michal2

Gårdagens trade deadline bjöd på ett par förändringar i Islanders organisation. Den största transaktionen var att vi plockade in Buffalos tjeckiske keeper Michal Neuvirth i utbyte mot Chad Johnson och ett val i tredjerundan 2016. Neuvirth som förra säsongen var den målvakt som byttes in till Buffalo från Washington när Jaroslav Halak gick i motsatt riktning får nu alltså chansen att spela tillsammans med densamme.

Neuvirth berättade i en intervju efteråt att han inte visste något om traden förrän han själv såg den presenteras i TV medans han åt sushi ihop med sina lagkamrater. Han sa att han inte hade planerat för någon trade så han hade bara plockat med sig ett litet bagage till Florida där Buffalo spelar i veckan. Han får alltså istället åka vidare till Dallas där Islanders i natt gästar Stars. Neuvirth sade sig vara nöjd med att ha kommit till ett lag med bra chanser i slutspel och han verkade också införstådd med att Halak är lagets självklara nummer ett. Tjeckens statistik i ett hopplöst dåligt Sabres denna säsongen är ändå mycket imponerande. Han har en GAA på 2.99 och en räddningsprocent på .918.

Islanders plockade även in Tyler Kennedy från San José Sharks i utbyte mot ett villkorligt draftval i antingen 2015 eller 2016 års draft. Just nu är det ett sjunderundeval som kan bli ett tredjerundeval om Islanders vinner Stanley Cup. Kennedy minns vi kanske mest från sin tid i Pittsburgh där han var en liten retsticka och kanske inte den spelare man mest av allt ville älska. I San José har det gått relativt tungt för Kennedy som inte riktigt lyckats anpassa sig till Sharks spelstil. I Islanders kan han först och främst ses som en bra ersättare för Casey Cizikas som just nu går skadad.

Dessutom plockade Isles in två spelare för farmarlagsspel. Dels centern Dustin Jeffrey från Vancouvers organisation i utbyte mot floppen Cory Conacher, dels tuffe backen Mark Louis från Arizona i utbyte mot David Leggio. Leggios flytt öppnar upp möjligheten att eventuellt plocka hem Mikko Koskinen från KHL efter slutspelet där är färdigspelat men det är såklart enbart spekulationer.

Personligen tycker jag Garth Snow gjorde bra ifrån sig på deadline. Lagom stora trejder och relativt billiga dessutom. Nu kör vi mot Lord Stanleys pokal!

Övre raden fr.v: Mattias L, Gergely, Viktoria, David, Mattias F, Filip Mellersta raden fr.v: Tommy, Mangan, Johan Undre raden fr.v: Fredrik W, Fredrik N, Benny, Linus

Övre raden fr.v: Mattias L, Gergely, Viktoria, David, Mattias F, Filip
Mellersta raden fr.v: Tommy, Mangan, Johan
Undre raden fr.v: Fredrik W, Fredrik N, Benny, Linus

Ny supporterträff, ny förlust. Ja, för tredje gången hade förväntansfulla Islandersfans samlats för att unisont heja fram Islanders till seger då de mötte Detroit Red Wings på bortaplan igår kväll.

Skådeplatsen var O’Learys Norrmalm i Stockholm och kvällen till ära hade ingen mindre än legendariske målvakten Tommy Söderström bjudits in att medverka. Till allas förtjusning var Tommy inte sen att tacka ja och klockan 18 dök han upp då han lyckats få hundvakt till nya valpen Bosse.

Det dröjde inte länge innan frågorna haglade i luften och tålmodigt svarade Tommy utförligt på det mesta. Vi fick bland annat höra om när Mike Milbury befallde hela laget att klä av sig på överkroppen för att sedan rabbla alfabetet med början på A som i Attitude. Mellan varje bokstav var det idioten mellan kortändarna som gällde. Att Milbury inte spottade i glaset framkom också då vi fick veta att han efter varje träning gick och fyllde två glas med is innan han gick in på kontoret.

