No sleep till Brooklyn!

Postat: 5 december, 2015 av massetyson i Reseskildring
IMG_5112

Islanders vs. Blues – en rapport från upplevelsen.

Efter en arbetsvecka i Texas med högt tempo och uteblivna rapporter landade så äntligen undertecknad i NYC igår eftermiddag.


En långsam tunnelbaneresa följdes upp av betydligt snabbare incheckning på The Court vid E39th Street, dusch och omsvidning till finkläder. Valet föll på en vit #29 NELSON, då jag ännu inte har den svarta tredjetröjan. Till det ett par sjukt snabba löparskor från nästa års Salmingkollektion, givetvis i orange färg. På väg ut från hotellet såg jag att highlights från Rangers förlustmatch mot Colorado. Behöver jag tillägga att jag i det läget kände mig oslagbar?

Jag svävade ett par centimeter över asfalten bort till 36th and Madison där jag mötte upp Anders/Shay, ett gift par som obegripligt nog håller på Penguins respektive Rangers. Toksmutsigt. Trots detta var de riktigt gemytliga att hänga med och det blev käk på Peter Dillons bar som lämpligt nog serverade kalla Brooklyn Lager. Lite strul med Stubhub men till slut hittade vi tre biljetter längs långsidan på sektion 24, rad 17 där Islanders anfaller två gånger. 80 dollars stycket i det läget, inte alls illa.
IMG_5091

En riktigt bra uppladdning.

Barclays Center hade dock tydligen inte hajat att det är år 2015, aviserade att man inte kan visa upp mobilbiljett så vi fick hasta över till NY Public Library för att få biljetterna utskrivna. Efter att ha talat med inte mindre än fyra bibliotekarier och fått bevittna en stilig uppvisning i byråkrati hade vi till slut biljetterna i handen, underbart!


Ner i tunnelbanasystemet vid 32:a gatan och efter en ungefär 15 minuters lång resa kom vi upp precis vid arenan, strax innan de öppnade portarna vid 18.30. Jag förklarade för de två förlorade hockeysjälarna att jag var ute efter den totala upplevelsen. Medan de tog varsin till öl i närheten spatserade jag istället själv förväntansfullt in i Barclays Center.

Total merchtorsk direkt. I och med att det var tredjetröjorna som gällde för kvällen hamnade jag rätt in i ett område med bara svartvit merch. Visst gillar jag LI-traditionen men måste erkänna att jag är lite svag för de svartvita tröjorna. Kikade runt lite först men fastnade sen för en liten nallebjörn med svarta tröjan till junior, en pyjamas (även den till JR) och en ”Brooklyn”-tee till mig själv. Gott så.

När jag vid kassan sedan vänder mig om inser jag att det finns en hel butik med ännu mer grejer som jag missat, den är dock helt fullproppad och jag får reda på att de håller öppet en timme efter match. Au revoir.

En burk Brooklyn IPA för 12 dollars senare står jag bara ett par meter ifrån en skäggig Rick DiPietro medan Shannon Hogan kör lite uppsnack inför match. Glider vidare och kollar in lite signerade tavlor som går för högstbjudande under kvällen men inser att de inte är i min prisklass. Brian Strait annonseras som healthy scratch, folk jublar.

18.50 tar jag mig ner mot platserna och inser att ”limited view” inte är aktuellt på sektion 24. Klockrena platser. Tar med mig dryckesvaror och kamera och gör de andra Islesfansen sällskap nere vid rinkside där man kan kolla warmups på nära håll genom plexit. I det här läget känns det riktigt mäktigt att vara på plats och så nära. Clutterbuck sätter in en tackling så det sjunger i sargen och får ordningsvakten på andra sidan att nästan ramla omkull, Tavares ser grymt fokuserad ut och Okposo/Kulemin åker runt och kortpassar till varandra. Däremellan rätt bra fokus i övningarna.

Att vi befinner oss i en modern arena märks tydligt när vi närmar oss matchstart. Produktionerna på jumbotronen är riktigt fina och skapar hög stämning. Välbehövligt då det strax innan nedsläpp inte är speciellt välfyllt inne i Barclays. Märkligt hur många åskådare det är som dräller in minuterna efter nedsläpp, och gör att man tvingas resa sig gång efter annan samtidigt som man i många lägen får sikten skymd. Skärpning, vi är väl här för att se hockey?!


