Arkiv för kategori ‘Okategoriserade’

Rösta på #NYISE Awards 2016-17

Postat: 10 april, 2017 av Magnus i Okategoriserade

Efter en säsong med mycket frustration missade vi till slut playoff med en ynka poäng. Men vi tar nya tag. Först ber jag er om någon minut för att delta i vår årliga #Nyise Awards-omrösning. Ni får alltså chansen att åter vara jury för hur den svenska supporterskaran ser på årets lag. Omröstningen ligger uppe april månad ut.

3rd Annual #NYISE Awards 2015/16

Postat: 13 juni, 2016 av Magnus i Okategoriserade

 

Islanders mest framgångsrika säsong sedan 1993 ligger bakom oss och dess svenska supporters har återigen röstat fram säsongens bästa spelare.

Nedan följer resultatet som den 46 personer starka juryn röstat fram och dessutom en bonus i filmformat.

BRYAN TROTTIER AWARD – MVP

Runner up: Thomas Greiss Vinnare 2014: John Tavares Vinnare 2015: John Tavares

Runner up: Thomas Greiss
Vinnare 2015: John Tavares
Vinnare 2014: John Tavares

MIKE BOSSY TROPHY – MOST GOALS SCORED

Runner up: Brock Nelson Vinnare 2015: John Tavares Vinnare 2014: Kyle Okposo

Runner up: Brock Nelson
Vinnare 2015: John Tavares
Vinnare 2014: Kyle Okposo

DENIS POTVIN AWARD – BEST DEFENDER

Runner up: Travis Hamonic Vinnare 2015: Nick Leddy Vinnare 2014: Travis Hamonic

Runner up: Travis Hamonic
Vinnare 2015: Nick Leddy
Vinnare 2014: Travis Hamonic

BILLY SMITH TROPHY – MOST WINS

Runner up: Jaroslav Halak Vinnare 2015: Jaroslav Halak Vinnare 2014: Evgeni Nabokov

Runner up: Jaroslav Halak
Vinnare 2015: Jaroslav Halak
Vinnare 2014: Evgeni Nabokov

MIKE PECA TROPHY – BEST DEFENSIVE FORWARD

Runner up: Casey Cizikas Vinnare 2015: Cizikas/Kulemin Vinnare 2014: Frans Nielsen

Runner up: Casey Cizikas
Vinnare 2015: Cizikas/Kulemin
Vinnare 2014: Frans Nielsen

PIERRE TURGEON AWARD – GENTLEMAN

Runner up: John Tavares Vinnare 2015: Frans Nielsen Vinnare 2014: Frans Nielsen

Runner up: John Tavares
Vinnare 2015: Frans Nielsen
Vinnare 2014: Frans Nielsen

ROOKIE OF THE YEAR

Runner up: Alan Quine Vinnare 2015: Anders Lee Vinnare 2014: Brock Nelson

Runner up: Alan Quine
Vinnare 2015: Anders Lee
Vinnare 2014: Brock Nelson

BUTCH GORING AWARD – MVP PLAYOFFS

Runner up: Thomas Greiss Vinnare 2015: Jaroslav Halak Vinnare 2014: ingen vinnare

Runner up: Thomas Greiss
Vinnare 2015: Jaroslav Halak
Vinnare 2014: ingen vinnare

 

 

 

Tre nätter i New York

Postat: 27 mars, 2016 av Magnus i Okategoriserade

CIMG3575

”If you can make it here, you can make it anywhere”. Efter att man passerat genom Queens Midtown Tunnel och genom tullarna är det inte svårt att börja nynna på denna klassiska fras från 1977, skriven av Fred Ebb och framförd av Liza Minnelli i Martin Scorseses film New York, New York. Första synen när man kommer upp ur tunneln är Manhattans jätteskrapor som tonar upp sig likt gigantiska svampar i marken. Allting är stort här är första tanken. Andra tanken, allting är gigantiskt här!

Så länge jag kan minnas har New York varit ett attraktivt resmål för mig. Inte minst på grund av min dedikation till Long Islands stolthet, New York Islanders. Men även allt annat runt omkring har lockat. Empire State Building, Frihetsgudinnan, Broadway, you name it. Allt finns samlat på ett par ynka kvadratkilometer. Ett par gånger har resan varit lite närmare än bara i tanken men av olika anledningar har den ändå alltid runnit ut i sanden.

