Inför säsongen trodde många att det var Odessa Jackalopes tur att gå hela vägen. Man hade förlorat semifinalen mot Allen Americans året innan i den sjunde och avgörande matchen men man hade fått ihop ett riktigt bra lag kryddade med stjärnor som Sebastien Thinel, Alex Dunn, Dominic Leveille och Joel Martin. Man tappade dock en viktig kugge när Kory Karlander gick till Kalamazoo men med nyförvärvet Todd Robinson hade man täckt upp bra kändes det som.

Säsongsinledningen lämnade dock mycket i övrigt att önska och man såg ett tag ut som ett riktigt bottengäng. Det tog helt enkelt längre tid att spela ihop sig än man trott på förhand och efter 12 omgångar hade man bara skrapat ihop fem ynka poäng. En annan orsak till den svaga starten var att Joel Martin inte fick det att stämma mellan stolparna, delvis beroende på dålig hjälp från övriga försvarsspelare. Men faktum är att efter Martins inledande sex förluster på de sju första starterna så blev det endast tre ytterligare förluster. Nu blev ju inte hans säsong heller som han tänkt sig då han flyttade till Bridgeport efter nyår då skadekarusellen satte igång bland Islanders målvakter. Men David McKee och Michel Robinson som inledningsvis fyllde luckan för Martin gjorde det bra och när man senare även fick in Mike Mole i laget blev det riktigt hård konkurrens. För när Martin lagom till slutspelet var tillbaka blev det ändå Mole som fick det inledande förtroendet även om det snabbt gick över till Martin.

För slutspel blev det ju. Det är nästan en bragd att misslyckas med att ta sig dit då endast ett lag i Berry Conference missar playoff. Det blev till slut en femteplats efter en mycket stark avslutning på säsongen som gav laget självförtroende in i slutspelet. Där mötte man först lokalkonkurrenten Texas Brahmas i bäst av fem matcher och när man inledde med förlust så kändes det lite tungt. Men Odessa kom tillbaka och med tre raka segrar tog man sig vidare till kvartsfinal där åter Allen Americans stod för motståndet. Allen vann grundserien överlägset och man var 13 poäng före närmsta lag i ligan så vi var beredda på en riktigt tuff fight. Därför blev vi glatt överraskade när Odessa tog hem den första matchen som dessutom spelades på bortaplan. När man sedan lyckades upprepa bedriften i matchen efter och ledningen var 2-0 i matcher inför två chanser på hemmais verkade semifinalplatsen så gott som redan klar. Men kanske var det just detta som spelarna också kände för om man trodde att Allen skulle kunna besegras genom att bara ställa in skorna så trodde man helt fel. Allen visade nu varför man varit så överlägsna i grundserien och man tog seger efter seger. I den femte och avgörande matchen var vi tillbaka i Allens hemmarink men då var hemmaspöket plötsligt som bortblåst och Americans kunde slå ut Jackalopes med 3-2 i matcher efter den avgörande hemmavinsten med 3-1. Trots att Allen var storfavorit inför kvarten så kändes det ändå surt när Odessa var så nära att gå vidare.

Vad stod då ut lite extra under säsongen? Sebastien Thinel är kanske det mest givna svaret då han satte alla möjliga interna rekord och gick upp i topp både när det gäller flest spelade matcher för klubben samt flest antal poäng i Odessatröjan. Dessutom fick han passera 100-poängsnivån för första gången i seniorsammanhang, något han då även gjorde med besked. 110 poäng blev det och med det vann han CHL:s skytteliga med hela 11 poängs marginal ner till tvåan som vi också hittar i Jacks, nämligen Todd Robinson. Robinson svarade alltså för 99 poäng och han hade bäst plus/minus i hela laget med sina +20. Förutom Thinel och Robinson så måste vi nämna Mike Ramsay som imponerade med sina 34 mål, för övrigt Ramsays andra raka 30-målssäsong för Odessa. Alex Dunn blev poängbäst bland backarna men han kom långt ifrån upp i samma standard som säsongen före. På målvaktsidan stod ingen ut speciellt från mängden men bäst statistik hade Mike Mole som alltså kom in sent under säsongen. Totalt använde Odessa sex målvakter och 27 utespelare under säsongen.

Vad händer då nästa säsong. Ja, som vi tidigare berättat kommer Odessa Jackalopes sluta med sin seniorverksamhet och därmed byta liga från CHL till den oberoende juniorligan NAHL. Man har annonserat om try-outs då man behöver forma ett helt nytt lag och de kommer hållas 13-15 maj. Detta innebär samtidigt att de nuvarande spelarna blir free agents och får se sig om efter nya arbetsgivare. En del spelare har kontrakt med Islanders och kommer säkerligen få en plats inom något av organisationens lag. Det är ännu inte meddelat om Islanders tänker plocka in ett nytt lag från exempelvis CHL att samarbeta med men skulle något hända i frågan kommer jag givetvis återkomma i ärendet.
Vi tar nu farväl av Odessa och inom kort kommer laget försvinna från denna blogg, det kommer säkert kännas lite underligt att inte längre rapportera från lagets matcher men det är så det får bli. Vi önskar deras organisation lycka till i sin nya skepnad.

Till sist pesenterar vi pristagarna på Odessas interna avslutningsbankett:

  • MOST VALUABLE PLAYER: Sebastien Thinel
  • DEFENSEMAN OF THE YEAR: Patrick Mbaraga
  • LEADING SCORER: Sebastien Thinel
  • ROBIN SMITH COMMITMENT AWARD: Dave Van Drunen
  • NICK LAMIA COMMUNITY SPIRIT AWARD: Garrett Gruenke och Phil Plante
  • KYLE RODGERS CHARACTER AWARD: Mike Ramsay
  • IRON MAN AWARD: Patrick Mbaraga, Mike Lesperance, Alex Dunn, Kenny Corupe, Jeff Pierce och Sebastien Thinel
  • BOB HARDS 7th MAN AWARD: Alex Dunn
  • ROOKIE OF THE YEAR: Mark Ehl

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s