Arkiv för kategori ‘Krönika’

pap1

PAP – out.

Not even 24 hrs have passed since we received the news of Pierre-Alexandre Parenteau being waived. We are yet to see whether any team picks him up or if he’s heading to Bridgeport.

The debate of PAP being a legit first liner have already been discussed among the fans, won’t get deep into this. With a brief comment, my own feelings are diverse. Love PAP as a character player, seen the chemistry with JT before. However, have to say that the ceiling/top-line attributs are just not there. What’s more interesting is a closer look into what this means for the Isles opening night roster.

I can see three scenarios, #1 being a long shot, the second one not likely and the third staying the course of the Cappy/Snow train. Dig in:

  1. Trading for an elite winger. Hey, how about forming a true top line for once? Bringing in a legit scorer/playmaker alongside JT & Ladd would give us much needed firepower up front. There are other options but whatever happens – make sure to give that line consistency over the season. Dream player: Kucherov (Strome + Ho-Sang traded in this scenario – hey it’s my column, I call the shots!).

Ladd – JT – Kucherov

Beauvillier – Barzal – Lee

Quine – Nelson – Bailey

Kulemin – Cizikas – Clutterbuck

Leddy – Hamonic

Hickey – Boychuk

DeHaan – Seidenberg

Halak/Greiss/Berube

Scratches: Chimera (well, haven’t washed that Caps-aura off in my books just yet), Pulock, Prince (INJ), Grabovski (INJ)

2. The kids can play. I cannot have been the only one not approvning the playing style from the past season. Slow, chippy play without the energy and transitioning that was significant of the few previous seasons of revived hope for the franchise. What happens if we not only bring #13 & #72 into the starting roster, but replace PAP with #66?! Speed, grit, determinability and goalscoring is all there. Sure, there will be a few flaws but this type of line-up would definitely light my fire. Hell, it’ll even lead to The Cup in 16/17 and good ole’ Johnny will sign a long-term deal to lead us to it. Give Ho-Sang a mulligan for the sleep-in incident and go for the Calder Trophy!

Ladd – JT – Ho-Sang

Beauvillier – Barzal – Lee

Strome – Nelson – Bailey

Kulemin – Cizikas – Clutterbuck

Leddy – Hamonic

Hickey – Boychuk

DeHaan – Pulock

Halak/Greiss/Berube

Scratches: Chimera (sorry Jason, left out once again – keep pushing), Seidenberg, Quine, Prince (INJ), Grabovski (INJ)

3. Going about business as usual. The third and most tiresome (likely) alternative to the forming the starting roster will be replacing PAP with Strome for opening night – then finding out that Strome won’t really mesh with JT/Ladd when being placed on the wing. Sure, the guy will be a good player but until we give him top-6 minutes and as a center, he will not reach his full potential. There will most certainly be a half assed start to the season for the Islanders offense, not looking all that bad in the standings because of solid D and Halak entering the season with in World Cup fashion. However, the risk of this leading up to numerous changes to the top line is big and won’t make wonders for the Captain’s hunger of putting ink to that long-term deal, staying on the island.

Ladd – JT – Strome

Beauvillier – Barzal – Lee

Chimera – Nelson – Bailey

Kulemin – Cizikas – Clutterbuck

Leddy – Hamonic

Hickey – Boychuk

DeHaan – Seidenberg

Halak/Greiss/Berube

Scratches: Quine, Pulock, Prince (INJ), Grabovski (INJ)

Which direction would you like the team to be heading?

/Massetyson

Min Drömresa

 

Jag har haft en dröm sen 2008 att se Islanders på plats, det behövde inte vara i Coliseum utan kunde lika gärna vara en bortamatch mot Rangers i Madison Square Garden.  Men när jag väl insåg att denna säsong var den sista för Islanders ute på Long Island så fick jag en stark känsla att jag måste besöka den ”gamla ladan” innan vi byter till Barclays Center på Brooklyn.

Till en början tyckte pappa som jag åkte med att vi lika gärna kunde se en match nästa säsong eftersom det är lättare att ta sig till Brooklyn än Long Island, men efter lite snack förstod han att det betydde väldigt mycket för mig att få vara på plats i Nassau Veterans Memorial Coliseum där vi vunnit fyra Stanley Cups.

