How sweep it is!

Postat: 17 april, 2019 av Magnus i Okategoriserade


Nej, Chase Williams, sportankare på WPXI Pittsburgh Channel 11, profetia slog inte in. Han var dock inte ensam bland ”förståsigpåare” om att förutspå en enkel resa för Pittsburgh Penguins i första rundan mot New York Islanders. Gissningsvis hade de flesta av dessa ”experter” tittat väldigt lite på Islanders under säsongen och förlitade sig enbart på gamla meriter och slutspelsrutin i sina tips.


Faktum är att Isles var bättre i allt. Man spelade ett mycket mer disciplinerat försvars- och målvaktsspel, man var betydligt mer effektiva i sina omställningar, man drabbades aldrig av panik även vid underläge och man raderade enkelt bort Penguins storstjärnor. Varken Crosby, Malkin eller Kessel fick speciellt mycket uträttat och så fort Letang försökte spela offensivt så utnyttjade vi de lägen som uppstod bakom honom.


I Islanders stod speciellt Jordan Eberle ut med poäng i samtliga matcher och i försvaret växte Scott Mayfield ut till en bjässe med sitt uppoffrande spel. I mål var Robin Lehner säkerheten personifierad och sammantaget så knäckte vi motståndarna med vårt enkla, raka spel.


Nu väntar närmast en veckas vila och förhoppningsvis kommer både Johnny Boychuk och Cal Clutterbuck tillbaka efter att ha fått utgå under matchen i natt, lagom till andra rundan. Där ställs vi mot segrarna i mötet Washington – Carolina som till en början såg ut att enkelt spelas hem av Capitals men som nu är en mer öppen historia efter Hurricanes senaste storseger.


Livet leker för oss Islandersfans och det gäller att passa på att njuta till fullo av denna ovana situation.

Annonser

”We don’t need you”

Postat: 1 mars, 2019 av Magnus i Okategoriserade

Tavares buas ut i spelartunneln

Det var en speciell match i Coliseum i natt. Många ställer sig frågande till publikens uppträdande. Vi gör en snabb tillbakablick för att kunna förstå fansens reaktion i Nassau Coliseum då Toronto var på besök i natt för första gången denna säsong.

Vi backar bandet till säsongen 2017-18. New York Islanders stora superstar, John Tavares, påbörjar sitt sista år på sitt dåvarande kontrakt. Han har redan åtta säsonger i klubben och påbörjar alltså sin nionde, vad som kommer att visa sig sin sista, säsong på Long Island. Många fans är oroliga och undrar varför man inte hört något om kontraktsförlängning, vilket ofta är brukligt då man är inne på sista året av nuvarande kontrakt. Tavares hävdar i intervju efter intervju att man inte bör känna någon oro över att det drar ut på tiden.

Här följer ett urval av citat från John Tavares under denna period:

  • ”I think I’ve always showed my commitment, my appreciation and desire to play on Long Island. I would love for that to continue for the long haul.”
  • ”I want to stay on Long Island.”
  • ”I don’t expect to be traded or want to be traded. I want to play here. That’s my goal, it hasn’t changed. I’m here as an Islander.”
  • ”I hope to stay on Long Island. There’s a lot of positive things going forward with the organization and the team here. I haven’t thought about being anywhere else but with the Islanders.”
  • ”I would not count on that” (spela för Toronto)
  • ”I’m looking forward to the future” (med Islanders)
  • ”I don’t really have any reason to leave and I think we have a great makeup and a team that can do something special this year, I’ve always expressed my love for playing for Long Island. It’s where I started; it’s all I know in the NHL. The opportunity they’ve given me, I would love to see it all the way through and win a Stanley Cup.”

Man invaggades i en trygghet av hans ord, kände att läget var lugnt. Man funderade lite kort på om det vore läge att trada honom vid trade deadline, men nej, han hade ju sagt att han inte ville bli tradad. Då borde han ju verkligen vilja stanna. Hade han verkligen gillat klubben i detta läge men ändå varit tveksam till sin fortsättning i klubben så hade han väl försökt ordna så att Islanders åtminstone fick någonting värdefullt tillbaka, i en eventuell trade vid deadline. Men inget hände så man var lugn.