Förra året gick jag åter och funderade på det. Men nu står man här på hemmaplan med två barn i förskoleålder och då känns en sådan resa väldigt avlägsen. Jag tänkte att om tio år, när jag fyller 50. Då är barnen tillräckligt stora för att våga ta med sig till denna tempofyllda stad. Min fru tänkte lite mer utanför boxen, något som jag kommer vara henne evigt tacksam för.

Oktober, en månad alla NHL-älskare går och väntar på hela sommaren. För mig personligen betyder det även att ännu ett jordsnurr blivit komplett. Fyra små tassande fötter innan jobbklockans alarm gått igång. Tisslande och tasslande. Jag förstår såklart vad som är på gång men lyckas förhoppningsvis koppla på mitt mest förvånande ansiktsuttryck när barnen och frugan tänder lampan sjungandes ”Ja må han leva”. Efter kramar och barnens presenter i form av svårtydda teckningar fanns det ett relativt platt paket kvar att öppna. Jag hade ingen aning. Nada. Zip.

Aldrig har någon människa svävat på så lätta fjät som jag gjorde på onsdagen vecka 41 2015. För att korrigera Neil Armstrongs kända citat, ”It’s a small gift for mankind but it’s a huge blessing for me!” New York! Tacksamheten till alla som skramlat till denna resa är större än det går att uttrycka i skrift.

Lördag 19 mars 2016. Resan börjar med uppstigning i ottan då planet till New York med mellanlandning på Heathrow lyfter redan klockan 8 från Landvetter. Allting flyter på som det skall. Men så mitt bland små gångar i transithallen på Heathrow uppenbarar sig ett rum dit alla som skall flyga vidare till USA måste passera igenom. Man är inte ensam om att flyga över pölen denna dag om man säger så. Helt plötsligt kändes de där tre timmarna man hade mellan planen som riktigt nödvändiga. Folk köade och svettades under en orimligt lång tid innan man till slut fick gå fram till en disk. Bakom disken en kvinna som tittade lite stängt på oss. Nu börjar förhöret. Vad jobbar du med? Vad skall du göra i New York? Ishockey? Jaha, vilka är det som spelar? Jag känner att här är det inte läge att börja staka sig, då kommer det väl personal med gummihandskar.

Väl på American Airlines plan till JFK. Vilken lyx för någon som alltid bara flugit charter förut. Egen skärm i sätet framför. 100-tals filmer att välja mellan. Inbyggt TV-spel. Resan på åtta timmar som på förhand kändes dryg blev plötsligt betydligt behagligare. Fri ölservering dessutom och man ville nästan ta ett varv till runt klotet innan landning.

JFK. Väskorna kom till slut ner på bandet även om man hann bli en smula nervös att något skulle kunna ha gått snett i London. Äntligen lite frisk luft då vi lämnade terminalen bakom oss. Dagen började övergå till kväll. Smidigaste sättet att ta sig till Manhattan? Yellow Cab! Efter den tidigare beskrivna ankomsten till Manhattan och i takt med att de uppspärrade ögonen började vänja sig närmade vi oss hotellet. Hotel Metro.

Från början hade min snälla fru bokat in oss på Marriott nära Barclays Center i Brooklyn. Jag tyckte först att det lät bra då det låg nära arenan men efter en snabb googling via Street View undrade jag om vi kanske skulle byta till ett hotell på Manhattan. De flesta sevärdheterna ligger ju ändå där. Sagt och gjort. Vi fick ett kanonhotell mitt i Midtown med Empire State Building alldeles utanför fönstret. Tyvärr upptäckte jag till mitt förtret att min mobilladdare givetvis pajat under resans gång. Ut i lördagskvällen styrdes kosan mot myllrande Times Square. Efter att ha zick-zackat mellan Batman, Musse Pigg och diverse Minioner hittade jag till slut en souvenirbutik som skyltade med kameror. Här måste de väl ändå ha en laddare. Jovisst, efter ett par misslyckade försök att få butiksföreståndaren att förstå att det faktiskt finns folk som fortfarande har en telefon som är äldre än två år hittade vi till slut en laddare som passade min S4. Jag frågade uppriktigt hur mycket den kostade och han svarade skämtsamt ”a million dollars”. Tyvärr låg sanningen inte alldeles för långt ifrån hans försök till humor.

