Ziggymodellen.

Postat: 16 november, 2014 av massetyson i NYIse-ligan
Etiketter:, ,

Kommer ni ihåg den där killen i lågstadiet som alltid var sjukt överlägsen på rasterna, snodde åt sig bollen och snurrade upp någon stackars sate i motståndarlaget för att direkt vända tillbaka och slå en till tunnel, därefter driva mot mål och runda målvakten för en enkel och svindryg kasse.

Lite så är det med Ziggy. Istället för att dela jämna lag säger han bara med självsäker stämma:

-”Vi kör jag och Hole In 1ers mot rubb & stubb”.

Rätt så drygt. Herr Ferdinandsson skojar för tillfället med hela ligan och har hittills genomfört några briljanta trades samt återinfört den näst intill bortglömda hockeyfrillan som obligatorisk lagfrisyr, Getzlaf exkluderad. Det har visat sig vara ett vinnande drag, kolla tex in dessa förkrossande stats:

Ziggymodellen går som tåget.

Ziggymodellen.

Om vi kollar lite närmare så är Ziggy i topp i följande kategorier:

- Goals, Assist, +/-, PIM, GWG, SOG och Hits. Det räcker för att ge över 1000 pinnars ledning hittills över ligatvåan Hole In 1ers, ett lag vars deltagande i ligan länge var osäkert efter GM Magisterns ursurning över Yahoo’s mjukvara under säsongens första skede.

Själv var jag typen som på yngre dar emellanåt gillade att ta sats och yxa ner dessa boll/puckvirtuoser. Gärna med en lite sen glidtackling eller en fin bröstvärmare när killen i fråga kollade ner i backen. En strategi och ett tillvägagångssätt jag nu tycker passar ypperligt att applicera på årets upplaga av NYIse-ligan.

Hur gör vi då? Ziggymodellen har visat sig vara ruggigt effektiv hittills och GM Benny har byggt upp ett lag med riktigt tjocka och tuffa spelare som nämnde Getzlaf, Hartnell, Bufuglien och Mike Smith. De är inga killar man ger sig på en sen fredagkväll utanför Scaniarinken.

Istället krävs list och en gemensam insats att stå emot alla de klart tveksamma tradeförslag som Ziggy för tillfället skeppar likt den värsta dyngspridare, med ett gemensamt syfte att stärka upp målvaktspositionen – den för tillfället enda lite svaga länken i organisationen. Det bjuckas riktigt trötta och halvalkade killar mot stjärnmålvakter, med hopp om att någon stackars GM ska vara lite bakis och ”off-guard” och råka trycka på accept-knappen. Så se upp där ute, om säsongen inte ska vara helt över redan nu bör Ziggy hållas till två keepers!

Varma servetter,

/GM Massetyson

hz1

Harry Z in action

Säsongen är nu ungefär en månad gammal även i AHL. Bridgeport har hunnit spela 10 matcher och man är 6-3-1 såhär långt och med det ligger man sexa i Eastern Conference.

Vilka har då utmärkt sig speciellt i Tigers? Jo, Griffin Reinhart och Ryan Pulock är kanske de man spontant tänker på. Båda är med högt upp poängmässigt, däremot har Pulock finfina +4 medan Reinhart har sämst +/- i hela laget med sina -6. Hela backuppsättningen i Bridgeport är ju en fröjd att se då den innehåller lirare som Pelech, Graham, Mayfield, Ness, Pedan, Czuczman och tidigare nämnda Pulock och Reinhart.

Framåt visar gamla flygaren och pingvinen Harry Zolnierczyk bra form. Skulle inte bli förvånad om vi får se honom i Islanders innan säsongen är över. Han är trots allt en spelare med NHL-erfarenhet med lite extra självförtroende efter sina elva poäng på de inledande tio matcherna. Ett annat utropstecken är CJ Stretch som trots en del tidiga hånande ord från enstaka #NYISE-medlemmar angående både sitt namn och sin mustasch visat belackarna att han vill vara med och spela.

En annan som visat att han vill vara med bland de stora pojkarna igen är Kevin Poulin som övertygat stort, speciellt i de tre senaste starterna då han släppt in mindre än ett mål per match. Kanske får han en ny chans i NHL om Islanders fortsätter sitt givmilda målvaktsspel.

