Islanders kommer som bekant få drafta som nummer 15 i årets draft om nu inga trader förändrar förutsättningarna i sista stund. Jag har med hjälp av åtskilliga ”mock drafts” kikat igenom de mest troliga namnen att plockas runt plats 15 och för att sprida ut spelartyperna har jag studerat tre centrar, tre ytterforwards, tre backar och en målvakt lite extra. Utan att kunna vara helt säker på vad Snow har i kikaren så finns gissningsvis en ny Islandersspelare bland dessa tio namn. Så då börjar jag min lilla sammanställning helt enkelt.

Centrar

Lias Andersson  HV71
När man pratar om Lias Andersson är det svårt att inte göra jämförelser med pappa Niklas som ju hade ett par riktigt bra säsonger på Long Island. Men till skillnad från sin far så har Lias hunnit vinna SM-guld redan innan han blivit draftad i NHL. Dessutom är mediabevakningen betydligt större kring draften numera vilket gör att Lias kommer vara hårdare bevakad, inte minst beroende på att han förväntas gå relativt högt i första rundan. Hans spelförståelse har han definitivt ärvt av farsan. Däremot vill han komma till lite fler avslut själv än vad Niklas gjorde. Detta gör honom till en mer komplett spelare och intresset för honom inför draften är befogad. Jag skall inte sticka under stol med att detta är mitt personliga favoritval, inte minst beroende på kopplingen till Niklas.

Lias Andersson

Elias Pettersson Timrå
Pettersson skrev under våren på för Växjö och spel i SHL 2017-18. Ett naturligt steg för den talangfulle centern som i Hockeyallsvenskan svarade för 41 poäng på 43 matcher den gångna säsongen. Han har definitivt längden för NHL men behöver bygga muskler då han kan anses som lite tanig. Men Elias beskrivs annars som en näst intill komplett spelare i båda ändarna av rinken. Blir mycket intressant att följa Pettersson i SHL och se om han kan fortsätta utvecklas till den framtida stjärna han förväntas bli.

Elias Pettersson

Nick Suzuki  Owen Sound
Med 45-51-96 på 65 matcher och 8-15-23 på 17 slutspelsmatcher borde Suzuki vara ett givet förstarundeval för många lag. Men på rankinglistorna inför draften har han inte varit lika given trots sina stats. Inte förrän mot slutet av säsongen. När Owen Sound avslutade grundserien med att gå 33-2-3 var Suzuki den som levererade som just ett förstarundeval i draften. Den lilla nackdelen med att han är en aning kort i rocken kompenserar han med sina fina handleder, sin spelförståelse, snabbhet och uthållighet. Suzuki är en klättrare på rankingarna och det blir intressant att se vilket lag som vågar ta honom med sitt förstarundeval.

Nick Suzuki

Ytterforwards

Eeli Tolvanen  Sioux City
Finland har verkligen ryckt upp sig de senaste åren på juniorsidan och förra säsongen såg vi spelare som Patrik Laine och Jesse Puljojärvi gå tidigt i draften. Islanders egna draftval 2016, Otto Koivula, blev dessutom utsedd till bästa junior i SM-Liiga i år. Även i 2017 års draft vimlar det av duktiga finländare och chansen finns att Tolvanen hamnar i Islanders. En mycket skottvillig forward som spelat två år i amerikanska collegeligan USHL. Han är en ren sniper och kanske inte den som står framför mål och petar in returer, men i gengäld är hans skottvillighet i kombination med träffsäkerhet desto bättre. I senaste JVM noterades han för sex poäng på lika många matcher trots att Finland mycket överraskande tvingades spela för att klara nedflyttning. Kommer spela för Boston College 2017-18.

Eeli Tolvanen

Ryan Poehling  St.Cloud State
Ryan kommer från en riktig hockeyfamilj och senaste säsongen har han spelat ihop med sina tvillingbröder Jack och Nick för St.Cloud State University. Detta blev möjligt då Ryan läste in ett helt läsår under senaste sommarlovet och därmed kunde ansluta till universitetet ett år tidigare än de flesta andra. Som underårig rookie i univeritetshockeyn hade Ryan det först tufft men allt eftersom säsongen led och med en coach som gav honom tid att utvecklas så blev han en offensiv kraft inte bara i skollaget men även internationellt. Han var bäste målgörare i Ivan Hlinka Memorial Cup, men den som förväntar sig omedelbar succé från Poehlings sida blir nog besviken. Dels kommer han behöva fortsätta utvecklas till att nå den potential han förväntas, dels måste man nästan alltid vänta ett par år extra på collegespelarna för att de skall slutföra sina studier.