Vyn från vårt hotellfönster. Empire State Building

Vyn från vårt hotellfönster. Empire State Building

Söndagen bjöd på kallt väder men snöovädret som vissa prognoser förutspått lös tacksamt med sin frånvaro. Vi satte kurs mot Central Park via 5th Avenue. Där var man i full gång med att förbereda inför New York Half Marathon som skulle gå av stapeln senare under dagen. Vi strosade runt lite i de sydligaste delarna och kikade bland annat på Strawberry Fields där John Lennon varje dag hedras med blommor.

Strawberry Fields, Central Park

Strawberry Fields, Central Park

Wollman Rink, Central Park

Wollman Rink, Central Park

På vägen tillbaka till skyskraporna passerade vi bland annat Wollman Rink, parkens skridskobana som gjorde resans höjdpunkt påmind. På väg in mot centrum igen och jag fick syn på en personlig favorit. Jimmy Fallon! Ja, inte gåendes på gatan alltså utan på bild i NBC’s egna souvenirbutik. Här måste vi kolla lite tyckte jag då jag verkligen gillar programledaren för ”The Tonight Show”. Då vi kommit in i byggnaden slog det oss att vi ju måste befinna oss i Rockefeller Center. Mycket riktigt och då man ändå är där kan man ju lika gärna passa på att testa ”Top Of The Rock”. Hiss upp till 69:e våningen. Vilken utsikt! Helt magisk.

Top Of The Rock

Top Of The Rock

Ett stopp i NHL Store kom som ett brev på posten för att göra dagen om än möjligt ännu mer fulländad. Jättepostern på John Tavares inne på butikens vägg gjorde ju inte besöket sämre. I skyltfönstret fanns även möjlighet till en form av bordshockey mellan Islanders och Bruins. Tyvärr glömde jag bort att ta en bild på detta triviala spel.

I skyltfönstret på NHL Store

I skyltfönstret på NHL Store

Måndag. Game day! Vi hade en tanke om att gå från Manhattan, över Brooklyn Bridge och till arenan på kvällen. Vi trodde att de där futtiga centimetrarna på kartan inte skulle vara några bekymmer. Som tur var fick vi för oss att testa sträckan under dagtid för att verkligen bekräfta våra teorier. Oh boy, vilken tur. Vi tog Broadway söderut. Vi passerade Flatiron Building, Union Square, Little Italy och Chinatown. Vägen till Brooklyn Bridge hade tagit en dryg timme. Vi gick vidare mot Ground Zero och fortsatte sedan hem till hotellet igen. Vi hade varit ute i ett par timmar då vi gjorde en hel del stopp längs vägen. Tidsmässigt var det väl okej, men benen och fötterna ömmade något fruktansvärt. På hotellrummet beslutade vi därför att det fick bli tunnelbana till Brooklyn.

Flatiron Building

Flatiron Building

Brooklyn Bridge

Brooklyn Bridge

Ground Zero

Ground Zero

Då jag ville hinna gå en del i Teamshoppen innan match var vi ute i god tid. Vi hamnade mitt i rusningstrafik och inklämda som sardiner på burk åkte vi de fyra stationerna längs linje B innan vi var framme vid Atlantic Avenue. Upp ur underjorden, runt ett gathörn och där, där står den. Barclays Center!

Thomas, Cathy, jag och min fru

Thomas, Cathy, jag och min fru

Då jag visste att Thomas och Cathy i #nyise skulle gå på samma match försökte jag stämma av med deras reserutt. Deras resa tog något längre än de trott men till slut kunde vi sammanstråla och det var riktigt kul att träffa några man kände. Efter en titt i shoppen gick vi mot vår sektion och vi hade fått riktigt bra platser. Ner till plexit så långt det gick för att ta lite uppvärmningsbilder och sedan bara invänta nedsläpp. Efter ett tungt intro med Imagine Dragons ”Warriors” kom så lagen in och matchen kunde starta.