Matchen igång. Islanders börjar ok men successivt avtar intensiteten och maken till kladdigt spel har jag sällan skådat. Man misslyckas med att få ner pucken djupt och krånglar till det i avgörande lägen. De första två perioderna är grymt bleka och det är Thomas Greiss som håller oss kvar i matchen, precis som vi börjat bli vana vid. Ser både stabil och reaktionssnabb ut den gode tysken. 0-1 efter två perioder och stämningen i hallen är inte direkt elektrisk.

Själv har jag hängt med en kille från Philly borta i Austin i några dagar vilket inneburit hårda diskussioner och en hel del trashtalkande. Ivrig att få visa upp det jag lärt mig passar jag på när David Backes tacklar Nelson på ett fult sätt:

-”Hey Backes, you fuckin’ piece of shit”, förkunnar jag högt och tydligt. Känns grymt bra.


Spelet fortsätter hacka och några minuter in i tredje missar Josh Bailey ytterligare ett rätt bra läge. Killen bakom bjuder på ”If you know the Rangers suck”-chanten, bara det att han byter ”the Rangers” mot ”Josh Bailey” istället.. Utöver detta är det lite spridda ”Let’s go Islanders”, där framförallt sektion 329 håller igång på ett rätt bra sätt. Fjärdelinan är vårt vassaste vapen framåt, förstalinan kommer ingen vart.

Till slut händer det. En riktigt fin give n’ go mellan Strome/Grabovski avslutas av den sistnämnde som nätar på egen retur. Stället exploderar. Vilken känsla att stämma upp i ”YES, YES, YES”-chanten! Fortsatt hög stämning efter det och laget spelar betydligt bättre. 1-1 efter full tid och matchen går till overtime och 3 mot 3-spel.

Har inte riktigt tagit ställning tidigare men måste medge att spelformen 3 mot 3 är riktigt underhållande. Intressant att se hur Blues väljer 2FW/1D medan Islanders går med två backar i varje formation, helt klart har de respekt för Blues offensiva vapen. Hamonic & Nielsen gör ett stort jobb i att ligga nära och avväpna Tarasenko ett par gånger, Greiss storspelar i målet. Mållöst efter 65 minuter och straffar avgör.

Nielsen ser iskall ut, bjuder på ett av sina två moves och går forehand fivehole. Riktigt snyggt. Greiss räddar och Okposo sätter den distinkt, högt på högersidan. En räddning senare är det total eufori och high-fives, två poäng till Isles trots en allt annat än bra insats! Känns extra skönt när man ser översteskurken Kirk Muller i motståndarbåset, det kan han ha den jäveln.
IMG_5192

Hey Butch, we need to wait for Jiggsy!

Free-wifi är en rackarns bra sak. Tack vare det kunde jag löpande lägga upp lite bilder från matchen i vår #NYIse FB-grupp och även bli utmanad av Magnus att försöka få till en bild tillsammans med den legendariska kommentatorn Jiggs McDonald och bisittaren/ex-spelaren Butch Goring. Jag backar sällan i dessa lägen och väntade därför listigt och tålmodigt ut herrarna under deras slutsnack, därefter frågade jag Butch ifall vi kunde ta en bild. Först var det bara aktuellt med Goring/Sandin, men jag insisterade på att få med Jiggsy, vilket han till slut gick med på när han förstod att jag var från Sverige och inte i stan sådär grymt ofta. Mission completed.


På vägen ut plockade jag upp en svart matchtröja modell mindre från shopen, kan bli en bra julklapp till tidigare nämnda junior därhemma. Bara hoppas att han inte läser detta så att han vet vad som ligger under granen.

Utan en viss person hade jag aldrig blivit Islandersfan. Inatt tände jag ett ljus för honom här i NYC samtidigt som begravningen ägde rum hemma i Rättvik.

Vila i frid farfar, jag kommer alltid att minnas dig.

/J. Sandin

Road trip, part 1.