Svenskarna har ännu inte utmärkt sig speciellt i poängprotokollet men John Persson lirar i andrafemman, ihop med Stretch och Zolnierczyk, och Johan Sundström centrar tredjelinan. Sebastian Collberg har inlett piggt men har tvingats till vila de fyra senaste matcherna med småskavanker.

Annars har väl den största snackisen kring laget varit målvakten David Leggios fräcka tilltag då han ställdes ensam med två spelare i matchen mot Springfield. Leggio välte helt enkelt sin målbur och förhindrade friläget med straffslag som följd, en straff som han sedan räddade. Se klippet nedan.

***** Borde inte Islanders snegla åt Sound Tigers håll när det kommer till att döda utvisningar? Isles ligger överlägset sist i NHL i denna spelform med pinsamma 63,9% dödade. Sound Tigers ligger däremot trea i samma kategori i AHL med fina 90,2%. Man har endast släppt in ett mål i numerärt underläge på de sju senaste matcherna. Vad gör Tigers som inte Isles gör? Dags att bredda samarbetet något?

***** Bridgeport har nu 499 vinster i franchisens historia. Man är totalt sedan lagets uppkomst 499-413-126 på 1038 matcher.

Kevin Poulin in action

Kevin Poulin in action

Hörde jag brunk?

Senast det begav sig bjöd jag på en hyfsat konstruktiv och lätt bitter analys av Islanders något labila säsongsinledning. Framförallt var det bristen på kreativitet, fart och fläkt i det offensiva liret som avhandlades. Därför känns det oerhört angenämt att denna gång få leverera ett rakt igenom tokpositivt alster efter de senaste Twitternyheterna från Arthur Staple.

Gud. Har. Nämligen. Hört. Bön.

Många Islesfans med mig satte kvällswhiskyn i vrångstrupen när man möttes av nyheten att hockeyeleganten Eric Boulton sitter med nylindad folie och slipade grillor inför nattens match mot Anaheim Ducks. Boulton, 38 har med sin något kantiga skridskoåkning och stelopererade handleder lyckats få motståndarmålvakterna att vittja nätet inte mindre än 29 gånger under den snart 14-åriga NHL-karriären. I pressboxen sitter istället Casey Cizikas som legat halvknackigt till den sista tiden, framförallt efter den negativa kritiken från Swedish Islander-bloggen där man öppet och högljutt kritiserat energiknippets bristfälliga tålamod. Där och då kunde Capuano inte längre kunde stå emot opinionen och ännu en härlig omvaskning i kedjorna var ett faktum.

Cappy’s compositions vs Ducks:

Kulemin-Tavares-Okposo / Lee-Nielsen-Grabovski / Conacher-Nelson-Clutterbuck / Martin-Strome-Boulton

Leddy-Boychuk / de Haan-Hamonic / Hickey-Visnovsky

Halak (Johnson)

Ducks är ett lag som besitter både styrka och snabbhet. Perry och Getzlaf kanske ligans absolut starkaste tandems de senaste åren, där vill det till att killar som Hickey och Visnovsky har käkat duktigt med gröt till morgonfrukosten. Eftersom Ducks lirar hemma blir det svårt att få önskade matchups mot dessa herrar, samtidigt som att JT & The Gang återigen får tuff bevakning.

Några snabba inför inatt:

  • Strome lär inte vara svinnöjd över placeringen mellan Bröderna Stök. Tveksamt att en centring av dessa båda herrar var det han såg framför sig på draftdagen när han drog på sig Islanderströjan för första gången. Men – han har visat att han kan producera trots dylik omgivning, gjorde det riktigt bra med Colin McDonald och just Matt Martin i slutet av förra säsongen.
  • Balansen i laget ser trots Boultons återkomst betydligt bättre ut i mina ögon. Brock kommer göra nytta mellan CoCo och The Stache och Anders Lee får chansen i topp-6.
  • Kulemin, den gamla målsprutan (nåja) från fornstora dar får en välförtjänt chans i topplinan efter upprepade starka insatser. En spelartyp som kan skapa lite välbehövliga ytor för #91.

Låt oss hoppas på en stabil insats inatt och att Halak fortsätter på det sätt han visade senast. Då kan det bli riktigt bra. Det blir vinst. Boulton GWG, Strome 1+1. Gott så.