Vi hade till en början tänkt se Islanders – Blues den 6/12 men eftersom den matchen krockade med supporterträffen bestämde vi oss för att se Islanders – Blackhawks veckan efter. Farsan är inte Islanderssupporter utan han är en typisk Rangerssupporter, gillar enbart Rangers för att Lundqvist spelar där och kan inte ens rabbla upp 3 spelare i Rangers.

När vi väl kommit fram till Manhattan tog vi en relativt snabb middag eftersom jag ville se Blues – Islanders. Vi gick då till NHL-shopen och frågade var de visade matchen. De tipsade oss bland annat om en Islanders-bar men eftersom jag inte har åldern inne så fick vi se matchen på en restaurang i närheten av Madison Square Garden. Det blev tyvärr förlust med 6-3.

När det äntligen blev lördag vaknade jag tidigt med en underbar känsla i kroppen, en känsla som även kändes rätt overklig. Jag kunde inte riktigt fatta att det var dags att få se Islanders på plats i Coliseum. Efter lite shopping och mat var det dags att bege sig till Coliseum. Vi tog tunnelbanan till Penn station där vi hade köpt biljetter till tåget dagen innan. På Penn Station var det fullsmockat med folk som väntade på olika tåg. 10 minuter innan vårt tåg skulle rulla iväg så visste vi fortfarande inte vilket spår tåget var på, men till slut blev det spår 16 och nästan alla rusade iväg som om det var ett sprinterlopp. Vi själva tog det relativt lugnt vilket innebar att vi fick stå hela 50-minutersresan till Westbury. När vi väl kom fram till Westbury letade vi och andra supportrar efter taxi till Nassau Coliseum men ingen av taxichaufförerna hade någon susning om att det var match just denna dag.  De fick till slut fram en taxi som skulle ta oss till Coliseum och vi 16 personer som skulle dit fick plats i en taxi som max tog 12 personer. Jag och farsan satt som mosade tomater i framsätet och lyssnade på taxichaufförens glädje om hur mycket pengar han tjänade på denna resa. Efter 10 minuters bilfärd var vi framme till Nassau Coliseum. När jag såg arenan blev jag nästan lite stum, det var en väldigt häftig upplevelse att se arenan på plats, den som man mest sett på TV innan hemmamatcherna. Efter vi hade betalt taxichauffören så insåg jag att det även var 4 stycken svenskar som delade samma taxi, tyvärr var de typiska Rangerssupportrar som ville se NHL-hockey. Jag suckade till men skämtade till det och sa att nu får ni uppleva riktig hockey.

Med 1 timme och 30 minuter innan matchstart så tänkte vi gå in i arenan men det kunde man inte göra eftersom arenan öppnade 18.00, det man däremot kunde göra var att gå in och äta något en rulltrappa ner i arenan. Vi gjorde så och det var riktigt kul och häftigt att se så många Islanderssupportrar som var samlade.  Där nere vid de olika matställena fanns även Islandersstudion med Shannon Hogan, jag blev ganska förvånad över att studion var så öppen så att man själv kunde höra vad de sa. Till slut blev klockan 18.00 och vi gick direkt till shopen där jag köpte det mesta, blev lite besviken på att utbudet var ganska snålt. Det fanns till exempel inga jackor och bara två olika typer av tjocktröjor.  Vi gick sedan till våra platser som var på långsidan i mitten av arenan. Platserna var verkligen superbra och när jag äntligen satte mig ner i stolen och såg den fantastiska vyn så njöt jag för fullt. Det var även rätt häftigt att höra publikens jubel över att Brian Strait inte var med i laguppställningen till denna match, killen bredvid mig blev så lycklig att han ställde sig upp och applådera.

Efter en massa hyllningar till Clark Gillies och nationalsången spelad så drog matchen äntligen igång. Jag brukar alltid vara extremt nervös innan match men när jag väl var där kände jag mig otroligt lugn. Matchens första period slutade 0-0 och var ganska småtråkig med inga direkt stora chanser för något av lagen. Jag började direkt efter första perioden att känna en stor nervositet ifall Islanders inte skulle lyckas att få in pucken. Det skulle kännas otroligt jobbigt att inte få se ett mål när man äntligen är på plats.