Ryan Poehling

Klim Kostin  Dynamo Moskva
Om det är en sak som gör det riskabelt att drafta ryska talanger över lag är ju det faktum att många hellre stannar i KHL än försöker sig på en karriär i NHL. Hos Kostin, som är en stor och snabb ytterforward, har redan varningsflaggorna hissats då han draftades som nummer ett i CHL-draften 2016 men sedan vägrat ansluta sig till Kootenay Ice som draftade honom. Dessutom är Kostin något av en humörspelare. Lika dominant som han kan vara, lika ointresserad kan han verka andra stunder. Men jämförelser med Evgeni Malkin gör ändå att något lag säkert kommer chansa på honom i första rundan. Frågan är om det kanske ändå blir ett lag som har två förstarundeval där man säkrat upp med annan spelare först. Kostin har dalat på rankingen efter en relativt svag säsong som slutade i förtid på grund av skada så frågan är om Islanders vågar chansa på den talangfulle ryssen.

Klim Kostin

Backar

Juuso Välimäki  Tri-City
Välimäki är en av de äldsta spelarna som blir tillgängliga i årets draft då han fyller år tidigt i oktober. Trots att han alltså är född samma år som de flesta som draftades i fjol så säger NHL:s bestämmelser att han först får draftas i år. Han är en offensiv back med bra skridskoåkning som dessutom har storleken inne. Kombinerat med ett bra skott kommer han kunna styra ett powerplay även på högsta nivå i framtiden. Fortsätter han bara utvecklas i samma riktning som han tidigare gjort kommer han vara en topp 2-back i de flesta NHL-lag inom en inte allt för avlägsen framtid.

Juuso Välimäki

Nicolas Hague  Mississauga
Han mäter 198cm över havet och svarade för 46 poäng från blålinjen på 65 matcher den gångna säsongen, med andra ord en bjässe med skills. För trots sin storlek är Hague riktigt rörlig på skridskorna även om han ibland har vissa problem med riktigt små snabba spelare med låg tyngdpunkt. Även om han inte förväntas utvecklas till en megastjärna i NHL så kommer han kunna få rollen som en nummer 2- eller 3-back och jämförelser har gjorts bland annat med Winnipegs Tyler Myers. Hague blev avstängd efter en incident mot Ottawa i den första slutspelsrundan så det finns såklart vissa ojämna kanter att slipa på i hans spel.

Nicolas Hague

Callan Foote  Kelowna
Callan, eller Cal, Foote bär ett efternamn värt att leva upp till. Pappa Adam Foote var en stenhård försvarare under många säsonger i NHL och om Cal bara fått pappas gener så kan man förstå hur bra han kan bli. Dessutom har Foote spelat i laget som fostrat många bra backar sista tiden, Kelowna Rockets. Hans skridskoåkning är en av hans styrkor vilket gör honom till en utmärkt 2-vägsback som ofta följer med i spelvändningar. Team Canada sökte dispens för Foote hos IIHF att få använda honom i JVM senast men fick avslag för att han spelat för kort tid då det krävs 24 månader med ett Kanadensiskt juniorlag för att få delta i ett JVM. Att förbundet ville få dispens för att ta en plats från någon mer rutinerad säger väldigt mycket om vilken potential de ser i honom.

Callan Foote

Målvakt

Jake Oettinger  Boston U
Hand upp ifall ni känner till fler målvakter som i Boston U haft nummer 29? Just det, Rick DiPietro! Och precis som DiPietro gillar Jake Oettinger att jobba runt kassen och starta kontringar på egen hand. Oettinger hade ett riktigt bra rookieår i collegeligan vilket bland annat betydde att han tog över som förstemålvakt för Terriers. Dessutom togs han ut till JVM för USA men fick där endast rollen som tredjemålvakt. Han är storväxt vilket är en trend bland målvakter i NHL just nu och i kombination med sina snabba reflexer och fina följsamhet gör detta att scouter håller honom högt i rankingen. Han har dessutom ett starkt psyke och låter inte ett insläppt mål gnaga i huvudet. En lugn målvakt som inte bryr sig om hög trafik runt sin kasse och trots att han har DiPietros gamla tröjnummer så påminner hans stil mer om en viss nummer 70 i Washington Capitals, Braden Holtby.

Jake Oettinger

4th Annual #NYISE Awards 2016-17

Postat: 30 april, 2017 av Magnus i Okategoriserade

En ynka poäng blev vårt fall denna säsongen och visst känns det som ett par steg bakåt i utvecklingen. Jag minns hur jag förklarade bort vår sent tappade poäng mot Chicago med att det ändå inte var en poäng vi på förhand hade förväntat oss samt att det inte skulle hänga på denna poängen i slutändan ifall vi tog oss till slutspel eller ej. Antiklimax!