Bland de medspelare som Tommy gillade bäst hörde Ray Ferraro medan Eric Fichaud hörde till raka motsatsen. Han beskrevs som en så kallad ”french frog”, dvs en franskkanadensare som tror lite för mycket om sig själv helt enkelt. Tommy tyckte dessutom speciellt synd om Brett Lindros som fick bära en ohållbar börda på grund av sitt namn. Att jämföras med sin bror Eric var i det närmaste ett hån mot sin storebror då Brett vare sig kunde åka skridskor eller skjuta. Hans bästa egenskap var att låta knytnävarna tala vilket sa det mesta om Bretts potential. Att han fick lägga av i förtid med försäkringspengar i fickan gynnade förmodligen både Lindros själv likväl som Islanders.

I övrigt snackade vi lite om Tommys egna karriär, om Mästarnas Mästare och om diverse andra ämnen. Hans sympatier är enligt honom själv både hos Philadelphia och Islanders men det är synd att säga att han följer NHL speciellt mycket alls för tillfället. Detta fick vi bevis på då han frågade hur det går för Islanders i år.

När maten var uppäten och matchstart närmade sig passade vi på att köra ett quiz där det gällde att känna igen olika spelares ansikten. Vinnare blev Benny som tog hälften av de 12 precis som Mattias Fridolf gjorde. Benny svarade dock på utslagsfrågan, något som Mattias missade och därför valde Benny pris först. Föga överraskande plockade han den t-shirt som Tommy haft med sig hemifrån, en tröja från tiden det begav sig som hans pappa haft liggandes hemma under alla år. Mattias plockade en McFarlane’s John Tavares-figur medan de övriga priserna fördelades mellan Mattias Lunde, Linus, Fredrik Nordgren och Gergely.

Efter avslutande autografskrivning och fotografering tackade Tommy för sig och vi skickade med honom en påse hundsaker till Bosse, något som verkade uppskattas.

Själva matchen slutade med förlust med klara 4-1. Trenden håller i sig när det gäller negativa resultat på våra träffar. Man får helt enkelt tänka att ju fler förluster vi bevittnar desto närmare en seger blir vi. För många av oss fortsatte natten på stan och när det sedan blev dags för att krama kudden kunde man enkelt summera kvällen med ett leende och det var inte på grund av matchresultatet. CIMG3340CIMG3339 CIMG3338 CIMG3348

fransgoal

Som vi sedan tidigare känner till refererar Rangers fans till sin målvakt som ”King Henrik”. Men i natt tvingades kungen abdikera och fick istället se sig överglänsas av Islanders egna Gud i mål, Jaroslav Halak. Halak höll nollan för fjärde gången i år och han har nu 23 vinster denna säsong, bara nio kvar till franchiserekordet som just nu delas av Billy Smith, Chris Osgood och Rick DiPietro på 32 vinster.
Samtliga tre mål i nattens match kom i den andra perioden där Anders Lee inledde målskyttet med en backhand framför mål efter retur från Henke. Lee är Islanders tredje bästa målskytt i år efter John Tavares och Brock Nelson med sina 11 fullträffar, en siffra som även lägger honom på femte plats i målligan bland rookies. 2-0 kom med drygt tre minuter kvar då Nikolay Kulemin hittade pucken i röran framför mål och nöp till upp i Henkes plockhandskkryss. Spiken i kistan sattes av vår underskattade danske vän Frans Nielsen som i numerärt underläge valde eget avslut då han kom i ett 2-mot-1-läge. Pucken gled retfullt genom Henkes armhåla och in i nät, ett skott svensken definitvt borde tagit.
Hela matchen präglades av ett mycket högt tempo och i den tredje perioden förekom nästan inga avblåsningar alls så den rann iväg med en väldig fart utan att Rangers kunde hota Islanders ledning speciellt mycket. Enda gångerna som Islanders var nära baklängesmål i matchen var istället i den första perioden då Rangers hade tre stolpskott, varav två i samma anfall. Men ett bra lag skall ha tur heter det, en klyscha som passar väl in i sammanhanget.
Nu väntar ny tuff utmaning närmast då Islanders åter får spela på hemmarink efter sju raka bortamatcher. På fredag väntar nämligen toppmötet i Metro med Pittsburgh. Dessutom åker Islanders upp till Montreal för match redan på lördag och en back-to-back mot två såpass kompetenta lag får väl nästan anses som en större utmaning än att skicka Henke till båset.

