Tre nätter i New York

Postat: 27 mars, 2016 av Magnus i Okategoriserade

CIMG3575

”If you can make it here, you can make it anywhere”. Efter att man passerat genom Queens Midtown Tunnel och genom tullarna är det inte svårt att börja nynna på denna klassiska fras från 1977, skriven av Fred Ebb och framförd av Liza Minnelli i Martin Scorseses film New York, New York. Första synen när man kommer upp ur tunneln är Manhattans jätteskrapor som tonar upp sig likt gigantiska svampar i marken. Allting är stort här är första tanken. Andra tanken, allting är gigantiskt här!

Så länge jag kan minnas har New York varit ett attraktivt resmål för mig. Inte minst på grund av min dedikation till Long Islands stolthet, New York Islanders. Men även allt annat runt omkring har lockat. Empire State Building, Frihetsgudinnan, Broadway, you name it. Allt finns samlat på ett par ynka kvadratkilometer. Ett par gånger har resan varit lite närmare än bara i tanken men av olika anledningar har den ändå alltid runnit ut i sanden.

Förra året gick jag åter och funderade på det. Men nu står man här på hemmaplan med två barn i förskoleålder och då känns en sådan resa väldigt avlägsen. Jag tänkte att om tio år, när jag fyller 50. Då är barnen tillräckligt stora för att våga ta med sig till denna tempofyllda stad. Min fru tänkte lite mer utanför boxen, något som jag kommer vara henne evigt tacksam för.

Oktober, en månad alla NHL-älskare går och väntar på hela sommaren. För mig personligen betyder det även att ännu ett jordsnurr blivit komplett. Fyra små tassande fötter innan jobbklockans alarm gått igång. Tisslande och tasslande. Jag förstår såklart vad som är på gång men lyckas förhoppningsvis koppla på mitt mest förvånande ansiktsuttryck när barnen och frugan tänder lampan sjungandes ”Ja må han leva”. Efter kramar och barnens presenter i form av svårtydda teckningar fanns det ett relativt platt paket kvar att öppna. Jag hade ingen aning. Nada. Zip.

Aldrig har någon människa svävat på så lätta fjät som jag gjorde på onsdagen vecka 41 2015. För att korrigera Neil Armstrongs kända citat, ”It’s a small gift for mankind but it’s a huge blessing for me!” New York! Tacksamheten till alla som skramlat till denna resa är större än det går att uttrycka i skrift.

Lördag 19 mars 2016. Resan börjar med uppstigning i ottan då planet till New York med mellanlandning på Heathrow lyfter redan klockan 8 från Landvetter. Allting flyter på som det skall. Men så mitt bland små gångar i transithallen på Heathrow uppenbarar sig ett rum dit alla som skall flyga vidare till USA måste passera igenom. Man är inte ensam om att flyga över pölen denna dag om man säger så. Helt plötsligt kändes de där tre timmarna man hade mellan planen som riktigt nödvändiga. Folk köade och svettades under en orimligt lång tid innan man till slut fick gå fram till en disk. Bakom disken en kvinna som tittade lite stängt på oss. Nu börjar förhöret. Vad jobbar du med? Vad skall du göra i New York? Ishockey? Jaha, vilka är det som spelar? Jag känner att här är det inte läge att börja staka sig, då kommer det väl personal med gummihandskar.

Väl på American Airlines plan till JFK. Vilken lyx för någon som alltid bara flugit charter förut. Egen skärm i sätet framför. 100-tals filmer att välja mellan. Inbyggt TV-spel. Resan på åtta timmar som på förhand kändes dryg blev plötsligt betydligt behagligare. Fri ölservering dessutom och man ville nästan ta ett varv till runt klotet innan landning.