Postat: 30 november, 2015 av massetyson i Reseskildring
Barclays-Center-Brooklyn-New-York-Islanders-Ice-

Isles vs Blues på fredag!

Flytten till Brooklyn. Illusionen av framsteg från förra året. Ett riktigt trasigt PP och #Hammergate.
Vi Islesfans har onekligen satts på prov även denna säsong. Det slår inte direkt gnistor om grabbarna där ute på isen. Vaktisen i Barclays Center bjuder heller inte upp till dans när han gång efter annan serverar puckvirtuoser som JT och Okie en kladdig sörja att skrinna på.
Laget tar färre skott än fjolåret, kommer inte med samma fart genom mittzon (Leddy undantaget) och utan Thompa Greiss i kassen hade vi haft en riktigt rutten tabellsits.
Kommer ni ihåg för ett par år sedan hur obeskrivligt lack man kunde bli när Cappy envisades med att sätta in fjärdekedjan i tid och otid? Känns inte riktigt lika irriterande nu. Martin/Cizikas/Clutterbuck är den line som får mig att resa mig ur fotöljen, både för sitt fysiska spel men även för att de faktiskt ofta är vårt vassaste vapen framåt. Styrkebesked från den konstellationen helt klart, men även ett underbetyg till våra topp-9 forwards.
Det skulle smaka fågel med en stark December. Vi står inför säsongens kanske hittills viktigaste vecka där 7 poäng av 8 möjliga skulle innebära ett välbehövligt lyft i tabellen. Således har jag beslutat mig för att åka över Atlanten och följa laget på närmre håll. Avalanche (H), Rags (A), Blues (H), Sens (A) är ingen barnlek och jag har checkat in ett par blåslampor modell större i bagaget som jag inte backar för att använda vid behov.
Under de första två matcherna befinner jag mig på vift i Texas och kommer därför uppsöka lämplig sportsbar när det är dags för nedsläpp. Hoppas även få fint sällskap av en rejäl köttbit, Texas-size där framför tv:n. På fredag morgon bär det av till New York för en pubrunda i Brooklyn inför Isles-Blues som ses på plats i Barclays Center.
Häng med på en fin vecka i staterna där jag vilt spekulerar i traderykten, käkar kycklingvingar med vansinnigt stark sås, sköljer ner kall pilsner samtidigt som jag desperat söker den försvunna kreativiteten i PP. En sak är säker – jag hittar den inte hos Doug Weight!
/Massetyson

Spelarbetyg efter kvarten spelad, del 2

Postat: 18 november, 2015 av Magnus i Okategoriserade

Idag fortsätter vår utvärdering av spelarna så här långt. Turen har kommit till våra forwards, och till betygsättare Massetyson. Take it away!

  • #29 Brock Nelson – betyg: 3

Oroligt kring #29 inför säsongsstarten i samband med kontraktsdiskussionerna. Till slut hittade man en lösning men visst var det med lite mer kritiska ögon man granskade #29 de inledande matcherna av säsongen. Såg till en början inte direkt elektrisk ut på isen trots bekant sällskap i form av Lee/Strome. Brocken kan tacka sin lyckliga stjärna för att förstalinan inte klickade till 100%, han fick chansen bredvid JT/Okie och har verkligen förvaltat den väl. Den fina spelintelligensen kommer till sin rätt i denna omgivning och prestationen i de sista matcherna gör att betyget stiger till en trea från en tidigare svag tvåa.

  • #91 John Tavares – betyg: 4

Skyhöga förväntningar på JT även detta år. Precis som tidigare är han oerhört stark på pucken och sylvass i trängda lägen längs sargen och framför kassen. Lika delar stål/granit i skelettuppbyggnaden ger onekligen en stabil grund att stå på. Man trodde mkt på Lee/JT/Strome i början av året men känns som att flytet i spelet funkar bättre med Okie/Brocken. Kan som vanligt se sjukt grinig och frustrerad ut emellanåt, helt ok och bara ytterligare ett kännetecken av en vinnare. Tekningsprocenten detta år över 50%, det gillar vi!