Min Drömresa

 

Jag har haft en dröm sen 2008 att se Islanders på plats, det behövde inte vara i Coliseum utan kunde lika gärna vara en bortamatch mot Rangers i Madison Square Garden.  Men när jag väl insåg att denna säsong var den sista för Islanders ute på Long Island så fick jag en stark känsla att jag måste besöka den ”gamla ladan” innan vi byter till Barclays Center på Brooklyn.

Till en början tyckte pappa som jag åkte med att vi lika gärna kunde se en match nästa säsong eftersom det är lättare att ta sig till Brooklyn än Long Island, men efter lite snack förstod han att det betydde väldigt mycket för mig att få vara på plats i Nassau Veterans Memorial Coliseum där vi vunnit fyra Stanley Cups.

Vi hade till en början tänkt se Islanders – Blues den 6/12 men eftersom den matchen krockade med supporterträffen bestämde vi oss för att se Islanders – Blackhawks veckan efter. Farsan är inte Islanderssupporter utan han är en typisk Rangerssupporter, gillar enbart Rangers för att Lundqvist spelar där och kan inte ens rabbla upp 3 spelare i Rangers.

När vi väl kommit fram till Manhattan tog vi en relativt snabb middag eftersom jag ville se Blues – Islanders. Vi gick då till NHL-shopen och frågade var de visade matchen. De tipsade oss bland annat om en Islanders-bar men eftersom jag inte har åldern inne så fick vi se matchen på en restaurang i närheten av Madison Square Garden. Det blev tyvärr förlust med 6-3.

När det äntligen blev lördag vaknade jag tidigt med en underbar känsla i kroppen, en känsla som även kändes rätt overklig. Jag kunde inte riktigt fatta att det var dags att få se Islanders på plats i Coliseum. Efter lite shopping och mat var det dags att bege sig till Coliseum. Vi tog tunnelbanan till Penn station där vi hade köpt biljetter till tåget dagen innan. På Penn Station var det fullsmockat med folk som väntade på olika tåg. 10 minuter innan vårt tåg skulle rulla iväg så visste vi fortfarande inte vilket spår tåget var på, men till slut blev det spår 16 och nästan alla rusade iväg som om det var ett sprinterlopp. Vi själva tog det relativt lugnt vilket innebar att vi fick stå hela 50-minutersresan till Westbury. När vi väl kom fram till Westbury letade vi och andra supportrar efter taxi till Nassau Coliseum men ingen av taxichaufförerna hade någon susning om att det var match just denna dag.  De fick till slut fram en taxi som skulle ta oss till Coliseum och vi 16 personer som skulle dit fick plats i en taxi som max tog 12 personer. Jag och farsan satt som mosade tomater i framsätet och lyssnade på taxichaufförens glädje om hur mycket pengar han tjänade på denna resa. Efter 10 minuters bilfärd var vi framme till Nassau Coliseum. När jag såg arenan blev jag nästan lite stum, det var en väldigt häftig upplevelse att se arenan på plats, den som man mest sett på TV innan hemmamatcherna. Efter vi hade betalt taxichauffören så insåg jag att det även var 4 stycken svenskar som delade samma taxi, tyvärr var de typiska Rangerssupportrar som ville se NHL-hockey. Jag suckade till men skämtade till det och sa att nu får ni uppleva riktig hockey.

