Stefan Persson

Stefan Persson är den Svensk som spelat flest matcher och gjort flest poäng genom tiderna i Islanderströjan.

Han inledde sin hockeykarriär i Piteå men flyttade som 19-åring till Gävle för spel i Brynäs. Där tog han två SM-guld och 1974 draftades han av NY Islanders i den 14:e rundan som nummer 214 totalt.

Han gjorde sin NHL-debut den 13 oktober 1977 mot Buffalo Sabres och han parades ihop med Denis Potvin under sitt rookieår bara för att säsongen efter byta backpartner till Dave Lewis. Men det var tillsammans med Dave ”Bammer” Langevin han kom att spela mest ihop med. Mellan de framgångsrika åren 1980-83 var de ett radarpar som fungerade mycket bra ihop.

Persson var med om Islanders fyra Stanley Cup-titlar men han missade oturligt en av finalserierna. När Islanders tog sin andra raka titel slog man Minnesota North Stars i finalen men Persson hade i kvartsfinalen mot Edmonton Oilers täckt ett skott så illa att käken bröts och Stefan tvingades vila resten av slutspelet.

1986 avslutade Persson sin proffskarriär när det blev känt att han skulle tradas till Winnipeg Jets. Han kände så mycket för Islanders att han inte kunde tänka sig spela för någon annan klubb i NHL. Istället för att infinna sig i Winnipeg återvände Stefan till Sverige där han lite överraskande gjorde comeback i dåvarande division 2-laget Borås HC. Efter tre säsonger där lade han skridskorna på hyllan för gott och blev istället anställd på klubbens kansli. I slutet av 90-talet var även Stefan Persson juniorkronornas General Manager.

#7 STEFAN PERSSON – D
  • 1977-78…66 matcher…6 mål…50 assist…56 poäng…54 utv.min
  • 1978-79…78 matcher…10 mål…56 assist…66 poäng…57 utv.min
  • 1979-80…73 matcher…4 mål…35 assist…39 poäng…76 utv.min
  • 1980-81…80 matcher…9 mål…52 assist…61 poäng…82 utv.min
  • 1981-82…70 matcher…6 mål…37 assist…43 poäng…99 utv.min
  • 1982-83…70 matcher…4 mål…25 assist…29 poäng…71 utv.min
  • 1983-84…75 matcher…9 mål…24 assist…33 poäng…65 utv.min
  • 1984-85…54 matcher…3 mål…19 assist…22 poäng…30 utv.min
  • 1985-86…56 matcher…1 mål…19 assist…20 poäng…40 utv.min

Här följer en intervju med Stefan som han gav mig i maj 2011.

Med tanke på medias knapphändiga bevakning på den tiden undrar jag om du ens kände till att du blivit draftad 1974? Hur fick du det beskedet?
Fick ett samtal mitt i natten från en person som pratade nåt mellanting av svenska och engelska. Förstod inte mycket, hängde inte med i vad han berättade!
Han hade presenterat sig när jag svarade men jag var inte vaken nog för att höra vad han sa. Personen frågade sen ganska snabbt om jag visste vem han var.
Var tvungen svara nej då jag inte hört vad han sagt, visade sig senare att det var Des Moroney som ringt, var lite pinsamt då jag så klart visste vem han var.
Han hade varit skolkompis med Al Arbour en gång i tiden och fick i uppgift att ringa mig.

Hände sen inte så mycket efter samtalet, visste knappt vad draften var för nåt.
De skickade en Media guide med info om laget och lite bilder.
Kom ihåg att jag tittade på lagbilden från året innan och tyckte alla såg ut som ett gäng ”mexikanska gangsters från slutet 1800 talet” i deras mustascher och långa hår.

Du var ju ensam svensk i laget under dina två första säsonger. Hur stor del hade du i att Islanders kontaktade Anders Kallur? Han var ju egentligen draftad i WHA för Hartford men hamnade ändå på Long Island.
Jag hade nog ingen del i att Anders kom till Islanders. Fick nog frågor om honom men nya spelare sköttes ovanför våra huvuden.

Eddie Westfall var kapten när du anlände till klubben. Hur var han som ledare?
Ed var från den gamla generationen, mysig kille som verkade med små medel och hade nog en bra relation med de flesta i organisationen.
Han gick ut och tog en öl när det passade och jag tror inte han slet ihjäl sig om sommaren när det gällde fys biten. Jag gillade honom!
Var ju kvar som bisittare i våra TV sändningar så det blev några år tillsammans.