Andra perioden började rätt så bra för Islanders och det var nära flera gånger men Scott Darling i Chicago spelade bra, tack vare Islanders fina spel började även publiken gå igång för att försöka hjälpa laget framåt. Tyvärr efter 14 minuters spel i andra perioden får Daniel Carcillo in pucken via Halaks hjälm och in i mål. Just då kände jag bara sorg men bara 6 sekunder senare lyckades Cal Clutterbuck få in pucken och i det ögonblicket vände sorg till ren lycka. Att få vråla ut sin glädje med andra Islanders-supportrar går knappt att beskriva. Pappa som tydligen höll på Rangers var också lycklig och applåderade för fullt, han hade helt plötsligt blivit Islanderssupporter för en dag. Efter periodens slut hade jag tänkt bege mig till ingången för att fotograferas med Islanders ”Ice Girls” men innan skulle jag besöka toaletten, detta visade sig vara en dålig idé eftersom kön var längre än kinesiska muren vilket innebar att jag missade fotograferingen.

Jag hann dock precis till tredje perioden men efter bara 4 minuters spel lyckades Patrick Kane göra ett riktigt snyggt mål med en backhand i Halaks vänstra kryss. Det kändes som en spark i magen när målet kom men jag var på något sätt ändå nöjd om det skulle sluta med torsk, jag hade fått se ett mål från Islanders och det var det viktigaste för mig.  Efter Chicagos mål började Islanders spela riktigt bra och efter 9 minuters spel får Islanders powerplay som vi utnyttjade med mål från Okposos klubba. I det tillfället var det ingen tanke om att jag är nöjd med förlust, nu var det vinst och två poäng som gällde. Bara minuten efter så lyckades den gamle mannen Lubomir Visnovsky få in pucken med ett fint traditionellt dragskott. Hela arenan bara exploderade som en bomb och jag har aldrig varit med om en sådan kraftig ljudvolym och en underbar stämning. Jag har däremot sett Rangers spela i Madison Square Garden två gånger innan och tro mig det är nästan bättre stämning på en begravning. Efter ledningsmålet började såklart Chicago att skapa en massiv anstormning för ett kvitteringsmål och med ungefär en minut kvar av matchen tar de ut målvakten för en extra spelare. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv, min puls var uppe i 740 om det gick och min handsvett bara forsade som ett vattenfall. Med bara 11 sekunder kvar var det tekning i Islanders zon men efter en grym tekning från vår sida var det klart. Vi hade vunnit över Chicago. Det jag minns när slutsignalen tutade var att jag bara hoppade av ren lycka.

Vi gick snabbt efter slutsignalen för att hitta en taxi som skulle ta oss till tågstationen eftersom tåget bara går en gång i timmen, vi lyckades komma i tid och när jag väl satte mig på tåget så insåg att denna dag var den bästa dagen i mitt liv.

 / Filip

Mycket folk på tågstationen

Mycket folk på tågstationen

Här samlas man innan match och käkar

Här samlas man innan match och käkar

Shannon jobbar på

Shannon jobbar på

Vackert

Vackert

filleresa5

filleresa6

filleresa7

Att pappa har nerver att ta foto med 11,2 sekunder kvar är bra gjort

Att pappa har nerver att ta foto med 11,2 sekunder kvar är bra gjort

filleresa9

filleresa10

tabell half

Vi har alltså redan hunnit halvvägs in i årets säsong, en rekordsäsong på många sätt. Inte sedan dynastiåren har vi sett Islanders ta så mycket poäng som i år och detta trots att boxplay varit under all kritik.

Vilken har då varit den stora skillnaden i år mot tidigare säsonger? Ja, främst av flera orsaker skulle jag sätta Jaroslav Halaks intåg på Long Island. Det är tveksamt om vi tidigare ens haft någon lika stabil målvakt i Islanders historia. Han inledde säsongen lite darrigt och då var man lite nervös över om han hade blivit överhypad på hösten men efter hand har han inte bara dragit ner på de insläppta målen utan även radat upp segrar likt ingen annan gjort tidigare i franchisens historia.