Med 1 timme och 30 minuter innan matchstart så tänkte vi gå in i arenan men det kunde man inte göra eftersom arenan öppnade 18.00, det man däremot kunde göra var att gå in och äta något en rulltrappa ner i arenan. Vi gjorde så och det var riktigt kul och häftigt att se så många Islanderssupportrar som var samlade.  Där nere vid de olika matställena fanns även Islandersstudion med Shannon Hogan, jag blev ganska förvånad över att studion var så öppen så att man själv kunde höra vad de sa. Till slut blev klockan 18.00 och vi gick direkt till shopen där jag köpte det mesta, blev lite besviken på att utbudet var ganska snålt. Det fanns till exempel inga jackor och bara två olika typer av tjocktröjor.  Vi gick sedan till våra platser som var på långsidan i mitten av arenan. Platserna var verkligen superbra och när jag äntligen satte mig ner i stolen och såg den fantastiska vyn så njöt jag för fullt. Det var även rätt häftigt att höra publikens jubel över att Brian Strait inte var med i laguppställningen till denna match, killen bredvid mig blev så lycklig att han ställde sig upp och applådera.

Efter en massa hyllningar till Clark Gillies och nationalsången spelad så drog matchen äntligen igång. Jag brukar alltid vara extremt nervös innan match men när jag väl var där kände jag mig otroligt lugn. Matchens första period slutade 0-0 och var ganska småtråkig med inga direkt stora chanser för något av lagen. Jag började direkt efter första perioden att känna en stor nervositet ifall Islanders inte skulle lyckas att få in pucken. Det skulle kännas otroligt jobbigt att inte få se ett mål när man äntligen är på plats.

Andra perioden började rätt så bra för Islanders och det var nära flera gånger men Scott Darling i Chicago spelade bra, tack vare Islanders fina spel började även publiken gå igång för att försöka hjälpa laget framåt. Tyvärr efter 14 minuters spel i andra perioden får Daniel Carcillo in pucken via Halaks hjälm och in i mål. Just då kände jag bara sorg men bara 6 sekunder senare lyckades Cal Clutterbuck få in pucken och i det ögonblicket vände sorg till ren lycka. Att få vråla ut sin glädje med andra Islanders-supportrar går knappt att beskriva. Pappa som tydligen höll på Rangers var också lycklig och applåderade för fullt, han hade helt plötsligt blivit Islanderssupporter för en dag. Efter periodens slut hade jag tänkt bege mig till ingången för att fotograferas med Islanders ”Ice Girls” men innan skulle jag besöka toaletten, detta visade sig vara en dålig idé eftersom kön var längre än kinesiska muren vilket innebar att jag missade fotograferingen.

Jag hann dock precis till tredje perioden men efter bara 4 minuters spel lyckades Patrick Kane göra ett riktigt snyggt mål med en backhand i Halaks vänstra kryss. Det kändes som en spark i magen när målet kom men jag var på något sätt ändå nöjd om det skulle sluta med torsk, jag hade fått se ett mål från Islanders och det var det viktigaste för mig.  Efter Chicagos mål började Islanders spela riktigt bra och efter 9 minuters spel får Islanders powerplay som vi utnyttjade med mål från Okposos klubba. I det tillfället var det ingen tanke om att jag är nöjd med förlust, nu var det vinst och två poäng som gällde. Bara minuten efter så lyckades den gamle mannen Lubomir Visnovsky få in pucken med ett fint traditionellt dragskott. Hela arenan bara exploderade som en bomb och jag har aldrig varit med om en sådan kraftig ljudvolym och en underbar stämning. Jag har däremot sett Rangers spela i Madison Square Garden två gånger innan och tro mig det är nästan bättre stämning på en begravning. Efter ledningsmålet började såklart Chicago att skapa en massiv anstormning för ett kvitteringsmål och med ungefär en minut kvar av matchen tar de ut målvakten för en extra spelare. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv, min puls var uppe i 740 om det gick och min handsvett bara forsade som ett vattenfall. Med bara 11 sekunder kvar var det tekning i Islanders zon men efter en grym tekning från vår sida var det klart. Vi hade vunnit över Chicago. Det jag minns när slutsignalen tutade var att jag bara hoppade av ren lycka.

Vi gick snabbt efter slutsignalen för att hitta en taxi som skulle ta oss till tågstationen eftersom tåget bara går en gång i timmen, vi lyckades komma i tid och när jag väl satte mig på tåget så insåg att denna dag var den bästa dagen i mitt liv.