Jag har läst någonstans att du beskrev vissa matcher mot Philadelphia som rena slagfältet. Hur tuffa var egentligen matcherna mot Flyers?
Det var tufft! Om man skulle ta utvisningar enligt dagens nivå skulle det var ganska tomt på isen och även i spelarbåset.
På den tiden hade de 7-8 killar som man var tvungen att ha koll på, allt kunde hända. Mycket skit hände där inte pucken var.
Som tur var vi väl det lag i ligan som bäst av alla kunde stå upp mot dem när det gällde att fightas. Ingen som vek ner sig av våra fighters!
Moose Dupont, backen flyttade på min näsa med en rejäl sving, nåt som kunde hända när man spelade mot dem.

Din avstängning på fem matcher kom ju efter en high sticking på Flyers Darryl Stanley i en försäsongsmatch. Vad hände egentligen? Var det en olyckshändelse?
Hade varit ett gruff framför deras mål där jag kom ihop mig med Mark Howe. Eftersom jag var back och hade kommit in framför mål när gruffet startade skulle man flytta ut tekningen i mittzon.
När jag var uppe vid blå så skrek mina lagkompisar ”Heads up Steff” , vände mig om och då var DS på väg att mangla mig med en crosschecking, så jag svingade och träffade först. Inte snyggt men absolut inget jag ångrade. Tror t.o.m. att de tänkte den där jäveln är inte klok, lika bra lämna han ifred!

Du är själv noterad för sex fighter i NHL. Har du något speciellt minne kring dom?
Inte mycket! Har själv bra räckvidd så jag brukade ta ett bra tag och hålla bort dem.

1978-02-01 vs Phil Esposito (NYR)
Esposito var ju en gnällspik och hatade oss svenskar, vi kom i luven på varandra vid vår blå. Spelet fortsatta över banan in i Rangers zon.
Vi blev kvar och började smälla på varandra, då kom Steve Vickers och började slita i mig vilket resulterade i att Chico Resch fick lämna kassen för att hjälpa
mig mot de båda. Blev stora rubriker i NY pressen genom att Chico var en fridens man och aktiv i sin kyrka.

1982-01-27 vs Rod Schutt (PIT)  Inget

1982-03-23 vs Torrie Robertson (WSH) Inget

1982-04-29 vs Dale Hunter (QUE) Var en bra fighter, men har inget minne av just den fighten.

1982-10-14 vs Kevin McClelland (PIT)
Han hade lång räckvidd men jag klarade mig rätt bra.

1984-02-11 vs Moe Lemay (VAN) Inget

Du var ju med på hyllningen ”Core of the four” för ett par år sedan. Träffas ni gamla kompisar endast vid sådana tillfällen eller blir det oftare?
Jag träffar dem bara på de tillfällena Islanders gör något och när det är nån turnering de är och scoutar, var ju med som ledare J20 landslaget ett antal år och då såg man en del av dem på läktaren.

Du spelade mest med ”Bammer” Langevin. Varför tror du ni passade så bra ihop?
Han var ju en kille som visste vad han var bra på och gjorde just det, ett bra defensivt jobb.
Jag  fick sköta mycket av uppspelen, vilket var min styrka.
Vi var nog rätt ödmjuka båda två så vi hittade snabbt ett sätt att spela tillsammans.

Antar att det var tråkigt att missa finalen 1981. Var det egentligen så smart att täcka skott med käken?
Var Dale Hunter (nån av bröderna Hunter i vilket fall?)  i Edmonton som tog ett skott, jag skickade fram klubban och styrde själv upp pucken i ansiktet.
Inget bra, blev en rejäl smäll. När man sen ska bita ihop och bettet inte passar som förut vet man att nåt gått av.
Blev 6 veckor med sugrör, tränade och var med hela tiden på isen, vilket var skönt. Hade nog spelat on det krisat för oss.
Nu gick det ju på räls så det behövdes inte.