Efter en mållös men inte chansfattig förstaperiod gjorde gästerna första målet tidigt i den andra. En dryg minut senare lyckades dock Kyle Okposo tråckla in kvitteringen och jubel fyllde arenan följt av Yes! Yes! Yes! Det kändes som att även om vi skulle torska så fick jag i alla fall chansen att jubla i arenan, en bonus i sig. Tyvärr blev det inte mer än ett jubel då vi var alldeles för svaga denna kvällen. Flyers tillresta booster club som fyllde en hel sektion var desto mer högljudda. Sortin ut ur arenan blev därför ganska hastig så fort slutsignalen ljudit. På tunnelbanan hem igen tackade jag högre makter för att vi skippat idén om promenad då det både blivit becksvart och kallt i det stora äpplet.

Vår utsikt i arenan

Vår utsikt i arenan

En kompis från Göteborg hade tydligen sett mig bli taggad av min fru under matchen på Facebook och han skickade helt plötsligt, ”kom till Hooters”. Jag kollade upp var stället låg och det var bara ett hundratal meter från vårt hotell. Dessutom var det vägg i vägg med MSG där Rags tidigare under kvällen besegrat Florida men jag tyckte vi var för nära kompisen för att inte gå dit. När vakten i dörren såg min Islandersoutfit började han fråga efter legitimation. Även min fru fick visa leg och vi undrade båda två varför. Men så fort vi kom längre in i haket så insåg vi att detta nog var ett stamställe för Ragsfans. Snabbt gjorde vi oss väg mot baren på andra våningen där kompisen satt. Ett par minuter senare kändes det lagom att gå igen då vi inte ville riskera något strul.

Tisdagen betydde hemresa men då vi nåddes av nyheten från Bryssels flygplats blev man ju lite smånervös. Vi hann hursomhelst med en trevlig rundtur runt Manhattan med båt innan det var dags att bege sig tillbaka till JFK. Flygresan hem gick smärtfritt och nu sitter man här med en massa intryck som man för mindre än ett halvår sedan inte trodde man skulle ha förrän eventuellt tidigast om tio år.

Om ni som ännu inte gjort resan över till New York någonsin tvekar så är mitt råd lika enkelt som självklart. ÅK!

Manhattan skyline

Manhattan skyline

Statue Of Liberty

Statue Of Liberty

Brooklyn Bridge (igen)

Brooklyn Bridge (igen)

United Nations Headquarters

Chrysler Building & United Nations Headquarters

 

En Prince i New York

Postat: 1 mars, 2016 av Magnus i Okategoriserade

Shane+Prince+Ottawa+Senators+v+New+Jersey+hEYOXjPoBijl

För er som är uppvuxna under 80-talet är förmodligen denna rubrik ett naturligt inslag i filmhistorien. Eddie Murphy som vilsen afrikansk prins som flyttar till New York med alla dråpliga situationer som därmed uppstår.

Till er övriga; se filmen!

Igår fick Islanders sin egna, högst icke fiktiva, Prince då man tradade till sig Shane Prince från Ottawa Senators. Dessutom fick man ett sjunderundeval i årets draft medan man gav Senators ett tredjerundeval 2016 i retur.

Vad kan vi då förvänta oss av Prince, som draftades av Ottawa som #61 i andra rundan 2011? Han har faktiskt tillhört toppskiktet i Senators i år när det gäller poäng per spelade minuter i spel 5 mot 5. Då det mest blivit sporadiskt med speltid är hans 12 poäng (3+9) på 42 matcher ganska imponerande. Inget spel i powerplay och endast runt 10 minuters istid per match men alltså ändå 3+9, inte fy skam.

Till en början får han gissningsvis agera ersättare för Grabovski istället för Bernier. Sedan återstår det att se vilket avtryck han gett för eventuellt fortsatt förtroende.

Spelarbetyg efter kvarten spelad, del 2

Postat: 18 november, 2015 av Magnus i Okategoriserade

Idag fortsätter vår utvärdering av spelarna så här långt. Turen har kommit till våra forwards, och till betygsättare Massetyson. Take it away!

  • #29 Brock Nelson – betyg: 3

Oroligt kring #29 inför säsongsstarten i samband med kontraktsdiskussionerna. Till slut hittade man en lösning men visst var det med lite mer kritiska ögon man granskade #29 de inledande matcherna av säsongen. Såg till en början inte direkt elektrisk ut på isen trots bekant sällskap i form av Lee/Strome. Brocken kan tacka sin lyckliga stjärna för att förstalinan inte klickade till 100%, han fick chansen bredvid JT/Okie och har verkligen förvaltat den väl. Den fina spelintelligensen kommer till sin rätt i denna omgivning och prestationen i de sista matcherna gör att betyget stiger till en trea från en tidigare svag tvåa.