Men nu har vi lagt denna säsong bakom oss och en 39 personer stark jury har i år röstat fram årets #NYISE Awards. Vi fick se en ny stjärna födas och ett löfte ta ytterligare ett steg vilket förärade honom med Bryan Trottier Award som årets MVP. Tack till alla som röstat. Väl mött i oktober om inte tidigare.

BRYAN TROTTIER AWARD – MVP

Vinnare: Anders Lee
2016: John Tavares
2015: John Tavares
2014: John Tavares

MIKE BOSSY TROPHY – Flest gjorda mål

Vinnare: Anders Lee
2016: John Tavares
2015: John Tavares
2014: Kyle Okposo

DENIS POTVIN TROPHY – Bästa back

Vinnare: Nick Leddy
2016: Nick Leddy
2015: Nick Leddy
2014: Travis Hamonic

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

BILLY SMITH TROPHY – Flest vinster

Vinnare: Thomas Greiss
2016: Thomas Greiss
2015: Jaroslav Halak
2014: Evgeni Nabokov

MIKE PECA TROPHY – Bästa defensiva forward

Vinnare: Casey Cizikas
2016: Frans Nielsen
2015: Cizikas/Kulemin
2014: Frans Nielsen

PIERRE TURGEON AWARD – Gentleman

Vinnare: Josh Bailey
2016: Frans Nielsen
2015: Frans Nielsen
2014: Frans Nielsen

ROOKIE OF THE YEAR

Vinnare: Josh Ho-Sang
2016: Ryan Pulock
2015: Anders Lee
2014: Brock Nelson

pap1

PAP – out.

Not even 24 hrs have passed since we received the news of Pierre-Alexandre Parenteau being waived. We are yet to see whether any team picks him up or if he’s heading to Bridgeport.

The debate of PAP being a legit first liner have already been discussed among the fans, won’t get deep into this. With a brief comment, my own feelings are diverse. Love PAP as a character player, seen the chemistry with JT before. However, have to say that the ceiling/top-line attributs are just not there. What’s more interesting is a closer look into what this means for the Isles opening night roster.

I can see three scenarios, #1 being a long shot, the second one not likely and the third staying the course of the Cappy/Snow train. Dig in:

  1. Trading for an elite winger. Hey, how about forming a true top line for once? Bringing in a legit scorer/playmaker alongside JT & Ladd would give us much needed firepower up front. There are other options but whatever happens – make sure to give that line consistency over the season. Dream player: Kucherov (Strome + Ho-Sang traded in this scenario – hey it’s my column, I call the shots!).

Ladd – JT – Kucherov

Beauvillier – Barzal – Lee

Quine – Nelson – Bailey

Kulemin – Cizikas – Clutterbuck

Leddy – Hamonic

Hickey – Boychuk

DeHaan – Seidenberg

Halak/Greiss/Berube

Scratches: Chimera (well, haven’t washed that Caps-aura off in my books just yet), Pulock, Prince (INJ), Grabovski (INJ)

2. The kids can play. I cannot have been the only one not approvning the playing style from the past season. Slow, chippy play without the energy and transitioning that was significant of the few previous seasons of revived hope for the franchise. What happens if we not only bring #13 & #72 into the starting roster, but replace PAP with #66?! Speed, grit, determinability and goalscoring is all there. Sure, there will be a few flaws but this type of line-up would definitely light my fire. Hell, it’ll even lead to The Cup in 16/17 and good ole’ Johnny will sign a long-term deal to lead us to it. Give Ho-Sang a mulligan for the sleep-in incident and go for the Calder Trophy!

Ladd – JT – Ho-Sang

Beauvillier – Barzal – Lee

Strome – Nelson – Bailey

Kulemin – Cizikas – Clutterbuck

Leddy – Hamonic

Hickey – Boychuk

DeHaan – Pulock

Halak/Greiss/Berube

Scratches: Chimera (sorry Jason, left out once again – keep pushing), Seidenberg, Quine, Prince (INJ), Grabovski (INJ)

3. Going about business as usual. The third and most tiresome (likely) alternative to the forming the starting roster will be replacing PAP with Strome for opening night – then finding out that Strome won’t really mesh with JT/Ladd when being placed on the wing. Sure, the guy will be a good player but until we give him top-6 minutes and as a center, he will not reach his full potential. There will most certainly be a half assed start to the season for the Islanders offense, not looking all that bad in the standings because of solid D and Halak entering the season with in World Cup fashion. However, the risk of this leading up to numerous changes to the top line is big and won’t make wonders for the Captain’s hunger of putting ink to that long-term deal, staying on the island.

Ladd – JT – Strome

Beauvillier – Barzal – Lee

Chimera – Nelson – Bailey

Kulemin – Cizikas – Clutterbuck

Leddy – Hamonic

Hickey – Boychuk

DeHaan – Seidenberg

Halak/Greiss/Berube

Scratches: Quine, Pulock, Prince (INJ), Grabovski (INJ)

Which direction would you like the team to be heading?