Men hur hade han klarat detta med samma gamla mediokra försvar som tidigare? Nja, nyförvärven av Nick Leddy och Johnny Boychuk har nog ändå betytt mer än vad man kan tro. Visst, de spelar i samma backpar och därmed har vi två gamla tandems kvar men gissningsvis drar deras skicklighet med sig även de övriga spelarna och sällan har man sett Thomas Hickey så stabil som i år. Med Hamonic, de Haan och Visnovsky som övriga ordinarie försvarare ser jag ingen egentlig svag punkt längre i egen zon.

Framåt då? Tja, den stora skillnaden offensivt i år är väl att vi har fått en otrolig bredd i laget. Samtliga fyra kedjor bidrar framåt och därmed kan motståndarna aldrig slappna av. Vår nya väloljade kedja, den så kallade ”Kid Line”, har varit mycket övertygande och går ständigt från klarhet till klarhet vare sig det är Brock Nelson eller Frans Nielsen som centrar Ryan Strome och Anders Lee. Det enda egentliga frågetecknet är väl kanske förstalinan som är förvånansvärt streaky i år. Detta beror säkerligen mycket på svårigheten att hitta den perfekta vänstervingen till Tavares och Okposo. Trots halva serien spelad och en plats i toppen söker laget fortfarande efter denna sista pusselbit. Paralleller kan dras till 1979-80 då Butch Goring kom till Isles på trade deadline för att visa sig vara den spelare laget saknade. Kan vi hoppas på ett liknande scenario när vi närmar oss årets slutspel?

Sammanfattningsvis är Islanders ett helt annat lag än tidigare och ett bevis på den mentala styrka och fina moral vi ser i år är antalet uddamålssegrar där vi är i topp i ligan. Av de 22 matcher som slutat med uddamålsseger i Islanders matcher i år har vi vunnit 18 eller 81,8%, ett smått fantastiskt facit som kan vara betydelsefullt att ha med sig i ett eventuellt stundande slutspel där OT-segrar är en viktig del av framgång.

Men vi skall kanske inte ta ut några händelser i förväg. Vad vi kan säga är i alla fall att Isles just nu är på väg mot 110 poäng om vi håller uppe samma ånga. Skulle vi däremot bara vinna varannan match från och med nu slutar vi på 96 poäng, en siffra som oftast betyder slutspel ändå.

1GG

Vi kom, vi såg, vi segrade.

Ja, efter 20 minuters spel var detta klassiska citat en given rubrik på gårdagskvällens begivenhet då dussintalet supportrar samlats på O’Learys i Göteborg för #nyise’s 2:a officiella supporterträff genom historien. Men fru fortuna skulle även denna gång grina oss rätt upp i ansiktet och blanda smolk i våra bägare.

Stora delar av sällskapet inledde kvällen med förmatch i underskattade pubhängsspelet Shuffleboard. Där visade Joakim Sandin prov på nonchalant överlägsenhet då han hånfullt oengagerat curlade in poäng efter poäng till sitt lag.

Klockan närmade sig 17 och vi tog oss medelst raska fötter till kvällens huvudattraktion som denna gång förlagts till Göteborgs pulsådra, dvs Avenyn.

Väl där tog diskussionerna om våra kära favoriter fart på allvar. Det diskuterades högt och lågt om förstalinan, om försvarsspel, om Capuanos taktiska förmåga och om utgången på kvällens match. Anneli Sjöberg, nyss hemkommen från New York, trotsade jetlagen för att komma förbi och framföra en hälsning från sonen Johan Sundström, för närvarande spelandes i Bridgeport Sound Tigers. Stort, med tanke på den sömnbrist som Anneli gissningsvis bör lida av för tillfället!

Innan maten serverades så hann vi med ett litet quiz signerat undertecknad. Vinnare blev Filip Bäckström som kammade hem en vacker filtvimpel. Tvåa kom David Ronàld [Rån-ALLD] som valde det stora startpaketet med blandade hockeykort. Benny Ferdinandsson blev trea och han plockade hem det stora startpaketet med Islanderskort medan det lilla dito gick till Jesper Nordbrandt. Femtepristagare blev Max Månsson som fick hockeyspelsgubbar målade i Islanders färger, ett pris som många tippat skulle gå först i draften.