Bomben kom den 1 juli. Tavares inte bara lämnar klubben, han gör det genom att lägga ut en bild på sig själv i tonåren liggandes i sin säng med ett påslakan fullt med Torontologgor. Bildtexten löd ”Not everyday you can live a childhood dream”. Ridå!


Många var till en början chockade. När man efter ett tag förlikat sig med tanken kom ilskan. Inte ilska över att han lämnat, sådana är ju ändå spelreglerna, utan sättet han lämnat på. Med alla sina lugnande ord som bakgrund, med oviljan att bli tradad, med bilden som något felaktigt kom att ge honom smeknamnet ”pajama boy”.

I natt var första gången som fansen skulle få chansen att verbalt hälsa Tavares ”hej då”. Nio månader av frustration som ännu endast varit enväga kommunicerad, via artiklar, via bloggar, via tweets och via Youtubeklipp. Kanske har Tavares råkat se någon av dessa åsikter framföras på endera webbaserat forum men knappast något han fäst vikt vid då hans koncentration givetvis varit på Toronto från den dag han skrivit på för lönnlöven. Nu äntligen skulle han få höra, på ett direkt och, i många ögon, brutalt sätt.

Från det att han klev in på isen för uppvärmning till dess att slutsignalen ljöd så hördes ett massivt buande så fort han var på isen. Ramsor såsom ”We don’t need you”, ”Asshole” ”Where’s your jammies” och ”You can’t beat us” hördes matchen igenom och att tro att Tavares satte sig på planet hem igen oberörd är att vara naiv. Det var inte mycket han fick uträttat under matchen, som för övrigt hade en slutspelsmatchs inramning på många sätt. Inte sedan slutspelet 2015 har ladan varit lika elektrisk, om ens då.

Jag hoppas att alla ni som inte tidigare förstått varför Islanders fans hyser ett sådant agg till Tavares nu fått en tydligare bild.
Nu går vi vidare i våra liv, mot nya poäng och mot slutspel!

Med kvarten kvar av grundserien

Postat: 19 februari, 2019 av Magnus i Okategoriserade

Greiss och Lehner

Som de flesta inbitna Islandersfans har noterat så har laget genomgått en smått osannolik metamorfos i år. Från att förra säsongen ha släppt in flest mål i ligan, till att i år släppt in minst antal mål i ligan så här långt. Vad är då förklaringen till denna utveckling? Tja, vår nya head coach Barry Trotz och lika nya målvaktstränare Mitch Korn har säkert en stor del i förvandlingen. Korn som tidigare varit mycket framgångsrik i sitt arbete med målvakter som exempelvis Braden Holtby har bidragit med sin kunskap samtidigt som Trotz satt fokus på försvarsspelet och ett tänk kring det, som samtliga spelare i truppen svarat upp på och tagit till sig likt tvättsvampar suger upp vatten. Dessutom kom Robin Lehner in i laget i rätt tidpunkt då han precis accepterat sin sjukdom och sedan på allvar valt att ta hjälp för att bli kvitt sina inre demoner. Ett eskalerande alkoholmissbruk hämmade helt klart hans karriär i Buffalo och med en nystart i livet och i Islanders ser vi nu honom leva upp till den potential han hela tiden besuttit. Dessa faktorer tillsammans har även fått med Thomas Greiss på tåget. Greiss trivs uppenbarligen tillsammans med Lehner och det märks även på isen då tysken upplever en ny vår efter ett par halvdana säsonger. Med ett försvar och målvakter som endast släpper till 1-2 mål per match finns chansen till seger varje kväll om bara tre mål görs framåt, något som laget har förstått och en ”taktik” de spelar på.