 / Filip

Mycket folk på tågstationen

Mycket folk på tågstationen

Här samlas man innan match och käkar

Här samlas man innan match och käkar

Shannon jobbar på

Shannon jobbar på

Vackert

Vackert

filleresa5

filleresa6

filleresa7

Att pappa har nerver att ta foto med 11,2 sekunder kvar är bra gjort

Att pappa har nerver att ta foto med 11,2 sekunder kvar är bra gjort

filleresa9

filleresa10

Supporterträff 31/1-2015

Postat: 10 januari, 2015 av ziggyp16 i Okategoriserade

Det har återigen blivit dags för oss Islanders fans att samlas! För någon månad sedan träffades ett gäng nere i Göteborg, tyvärr hade jag förhinder den gången, men den 31/1 kommer jag förhoppningsvis träffa många av er igen.

Träffen kommer ske på Olearys Norrmalm (Regeringsgatan 113) i Stockholm. Bord för 15 personer är bokat från klockan 17:30. Islanders lirar denna kväll match mot Detroit med matchstart kl 20:00. Enligt pålitliga källor så kommer viasat visa matchen! Matcherna som Islanders lirat på tidigare supporterträffar har alla slutat med förlust för vårt kära lag, dags att förbannelsen bryts och vi får se laget ta två pinnar i kampen om att behålla tätpositionen.

Väl mött den 31:e!

//Fredrik

tabell half

Vi har alltså redan hunnit halvvägs in i årets säsong, en rekordsäsong på många sätt. Inte sedan dynastiåren har vi sett Islanders ta så mycket poäng som i år och detta trots att boxplay varit under all kritik.

Vilken har då varit den stora skillnaden i år mot tidigare säsonger? Ja, främst av flera orsaker skulle jag sätta Jaroslav Halaks intåg på Long Island. Det är tveksamt om vi tidigare ens haft någon lika stabil målvakt i Islanders historia. Han inledde säsongen lite darrigt och då var man lite nervös över om han hade blivit överhypad på hösten men efter hand har han inte bara dragit ner på de insläppta målen utan även radat upp segrar likt ingen annan gjort tidigare i franchisens historia.

Men hur hade han klarat detta med samma gamla mediokra försvar som tidigare? Nja, nyförvärven av Nick Leddy och Johnny Boychuk har nog ändå betytt mer än vad man kan tro. Visst, de spelar i samma backpar och därmed har vi två gamla tandems kvar men gissningsvis drar deras skicklighet med sig även de övriga spelarna och sällan har man sett Thomas Hickey så stabil som i år. Med Hamonic, de Haan och Visnovsky som övriga ordinarie försvarare ser jag ingen egentlig svag punkt längre i egen zon.

Framåt då? Tja, den stora skillnaden offensivt i år är väl att vi har fått en otrolig bredd i laget. Samtliga fyra kedjor bidrar framåt och därmed kan motståndarna aldrig slappna av. Vår nya väloljade kedja, den så kallade ”Kid Line”, har varit mycket övertygande och går ständigt från klarhet till klarhet vare sig det är Brock Nelson eller Frans Nielsen som centrar Ryan Strome och Anders Lee. Det enda egentliga frågetecknet är väl kanske förstalinan som är förvånansvärt streaky i år. Detta beror säkerligen mycket på svårigheten att hitta den perfekta vänstervingen till Tavares och Okposo. Trots halva serien spelad och en plats i toppen söker laget fortfarande efter denna sista pusselbit. Paralleller kan dras till 1979-80 då Butch Goring kom till Isles på trade deadline för att visa sig vara den spelare laget saknade. Kan vi hoppas på ett liknande scenario när vi närmar oss årets slutspel?

Sammanfattningsvis är Islanders ett helt annat lag än tidigare och ett bevis på den mentala styrka och fina moral vi ser i år är antalet uddamålssegrar där vi är i topp i ligan. Av de 22 matcher som slutat med uddamålsseger i Islanders matcher i år har vi vunnit 18 eller 81,8%, ett smått fantastiskt facit som kan vara betydelsefullt att ha med sig i ett eventuellt stundande slutspel där OT-segrar är en viktig del av framgång.