  • #21 Kyle Okposo – betyg: 3

Klev detta år rätt in i motvinden från start med alla spekulationer om hans vara eller framförallt icke-vara inför framtiden. Okie har hanterat situationen riktigt bra och verkar fokusera på att spela hockey sedvanligt stor energi. Att tankar eller hjärta skulle vara någon annanstans känns helt uteslutet, #21 är grymt viktig för Isles även detta år. Däremot är vi är vana vid att se honom gå ännu hårdare på mål och avlossa sitt fina handledsskott, förhoppningsvis ges mer utrymme för det framöver i förstalinan nu.

  • #27 Anders Lee – betyg: 2

Fick mycket speltid tillsammans med det finaste av sällskap i säsongsinledningen utan att lyckas fullt ut. Puckarna har inte studsat Anders väg denna säsong, han är stark framför kassen och skjuter mkt vilket bör tyda på att släppet kan komma när som helst. Jobbar upp självförtroendet med firma Nielsen/Bailey nu och är fortsatt ett alternativ för förstalinan under säsongen.

  • #12 Josh Bailey – betyg: 3

Forwardstruppernas svar på Brian Strait. Behöver alltid visa lite mer än övriga för att vara godkänd och så fort han tappar puck ses han som ”soft” av fansen. Vi tycker annorlunda, de senaste årens Joshua Bailey använder den numera starka kroppen på ett rejält sätt och jobbar över hela banan. Runt 0,5 poäng/match kan vi räkna med och Baileys fina speluppfattning i kombo med Nielsen är viktig för balansen i laget.

  • #51 Frans Nielsen – betyg: 4

Lagets bästa tvåvägsforward goes sniper! Frans har sista matcherna gått på uppåttjack och om det var någon som tvivlade på om han skulle ha en plats i årets PP1 så har dessa blivit kraftigt motbevisade. 2+4 hittills i numerärt överläge och hans lugn med pucken i de lägena är ovärderligt. Har i princip skjutit 80% de senaste matcherna och den fina inledningen till trots känns det inte troligt att han landar på över 40 baljor. Islanders formstarkaste spelare för tillfället – när Frans går bra går Islanders bra.  

  • #86 Nikolay Kulemin – betyg: 3

Att vi adderade en viktig pjäs i jakten på vidare avancemang i playoffs stod klart redan under förra säsongen. Kulemin har bra fart på rören och en bra förmåga att riva, böka och slita. Gör ett stort jobb i vårt framgångsrika boxplay och är redan +9 i plus/minusstatistiken. Precis som Okposo kan #86 avlossa sitt fina handledsskott ännu mer, brukar stå för några sevärda kassar.

  • #84 Mikhail Grabovski – betyg: 3

För något år sedan trodde man att Grabovski var den andracenter som skulle peta ner Nielsen till hans ”naturliga” position som tredjecenter. Så har det inte blivit, men nog funkar det rätt bra ändå? Grabo tar ett större ansvar bakåt än vad man kan tro och det fina passningsspelet tar honom ofta ur trängda lägen. Lite oroväckande skadebenägen och oklart hur senaste smällen tog på honom.

  • #16 Steve Bernier – betyg: 1

Har fortfarande svårt att förlika mig med att Bernier är en av oss. Efternamnet har en Devils-besk efterton han känns lite som en något vassare version av Marty Reasoner.

  • #15 Cal Clutterbuck – betyg: 3

Oerhört solid säsongsinledning där även tacklingsmängden ökat på sistone. Clutterbuck är extremt nyttig i boxplay och varje gång han är på isen får motståndarbackarna hålla blicken uppe mer än brukligt. Har redan gjort fyra mål denna säsong och bortsett från något enstaka känns dessa ofta som de kommer i mkt avgörande lägen. När Cal kommer längs med kanten i bra fart och laddar skott stiger pulsen direkt framför tv:n. Att han dessutom har en stabil mustasch och gillar att trash-talka motståndet gör honom till en given favorit.

  • #17 Matt Martin – betyg: 3

Precis som bash bros-kollega Clutterbuck fortsätter Martin sin utveckling som tung checkare. Skillnaden mot för ett par år sedan är att man med blotta ögat kan se att han jobbat hårt på sin skridskoåkning. Där han tidigare gick miste om spelvändningar och målchanser lyckas Martin nu trycka ifrån och skapa farligheter som resultat av det hårda spelet. Förvänta mängder av rejäla proppar men även fler mål från #17 framöver, chanserna saknas definitivt inte.