Ni var ju väldigt produktiva under många säsonger. Hur gick snacket om poäng, vi känner ju alla till Bossys 50/50-utmaning, men pratades det internt om personliga målsättningar poängmässigt, när ni ändå var så pass överlägsna som ni var?
Vi pratade inte om poäng i laget utan det var väl emellanåt nån som surade föra att inte poängen kom.
Bossy sköt mer ju sämre det gick poängmässigt och det var hans sätt jobba sig ur mindre bra perioder, de brukade inte vara länge.
Däremot när Bossy jagade 50 /50 då var ju alla bakom och försökte göra allt för att han skulle lyckas.

Annat exempel,
När vi hade en sämre period i Power Play så satt jag och Denis och pratade igenom vad som var fel (vi satt bredvid varandra under alla år).
Då sa han, ”Steff I know whats wrong”. Sen talade han om för mig att han hade haft pucken för lite i PP. Så gav vi honom bara pucken skulle det lösa sig.  Inte många svenskar som skulle säga nåt sånt, tyvärr!

Hur väl kände du Pelle Lindbergh? Läste i boken om hans liv att ni skickade kondoleanser till hans familj efter det tragiska som hände. Höll ni någon kontakt under tiden i USA eller var det mest kring landslagsuppdrag?
Vi hade väl kontakt genom att vi sprang på varandra efter matcher etc, även på Canada Cup exempelvis när vi spelade ihop.

Ringde en svensk journalist (presenterade sig inte) väldigt tidigt till mig den morgonen Pelle kraschade och frågade om jag hade numret till Pelle.
Hade hans nummer men jag blev sur på den killen och på sättet han startade samtalet, så jag sa snabbt nej.
Sen satte jag på TV nyheterna på morgonen och då kom det info hel tiden vad som hade hänt, oerhört sorgligt! Tunga dagar!

Du valde att avsluta din tid i NHL när du blev tradad till Winnipeg Jets inför säsongen 86-87. Hur kom det sig?
Hade tidigt den säsongen sagt till Bill Torrey Islanders GM att det var min sista säsong i NHL och i Islanders. Kände då att jag varit med om en otrolig resa med det laget och att det var andra tider på gång. Torrey ville väl få nåt för mig och kanske hoppades att en trade skulle ändra min inställning.
Tog snabbt beslut när jag fick besked om att jag var såld , det var då att lägga av direkt.
Gunnar Nordström som jobbade redan då åt Expressen skulle till Rio på Formula 1 premiären, så jag hängde på honom istället.
Vi träffade Lill Lövis som körde för Ferrari och han ordnade depå pass till mig och det var en spännande upplevelse.
Lite varmare i Rio i april än i Winnipeg!

Torrey ringde sen när jag kom hem och förklarade att det blev lite hastigt påtänkt och att jag blev såld sista timmen innan deadline.
Han sa då att de betalar min lön året ut fast de inte behövt det, vilket var snyggt av honom.

Var det ett genomtänkt beslut att åka hem eller mer ett förhastat och emotionellt beslut som du kanske ångrar idag?
Inget förhastat beslut , men det är klart att jag på ett sätt flyttade hem för tidigt. Inget jag ångrar idag.

Du innehar fortfarande en del interna Islandersrekord (flest poäng av en rookieback (56), flest matcher i rad med minst en assist (9 delad) och flest assist av en back i en och samma match (5). Är det inte snart dags att någon slår dessa rekord? Åtminstone någon rookieback som kan stå för mer än 56 poäng? Vem tror du har störst chans av Islanders ungdomar att slå det rekordet?
När jag satte 56 poäng var det även NHL rekord för en Rookie back om jag minns rätt, var rätt häftigt.
Rekord ska ju slås, har tyvärr för dålig koll på de som kommer upp nu i Islanders för att ge ett namn. Får nog passa på vilken som slår mina rekord.

Hur mycket följer du Islanders idag?
Läser resultaten och får lite info av Anders Kallur emellanåt. Lidit i många år nu, ser en ljusning i alla fall.

Vilken av Islanders nuvarande svenska talanger anser du har störst möjlighet att nå till NHL?
Hoppas Ullström kan ta ett kliv, han har definitivt verktygen!

Vad har du för dig idag? Arbete, fritid, osv.
Delägare i ett företag som heter Wackes AB, sysslar med att profilera företag.
Sportchef i Borås HC

Ledamot i disciplinnämnden, Sv. Ishockeyförbundet.

Blir inte mycket fritid, lite jobb på huset och nån golfrunda och fisketur på sommaren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s