Matchen satte igång och den första perioden gick helt i vår smak då Islanders nätade inte mindre än tre gånger fram till en stabil 3-0-ledning. High fives flög i luften och stämningen var elektrisk på tredje etage i Bruinsland.

Tyvärr hände något efter första 20. Blues plockade in Brodeur i kassen men det var knappast hans förtjänst att matchen vände eftersom han inte fick något att göra. Tavares såg dock till att ge Isles ledningen med 4-3 innan perioden var över så hoppet levde vidare inför tredje.

Men vem var det vi försökte lura egentligen? Bara oss själva antagligen. Blues hade tagit över matchen och i tredje perioden kunde inte Isles stå emot längre. Vi kunde bara se på när total eufori byttes mot tankar som tangerade förra säsongens förlustkänslor.

Men inget kunde få detta grymma gäng på dåligt humör en kväll som denna. Vi skiljes med ett leende på läpparna och löften om en minst lika härlig kväll i Stockholm den 31 januari. Väl mött då!

Mattias Lunde in Shuffleboard action

Mattias Lunde in Shuffleboard action

Gänget samlat inför match

Gänget samlat inför match

Max och Mattias

Max och Mattias

Benny med Linus och Filip i bakgrunden

Benny

Måååååååååååååål!!

Måååååååååååååål!!

Joakim och Jesper

Joakim och Jesper

Övre raden fr. höger: Martin, Jesper, Mattias, David, Max, Linus, Filip och Björn Undre raden fr. höger: Benny, Joakim och Mangan

Övre raden fr. vänster: Howie Rose, Martin, Jesper, Mattias, David, Max, Linus, Filip och Björn
Undre raden fr. vänster: Benny, Joakim och Mangan

Brunk

Brunk – en vanlig syn de sista matcherna.

Det är med en märkligt oklar känsla inombords man kastas in i årets mest fruktade månad – november. Å ena sidan känns säsongen mer inspirerande än på länge, med flertalet viktiga adderingar i Boychuk, Leddy, Halak, Grabo och Kulemin – å andra sidan orsakar det spel vi visar upp näst intill nötallergiska reaktioner hos undertecknad. Det kliar irriterande under skinnet, halsen tjocknar och man vill bara sänka enorma mängder billig whisky för att om möjligt lindra lidandet, om än bara för stunden.

Ska det verkligen kännas såhär? Borde vi inte vara hyggligt nöjda med den mest hyfsade inledningen av säsongen på år och dar? 6-5-0 är ju inte illa pinkat för att vara Isles även om vi har tre raka torsk i röven?

Nä, inte fan är man det minsta harmonisk för tillfället. Spelet har med några matchers undantag inte alls varit något man knäpper upp en kall Brooklyn IPA över och här är tre tydliga anledningar:

Coachningen. Många är vi som genom åren kastat verbal dynga över Capuano när han gång efter annan varit oförmögen att förändra matchbilden vid underläge. När han denna säsong väljer att matchcoacha mer aktivt bjuds det inte sällan på en överdos av #17 Martin och fjärdelinan med undantag för senast mot Sharks då man helt omotiverat befordrat densamme till tredje line tillsammans med Lee/Strome som lär ha rivit sitt punghår upprepade gånger efter att ha serverat smörgås på smörgås till Matts oheta grillvantar. Misstolka mig inte, jag gillar Martin men han hör hemma i en renodlad checkingline. Punkt.

Brunket. Det är smärtsamt tydligt hur svårt vi har gentemot lag som ligger tätt på vår förstalina. KO trivs visserligen i sarghörnen – river, sliter och har ett par nya moves i år där han gärna spinner iväg från sin försvarare. Cool. Johnny T ser inte helt komfortabel ut när motståndarbackarna ger honom minimalt med utrymme och står upp högt i banan vilket hänt de senaste matcherna. Kanske är det så att den kedjan behöver ytterligare en lite tyngre forward för att skapa ytor för #91. Då och endast då skiner han till fullo och får möjlighet att visa upp sin näst intill kompletta setup av playmaking skills och målskytte. Men ligg tätt på honom utan backning av sargspel LEX Moulson och det blir avsevärt svårare att skapa något. Detta har hänt alldeles för ofta de sista matcherna, med start mot Penguins där man redan då kunde se vissa tecken till tydlig impotens i produktiviteten.

