklängesmål i matchen var istället i den första perioden då Rangers hade tre stolpskott, varav två i samma anfall. Men ett bra lag skall ha tur heter det, en klyscha som passar väl in i sammanhanget.
Nu väntar ny tuff utmaning närmast då Islanders åter får spela på hemmarink efter sju raka bortamatcher. På fredag väntar nämligen toppmötet i Metro med Pittsburgh. Dessutom åker Islanders upp till Montreal för match redan på lördag och en back-to-back mot två såpass kompetenta lag får väl nästan anses som en större utmaning än att skicka Henke till båset.

tabell half

Vi har alltså redan hunnit halvvägs in i årets säsong, en rekordsäsong på många sätt. Inte sedan dynastiåren har vi sett Islanders ta så mycket poäng som i år och detta trots att boxplay varit under all kritik.

Vilken har då varit den stora skillnaden i år mot tidigare säsonger? Ja, främst av flera orsaker skulle jag sätta Jaroslav Halaks intåg på Long Island. Det är tveksamt om vi tidigare ens haft någon lika stabil målvakt i Islanders historia. Han inledde säsongen lite darrigt och då var man lite nervös över om han hade blivit överhypad på hösten men efter hand har han inte bara dragit ner på de insläppta målen utan även radat upp segrar likt ingen annan gjort tidigare i franchisens historia.

Men hur hade han klarat detta med samma gamla mediokra försvar som tidigare? Nja, nyförvärven av Nick Leddy och Johnny Boychuk har nog ändå betytt mer än vad man kan tro. Visst, de spelar i samma backpar och därmed har vi två gamla tandems kvar men gissningsvis drar deras skicklighet med sig även de övriga spelarna och sällan har man sett Thomas Hickey så stabil som i år. Med Hamonic, de Haan och Visnovsky som övriga ordinarie försvarare ser jag ingen egentlig svag punkt längre i egen zon.

Framåt då? Tja, den stora skillnaden offensivt i år är väl att vi har fått en otrolig bredd i laget. Samtliga fyra kedjor bidrar framåt och därmed kan motståndarna aldrig slappna av. Vår nya väloljade kedja, den så kallade ”Kid Line”, har varit mycket övertygande och går ständigt från klarhet till klarhet vare sig det är Brock Nelson eller Frans Nielsen som centrar Ryan Strome och Anders Lee. Det enda egentliga frågetecknet är väl kanske förstalinan som är förvånansvärt streaky i år. Detta beror säkerligen mycket på svårigheten att hitta den perfekta vänstervingen till Tavares och Okposo. Trots halva serien spelad och en plats i toppen söker laget fortfarande efter denna sista pusselbit. Paralleller kan dras till 1979-80 då Butch Goring kom till Isles på trade deadline för att visa sig vara den spelare laget saknade. Kan vi hoppas på ett liknande scenario när vi närmar oss årets slutspel?

Sammanfattningsvis är Islanders ett helt annat lag än tidigare och ett bevis på den mentala styrka och fina moral vi ser i år är antalet uddamålssegrar där vi är i topp i ligan. Av de 22 matcher som slutat med uddamålsseger i Islanders matcher i år har vi vunnit 18 eller 81,8%, ett smått fantastiskt facit som kan vara betydelsefullt att ha med sig i ett eventuellt stundande slutspel där OT-segrar är en viktig del av framgång.

Men vi skall kanske inte ta ut några händelser i förväg. Vad vi kan säga är i alla fall att Isles just nu är på väg mot 110 poäng om vi håller uppe samma ånga. Skulle vi däremot bara vinna varannan match från och med nu slutar vi på 96 poäng, en siffra som oftast betyder slutspel ändå.

1GG

Hörde jag brunk?

Senast det begav sig bjöd jag på en hyfsat konstruktiv och lätt bitter analys av Islanders något labila säsongsinledning. Framförallt var det bristen på kreativitet, fart och fläkt i det offensiva liret som avhandlades. Därför känns det oerhört angenämt att denna gång få leverera ett rakt igenom tokpositivt alster efter de senaste Twitternyheterna från Arthur Staple.

Gud. Har. Nämligen. Hört. Bön.

Många Islesfans med mig satte kvällswhiskyn i vrångstrupen när man möttes av nyheten att hockeyeleganten Eric Boulton sitter med nylindad folie och slipade grillor inför nattens match mot Anaheim Ducks. Boulton, 38 har med sin något kantiga skridskoåkning och stelopererade handleder lyckats få motståndarmålvakterna att vittja nätet inte mindre än 29 gånger under den snart 14-åriga NHL-karriären. I pressboxen sitter istället Casey Cizikas som legat halvknackigt till den sista tiden, framförallt efter den negativa kritiken från Swedish Islander-bloggen där man öppet och högljutt kritiserat energiknippets bristfälliga tålamod. Där och då kunde Capuano inte längre kunde stå emot opinionen och ännu en härlig omvaskning i kedjorna var ett faktum.