LGI!

/Massetyson

Islanders spelare vi minns/glömt del 2

Postat: 4 november, 2014 av ziggyp16 i Okategoriserade

rp

Då så, efter ett längre uppehåll i bloggandet än planerat så är det verkligen på tiden att jag presenterar den andra spelaren i min följetång spelare vi minns/glömt. Tanken från börjar var att kunna lägga ut en ny lirare varje månad här på bloggen,så har inte riktigt varit fallet hittills så skärpning Fredrik :)

Den herre jag vill presentera för er idag är en spelare som tillbringade större delen av sin långa karriär i vårt kära Islanders och torde således inte vara någon helt främmande person för oss inbitna. I mitt tycke en av de absolut tuffaste backar som dragit på sig Islanders tröja, hans namn är Rich Pilon

Rich Pilon föddes i Saskatoon, Kanada 30:e april 1968. Han draftades av oss i 7:e rundan (143 totalt) år 1986. Innan draften spelade han en mycket fysisk hockey i WHL-laget Prince Alberta Raiders. Rich gjorde sig redan där känd för sina saftiga tacklingar samt heta temperament. På 139 matcher för Raiders stod han för 17 mål, 55 ass samt hejdundrande 369 minuter på botbänken! Många andra spelare i WHL drog säkerligen en lättande suck när Rich draftades av Islanders och till slut debuterade i NHL säsongen 1988/1989. Rich Pilon var allt annat än en fantom på rören eller en gudabenådad snitsare med klubban (bortsett från ett par finfina spearing på andra lagets nycklespelare). Den första säsongen i Islanders fick han förtroendet i 62 matcher. Rich gjorde inget mål denna säsong, dock levererade han 14 assist och skapliga 272 minuter i utvisningsbåset. Islanders hade fått en ny ”värsting” på isen som inte backade för någon, någonsin, aldrig! Han var stenhård i kroppen och blev snabbt lagets polis med uppgift att knäcka motståndarnas stjärnor mentalt och fysiskt.

Sanning och säga så gick Rich över gränsen vad som är ok att göra på isen så många gånger att det skulle behövas skriva en egen uppsats kring hans övertramp. Han var involverad i gurgel mer eller mindre varje match och släppte gärna handskarna om det behövdes. Den värsta incidenten jag minns hade dock inte Pilon skulden i då det var en olyckshändelse. Incidenten skedde 14:e maj 1993 i match 7 i slutspelet mot pingvinerna. Offret var stjärnan Kevin Stevens. Han var en riktigt vass målskytt men också duktigt fysisk i sin spelstil. Stevens skulle tackla  Pilon nere i sarghörnet och fick in en rejäl propp men olyckligtvis med huvudet före rakt in i Richs hjälmvisir. Stevens var medvetslös redan i luften innan han han handlöst föll med huvudet rakt ner i isen. Att säga att Stevens blödde ymnig är en underdrift då han fullkomligt badade i sitt eget blod. Lyckligtvis klarade Kevin livhanken, dock blev han sydd i ansikte med över 100 stygn. Ett klipp på denna incident finns på youtube, känsliga tittare varnas dock.  Pilon själv var rejält skakad efter denna incident, men Islanders tog hem game 7 genom ett övertidsmål av David Volek, Det är inte helt otänkbart att matchen kunde slutat annorlunda om Kevin Stevens varit kvar på isen…

Rich Pilon stannade på long island i12 säsonger och bidrog enormt i det fysiska spelet. Jag minns han helt ljuvliga svarta helskägg och den klassiska hockeyfrillan samt det helt otroligt tuffa tacklingar och fighter han var i. Jag har för mig att han en och samma säsong, kan ha varit 97/98, kastade handskarn mot dåtidens tuffingar Tony Twist, Tie Domi och Bob Probert med vinst i samtliga box. På sidan av isen hade dock Rich periodvis stora problem med alkoholen och besökta flera avvänjningskliniker med ett inte allt för gott resultat då missbruket fortsatt under hela hans karriär.