  • #53 Casey Cizikas – betyg: 4

Hoppsan. Det fanns alltså en ytterligare dimension till Cizikas spel?! Den aggressiva och kloka fjärdecentern har tagit stora kliv framåt denna säsong. Kvar är den frenetiska checkingen och det uppoffrande spelet i boxplay, nytt är en offensivlusta där fin klubbteknik visas upp i höga farter. Jobbar fram puckar till sina kedjekamrater och skapar många chanser ur nästan ingenting, en fröjd att skåda på isen för tillfället.

  •   #18 Ryan Strome – betyg: 2

Befinner sig för tillfället i Cappys hundkoja, för att ta ett uttryck rätt översatt från engelskan. Borde egentligen inte ha ett pendlingskort till Bridgeport i och med sitt stora hockeykunnande men tyvärr har för många ojämna insatser satt honom i en tuff sits. En playmaker med fint skott som inte synkade 100% med JT i början av säsongen, kanske för att båda gillar att ha mycket puck. Strome vek enligt ledningen ner sig i några situationer och har fått lida stort för det. Nu ska det i ärlighetens namn sägas att allt inte varit kattskit, nog finns det bra insatser med. Behöver dock spela mer haad & smaht för att komma tillbaka.

  • #56 Taylor Beck – betyg: –

Vi kan se mer av Beck på isen beroende på hur allvarlig Grabovskis skada är. Till dess avvaktar vi kommentar pga för lite is.

Tavares - Nelson - Okposo

Tavares – Nelson – Okposo

Spelarbetyg efter kvarten spelad, del 1

Postat: 17 november, 2015 av Magnus i Okategoriserade

Med nästan en fjärdedel gånget av säsongen har undertecknad, Massetyson och gästskribent Björn Sandström (se bild) tagit på oss den otacksamma rollen som betygsättare på spelarna efter hur de har presterat i år. Vi sätter betyg från 1-5 på spelarna där 1 är Kirk Muller-klass och 5 är Denis Potvin-dito. Att försöka sig på en objektiv bedömning när nästan alla åsikter man har om laget är på en skyhögt subjektiv nivå är inte det lättaste. Har ni invändningar, åsikter, ris och ros om dessa betyg så var inte rädda att kommentera detta, antingen här i bloggen eller på Facebook.

Björn Sandström, gästskribent

Björn Sandström, gästskribent

Björn Sandström är 41 år ung och boendes i Göteborg. Han har tagit en närmare titt på hur våra målvakter skött sig i säsongsupptakten.

  • #41 Jaroslav Halak          Betyg: 3

Började säsongen skadad och såg lite rostig ut de första matcherna. Han har haft lite svårt att nå upp i samma nivå som han var förra året då han var en briljant matchvinnare och ensam nog var den största orsaken till att det gick så bra för oss. Han har stått mot det tuffaste motståndarna hittills i år, vilket också syns i vunna/förlorade-statistiken, 5/4.Han har 0.927 i räddningsprocent så man ändå inte klaga allt för mycket.

  • #1 Thomas Greiss          Betyg: 4

Ny för säsongen och såg lite rostig ut på försäsongen men har spelat upp sig rejält och ger verkligen Halak en kamp om förstaspaden. Tycker faktiskt att han sett något mer stabil ut än Halak hittills vilket bådar gott inför resterande del av säsongen. 5 vunna och 1 förlust och 0.930 i räddningsprocent talar sitt tydliga språk.

  • #30 Jean-Francois Berube      Betyg: (3) ej betygsatt, för lite speltid

Har inte fått visa så mycket men såg ok ut i den enda match han stått under ordinarie säsong. Bra att ha som tredje keeper.

Thomas Greiss

Thomas Greiss

 

Själv har jag studerat ingående på hur vårt försvar sett ut inledningsvis.