Cappy’s compositions vs Ducks:

Kulemin-Tavares-Okposo / Lee-Nielsen-Grabovski / Conacher-Nelson-Clutterbuck / Martin-Strome-Boulton

Leddy-Boychuk / de Haan-Hamonic / Hickey-Visnovsky

Halak (Johnson)

Ducks är ett lag som besitter både styrka och snabbhet. Perry och Getzlaf kanske ligans absolut starkaste tandems de senaste åren, där vill det till att killar som Hickey och Visnovsky har käkat duktigt med gröt till morgonfrukosten. Eftersom Ducks lirar hemma blir det svårt att få önskade matchups mot dessa herrar, samtidigt som att JT & The Gang återigen får tuff bevakning.

Några snabba inför inatt:

  • Strome lär inte vara svinnöjd över placeringen mellan Bröderna Stök. Tveksamt att en centring av dessa båda herrar var det han såg framför sig på draftdagen när han drog på sig Islanderströjan för första gången. Men – han har visat att han kan producera trots dylik omgivning, gjorde det riktigt bra med Colin McDonald och just Matt Martin i slutet av förra säsongen.
  • Balansen i laget ser trots Boultons återkomst betydligt bättre ut i mina ögon. Brock kommer göra nytta mellan CoCo och The Stache och Anders Lee får chansen i topp-6.
  • Kulemin, den gamla målsprutan (nåja) från fornstora dar får en välförtjänt chans i topplinan efter upprepade starka insatser. En spelartyp som kan skapa lite välbehövliga ytor för #91.

Låt oss hoppas på en stabil insats inatt och att Halak fortsätter på det sätt han visade senast. Då kan det bli riktigt bra. Det blir vinst. Boulton GWG, Strome 1+1. Gott så.

LGI!

/Massetyson

Brunk

Brunk – en vanlig syn de sista matcherna.

Det är med en märkligt oklar känsla inombords man kastas in i årets mest fruktade månad – november. Å ena sidan känns säsongen mer inspirerande än på länge, med flertalet viktiga adderingar i Boychuk, Leddy, Halak, Grabo och Kulemin – å andra sidan orsakar det spel vi visar upp näst intill nötallergiska reaktioner hos undertecknad. Det kliar irriterande under skinnet, halsen tjocknar och man vill bara sänka enorma mängder billig whisky för att om möjligt lindra lidandet, om än bara för stunden.

Ska det verkligen kännas såhär? Borde vi inte vara hyggligt nöjda med den mest hyfsade inledningen av säsongen på år och dar? 6-5-0 är ju inte illa pinkat för att vara Isles även om vi har tre raka torsk i röven?

Nä, inte fan är man det minsta harmonisk för tillfället. Spelet har med några matchers undantag inte alls varit något man knäpper upp en kall Brooklyn IPA över och här är tre tydliga anledningar:

Coachningen. Många är vi som genom åren kastat verbal dynga över Capuano när han gång efter annan varit oförmögen att förändra matchbilden vid underläge. När han denna säsong väljer att matchcoacha mer aktivt bjuds det inte sällan på en överdos av #17 Martin och fjärdelinan med undantag för senast mot Sharks då man helt omotiverat befordrat densamme till tredje line tillsammans med Lee/Strome som lär ha rivit sitt punghår upprepade gånger efter att ha serverat smörgås på smörgås till Matts oheta grillvantar. Misstolka mig inte, jag gillar Martin men han hör hemma i en renodlad checkingline. Punkt.

Brunket. Det är smärtsamt tydligt hur svårt vi har gentemot lag som ligger tätt på vår förstalina. KO trivs visserligen i sarghörnen – river, sliter och har ett par nya moves i år där han gärna spinner iväg från sin försvarare. Cool. Johnny T ser inte helt komfortabel ut när motståndarbackarna ger honom minimalt med utrymme och står upp högt i banan vilket hänt de senaste matcherna. Kanske är det så att den kedjan behöver ytterligare en lite tyngre forward för att skapa ytor för #91. Då och endast då skiner han till fullo och får möjlighet att visa upp sin näst intill kompletta setup av playmaking skills och målskytte. Men ligg tätt på honom utan backning av sargspel LEX Moulson och det blir avsevärt svårare att skapa något. Detta har hänt alldeles för ofta de sista matcherna, med start mot Penguins där man redan då kunde se vissa tecken till tydlig impotens i produktiviteten.