Med en tabellplacering i toppen av Metropolitan kommer dessutom förväntningar och krav. Många supportrar tycker nu att vi bör krydda laget med en målskytt av rang inför stundande slutspurt och eventuellt slutspel. Med trade deadline bara sex dagar bort är spekulationerna i full gång och det är främst namn som Columbus Artemi Panarin och Ottawaspelarna Matt Duchene och Mark Stone som det florerar rykten om. Medan Stone och Panarin är ytterforwards spelar Duchene som center och om det är en riktig sniper man är ute efter ligger kanske den sistnämnda lite sämre till då han är lite mer av en playmaker. Om det blir något nyförvärv över huvudtaget så är det viktigaste enligt mig, att spelaren i fråga passar in i lagbygget, förstår lagets filosofi samt hittar rätt i personkemin. Tar vi in någon som på något sätt rubbar den harmoni som just nu finns i laget så skulle allt vara bortkastat. Så scouting är A och O i dagsläget samtidigt som en s.k. rental, en spelare med utgående kontrakt, inte bör kosta allt för mycket enligt mig.

Om man får tillåta sig att önskedrömma lite till sist. Om vi leker med tanken att vi tar oss till slutspel som divisionssegrare i Metropolitan. Det skulle med all sannolikhet innebära att vi ställs mot sjundeplacerade lag i Eastern. Mot Tampa finns förmodligen inget att göra, varför de kommer ställas mot lag åtta i tabellen.
Jag listar här de lag i Eastern Conference kan jag tänka mig bli aktuella för att hamna på plats sju;

  • Columbus Blue Jackets: Oftast lite av en mardrömsmotståndare för Islanders. Men blåjackorna varvar dock övertygande insatser mot Islanders med förluster som i senaste mötet lagen emellan då Isles segrade med klara 3-0. Har en provocerandes jobbig kanon som skjuts av när hemmalaget gör mål, inget man ens kan lära sig tycka om. Vi har två matcher kvar mot CBJ denna säsong och egentligen vill jag invänta tendenserna i de matcherna innan jag bestämmer mig för om det är en motståndare att hoppas på.
  • Pittsburgh Penguins: Ett lag som man skulle älska att få slå ut. Inget lag förutom NY Rangers väcker vanligtvis så starka känslor hos ett Islandersfan som Pitts. Duellerna lagen emellan under 2013 års slutspel, då vi hade dom på gaffeln, är redan klassiska bilder. Hamonic under Malkins skinn, kan Mayfield upprepa en sådan bedrift i år? Jag tror det. Däremot är Penguins äckligt rutinerade i slutspelssammanhang och de skrämmer mig med ett sylvasst powerplay. Slipper helst Pens om jag får.
  • Montreal Canadiens: Hur kan Habs ligga där de ligger i tabellen? De har likt oss själva kommit långt med hjälp av ett gediget lagbygge, utan större superstars i truppen. De har ett starkt målvaktsspel, precis som vi, med Carey Price som omutbar sista utpost. Kanske är ändå försvaret deras akilleshäl om något. Det vimlar inte av profiler och detta bör gå att utnyttja. Deras form för närvarande är dessutom dålig med fyra raka förluster, så de har uppenbara brister i sitt lagbygge. För mig är Habs helt klart en önskemotståndare.
  • Carolina Hurricanes: Canes har smugit i vassen i år och är nu på väg att dyka upp i slutspelsracet. Carolina är något av ett boogie team för oss. De kan göra en massa plattmatcher i följd för att sedan få möta och köra över oss. De är ett lag som älskar att skjuta och kanske passar den spelstilen oss sämre än andra. Däremot har Hurricanes ingen större rutin i slutspelssammanhang och detta gör att jag inte räds dom lika mycket som exempelvis Pittsburgh. Hurricanes är i dagsläget andravalet för mig i första slutspelsrundan.

Fotnot: Övriga lag som kan bli aktuella genom en stark forcering mot slutet av säsongen inkluderar Buffalo och Philadelphia. Men de är i dagsläget för långt efter för att jag skall bedöma dom i den här kontexten. Skulle vi droppa till plats två eller tre i divisionen finns risken, eller chansen, att få möta Washington med en Stanley Cup-ring i bagaget. Kanske inte heller det mest attraktiva ur vår synvinkel även om revansch från 2015 års slutspel hade varit skönt att få.