  • #2 Nick Leddy Betyg: 3

Med tanke på de förväntningar vi kan ställa på Leddy i offensiven blir inte betyget högre. Han är dessutom ende back i laget med minusstatistik i plus/minus-kolumnen. Är han då verkligen värd betyget? Tja, han är fortfarande vår klart snabbaste back vilket sällan syns i statistiken men hans speed stoppar tillräckligt med motståndarchanser för en trea. Behöver komma till skott oftare.

  • #3 Travis Hamonic Betyg: 3

Hammer har blandat toppmatcher med mindre bra ingripanden så här långt i år. Vissa kvällar bäst på plan, men långt ifrån alltid. Snittar klart mest istid av samtliga backar i laget och han är en riktig work horse som sällan missar ett byte på grund av ett blockerat skott på fotknölen. Skjuter mycket och snart lossnar det även i målkolumnen.

  • #14 Thomas Hickey Betyg: 3

Hade Hickey inte haft en så strulig säsongsupptakt på skadefronten så hade han eventuellt haft ett högre betyg. För i de fyra matcher han spelat har han sett mycket bra ut. Snabb på rören liksom i tanken. Detta kompenserar hans ringa storlek som tidigare legat honom i fatet. Förr naglades han fast längs plexit av någon adrenalinstinn power forward. Numera hinner han undan dessa expresslok.

  • #28 Marek Zidlicky Betyg: 2

För Zidlicky som kom in sent i laget har det sett trögt ut i egen zon. Kanske har åldern tagit ut sin rätt på 38-åringen som inte heller offensivt fått det att stämma. Elva skott på mål hittills trots mängder av speltid i powerplay är knappast godkänt. Behöver visa mer.

  • #37 Brian Strait Betyg: 3

Strait har ifrågasatts av många fans ifall han är tillräckligt bra för en startplats. Han har ofta kritiserats för att ta många felbeslut men denna säsong har han inte varit sämre än någon annan på den punkten. Kanske beror det på att han spelar ihop med Zidlicky, vilket får honom att se bättre ut, eller kan det vara det faktum att han spelar kopiösa mängder i ett av ligans bästa boxplay?

  • #44 Calvin de Haan Betyg: 2

Kanske borde de Haan belönats med ett högre betyg, han är trots allt näst bäst i hela NHL på att blockera skott och han har faktiskt +7 i plus/minus-statistiken. Men i övrigt finns det en del att önska. Han har ofta problem att få ut pucken ur egen zon vid kritiska lägen, hans uppspel är inte alltid så precisa, han tacklas mer än han tacklar känns det som ibland. Har fått ett litet uppsving sedan han parats ihop med Boychuk men behöver visa ändå lite mer.

  • #50 Adam Pelech – Betyg: (3) betygsätts inte pga för få matcher

Pelech visade ändå i sin NHL-debut att han klarar av spel på högsta nivå. Inga större misstag att rapportera, något som räcker gott i en debutmatch.

  • #55 Johnny Boychuk Betyg: 4

Johnny Rocket är den av backarna som kanske mest levt upp till förväntningarna så här långt. Han snittar över tre skott per match och han har dessutom gjort överlägset mest poäng av försvararna med sina tio pinnar. Han är stabil i egen zon där han plockar bort de flesta motståndarna med sina tunga tacklingar och han är som sagt även stabil i o-zone där bössan laddas för fullt varje kväll. Just nu bäste back i laget enligt mig.

Boychuk, Hamonic & Halak

Boychuk, Hamonic & Halak

 

I morgon följer del 2 – forwards, signerat Massetyson!

Bra och dåligt hittills denna säsong

Postat: 27 oktober, 2015 av bferdinandsson i Okategoriserade

Efter nio spelade matcher har Islanders 13 pinnar vilket måste betraktas som  en mycket bra utdelning. Jag skulle faktiskt vilja sträcka mig så långt att säga att utdelningen hittills varit något bättre än vad spelet på isen visat. Precis som inledningen av förra säsongen så känns laget lite identitetlöst rent spelmässigt. Är man ett offensivt eller defensivt lag? Ska man spela fysiskt eller inte?

Jag tänkte lista fem bra och fem mindre bra saker med Islanders start denna säsong:

Bra

Special Teams

Islanders är efter nio matcher topp fyra både PP och PK. Det är ju i ganska stark kontrast till förra säsongen vars PK startade katastrofalt och där PK effektiviteten var nere runt 60%. Hittills denna säsong har Islanders dödat av 91,2% av motståndarnas power play. Det i kombination med en effektivitet i PP på 25% är den främsta framgångsfaktorn hittills denna säsong.