  • #91 John Tavares – betyg: 4

Skyhöga förväntningar på JT även detta år. Precis som tidigare är han oerhört stark på pucken och sylvass i trängda lägen längs sargen och framför kassen. Lika delar stål/granit i skelettuppbyggnaden ger onekligen en stabil grund att stå på. Man trodde mkt på Lee/JT/Strome i början av året men känns som att flytet i spelet funkar bättre med Okie/Brocken. Kan som vanligt se sjukt grinig och frustrerad ut emellanåt, helt ok och bara ytterligare ett kännetecken av en vinnare. Tekningsprocenten detta år över 50%, det gillar vi!

  • #21 Kyle Okposo – betyg: 3

Klev detta år rätt in i motvinden från start med alla spekulationer om hans vara eller framförallt icke-vara inför framtiden. Okie har hanterat situationen riktigt bra och verkar fokusera på att spela hockey sedvanligt stor energi. Att tankar eller hjärta skulle vara någon annanstans känns helt uteslutet, #21 är grymt viktig för Isles även detta år. Däremot är vi är vana vid att se honom gå ännu hårdare på mål och avlossa sitt fina handledsskott, förhoppningsvis ges mer utrymme för det framöver i förstalinan nu.

  • #27 Anders Lee – betyg: 2

Fick mycket speltid tillsammans med det finaste av sällskap i säsongsinledningen utan att lyckas fullt ut. Puckarna har inte studsat Anders väg denna säsong, han är stark framför kassen och skjuter mkt vilket bör tyda på att släppet kan komma när som helst. Jobbar upp självförtroendet med firma Nielsen/Bailey nu och är fortsatt ett alternativ för förstalinan under säsongen.

  • #12 Josh Bailey – betyg: 3

Forwardstruppernas svar på Brian Strait. Behöver alltid visa lite mer än övriga för att vara godkänd och så fort han tappar puck ses han som ”soft” av fansen. Vi tycker annorlunda, de senaste årens Joshua Bailey använder den numera starka kroppen på ett rejält sätt och jobbar över hela banan. Runt 0,5 poäng/match kan vi räkna med och Baileys fina speluppfattning i kombo med Nielsen är viktig för balansen i laget.

  • #51 Frans Nielsen – betyg: 4

Lagets bästa tvåvägsforward goes sniper! Frans har sista matcherna gått på uppåttjack och om det var någon som tvivlade på om han skulle ha en plats i årets PP1 så har dessa blivit kraftigt motbevisade. 2+4 hittills i numerärt överläge och hans lugn med pucken i de lägena är ovärderligt. Har i princip skjutit 80% de senaste matcherna och den fina inledningen till trots känns det inte troligt att han landar på över 40 baljor. Islanders formstarkaste spelare för tillfället – när Frans går bra går Islanders bra.  

  • #86 Nikolay Kulemin – betyg: 3

Att vi adderade en viktig pjäs i jakten på vidare avancemang i playoffs stod klart redan under förra säsongen. Kulemin har bra fart på rören och en bra förmåga att riva, böka och slita. Gör ett stort jobb i vårt framgångsrika boxplay och är redan +9 i plus/minusstatistiken. Precis som Okposo kan #86 avlossa sitt fina handledsskott ännu mer, brukar stå för några sevärda kassar.

  • #84 Mikhail Grabovski – betyg: 3

För något år sedan trodde man att Grabovski var den andracenter som skulle peta ner Nielsen till hans ”naturliga” position som tredjecenter. Så har det inte blivit, men nog funkar det rätt bra ändå? Grabo tar ett större ansvar bakåt än vad man kan tro och det fina passningsspelet tar honom ofta ur trängda lägen. Lite oroväckande skadebenägen och oklart hur senaste smällen tog på honom.

  • #16 Steve Bernier – betyg: 1

Har fortfarande svårt att förlika mig med att Bernier är en av oss. Efternamnet har en Devils-besk efterton han känns lite som en något vassare version av Marty Reasoner.