/Massetyson

3rd Annual #NYISE Awards 2015/16

Postat: 13 juni, 2016 av Magnus i Okategoriserade

 

Islanders mest framgångsrika säsong sedan 1993 ligger bakom oss och dess svenska supporters har återigen röstat fram säsongens bästa spelare.

Nedan följer resultatet som den 46 personer starka juryn röstat fram och dessutom en bonus i filmformat.

BRYAN TROTTIER AWARD – MVP

Runner up: Thomas Greiss Vinnare 2014: John Tavares Vinnare 2015: John Tavares

Runner up: Thomas Greiss
Vinnare 2015: John Tavares
Vinnare 2014: John Tavares

MIKE BOSSY TROPHY – MOST GOALS SCORED

Runner up: Brock Nelson Vinnare 2015: John Tavares Vinnare 2014: Kyle Okposo

Runner up: Brock Nelson
Vinnare 2015: John Tavares
Vinnare 2014: Kyle Okposo

DENIS POTVIN AWARD – BEST DEFENDER

Runner up: Travis Hamonic Vinnare 2015: Nick Leddy Vinnare 2014: Travis Hamonic

Runner up: Travis Hamonic
Vinnare 2015: Nick Leddy
Vinnare 2014: Travis Hamonic

BILLY SMITH TROPHY – MOST WINS

Runner up: Jaroslav Halak Vinnare 2015: Jaroslav Halak Vinnare 2014: Evgeni Nabokov

Runner up: Jaroslav Halak
Vinnare 2015: Jaroslav Halak
Vinnare 2014: Evgeni Nabokov

MIKE PECA TROPHY – BEST DEFENSIVE FORWARD

Runner up: Casey Cizikas Vinnare 2015: Cizikas/Kulemin Vinnare 2014: Frans Nielsen

Runner up: Casey Cizikas
Vinnare 2015: Cizikas/Kulemin
Vinnare 2014: Frans Nielsen

PIERRE TURGEON AWARD – GENTLEMAN

Runner up: John Tavares Vinnare 2015: Frans Nielsen Vinnare 2014: Frans Nielsen

Runner up: John Tavares
Vinnare 2015: Frans Nielsen
Vinnare 2014: Frans Nielsen

ROOKIE OF THE YEAR

Runner up: Alan Quine Vinnare 2015: Anders Lee Vinnare 2014: Brock Nelson

Runner up: Alan Quine
Vinnare 2015: Anders Lee
Vinnare 2014: Brock Nelson

BUTCH GORING AWARD – MVP PLAYOFFS

Runner up: Thomas Greiss Vinnare 2015: Jaroslav Halak Vinnare 2014: ingen vinnare

Runner up: Thomas Greiss
Vinnare 2015: Jaroslav Halak
Vinnare 2014: ingen vinnare

 

 

 

Tre nätter i New York

Postat: 27 mars, 2016 av Magnus i Okategoriserade

CIMG3575

”If you can make it here, you can make it anywhere”. Efter att man passerat genom Queens Midtown Tunnel och genom tullarna är det inte svårt att börja nynna på denna klassiska fras från 1977, skriven av Fred Ebb och framförd av Liza Minnelli i Martin Scorseses film New York, New York. Första synen när man kommer upp ur tunneln är Manhattans jätteskrapor som tonar upp sig likt gigantiska svampar i marken. Allting är stort här är första tanken. Andra tanken, allting är gigantiskt här!

Så länge jag kan minnas har New York varit ett attraktivt resmål för mig. Inte minst på grund av min dedikation till Long Islands stolthet, New York Islanders. Men även allt annat runt omkring har lockat. Empire State Building, Frihetsgudinnan, Broadway, you name it. Allt finns samlat på ett par ynka kvadratkilometer. Ett par gånger har resan varit lite närmare än bara i tanken men av olika anledningar har den ändå alltid runnit ut i sanden.

Förra året gick jag åter och funderade på det. Men nu står man här på hemmaplan med två barn i förskoleålder och då känns en sådan resa väldigt avlägsen. Jag tänkte att om tio år, när jag fyller 50. Då är barnen tillräckligt stora för att våga ta med sig till denna tempofyllda stad. Min fru tänkte lite mer utanför boxen, något som jag kommer vara henne evigt tacksam för.