John Tavares

JT visar åter igen att han är en av ligans absolut bästa spelare. 11 poäng på nio matcher. En tydlig ledare för laget. Gör viktiga mål. MVP-kandidat om Carey Price börjar svikta?

JT

Thomas Greiss

Jag var ärligt talat minst sagt tveksam till att signa tysken Thomas Greiss som back up till Halak. Inte blev oron mindre när Halak missade större delen av campen p.g.a. skada. På näthinnan fanns då Greiss ganska skrala resultet i Brynäs under lockoutperioden i NHL. Men vad skönt att ha fel i bland. Greiss har varit strålande det känns skönt och stabilt att ha ett målvaktstandem med Halak och Greiss närmaste två säsongerna.

Mikhail Grabovski

Grabovski hade en otursförföljd säsong förra året. Två hjärnskakningar gjorde att ha inte alls producerade som man hade förväntat sig. Denna säsong har han dock fått vara frisk, är tillbaka på sin naturliga position som center och då har han kommit tillbaka sin normala nivå. Bara hoppas att han få hålla sig frisk hela säsongen. Då kan vi nog förvänta oss 40-50 poäng och ett bra possessionspel.

Barclay’s Center

Arenan är felutformad. Isen är omtalat dålig. Publiksiffrorna har varit skrala. Stämningen har varit sådär.. Ja det är mycket som inte är optimalt. Trots detta har Islanders haft en bra start i sitt nya hem i Brooklyn. 4-1-1 på sina första 6 hemmamatcher måste betraktas som ett väl godkänt resultat hittills.

 

Dåligt

Skott emot

Under de nio första matcherna denna säsong har Islanders släppt till 33 skott per match där laget förra året släppte till drygt 28 skott per match. Det är svårt att se att det längden skulle vara hållbart att låta motståndarna bomba Halak/Greiss på det sättet med fortsatt framgång. Här måste försvarspelet över hela isen förbättras.

Sophomore Slump

Både Ryan Strome och Anders Lee har startat säsongen svagt. Ett fall av ”andraårssyndromet”? Där det gått lätt under rookieåret blir det tyngre året därefter. Högre förväntningar samt att motståndarna har bättre koll brukar ligga bakom.

Bredden på backuppsättningen

Precis som i slutspelet förra året är det uppenbart att Islanders saknar bredd i försvaret. Det räcker att endast en back är borta så känns det mycket mer osäkert. Det finns flera lovande backar i Bridgeport men de får inte chansen. Ett orosmoment framåt.

Brian Strait

Det fungerar helt enkelt inte tillräckligt bra med honom på isen. Mycket misstag och dålig possession. Zidlicky presterar mycket bättre med Hickey vid sin sida än med Strait. Och nu är Hickey borta en månad på grund av skada…

Bilen i Barclay’s

bil

Jag vet. Den har ingenting med spelet att göra. Men någonstans måste man väl få spy lite galla.
Jag hatar att se bilen mitt under en hockeymatch. Den förstör för mig. Det får mig snarare att tänka på ett ishockey-VM i Vitryssland än en NHL-match i Brooklyn. TA BORT DEN!

Benny / Ziggy

 

 

Leddy - Nelson - Berube

Leddy – Nelson – Berube

Islanders är nu sex matcher in i årets säsong. Efter ett tufft dubbelmöte med Chicago inledningsvis har det blivit fyra raka segrar, trots ibland knackigt spel. Detta innebär just nu förstaplats i Metropolitan Division men kanske ännu trevligare, en poäng bättre än vid samma tid förra säsongen. 2014-15 blev som ni säkert minns en rekordsäsong på många håll. Bästa säsongen sedan dynastins dagar även om vi åter misslyckades i slutspelet. Efter åtta matcher i fjol hade vi 6-2-0, detta blir intressant att se om vi kan toppa i år. För det krävs två segrar till.