  • #15 Cal Clutterbuck – betyg: 3

Oerhört solid säsongsinledning där även tacklingsmängden ökat på sistone. Clutterbuck är extremt nyttig i boxplay och varje gång han är på isen får motståndarbackarna hålla blicken uppe mer än brukligt. Har redan gjort fyra mål denna säsong och bortsett från något enstaka känns dessa ofta som de kommer i mkt avgörande lägen. När Cal kommer längs med kanten i bra fart och laddar skott stiger pulsen direkt framför tv:n. Att han dessutom har en stabil mustasch och gillar att trash-talka motståndet gör honom till en given favorit.

  • #17 Matt Martin – betyg: 3

Precis som bash bros-kollega Clutterbuck fortsätter Martin sin utveckling som tung checkare. Skillnaden mot för ett par år sedan är att man med blotta ögat kan se att han jobbat hårt på sin skridskoåkning. Där han tidigare gick miste om spelvändningar och målchanser lyckas Martin nu trycka ifrån och skapa farligheter som resultat av det hårda spelet. Förvänta mängder av rejäla proppar men även fler mål från #17 framöver, chanserna saknas definitivt inte.

  • #53 Casey Cizikas – betyg: 4

Hoppsan. Det fanns alltså en ytterligare dimension till Cizikas spel?! Den aggressiva och kloka fjärdecentern har tagit stora kliv framåt denna säsong. Kvar är den frenetiska checkingen och det uppoffrande spelet i boxplay, nytt är en offensivlusta där fin klubbteknik visas upp i höga farter. Jobbar fram puckar till sina kedjekamrater och skapar många chanser ur nästan ingenting, en fröjd att skåda på isen för tillfället.

  •   #18 Ryan Strome – betyg: 2

Befinner sig för tillfället i Cappys hundkoja, för att ta ett uttryck rätt översatt från engelskan. Borde egentligen inte ha ett pendlingskort till Bridgeport i och med sitt stora hockeykunnande men tyvärr har för många ojämna insatser satt honom i en tuff sits. En playmaker med fint skott som inte synkade 100% med JT i början av säsongen, kanske för att båda gillar att ha mycket puck. Strome vek enligt ledningen ner sig i några situationer och har fått lida stort för det. Nu ska det i ärlighetens namn sägas att allt inte varit kattskit, nog finns det bra insatser med. Behöver dock spela mer haad & smaht för att komma tillbaka.

  • #56 Taylor Beck – betyg: –

Vi kan se mer av Beck på isen beroende på hur allvarlig Grabovskis skada är. Till dess avvaktar vi kommentar pga för lite is.

Tavares - Nelson - Okposo

Tavares – Nelson – Okposo

Spelarbetyg efter kvarten spelad, del 1

Postat: 17 november, 2015 av Magnus i Okategoriserade

Med nästan en fjärdedel gånget av säsongen har undertecknad, Massetyson och gästskribent Björn Sandström (se bild) tagit på oss den otacksamma rollen som betygsättare på spelarna efter hur de har presterat i år. Vi sätter betyg från 1-5 på spelarna där 1 är Kirk Muller-klass och 5 är Denis Potvin-dito. Att försöka sig på en objektiv bedömning när nästan alla åsikter man har om laget är på en skyhögt subjektiv nivå är inte det lättaste. Har ni invändningar, åsikter, ris och ros om dessa betyg så var inte rädda att kommentera detta, antingen här i bloggen eller på Facebook.

Björn Sandström, gästskribent

Björn Sandström, gästskribent

Björn Sandström är 41 år ung och boendes i Göteborg. Han har tagit en närmare titt på hur våra målvakter skött sig i säsongsupptakten.

  • #41 Jaroslav Halak          Betyg: 3

Började säsongen skadad och såg lite rostig ut de första matcherna. Han har haft lite svårt att nå upp i samma nivå som han var förra året då han var en briljant matchvinnare och ensam nog var den största orsaken till att det gick så bra för oss. Han har stått mot det tuffaste motståndarna hittills i år, vilket också syns i vunna/förlorade-statistiken, 5/4.Han har 0.927 i räddningsprocent så man ändå inte klaga allt för mycket.