Rich Pilon avslutade sin tid som spelare i St.Louis säsongen 2001/2002. Totalt medverkade han i 631 NHL-matcher (509 matcher för Islanders) och noterade ofattbara 1805 minuter i utvisningsbåset på dessa. Numera jobbar denna urkraft med att utvinna uranium ur en gruva uppe i Kanada, väldigt passande om ni frågar mig. Dessutom är han enligt vad jag förstått nykter sedan nästan 7 år tillbaka,

Jag anser att Rich Pilon är än av de hjältar som fått alldeles för lite cred för det jobb han gjorde år ut och år in för New York Islanders, så det känns väldigt härligt att få skriva några rader om honom i denna blogg.

Keep your beard and stay sober Mr Pilon!

Brunk

Brunk – en vanlig syn de sista matcherna.

Det är med en märkligt oklar känsla inombords man kastas in i årets mest fruktade månad – november. Å ena sidan känns säsongen mer inspirerande än på länge, med flertalet viktiga adderingar i Boychuk, Leddy, Halak, Grabo och Kulemin – å andra sidan orsakar det spel vi visar upp näst intill nötallergiska reaktioner hos undertecknad. Det kliar irriterande under skinnet, halsen tjocknar och man vill bara sänka enorma mängder billig whisky för att om möjligt lindra lidandet, om än bara för stunden.

Ska det verkligen kännas såhär? Borde vi inte vara hyggligt nöjda med den mest hyfsade inledningen av säsongen på år och dar? 6-5-0 är ju inte illa pinkat för att vara Isles även om vi har tre raka torsk i röven?

Nä, inte fan är man det minsta harmonisk för tillfället. Spelet har med några matchers undantag inte alls varit något man knäpper upp en kall Brooklyn IPA över och här är tre tydliga anledningar:

- Coachningen. Många är vi som genom åren kastat verbal dynga över Capuano när han gång efter annan varit oförmögen att förändra matchbilden vid underläge. När han denna säsong väljer att matchcoacha mer aktivt bjuds det inte sällan på en överdos av #17 Martin och fjärdelinan med undantag för senast mot Sharks då man helt omotiverat befordrat densamme till tredje line tillsammans med Lee/Strome som lär ha rivit sitt punghår upprepade gånger efter att ha serverat smörgås på smörgås till Matts oheta grillvantar. Misstolka mig inte, jag gillar Martin men han hör hemma i en renodlad checkingline. Punkt.

- Brunket. Det är smärtsamt tydligt hur svårt vi har gentemot lag som ligger tätt på vår förstalina. KO trivs visserligen i sarghörnen – river, sliter och har ett par nya moves i år där han gärna spinner iväg från sin försvarare. Cool. Johnny T ser inte helt komfortabel ut när motståndarbackarna ger honom minimalt med utrymme och står upp högt i banan vilket hänt de senaste matcherna. Kanske är det så att den kedjan behöver ytterligare en lite tyngre forward för att skapa ytor för #91. Då och endast då skiner han till fullo och får möjlighet att visa upp sin näst intill kompletta setup av playmaking skills och målskytte. Men ligg tätt på honom utan backning av sargspel LEX Moulson och det blir avsevärt svårare att skapa något. Detta har hänt alldeles för ofta de sista matcherna, med start mot Penguins där man redan då kunde se vissa tecken till tydlig impotens i produktiviteten.

- Boxplay. Trots att vi hittills i år inte tar ruggigt många utvisningar har vi ändå lyckats släppa in näst mest mål i numerärt underläge i ligan (12). Bara Devils är sämre och då röjer dem loss där ute som värsta Broad Street Bullies. En boxplayprocent på 64.7% placerar oss dead last på 30:e plats och det är fanimej inte konstigt med tanke på hur det har sett ut. En liten box där någon stackare ganska snabbt tappar tålamodet (Cizikas) och börjar stirra puck, varpå hyfsade lirare i motståndarlaget (Malkin) till slut får stå och måtta in ett slagg. Det håller absolut inte, måtte en viss österrikare vara tillbaka inom en överskådlig framtid.

Men seriöst, ska det verkligen fortsätta såhär?