Hur har det sett ut då? Börjar vi bakifrån så visade Thomas Greiss att han var en ”bäst-när-det-gäller-målvakt”. Efter stundtals lojt spel i träningsmatcherna visade han upp en ruggig stabilitet när det väl var dags för seriespel. Halak har precis kommit tillbaka från sin skada och med en hållen nolla redan i match två kan vi konstatera att vi verkar ha ett riktigt solitt tandem i år.

Försvaret har sett bra och rörligt ut, framför allt i vinstmatcherna. Något svajigt spel i matcherna mot Chicago och Nashville, men annars inga konstigheter. Hickey har ersatt Strait på ett förtjänsfullt sätt efter sin comeback från skada. Mest anmärkningsvärt är kanske Leddy vars offensiv inte riktigt kommit upp i standard. Endast fyra skott på mål och inga poäng från den snabbskrinnande backen. Men istället har han tagit ett större ansvar defensivt och styrt av många kontringslägen just tack vare sin speed.

Bland forwards märker vi att förutom Tavares som fortsätter dominera matcherna så är Okposo åter tillbaka på en poäng/match och det känns som att efter den lite trevande starten så har Islanders nu två riktiga toppkedjor som bägge producerar. Även Kulemin och Nelson har startat hyggligt i tredjelinan. Fjärdekedjan köttar på som vanligt och de har en fantastisk förmåga att få igång hela laget med sitt frejdiga spel.

På det hela taget ser det återigen oförskämt bra ut. Vi får hoppas det kan hålla i sig lika länge som i fjol. Då kan vi kanske våga hoppas på en vinst i första playoffrundan till och med.

Välj era strider

Postat: 2 oktober, 2015 av Magnus i Okategoriserade

by

Pick your fights, heter det ju ibland. Islandersfans världen över har i veckan valt fighten att behålla den gamla målsirenen, ett goal horn som använts sedan i början av seklet och därmed inte är Islanderstradition i den rätta bemärkelsen. Gissningsvis kom upproret på grund av droppen som fick bägaren att rinna över mer än just traditionens makt i detta fallet. Då fansen fått nyhet efter nyhet slängda i ansiktet, med allt från ny svart tredjetröja till slopade Ice Girls och maskoten Sparky till platser i arenan med begränsad sikt, kändes säkert den nya måltutan som ett slag för mycket i de stolta Long Island-bornas nunor. Förändringens vind hade utvecklats till en ohanterbar orkan för fansen och de började därför ett litet uppror via sociala media. Hade den nya tutan varit i klass med vårt gamla ”fog horn” från 90-talet eller vårt ”fire alarm” från 80-talet kanske toleransen varit större men då Barclays Center nu införde en siren som var tänkt att efterlikna tunnelbanetågens tuta var det helt enkelt nog. Ingen, absolut ingen gillade den. Därför behövde den stoppas.

Fighten vanns igår av Islanders fans. Den gamla sirenen återinförs. Barclays Centers VD Brett Yormark var dock inte nöjd. Han säger i ett uttalande att de nu givit med sig i denna frågan men i framtiden så kommer förändringar att ske och om protester mot alla nyheter sker så blir protesterna inte lika trovärdiga utan mer betraktade som gnäll. För många fans kommer förändringarna anses som en Brooklynisering vilket givetvis kommer leda till gnäll.

Hur ser då framtidens Islanders ut? Tja, om Yormark får som han vill kommer Isles inom ett par år enbart vara synonymt med Brooklyn. Hur många av de gamla fansen kommer acceptera detta? Långt ifrån alla och det kommer återspeglas genom minskad publiktillströmning bland de gamla fansen. Kommer det nya Islanders då kunna locka till sig lika många nya fans som de gamla som försvinner? Detta är såklart svårt att sia om i dagsläget men en sak är säker, om inte så blir fallet kommer NHL inte vara nådiga med franchisen. Man kommer inte tolerera allt för många säsonger med halvfulla läktare. Då finns det andra städer där intresset är betydligt större och säkerligen kommer ligan börja snegla åt dessa.

I den ultimata svartmålade förlängningen kan alltså en protest om ett ljud leda till en flytt av laget från NYC. Vad det det vi ville? Pick your fights mina vänner!

Välj era strider!