Boxplay. Trots att vi hittills i år inte tar ruggigt många utvisningar har vi ändå lyckats släppa in näst mest mål i numerärt underläge i ligan (12). Bara Devils är sämre och då röjer dem loss där ute som värsta Broad Street Bullies. En boxplayprocent på 64.7% placerar oss dead last på 30:e plats och det är fanimej inte konstigt med tanke på hur det har sett ut. En liten box där någon stackare ganska snabbt tappar tålamodet (Cizikas) och börjar stirra puck, varpå hyfsade lirare i motståndarlaget (Malkin) till slut får stå och måtta in ett slagg. Det håller absolut inte, måtte en viss österrikare vara tillbaka inom en överskådlig framtid.

Men seriöst, ska det verkligen fortsätta såhär?

Nej för fan. Vi är enormt mkt bättre än spelet visat hittills. Grabbarna Boychuk/Leddy har redan inbringat en viss stabilitet och glöm inte att vi faktiskt ligger över .500-strecket trots risigt spel. Däremot behöver vi hitta liret och det relativt omgående – prisa hockeygudarna, här kommer lösningen:

1. Sparka inte Cappy. Men kan någon förbarma sig över den jäveln och förklara att man inte behöver kasta in fjärdelinan så fort man hängt en kasse framåt.

2. Lira ryssarna. De ser ju heta ut firma Grabovski/Kulemin – bryt för allt i världen inte upp den linan med Frans i mitten. Ge dem fortsatt förtroende och fortsätt med #86 i Boxplay. Ett rätt så rivigt monster.

3. Skicka in en powerforward in the making tillsammans med Okposo/Tavares. Jajamen herr Cedergren Larsson, jag är med dig – it’s time for Anders to shine.

4. Get well soon mr. Grabner.

/Massetyson

Grabo

Ett par ryssar plus dansk dynamit kan bara sluta med succé.

Vem åker shotgun med JT?

Postat: 7 juli, 2014 av massetyson i Krönika

Säsongen 2014/15.

Ingen Moulson framför kassen i PP. Ej heller någon Vanek i Garth’s lagbygge. Hyfsade kontraster de där tjugosexorna. Samma nummer men en par riktiga motpoler både vad gäller ansiktsbehåring och auran som omgav dem när de spelade för klubben. Moulson – En hjälte med sinnessjuk hand-eye-coordination, ruggigt stark längs sargerna och skönt trasig skridskoåkning. Kort sagt en publikfavorit. Den sistnämnda – Levererade mindre än han lovade. Gav blanka fan i hemjobbet. Dessutom Kessel-tjock. Herr Vanek bjöd dessutom på en hyfsad efterbeska i form av förlorade draftval i ”the Connor McDavid sweepstakes”, något som i och för sig kanske var det som fick firma Wang/Snow att sent om sider öppna upp plånboken på free-agent marknaden.

Ovanstående gossar är som bekant historia nu. Låt oss blicka framåt och se över möjligheterna till vem som kan ”mesha” på bästa sätt med firma JT/Okposo – jag förutsätter att captain Jack väljer att bygga vidare på den kombinationen.

#89 Cory Conacher – 5’8″/176lbs/Left/7G+19A (79GP)

Snabb och målfarlig rackare som gjorde bra ifrån sig i Lightning, hade det tyngre i Ottawa och var precis som resten av Sabres med undantag för Zemgus Girgensons riktigt jävla kass i slutet av förra säsongen. Tydligen rätt stark trots sin ringa höjd över vattenytan och känns tämligen streaky. Lär kunna bidra med betydligt mer fart i anfallen än både den gode #26 och den onde #26. Kan göra viss succé i förstalinan men med lika stor sannolikhet tuggar han knopp längst ut på bänken. Ride shotgun next to JT-sannolikhet: 3 Jason Blake av 5 möjliga.