Oktober, en månad alla NHL-älskare går och väntar på hela sommaren. För mig personligen betyder det även att ännu ett jordsnurr blivit komplett. Fyra små tassande fötter innan jobbklockans alarm gått igång. Tisslande och tasslande. Jag förstår såklart vad som är på gång men lyckas förhoppningsvis koppla på mitt mest förvånande ansiktsuttryck när barnen och frugan tänder lampan sjungandes ”Ja må han leva”. Efter kramar och barnens presenter i form av svårtydda teckningar fanns det ett relativt platt paket kvar att öppna. Jag hade ingen aning. Nada. Zip.

Aldrig har någon människa svävat på så lätta fjät som jag gjorde på onsdagen vecka 41 2015. För att korrigera Neil Armstrongs kända citat, ”It’s a small gift for mankind but it’s a huge blessing for me!” New York! Tacksamheten till alla som skramlat till denna resa är större än det går att uttrycka i skrift.

Lördag 19 mars 2016. Resan börjar med uppstigning i ottan då planet till New York med mellanlandning på Heathrow lyfter redan klockan 8 från Landvetter. Allting flyter på som det skall. Men så mitt bland små gångar i transithallen på Heathrow uppenbarar sig ett rum dit alla som skall flyga vidare till USA måste passera igenom. Man är inte ensam om att flyga över pölen denna dag om man säger så. Helt plötsligt kändes de där tre timmarna man hade mellan planen som riktigt nödvändiga. Folk köade och svettades under en orimligt lång tid innan man till slut fick gå fram till en disk. Bakom disken en kvinna som tittade lite stängt på oss. Nu börjar förhöret. Vad jobbar du med? Vad skall du göra i New York? Ishockey? Jaha, vilka är det som spelar? Jag känner att här är det inte läge att börja staka sig, då kommer det väl personal med gummihandskar.

Väl på American Airlines plan till JFK. Vilken lyx för någon som alltid bara flugit charter förut. Egen skärm i sätet framför. 100-tals filmer att välja mellan. Inbyggt TV-spel. Resan på åtta timmar som på förhand kändes dryg blev plötsligt betydligt behagligare. Fri ölservering dessutom och man ville nästan ta ett varv till runt klotet innan landning.

JFK. Väskorna kom till slut ner på bandet även om man hann bli en smula nervös att något skulle kunna ha gått snett i London. Äntligen lite frisk luft då vi lämnade terminalen bakom oss. Dagen började övergå till kväll. Smidigaste sättet att ta sig till Manhattan? Yellow Cab! Efter den tidigare beskrivna ankomsten till Manhattan och i takt med att de uppspärrade ögonen började vänja sig närmade vi oss hotellet. Hotel Metro.

Från början hade min snälla fru bokat in oss på Marriott nära Barclays Center i Brooklyn. Jag tyckte först att det lät bra då det låg nära arenan men efter en snabb googling via Street View undrade jag om vi kanske skulle byta till ett hotell på Manhattan. De flesta sevärdheterna ligger ju ändå där. Sagt och gjort. Vi fick ett kanonhotell mitt i Midtown med Empire State Building alldeles utanför fönstret. Tyvärr upptäckte jag till mitt förtret att min mobilladdare givetvis pajat under resans gång. Ut i lördagskvällen styrdes kosan mot myllrande Times Square. Efter att ha zick-zackat mellan Batman, Musse Pigg och diverse Minioner hittade jag till slut en souvenirbutik som skyltade med kameror. Här måste de väl ändå ha en laddare. Jovisst, efter ett par misslyckade försök att få butiksföreståndaren att förstå att det faktiskt finns folk som fortfarande har en telefon som är äldre än två år hittade vi till slut en laddare som passade min S4. Jag frågade uppriktigt hur mycket den kostade och han svarade skämtsamt ”a million dollars”. Tyvärr låg sanningen inte alldeles för långt ifrån hans försök till humor.

Vyn från vårt hotellfönster. Empire State Building

Vyn från vårt hotellfönster. Empire State Building

Söndagen bjöd på kallt väder men snöovädret som vissa prognoser förutspått lös tacksamt med sin frånvaro. Vi satte kurs mot Central Park via 5th Avenue. Där var man i full gång med att förbereda inför New York Half Marathon som skulle gå av stapeln senare under dagen. Vi strosade runt lite i de sydligaste delarna och kikade bland annat på Strawberry Fields där John Lennon varje dag hedras med blommor.

Strawberry Fields, Central Park

Strawberry Fields, Central Park

Wollman Rink, Central Park

Wollman Rink, Central Park

På vägen tillbaka till skyskraporna passerade vi bland annat Wollman Rink, parkens skridskobana som gjorde resans höjdpunkt påmind. På väg in mot centrum igen och jag fick syn på en personlig favorit. Jimmy Fallon! Ja, inte gåendes på gatan alltså utan på bild i NBC’s egna souvenirbutik. Här måste vi kolla lite tyckte jag då jag verkligen gillar programledaren för ”The Tonight Show”. Då vi kommit in i byggnaden slog det oss att vi ju måste befinna oss i Rockefeller Center. Mycket riktigt och då man ändå är där kan man ju lika gärna passa på att testa ”Top Of The Rock”. Hiss upp till 69:e våningen. Vilken utsikt! Helt magisk.