Home sweet home

Postat: 3 december, 2018 av Magnus i Okategoriserade

Den drygt tre år långa ”road trippen” är över

Vad händer när en fyrfaldig Stanley Cup-mästare tvingas lämna sin hemmaarena och sina fans för att, efter drygt tre år senare, återvända? Man skapar en folkfest utan dess like!
När Cal Clutterbuck den 25 april 2015 satte pucken i öppen kasse fram till seger mot Capitals i match 6 av slutspelets öppningsrunda, visade det sig senare vara Isles sista mål någonsin i Nassau Coliseum. Trodde vi då.

Det var då. Nu är nu!

Men efter att Barclays Center inte infriat förväntningarna och efter att organisationen bytt ägare så var Islanders i lördags tillbaka på Long Island och Nassau Coliseum för match mot Blue Jackets.
Att fansen på Long Island behövt vänta i 1317 dagar på denna dag avspeglades på ett märkbart sätt då man inledde sin klassiska tailgate på parkeringsplatsen, med barbecue, dryck och sång.

Väl inne i arenan till matchstart var stämningen åter lika elektrisk som under det senaste slutspelsframträdandet och inte ens ett tvåmålsunderläge tidigt i den andra perioden kunde förstöra denna magiska afton.

Nassau Coliseum var packad till bristningsgränsen

Efter tre raka mål var vändingen ett faktum och arenan exploderade i eufori. Nu återstår det att se om detta var en engångsföreteelse eller om fansen nu förstått vikten av att bära sitt lag framåt från läktarplats. Historiskt sett har det ju varit lite si och så med den saken, milt uttryckt.

Jublande fans efter Islanders vändning

Tisdagen den 11 december får vi se om vi åter kan fylla arenan, då kommer Penguins till ladan.

Jubelfest i Stockholm

Postat: 1 november, 2018 av Magnus i Okategoriserade

Efter förra säsongens succé på supporterträffen i Göteborg var det i helgen dags för #NYISE’s återkomst till huvudstaden efter knappt två års väntan. Att vi dessutom aldrig bevittnat en seger under våra träffar här gjorde oss mer peppade inför träffen, nu var det dags att spräcka nollan även i Stockholm!
På grund av att många fått sena förhinder så blev vi till slut sex tappra deltagare som slog oss ned i sofforna. Flaggan hängdes upp och vi var redo. Personalen hade dock lite svårt att skilja på Viasat Hockey och CMore Hockey, så när sekunder återstod av nedräkningen till face off var det fortfarande Brynäs – Färjestad i våra TV-apparater. Efter att ha hotat med springnota växlades det raskt över till NHL-studion lagom till nedsläpp i Wells Fargo Center.

FLAGGAN UPPHÄNGD. LET’S DO THIS!

Med en brunkare som Leo Komarov i målprotokollet och med ”Brocktober” Nelson i glödhet form gick det inte att stoppa Long Islands stolthet denna kväll. I den tredje perioden gick ”allt” in och sällskapet fokuserade mer på att höra ifall kommentatorn Tobias Carlsson skulle skicka en hälsning till oss genom rutan. Carlsson fick i uppdrag av vännen, tillika #NYISE-medlemmen Tomas Jönsson, att nämna Mike Bossy nån gång under sändningen som en dold hälsning till oss. Med någon minut kvar kom den också!

Lite sluddrig kanske undertecknad var för när vi tänkte hylla #NYISE-medlemmen Linus Renud, som av tekniska skäl inte kunde medverka på träffen, med varsin Rosa Pantern-drink, Linus favorit, så kom personalen med sex vatten.

ROSA PANTERN-FEBER I STOCKHOLM! Gänget fr.v. Mangan, Benny, Tomas, Fille, Totte och Stefan

Nu blickar vi framåt mot nästa träff som är i Göteborg den 12 januari och hoppas på att alla som hade förhinder istället kan komma då!