#40 Michael Grabner – 6’1″/187lbs/Left/12G+14A (64GP)

Att Grabs har fart under rören är ett understatement. Liknar högeryttern i ett Stiga-bordshockeyspel med sitt frenetiska gnuggande längs med långsidorna. Ett ruggigt vapen i boxplay och är emellanåt het som det mest kvalitativa av strykjärn. Hade en ”lätt” scoring slump förra året på 31 matcher, men va fan – vem som helst får ju på sig grillvantarna emellanåt. Nu snackas det en del om att Grabs är på väg bort i någon form av paketlösning med Bailey, eventuellt Frans och en rejäl laddning talang. Detta vore en riktig blunder, behåller vi Frans/Grabs har vi en klockren tredjelina tillsammans med Clutterbuck medan ryssarna kan härja fritt i andralinan. Ride shotgun next to JT-sannolikhet: 2 Jason Blake av 5 möjliga.

#36 Eric Boulton – 6’1″/225lbs/Left/2G+2A (23GP)

Nä.

#17 Matt Martin – 6’3″/209lbs/Left/8G+6A (79GP)

Extremt skön energi i den här killen men vi har redan en elektrisk spelare i Okposo. Fjärdelina med Cizikas känns rätt. Ride shotgun next to JT-sannolikhet: 1 Jason Blake av 5 möjliga.

#15 Cal Clutterbuck – 5’11″/207lbs/Right/12G+7A (73GP)

Kan definitivt axla Moulsons mantel när det är dags för Movember och besitter dessutom ett riktigt rappt handledsskott – men har Cal möjligen tappat lite av målglöden han visade prov på i Minnesota? En hårding som gärna bjuckar motståndarbackarna på en propp och lär bli extremt användbar i ett eventuellt play-off, blir han månne Isles svar på Bryan Bickell? Tills dess ser jag honom som en forward för bottom-6, som maler ner motståndarnas backar och skapar viktig momentum för laget genom sitt fysiska spel. Ride shotgun next to JT-sannolikhet: 2 Jason Blake av 5 möjliga.

#27 Anders Lee – 6’3″/227lbs/Left/9G+5A (22GP)

Hyfsat ny i Islanderssammanhang men killen faktiskt är 24 år och att döma av invägningen har han lämnat puberteten för ett tag sedan. En powerforward som avslutade säsongen riktigt starkt och tog chansen där uppe när han fick den. Kollar man målsnittet så levererade Lee på samma nivå både i Bridgeport och NYI – tyder på att han är redo för högsta ligan. Men – hur mycket spelade det in att flera av motståndarna inte hade allt att spela för i slutet av säsongen? Kan Lee komma ut ”guns blazing” direkt från training camp har han alla möjligheter att återigen finna sig i line-upen bredvid herrar Tavares och Okposo. Gött för honom. Ride shotgun next to JT-sannolikhet: 3 Jason Blake av 5 möjliga.

#29 Brock Nelson – 6’4″/192lbs/Left/14G+12A (72GP)

Den gänglige Brock var ett av få undantag som med stolthet kan blicka tillbaka på säsongen 2013/14. Det kan låta tråkigt att benämna honom New York Islanders svar på Magnus Erlingmark, men om man skiter i det låter jävligt trist och istället fokuserar på att Brock levererar kvalitet i alla zoner, både som wing och center är jämförelsen faktiskt inte alldeles dum. Bra på att hålla i puck, kämpar i alla lägen och kan dessutom placera pucken i påsen. Frågan är bara vart vi får se honom denna säsong? Om Frans lämnar i en eventuell trade är chansen stor att Brock får centra tredjelinan. Om Frans är kvar har vi JT, Grabo, Frans, CC down the middle och Brock kan i såna fall få chansen i förstalinan som LW. Därför: Ride shotgun next to JT-sannolikhet: 3 Jason Blake av 5 möjliga.