Top Of The Rock

Top Of The Rock

Ett stopp i NHL Store kom som ett brev på posten för att göra dagen om än möjligt ännu mer fulländad. Jättepostern på John Tavares inne på butikens vägg gjorde ju inte besöket sämre. I skyltfönstret fanns även möjlighet till en form av bordshockey mellan Islanders och Bruins. Tyvärr glömde jag bort att ta en bild på detta triviala spel.

I skyltfönstret på NHL Store

I skyltfönstret på NHL Store

Måndag. Game day! Vi hade en tanke om att gå från Manhattan, över Brooklyn Bridge och till arenan på kvällen. Vi trodde att de där futtiga centimetrarna på kartan inte skulle vara några bekymmer. Som tur var fick vi för oss att testa sträckan under dagtid för att verkligen bekräfta våra teorier. Oh boy, vilken tur. Vi tog Broadway söderut. Vi passerade Flatiron Building, Union Square, Little Italy och Chinatown. Vägen till Brooklyn Bridge hade tagit en dryg timme. Vi gick vidare mot Ground Zero och fortsatte sedan hem till hotellet igen. Vi hade varit ute i ett par timmar då vi gjorde en hel del stopp längs vägen. Tidsmässigt var det väl okej, men benen och fötterna ömmade något fruktansvärt. På hotellrummet beslutade vi därför att det fick bli tunnelbana till Brooklyn.

Flatiron Building

Flatiron Building

Brooklyn Bridge

Brooklyn Bridge

Ground Zero

Ground Zero

Då jag ville hinna gå en del i Teamshoppen innan match var vi ute i god tid. Vi hamnade mitt i rusningstrafik och inklämda som sardiner på burk åkte vi de fyra stationerna längs linje B innan vi var framme vid Atlantic Avenue. Upp ur underjorden, runt ett gathörn och där, där står den. Barclays Center!

Thomas, Cathy, jag och min fru

Thomas, Cathy, jag och min fru

Då jag visste att Thomas och Cathy i #nyise skulle gå på samma match försökte jag stämma av med deras reserutt. Deras resa tog något längre än de trott men till slut kunde vi sammanstråla och det var riktigt kul att träffa några man kände. Efter en titt i shoppen gick vi mot vår sektion och vi hade fått riktigt bra platser. Ner till plexit så långt det gick för att ta lite uppvärmningsbilder och sedan bara invänta nedsläpp. Efter ett tungt intro med Imagine Dragons ”Warriors” kom så lagen in och matchen kunde starta.

Efter en mållös men inte chansfattig förstaperiod gjorde gästerna första målet tidigt i den andra. En dryg minut senare lyckades dock Kyle Okposo tråckla in kvitteringen och jubel fyllde arenan följt av Yes! Yes! Yes! Det kändes som att även om vi skulle torska så fick jag i alla fall chansen att jubla i arenan, en bonus i sig. Tyvärr blev det inte mer än ett jubel då vi var alldeles för svaga denna kvällen. Flyers tillresta booster club som fyllde en hel sektion var desto mer högljudda. Sortin ut ur arenan blev därför ganska hastig så fort slutsignalen ljudit. På tunnelbanan hem igen tackade jag högre makter för att vi skippat idén om promenad då det både blivit becksvart och kallt i det stora äpplet.

Vår utsikt i arenan

Vår utsikt i arenan

En kompis från Göteborg hade tydligen sett mig bli taggad av min fru under matchen på Facebook och han skickade helt plötsligt, ”kom till Hooters”. Jag kollade upp var stället låg och det var bara ett hundratal meter från vårt hotell. Dessutom var det vägg i vägg med MSG där Rags tidigare under kvällen besegrat Florida men jag tyckte vi var för nära kompisen för att inte gå dit. När vakten i dörren såg min Islandersoutfit började han fråga efter legitimation. Även min fru fick visa leg och vi undrade båda två varför. Men så fort vi kom längre in i haket så insåg vi att detta nog var ett stamställe för Ragsfans. Snabbt gjorde vi oss väg mot baren på andra våningen där kompisen satt. Ett par minuter senare kändes det lagom att gå igen då vi inte ville riskera något strul.

Tisdagen betydde hemresa men då vi nåddes av nyheten från Bryssels flygplats blev man ju lite smånervös. Vi hann hursomhelst med en trevlig rundtur runt Manhattan med båt innan det var dags att bege sig tillbaka till JFK. Flygresan hem gick smärtfritt och nu sitter man här med en massa intryck som man för mindre än ett halvår sedan inte trodde man skulle ha förrän eventuellt tidigast om tio år.