JFK. Väskorna kom till slut ner på bandet även om man hann bli en smula nervös att något skulle kunna ha gått snett i London. Äntligen lite frisk luft då vi lämnade terminalen bakom oss. Dagen började övergå till kväll. Smidigaste sättet att ta sig till Manhattan? Yellow Cab! Efter den tidigare beskrivna ankomsten till Manhattan och i takt med att de uppspärrade ögonen började vänja sig närmade vi oss hotellet. Hotel Metro.

Från början hade min snälla fru bokat in oss på Marriott nära Barclays Center i Brooklyn. Jag tyckte först att det lät bra då det låg nära arenan men efter en snabb googling via Street View undrade jag om vi kanske skulle byta till ett hotell på Manhattan. De flesta sevärdheterna ligger ju ändå där. Sagt och gjort. Vi fick ett kanonhotell mitt i Midtown med Empire State Building alldeles utanför fönstret. Tyvärr upptäckte jag till mitt förtret att min mobilladdare givetvis pajat under resans gång. Ut i lördagskvällen styrdes kosan mot myllrande Times Square. Efter att ha zick-zackat mellan Batman, Musse Pigg och diverse Minioner hittade jag till slut en souvenirbutik som skyltade med kameror. Här måste de väl ändå ha en laddare. Jovisst, efter ett par misslyckade försök att få butiksföreståndaren att förstå att det faktiskt finns folk som fortfarande har en telefon som är äldre än två år hittade vi till slut en laddare som passade min S4. Jag frågade uppriktigt hur mycket den kostade och han svarade skämtsamt ”a million dollars”. Tyvärr låg sanningen inte alldeles för långt ifrån hans försök till humor.

Vyn från vårt hotellfönster. Empire State Building

Vyn från vårt hotellfönster. Empire State Building

Söndagen bjöd på kallt väder men snöovädret som vissa prognoser förutspått lös tacksamt med sin frånvaro. Vi satte kurs mot Central Park via 5th Avenue. Där var man i full gång med att förbereda inför New York Half Marathon som skulle gå av stapeln senare under dagen. Vi strosade runt lite i de sydligaste delarna och kikade bland annat på Strawberry Fields där John Lennon varje dag hedras med blommor.

Strawberry Fields, Central Park

Strawberry Fields, Central Park

Wollman Rink, Central Park

Wollman Rink, Central Park

På vägen tillbaka till skyskraporna passerade vi bland annat Wollman Rink, parkens skridskobana som gjorde resans höjdpunkt påmind. På väg in mot centrum igen och jag fick syn på en personlig favorit. Jimmy Fallon! Ja, inte gåendes på gatan alltså utan på bild i NBC’s egna souvenirbutik. Här måste vi kolla lite tyckte jag då jag verkligen gillar programledaren för ”The Tonight Show”. Då vi kommit in i byggnaden slog det oss att vi ju måste befinna oss i Rockefeller Center. Mycket riktigt och då man ändå är där kan man ju lika gärna passa på att testa ”Top Of The Rock”. Hiss upp till 69:e våningen. Vilken utsikt! Helt magisk.

Top Of The Rock

Top Of The Rock

Ett stopp i NHL Store kom som ett brev på posten för att göra dagen om än möjligt ännu mer fulländad. Jättepostern på John Tavares inne på butikens vägg gjorde ju inte besöket sämre. I skyltfönstret fanns även möjlighet till en form av bordshockey mellan Islanders och Bruins. Tyvärr glömde jag bort att ta en bild på detta triviala spel.

I skyltfönstret på NHL Store

I skyltfönstret på NHL Store

Måndag. Game day! Vi hade en tanke om att gå från Manhattan, över Brooklyn Bridge och till arenan på kvällen. Vi trodde att de där futtiga centimetrarna på kartan inte skulle vara några bekymmer. Som tur var fick vi för oss att testa sträckan under dagtid för att verkligen bekräfta våra teorier. Oh boy, vilken tur. Vi tog Broadway söderut. Vi passerade Flatiron Building, Union Square, Little Italy och Chinatown. Vägen till Brooklyn Bridge hade tagit en dryg timme. Vi gick vidare mot Ground Zero och fortsatte sedan hem till hotellet igen. Vi hade varit ute i ett par timmar då vi gjorde en hel del stopp längs vägen. Tidsmässigt var det väl okej, men benen och fötterna ömmade något fruktansvärt. På hotellrummet beslutade vi därför att det fick bli tunnelbana till Brooklyn.