Men vi skall kanske inte ta ut några händelser i förväg. Vad vi kan säga är i alla fall att Isles just nu är på väg mot 110 poäng om vi håller uppe samma ånga. Skulle vi däremot bara vinna varannan match från och med nu slutar vi på 96 poäng, en siffra som oftast betyder slutspel ändå.

1GG

Vi kom, vi såg, vi segrade.

Ja, efter 20 minuters spel var detta klassiska citat en given rubrik på gårdagskvällens begivenhet då dussintalet supportrar samlats på O’Learys i Göteborg för #nyise’s 2:a officiella supporterträff genom historien. Men fru fortuna skulle även denna gång grina oss rätt upp i ansiktet och blanda smolk i våra bägare.

Stora delar av sällskapet inledde kvällen med förmatch i underskattade pubhängsspelet Shuffleboard. Där visade Joakim Sandin prov på nonchalant överlägsenhet då han hånfullt oengagerat curlade in poäng efter poäng till sitt lag.

Klockan närmade sig 17 och vi tog oss medelst raska fötter till kvällens huvudattraktion som denna gång förlagts till Göteborgs pulsådra, dvs Avenyn.

Väl där tog diskussionerna om våra kära favoriter fart på allvar. Det diskuterades högt och lågt om förstalinan, om försvarsspel, om Capuanos taktiska förmåga och om utgången på kvällens match. Anneli Sjöberg, nyss hemkommen från New York, trotsade jetlagen för att komma förbi och framföra en hälsning från sonen Johan Sundström, för närvarande spelandes i Bridgeport Sound Tigers. Stort, med tanke på den sömnbrist som Anneli gissningsvis bör lida av för tillfället!

Innan maten serverades så hann vi med ett litet quiz signerat undertecknad. Vinnare blev Filip Bäckström som kammade hem en vacker filtvimpel. Tvåa kom David Ronàld [Rån-ALLD] som valde det stora startpaketet med blandade hockeykort. Benny Ferdinandsson blev trea och han plockade hem det stora startpaketet med Islanderskort medan det lilla dito gick till Jesper Nordbrandt. Femtepristagare blev Max Månsson som fick hockeyspelsgubbar målade i Islanders färger, ett pris som många tippat skulle gå först i draften.

Matchen satte igång och den första perioden gick helt i vår smak då Islanders nätade inte mindre än tre gånger fram till en stabil 3-0-ledning. High fives flög i luften och stämningen var elektrisk på tredje etage i Bruinsland.

Tyvärr hände något efter första 20. Blues plockade in Brodeur i kassen men det var knappast hans förtjänst att matchen vände eftersom han inte fick något att göra. Tavares såg dock till att ge Isles ledningen med 4-3 innan perioden var över så hoppet levde vidare inför tredje.

Men vem var det vi försökte lura egentligen? Bara oss själva antagligen. Blues hade tagit över matchen och i tredje perioden kunde inte Isles stå emot längre. Vi kunde bara se på när total eufori byttes mot tankar som tangerade förra säsongens förlustkänslor.

Men inget kunde få detta grymma gäng på dåligt humör en kväll som denna. Vi skiljes med ett leende på läpparna och löften om en minst lika härlig kväll i Stockholm den 31 januari. Väl mött då!

Mattias Lunde in Shuffleboard action

Mattias Lunde in Shuffleboard action

Gänget samlat inför match

Gänget samlat inför match

Max och Mattias

Max och Mattias

Benny med Linus och Filip i bakgrunden

Benny

Måååååååååååååål!!

Måååååååååååååål!!

Joakim och Jesper

Joakim och Jesper

Övre raden fr. höger: Martin, Jesper, Mattias, David, Max, Linus, Filip och Björn Undre raden fr. höger: Benny, Joakim och Mangan

Övre raden fr. vänster: Howie Rose, Martin, Jesper, Mattias, David, Max, Linus, Filip och Björn
Undre raden fr. vänster: Benny, Joakim och Mangan