Om ni som ännu inte gjort resan över till New York någonsin tvekar så är mitt råd lika enkelt som självklart. ÅK!

Manhattan skyline

Manhattan skyline

Statue Of Liberty

Statue Of Liberty

Brooklyn Bridge (igen)

Brooklyn Bridge (igen)

United Nations Headquarters

Chrysler Building & United Nations Headquarters

 

En Prince i New York

Postat: 1 mars, 2016 av Magnus i Okategoriserade

Shane+Prince+Ottawa+Senators+v+New+Jersey+hEYOXjPoBijl

För er som är uppvuxna under 80-talet är förmodligen denna rubrik ett naturligt inslag i filmhistorien. Eddie Murphy som vilsen afrikansk prins som flyttar till New York med alla dråpliga situationer som därmed uppstår.

Till er övriga; se filmen!

Igår fick Islanders sin egna, högst icke fiktiva, Prince då man tradade till sig Shane Prince från Ottawa Senators. Dessutom fick man ett sjunderundeval i årets draft medan man gav Senators ett tredjerundeval 2016 i retur.

Vad kan vi då förvänta oss av Prince, som draftades av Ottawa som #61 i andra rundan 2011? Han har faktiskt tillhört toppskiktet i Senators i år när det gäller poäng per spelade minuter i spel 5 mot 5. Då det mest blivit sporadiskt med speltid är hans 12 poäng (3+9) på 42 matcher ganska imponerande. Inget spel i powerplay och endast runt 10 minuters istid per match men alltså ändå 3+9, inte fy skam.

Till en början får han gissningsvis agera ersättare för Grabovski istället för Bernier. Sedan återstår det att se vilket avtryck han gett för eventuellt fortsatt förtroende.

Hamonic-Okposo

Först och främst har Ryan Pulock (som valdes som nummer 15 totalt i draften 2013) kallats upp från farmarlaget, Bridgeport Sound Tigers. Pulock som är född 1994 har i år gjort 24 poäng (7+17) på 51 matcher. Förra året stod han för 29 poäng på 54 matcher och har därmed visat att han behärskar annat än juniorhockey. Innan Pulock draftades av Islanders och började spela för Bridgeport Sound Tigers var han kapten för Brandon Wheat Kings i WHL under två säsonger. Han anses, enligt Elite Prospects, vara en storvuxen back (188 cm och 97 kg) som har ett bra fysiskt spel och ett väldigt hårt skott. Han bidrar i båda delarna av planen och är därmed en tvåvägsback som kan utveckla sin skridskoåkning. Ska bli spännande att se denna lirare. Kan det rent utav vara så att han plockas upp för att höja värdet innan trade deadline? Förhoppningsvis inte, om inte Snow har något riktigt ess i rockärmen förstås?

Det för mig direkt vidare till vad vi kanske kan förvänta oss och även hoppas på inför trade deadline. Det som gäller är att Kyle Okposo har inte skrivit nytt kontrakt ännu och blir UFA (Unrestricted Free Agent) efter säsongen. Enligt rapporterna har inte några förhandlingar påbörjats mellan Okposo och Islanders heller. Okposo är en mycket användbar spelare och det vore tråkigt om han lämnade. Travis Hamonic framförde i november att han vill bli trejdad. De första destinationerna han ville bli trejdad till skulle vara nära Manitoba (som Hamonic är ifrån) och därmed Winnipeg. Därefter funkade även västra Kanada (Edmonton, Calgary och Vancouver). Senare i november utökades den listan med Colorado och Minnesota. Jag skulle tro att telefonen har gått varm mellan Islanders GM, Garth Snow och Winnipeg Jets dito, Kevin Cheveldayoff. De har nog hörts av flertalet gånger sedan november. Rykten säger att flera lag tidigt visade intresse för Hamonic. Men Detroit Red Wings, Los Angeles Kings och Anaheim Ducks fick alla nobben då det var för långt ifrån Manitoba. Det ryktades i sådant fall om en tre-vägs trejd mellan något av de tre lagen som fick nobben och till exempel Edmonton Oilers eller Winnipeg Jets. Men en sådan affär är förstås mycket komplicerad och tar säkerligen lång tid. Samtidigt har Islanders GM, Snow, sagt att han vill ha en färdig spelare i Hamonics kaliber och kontrakt i utbyte. Vilket inte är konstigt då Hamonic har ett mycket fint kontrakt med en caphit på $3,875 miljoner/år till 2020/21 (!) och även loggar många minuter per match, oftast i andra backpar. Hamonic är en mycket mångsidig och användbar back, varpå Snows krav på utbyte absolut inte är någon skräll.