Charles Wang är död

Postat: 22 oktober, 2018 av Magnus i Okategoriserade

Efter de senaste årens frånfällen då först Al Arbour och sedan Bill Torrey lämnade jordelivet, nåddes vi igår av nyheten att Islanders minoritetsdelägare och förre huvudägare Charles Wang har avlid, 74 år gammal.

Charles Wang (1944 – 2018)

Många är de som haft åsikter om Wang genom åren och visst förekom det en del uppmärksammade beslut från hans sida under sin tid i Islanders.
När han köpte klubben år 2000, då ihop med Sanjay Kumar, så blev det en nytändning i Islanders och med nya friska pengar lyckades man snart ställa ett slagkraftigt lag på isen med spelare som Chris Osgood, Adrian Aucoin, Mike Peca och Alexei Yashin.

Chris Osgood

Adrian Aucoin

Mike Peca

Alexei Yashin

2004 köpte han ut Kumar från ägarskapet och Wang började så smått se sig om efter en ny GM som skulle efterträda Mike Milbury. När Neil Smith tillträdde som ny GM 2006 var det några som höjde på ögonbrynen. Dels för att Wang hittat en riktigt kompetent ersättare för Milbury, dels för att Smith hade en historik som NY Rangers GM under en elvaårsperiod. Men om ögonbrynen höjdes då så var det inget emot de hakor som tappades bara någon månad senare när Wang gav Smith sparken pga samarbetssvårigheter, och ersatte honom med Islanders reservmålvakt, Garth Snow.

Neil Smith var Islanders GM i en dryg månad under sommaren 2006.

Wang hade kanske udda idéer ibland, om allt ifrån att han ville se sumobrottare som målvakter, till draftade kineser och till Yashins och DiPietros långa kontrakt. Men man skall också komma ihåg att utan Wang så kanske Islanders inte längre varit kvar i New York. Hans genorositet och hängivenhet för samhället på Long Island var det inget fel på. Han gjorde allt för att få tillåtelse att bygga sitt Lighthouseprojekt men tyvärr röstade både invånarna och politikerna ner detta. 2009 medgav Wang att han ångrade att han köpt klubben då utgifterna var betydligt högre än intäkterna. 2016 sålde han största delen av ägarportföljen till Scott Malkin och Jon Ledecky.

De nya ägarna Scott Malkin och Jon Ledecky med företrädaren Charles Wang i mitten.

Charles Wang dog igår i sviterna av lungcancer.

Fake Frans är the real deal

Postat: 19 oktober, 2018 av Magnus i Okategoriserade

Det är relativt många spelare i NHL som vid den här tiden på året snittar en poäng per match. Men om du frågat random hockeysupporter med någon som helst insyn i NHL om mest otänkbara spelaren på den listan efter sex spelade omgångar så hade garanterat Valtteri ”Fake Frans” Filppula varit en toppkandidat hos majoriteten. Han hade så att säga varit en nollpoängare i BBC’s frågesport ”Pointless”.

Valtteri Filppula gratuleras av Ladd och Komarov efter mål mot LA Kings.

”Fake Frans” ja, smeknamnet som uppstod redan i första matchen för säsongen då han dök upp som gubben i lådan och tryckte in 1-0 mot Hurricanes. Linus Renud, ett hängivet Islandersfan sedan länge tillika en gammal Frans Nielsen-supporter, kläckte det fyndiga namnet då Valtteri bär samma nummer 51 som Frans gjorde i tio säsonger med Islanders.

Linus Renud myntade smaknamnet Fake Frans för två veckor sedan.

Men den gode Filppula är långt ifrån fake på isen. I nattens kross mot Los Angeles Kings svarade han för 2 mål och en assist när man förnedrade hemmalaget med 7-2 inför bland annat ögonen på Zlatan Ibrahimovic. Detta innebär att den finske veteranen nu har sex poäng i bagaget på lika många spelade matcher och återigen är han en av ligans bästa defensiva forwards, även poängmässigt. Hörde jag Selke, anyone?

Zlatan fick äran att se världens bästa lag vinna i natt.

 

Skådespelaren Chloë Grace Moretz, som syntes på läktaren iförd Islanderströja, är numera min nya favoritskådis.