  • #1 Thomas Greiss          Betyg: 4

Ny för säsongen och såg lite rostig ut på försäsongen men har spelat upp sig rejält och ger verkligen Halak en kamp om förstaspaden. Tycker faktiskt att han sett något mer stabil ut än Halak hittills vilket bådar gott inför resterande del av säsongen. 5 vunna och 1 förlust och 0.930 i räddningsprocent talar sitt tydliga språk.

  • #30 Jean-Francois Berube      Betyg: (3) ej betygsatt, för lite speltid

Har inte fått visa så mycket men såg ok ut i den enda match han stått under ordinarie säsong. Bra att ha som tredje keeper.

Thomas Greiss

Thomas Greiss

 

Själv har jag studerat ingående på hur vårt försvar sett ut inledningsvis.

  • #2 Nick Leddy Betyg: 3

Med tanke på de förväntningar vi kan ställa på Leddy i offensiven blir inte betyget högre. Han är dessutom ende back i laget med minusstatistik i plus/minus-kolumnen. Är han då verkligen värd betyget? Tja, han är fortfarande vår klart snabbaste back vilket sällan syns i statistiken men hans speed stoppar tillräckligt med motståndarchanser för en trea. Behöver komma till skott oftare.

  • #3 Travis Hamonic Betyg: 3

Hammer har blandat toppmatcher med mindre bra ingripanden så här långt i år. Vissa kvällar bäst på plan, men långt ifrån alltid. Snittar klart mest istid av samtliga backar i laget och han är en riktig work horse som sällan missar ett byte på grund av ett blockerat skott på fotknölen. Skjuter mycket och snart lossnar det även i målkolumnen.

  • #14 Thomas Hickey Betyg: 3

Hade Hickey inte haft en så strulig säsongsupptakt på skadefronten så hade han eventuellt haft ett högre betyg. För i de fyra matcher han spelat har han sett mycket bra ut. Snabb på rören liksom i tanken. Detta kompenserar hans ringa storlek som tidigare legat honom i fatet. Förr naglades han fast längs plexit av någon adrenalinstinn power forward. Numera hinner han undan dessa expresslok.

  • #28 Marek Zidlicky Betyg: 2

För Zidlicky som kom in sent i laget har det sett trögt ut i egen zon. Kanske har åldern tagit ut sin rätt på 38-åringen som inte heller offensivt fått det att stämma. Elva skott på mål hittills trots mängder av speltid i powerplay är knappast godkänt. Behöver visa mer.

  • #37 Brian Strait Betyg: 3

Strait har ifrågasatts av många fans ifall han är tillräckligt bra för en startplats. Han har ofta kritiserats för att ta många felbeslut men denna säsong har han inte varit sämre än någon annan på den punkten. Kanske beror det på att han spelar ihop med Zidlicky, vilket får honom att se bättre ut, eller kan det vara det faktum att han spelar kopiösa mängder i ett av ligans bästa boxplay?

  • #44 Calvin de Haan Betyg: 2

Kanske borde de Haan belönats med ett högre betyg, han är trots allt näst bäst i hela NHL på att blockera skott och han har faktiskt +7 i plus/minus-statistiken. Men i övrigt finns det en del att önska. Han har ofta problem att få ut pucken ur egen zon vid kritiska lägen, hans uppspel är inte alltid så precisa, han tacklas mer än han tacklar känns det som ibland. Har fått ett litet uppsving sedan han parats ihop med Boychuk men behöver visa ändå lite mer.

  • #50 Adam Pelech – Betyg: (3) betygsätts inte pga för få matcher

Pelech visade ändå i sin NHL-debut att han klarar av spel på högsta nivå. Inga större misstag att rapportera, något som räcker gott i en debutmatch.

  • #55 Johnny Boychuk Betyg: 4

Johnny Rocket är den av backarna som kanske mest levt upp till förväntningarna så här långt. Han snittar över tre skott per match och han har dessutom gjort överlägset mest poäng av försvararna med sina tio pinnar. Han är stabil i egen zon där han plockar bort de flesta motståndarna med sina tunga tacklingar och han är som sagt även stabil i o-zone där bössan laddas för fullt varje kväll. Just nu bäste back i laget enligt mig.

Boychuk, Hamonic & Halak

Boychuk, Hamonic & Halak

 

I morgon följer del 2 – forwards, signerat Massetyson!