Personligen skulle jag gärna se att Islanders jagade, Kevin Shattenkirk i St. Louis Blues. En personlig favorit som har en rätt reko caphit på $4,250 miljoner/år och blir UFA först 2017/18. Men i sådant fall Hamonic skulle ingå i en trejd så skulle nog en tre-vägs trejd med ytterligare ett lag krävas. Om inte Kevin Shattenkirk skulle funka mot Kyle Okposo? I sådant fall skulle även Snow kunna utöka alternativen för Hamonic, för att ersätta Okposo. Intressant i min värld. I sådant fall skulle nog Blues GM, Doug Armstrong, först och främst vara intresserad av Okposo och säkerligen och veta att Okposo skriver på nytt för Blues och sist men inte minst, kan hålla sig inom lönetaket.

Det som jag däremot tror att Islanders GM, Snow och Winnipeg Jets dito, Cheveldayoff har pratat mycket om, gällande Travis Hamonic, är troligtvis Tyler Myers (som kanske Cheveldayoff erbjudit) och kanske framförallt Jacob Trouba (som Snow säkert vill ha). Dustin Byfuglien ryktades ha erbjudits till Islanders initialt, men då han var UFA efter säsongen och kanske inte ville skriva nytt med Islanders var detta inte ett alternativ för Snow. Byfuglien signade sedan nytt kontrakt med Jets, med en cap hit på $7,600 miljoner/år till 2021/22. Rykten säger att om Trouba skulle skeppas till Islanders, skulle Hamonic plus draftval och/eller prospects, krävas i utbyte. Men Trouba (som valdes som nummer 9 totalt i draften 2012), skulle givetvis vara en intressant och ung spelare för Islanders. Trouba har en cap hit på $894.000/år under denna säsong, sedan blir han RFA (Restricted Free Agent). Troligtvis skulle han kunna tänkas få ett liknande kontrakt som Hamonic har med Islanders och vara nöjd med det.

Andrew Ladd, som troligtvis inte kommer skriva nytt kontrakt med Winnipeg Jets, är en annan spelare som säkerligen flera skulle vilja se i Islanders. Inte konstigt då Ladd är vänsterforward och skulle kunna lira med Tavares. Kanske har Islanders GM, Snow och Jets GM, Cheveldayoff också pratat om Ladd och Trouba eller Myers mot Hamonic och Okposo. Men den trejden känns dock svår och skulle kosta för mycket för Islanders i deras kamp för att ta sig till slutspel och gå långt där. Där är Okposo verkligen viktig. Ladd kan även bli en dyr lirare och ska han sedan signa nytt kontrakt med Islanders kan det innebära att Snow tycker att det blir för mycket gentemot lönetaket, varför undrar ni? Jag personligen tycker att det är för mycket för en spelare som Ladd, som kanske, men bara kanske, kan funka bredvid Tavares och kanske inte signar nytt. Och om Ladd skulle komma till Islanders och signa nytt, så förstår ni senare i detta inlägg, varför det kan te sig bli en dyr affär. En hint är sommarens Free Agent-marknad.

Vill även bara nämna en före detta Islanders-spelare, Matt Moulson. Kanske skulle han hämtas tillbaka? Men å andra sidan är hans cap hit inte så imponerande låg $5,000 miljoner till 2019/20. Nej, glöm att jag nämnde honom.

En annan spelare i Islanders som blir UFA efter säsongen är Frans Nielsen. Men han har inte förekommit i några direkta trejdrykten. Det som dock är mest troligt är att Islanders behåller Hamonic, Okposo och Nielsen till sommaren för att göra en rejäl push mot slutspel och om de tar sig dit, kämpa för att gå långt. En trejd som involverar Hamonic är svår och rykten sade tidigt att Snow framfört att en trejd kan dröja enda fram till sommaren, för att Islanders ska få det man kräver i utbyte. Vidare verkar förhandlingar om nytt kontrakt för Okposo och Nielsen lysa med sin frånvaro vilket kan betyda att Okposo kanske får lämna Islanders som Free Agent till sommaren? Frans Nielsen tror jag kommer få nytt kontrakt, då han säkert inte kommer kräva en alltför hög lönehöjning. Men man vet aldrig med Snow, men han brukar ofta sitta lugnt i båten och invänta rörelse på marknaden och nya kontrakt innan han skrider till verket. Men en sak som jag tror Snow klurar på, är att han troligtvis vill ha gott om utrymme till lönetaket i sommar. Då innehåller nämligen Free Agent-marknaden, många duktiga och intressanta spelare (länk). För visst är det väl så, att en lekkamrat till Tavares säkert kan vänta till efter ett eventuellt slutspel. Eller hur?