Boxplay. Trots att vi hittills i år inte tar ruggigt många utvisningar har vi ändå lyckats släppa in näst mest mål i numerärt underläge i ligan (12). Bara Devils är sämre och då röjer dem loss där ute som värsta Broad Street Bullies. En boxplayprocent på 64.7% placerar oss dead last på 30:e plats och det är fanimej inte konstigt med tanke på hur det har sett ut. En liten box där någon stackare ganska snabbt tappar tålamodet (Cizikas) och börjar stirra puck, varpå hyfsade lirare i motståndarlaget (Malkin) till slut får stå och måtta in ett slagg. Det håller absolut inte, måtte en viss österrikare vara tillbaka inom en överskådlig framtid.

Men seriöst, ska det verkligen fortsätta såhär?

Nej för fan. Vi är enormt mkt bättre än spelet visat hittills. Grabbarna Boychuk/Leddy har redan inbringat en viss stabilitet och glöm inte att vi faktiskt ligger över .500-strecket trots risigt spel. Däremot behöver vi hitta liret och det relativt omgående – prisa hockeygudarna, här kommer lösningen:

1. Sparka inte Cappy. Men kan någon förbarma sig över den jäveln och förklara att man inte behöver kasta in fjärdelinan så fort man hängt en kasse framåt.

2. Lira ryssarna. De ser ju heta ut firma Grabovski/Kulemin – bryt för allt i världen inte upp den linan med Frans i mitten. Ge dem fortsatt förtroende och fortsätt med #86 i Boxplay. Ett rätt så rivigt monster.

3. Skicka in en powerforward in the making tillsammans med Okposo/Tavares. Jajamen herr Cedergren Larsson, jag är med dig – it’s time for Anders to shine.

4. Get well soon mr. Grabner.

/Massetyson

Grabo

Ett par ryssar plus dansk dynamit kan bara sluta med succé.

Så har Islanders gjort den sista gallringen inför säsongspremiären på fredag.

På backsidan blev det Ryan Pulock och Kevin Czuczman, som trots att tre försvarare är uppsatta på Injury Reserve-listan, inte fick plats i premiärlaget. Att spelare med tvåvägskontrakt löpte störst risk att skickas ner till AHL var väl ingen överraskning. Därför är jag ändå full av tillförsikt när det gäller de båda. Att just de står näst på tur vid eventuella nya skadeproblem på backbesättningen känns tryggt och är ett riktigt bra sparkapital.

Dessutom skickades Anders Lee ner. Samma visa vad gäller kontrakten kan tänkas, samtidigt som många gärna hade sett Lee i förstalinan ihop med Tavares och Okposo redan från start. Lee bevisade redan förra säsongen att han håller hög klass även i NHL och kanske är han helt enkelt för bra för 3-4:e-kedjan, vilket innebär att Islanders vill se honom ha mycket speltid, något han nu får i Bridgeport. Man hade annars kanske kunnat tänka sig en lösning där Josh Bailey skickades ner men det verkar ändå som att man vill ge Bailey ”en sista chans” innan detta sker.

Så här ser premiärlaget ut 2014-15.

10494741_554877524642961_9092826035351411042_n

 

Cizikas2

Casey ”Zeeker” Cizikas

de Haan

Calvin de Haan

I dagarna har både Casey Cizikas och Calvin de Haan skrivit på de qualifying offers man blev tilldelade av klubben för en knapp månad sedan. Tidigare i veckan accepterade även kvartetten Matt Donovan, Brett Gallant, Anders Lee och Aaron Ness sina qualifying offers och därmed återstår egentligen bara Kevin Poulins signatur eftersom Anders Nilsson redan aviserat spel i KHL. Med nya målvakter införskaffade är det väl tänkbart att Poulin ser över sina valmöjligheter innan något nytt kontrakt skrivs på från hans sida.

Cizikas skrev på för två nya säsonger och för det belönades han med $2 miljoner. De Haans kontrakt sträcker sig över tre säsonger och är värt $5,9 miljoner. De övriga fyra som nyligen skrev på nya kontrakt fick samtliga ettåriga avtal med en lön på under miljonen var.

Islanders meddelade också samtidigt att man tar farväl av Kirill Kabanov genom att köpa ut hans sista år på kontraktet. Chansningen man tog med den opolerade ryssen vid draften 2010 gick alltså inte hem och det blev till slut inte mer än en handfull matcher i Bridgeport som bäst för Kabanov.

Islanders befinner sig nu i en ganska ovanlig situation då man bara har ca $10 miljoner kvar till lönetaket. Så högt har vi nog, utan att ha alla fakta framför mig, inte legat sedan lönetaket infördes i NHL.

Dessutom omfattas truppen av 16 forwards som alla aspirerar på en plats i laget till säsongsstart. Därför har det, med all rätt, spekulerats i diverse sociala medier om ifall Isles kommer försöka trada till sig en topp-4 försvarare innan säsongsstart. Vi får väl se huruvida så blir fallet framöver.