#18 Ryan Strome – 6’1″/187lbs/Right/7G+11A (37GP)

Enligt många behöver Strome fortfarande bygga lite biceps, men 85 pannor inför sommaren är inte illa pinkat och med assistans av Eric Cairns på bänkpressen kan han nog krypa ett par kilo närmare 90 när det närmar sig training camp. Har ännu inte fyllt 21 och Strome visade under förra säsongen bitvis prov på den talang som utan tvekan kommer att göra honom till en riktig sevärdhet på Long Island och framförallt i Brooklyn. Lär bli en hyfsat offensiv typ av hockey ifall man placerar både JT och Strome i samma lina, mer highlight reel goals – produktionen framåt har alla möjligheter att fullkomligt explodera. Ifall den gode Okposo har tränat sikte i sommar lär han få en hel bricka med smörgåsar uppdukade av #18 och #91 kommande vinter. Skulle Strome bli valet är vi mer sårbara bakåt, men jävlar vilken gladhockey vi kommer att bjudas på. Ride shotgun next to JT-sannolikhet: 4 Jason Blake av 5 möjliga.

Sådärja. Det finns några sköna namn att placera på den där vänstervingen. Känner ni likt Brock peppen inför säsongen 2014/15? Tro på’t!

Brock kasse

There’ll be plenty more of those on JT’s wing.

 

Strome håller upp pucken som han skickade in som sitt första NHL-mål.

Strome håller upp pucken som han skickade in som sitt första NHL-mål.

Igår passade vi på att gratulera Islanders prospect, Ville Pokka, till JVM-guldet. Men även Kyle Okposo som blev pappa till en dotter, Elliana, under gårdagen.

Ryan Strome
Idag gratulerar vi först och främst Ryan Strome till sitt första NHL-mål! Pucken han håller upp på bilden är den som han gjorde sitt första NHL-mål med. Till Peter Ruttgaizer som står för periodpausintervjuerna i Nassau Veterans Memorial Coliseum sade Ryan Strome;

-”(The goals) are not going to come any easier than that. Hopefully, more to come”.

Förhoppningsvis kan han producera mer mål och då han fick chansen i första powerplay-formationen, då Okposo inte spelade, gjorde han verkligen inte bort sig. HÄR finns en länk till målet.

Calvin de Haan
En annan som skall gratuleras är Calvin de Haan som gjorde sin första NHL-poäng igår. Detta genom att göra andra assisten till Brock Nelsons snygga 4-3 mål. Emellertid nöjde sig inte de Haan med bara en assist, han stod även för en andra assist till Brian Straits 5-3 mål.

John Tavares
Kapten, John Tavares, skall även gratuleras till sitt 5:e hattrick i karriären samt de 5 poäng han stod för i matchen. Ett extra stort tack från Hole In 1ers, GM, i #NYIse-ligan på Yahoo! Fantasy Hockey.

Thomas Vanek
Även Thomas Vanek skall gratuleras. Han har nu gjort poäng, 9 matcher i rad, vilket är hans karriärbästa notering. Han har gjort 5 mål, 9 assist och 14 poäng under denna poängsvit.

New York Islanders
Hela laget skall även ha en eloge och en stor gratulation! En fantastiskt kul match att titta på och jag ångrar inte ett dugg att jag hade svårt att sova just i natt. Segern skrevs tillslut till hela 7-3 och då började Isles den andra perioden med underläge, 2-0. Men andra och tredje perioden är fantastiskt genomförda!

Evgeni Nabokov
Tyvärr får vi dock avsluta med lite tråkiga nyheter. Nabby fick utgå under första perioden i vad som sägs vara en ”lower-body injury”. Eventuellt kan han ha slagit upp samma ljumskskada som höll honom borta från spel under 11 matcher för inte så länge sedan. Anders Nilsson har kallats upp från farmarlaget, Bridgeport Sound Tigers och Nabby har placerats på IR (Injured Reserve). Vi hoppas på en snabb återkomst för Nabby som varit riktigt bra sedan han kom tillbaka i målet.

Nästa match
I natt väntar första matchen på en 6-matcher lång roadtrip. Roadtripen startar i Air Canada Center där Isles gästar Toronto Maple Leafs. Matchen börjar 01.05 svensk tid och det återstår att se om det blir svårt att sova även i natt.