Flatiron Building

Flatiron Building

Brooklyn Bridge

Brooklyn Bridge

Ground Zero

Ground Zero

Då jag ville hinna gå en del i Teamshoppen innan match var vi ute i god tid. Vi hamnade mitt i rusningstrafik och inklämda som sardiner på burk åkte vi de fyra stationerna längs linje B innan vi var framme vid Atlantic Avenue. Upp ur underjorden, runt ett gathörn och där, där står den. Barclays Center!

Thomas, Cathy, jag och min fru

Thomas, Cathy, jag och min fru

Då jag visste att Thomas och Cathy i #nyise skulle gå på samma match försökte jag stämma av med deras reserutt. Deras resa tog något längre än de trott men till slut kunde vi sammanstråla och det var riktigt kul att träffa några man kände. Efter en titt i shoppen gick vi mot vår sektion och vi hade fått riktigt bra platser. Ner till plexit så långt det gick för att ta lite uppvärmningsbilder och sedan bara invänta nedsläpp. Efter ett tungt intro med Imagine Dragons ”Warriors” kom så lagen in och matchen kunde starta.

Efter en mållös men inte chansfattig förstaperiod gjorde gästerna första målet tidigt i den andra. En dryg minut senare lyckades dock Kyle Okposo tråckla in kvitteringen och jubel fyllde arenan följt av Yes! Yes! Yes! Det kändes som att även om vi skulle torska så fick jag i alla fall chansen att jubla i arenan, en bonus i sig. Tyvärr blev det inte mer än ett jubel då vi var alldeles för svaga denna kvällen. Flyers tillresta booster club som fyllde en hel sektion var desto mer högljudda. Sortin ut ur arenan blev därför ganska hastig så fort slutsignalen ljudit. På tunnelbanan hem igen tackade jag högre makter för att vi skippat idén om promenad då det både blivit becksvart och kallt i det stora äpplet.

Vår utsikt i arenan

Vår utsikt i arenan

En kompis från Göteborg hade tydligen sett mig bli taggad av min fru under matchen på Facebook och han skickade helt plötsligt, ”kom till Hooters”. Jag kollade upp var stället låg och det var bara ett hundratal meter från vårt hotell. Dessutom var det vägg i vägg med MSG där Rags tidigare under kvällen besegrat Florida men jag tyckte vi var för nära kompisen för att inte gå dit. När vakten i dörren såg min Islandersoutfit började han fråga efter legitimation. Även min fru fick visa leg och vi undrade båda två varför. Men så fort vi kom längre in i haket så insåg vi att detta nog var ett stamställe för Ragsfans. Snabbt gjorde vi oss väg mot baren på andra våningen där kompisen satt. Ett par minuter senare kändes det lagom att gå igen då vi inte ville riskera något strul.

Tisdagen betydde hemresa men då vi nåddes av nyheten från Bryssels flygplats blev man ju lite smånervös. Vi hann hursomhelst med en trevlig rundtur runt Manhattan med båt innan det var dags att bege sig tillbaka till JFK. Flygresan hem gick smärtfritt och nu sitter man här med en massa intryck som man för mindre än ett halvår sedan inte trodde man skulle ha förrän eventuellt tidigast om tio år.

Om ni som ännu inte gjort resan över till New York någonsin tvekar så är mitt råd lika enkelt som självklart. ÅK!

Manhattan skyline

Manhattan skyline

Statue Of Liberty

Statue Of Liberty

Brooklyn Bridge (igen)

Brooklyn Bridge (igen)

United Nations Headquarters

Chrysler Building & United Nations Headquarters

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s