Bra och dåligt hittills denna säsong

Postat: 27 oktober, 2015 av bferdinandsson i Okategoriserade

Efter nio spelade matcher har Islanders 13 pinnar vilket måste betraktas som  en mycket bra utdelning. Jag skulle faktiskt vilja sträcka mig så långt att säga att utdelningen hittills varit något bättre än vad spelet på isen visat. Precis som inledningen av förra säsongen så känns laget lite identitetlöst rent spelmässigt. Är man ett offensivt eller defensivt lag? Ska man spela fysiskt eller inte?

Jag tänkte lista fem bra och fem mindre bra saker med Islanders start denna säsong:

Bra

Special Teams

Islanders är efter nio matcher topp fyra både PP och PK. Det är ju i ganska stark kontrast till förra säsongen vars PK startade katastrofalt och där PK effektiviteten var nere runt 60%. Hittills denna säsong har Islanders dödat av 91,2% av motståndarnas power play. Det i kombination med en effektivitet i PP på 25% är den främsta framgångsfaktorn hittills denna säsong.

John Tavares

JT visar åter igen att han är en av ligans absolut bästa spelare. 11 poäng på nio matcher. En tydlig ledare för laget. Gör viktiga mål. MVP-kandidat om Carey Price börjar svikta?

JT

Thomas Greiss

Jag var ärligt talat minst sagt tveksam till att signa tysken Thomas Greiss som back up till Halak. Inte blev oron mindre när Halak missade större delen av campen p.g.a. skada. På näthinnan fanns då Greiss ganska skrala resultet i Brynäs under lockoutperioden i NHL. Men vad skönt att ha fel i bland. Greiss har varit strålande det känns skönt och stabilt att ha ett målvaktstandem med Halak och Greiss närmaste två säsongerna.

Mikhail Grabovski

Grabovski hade en otursförföljd säsong förra året. Två hjärnskakningar gjorde att ha inte alls producerade som man hade förväntat sig. Denna säsong har han dock fått vara frisk, är tillbaka på sin naturliga position som center och då har han kommit tillbaka sin normala nivå. Bara hoppas att han få hålla sig frisk hela säsongen. Då kan vi nog förvänta oss 40-50 poäng och ett bra possessionspel.

Barclay’s Center

Arenan är felutformad. Isen är omtalat dålig. Publiksiffrorna har varit skrala. Stämningen har varit sådär.. Ja det är mycket som inte är optimalt. Trots detta har Islanders haft en bra start i sitt nya hem i Brooklyn. 4-1-1 på sina första 6 hemmamatcher måste betraktas som ett väl godkänt resultat hittills.

 

Dåligt

Skott emot

Under de nio första matcherna denna säsong har Islanders släppt till 33 skott per match där laget förra året släppte till drygt 28 skott per match. Det är svårt att se att det längden skulle vara hållbart att låta motståndarna bomba Halak/Greiss på det sättet med fortsatt framgång. Här måste försvarspelet över hela isen förbättras.

Sophomore Slump

Både Ryan Strome och Anders Lee har startat säsongen svagt. Ett fall av ”andraårssyndromet”? Där det gått lätt under rookieåret blir det tyngre året därefter. Högre förväntningar samt att motståndarna har bättre koll brukar ligga bakom.

Bredden på backuppsättningen

Precis som i slutspelet förra året är det uppenbart att Islanders saknar bredd i försvaret. Det räcker att endast en back är borta så känns det mycket mer osäkert. Det finns flera lovande backar i Bridgeport men de får inte chansen. Ett orosmoment framåt.

Brian Strait

Det fungerar helt enkelt inte tillräckligt bra med honom på isen. Mycket misstag och dålig possession. Zidlicky presterar mycket bättre med Hickey vid sin sida än med Strait. Och nu är Hickey borta en månad på grund av skada…

Bilen i Barclay’s

bil

Jag vet. Den har ingenting med spelet att göra. Men någonstans måste man väl få spy lite galla.
Jag hatar att se bilen mitt under en hockeymatch. Den förstör för mig. Det får mig snarare att tänka på ett ishockey-VM i Vitryssland än en NHL-match i Brooklyn. TA BORT DEN!

Benny / Ziggy