Nej för fan. Vi är enormt mkt bättre än spelet visat hittills. Grabbarna Boychuk/Leddy har redan inbringat en viss stabilitet och glöm inte att vi faktiskt ligger över .500-strecket trots risigt spel. Däremot behöver vi hitta liret och det relativt omgående – prisa hockeygudarna, här kommer lösningen:

1. Sparka inte Cappy. Men kan någon förbarma sig över den jäveln och förklara att man inte behöver kasta in fjärdelinan så fort man hängt en kasse framåt.

2. Lira ryssarna. De ser ju heta ut firma Grabovski/Kulemin – bryt för allt i världen inte upp den linan med Frans i mitten. Ge dem fortsatt förtroende och fortsätt med #86 i Boxplay. Ett rätt så rivigt monster.

3. Skicka in en powerforward in the making tillsammans med Okposo/Tavares. Jajamen herr Cedergren Larsson, jag är med dig – it’s time for Anders to shine.

4. Get well soon mr. Grabner.

/Massetyson

Grabo

Ett par ryssar plus dansk dynamit kan bara sluta med succé.

home opener 1415b

Full koncentration under nationalsången

Då var vi igång för säsongen och vilken inledning vi fick vara med om. Dubbla vinster mot Carolina Hurricanes som normalt brukar vara lite av ett spöke för Islanders. Jag skall försöka reflektera över ett par saker från premiärhelgen.

Var skall man börja analysen? Tja, varför inte med våra nya målvakter. Bägge tvingades släppa in tre mål var och bägge med 21 räddningar var. Gav de då ett likvärdigt intryck? Nja, i mina ögon tvingades Halak till ett par fler kvalificerade ingripanden än sin målvaktskollega. Dessutom var Johnsons ingripande vid Hurricanes tredje mål i lördags en direkt framspelning till målet. Så en aning plus för Halak i den jämförelsen kan jag tycka.

Går vi vidare till försvarsspelet så tycker jag att man kan se en ganska rejäl skillnad i agerande då vi förra säsongen ofta blev fastnaglade i egen zon under långa stunder. Detta skedde inte på samma sätt i någon av matcherna och vad skillnaden beror på kan man ju spekulkera i. Våra två sena nyförvärv, Johnny Boychuk och Nick Leddy visade direkt prov på sina kvalitéer. Leddy främst i defensiven där han sprider ett lugn och Boychuk verkar helt ha blivit förbisedd av Bruins när det gäller powerplay, då han inte verkar ha gjort något annat tidigare än mata stenhårda skott från blå. Jag var även nyfiken på hur Griffin Reinhart skulle hantera NHL-debuten och visst, granskar man hans agerande under lupp skulle man säkert hitta ett par misstag men konstigt vore väl annars. Tycker Reinhart har skött sig med beröm godkänt hittills. Det vi försvarsmässigt behöver rätta till är spelet i numerärt underläge. Hela fyra av våra sex insläppta mål såhär långt har kommit i PK. Extra träning i denna spelform rekommenderas varmt.

Framåt har ju främst vårt powerplay blomstrat. Med 50-procentig utdelning såhär långt ligger vi i topp i ligan. Boychuk har som sagt presenterat sig som en perfekt point man i powerplay och det känns riktigt bra inför fortsättningen. Brock Nelson har dessutom tagit det kliv framåt under sommaren som man hoppats på och som vi även såg glimtar av under VM då han gick från klarhet till klarhet. John Tavares står på fem pinnar och det var väl speciellt i lördags han utmärkte sig med dels sitt stenhårda skott fram till 1-0 och dels sin fantastiska passning till en helt friställd Cory Conacher som fick öppet mål fram till 2-1. Sammanfattningsvis är ju fyra poäng i helgen det bästa som kunde hända men samtidigt ett stort frågetecken kring Hurricanes försvarsspel. Om det visar sig vara ett av ligans sämsta kanske vi inte skall dra för stora växlar av målproduktionen. Det gäller nog att försöka tänka lite rationellt mitt i all eufori.

Närmast väntar Rangers på tisdag. De har efter vinst i öppningsmatchen fortsatt med två storförluster, 2-5 mot Columbus och 3-6 mot Toronto, där rapporter säger att deras försvar inte hållit högsta klass hittills. Två raka förluster och ett derby runt hörnan, lita på att Rangers kommer komma heltaggat till MSG på tisdag.

Noterat från helgen:

* Brock Nelson leder poängligan ihop med Sidney Crosby. Smaka på den.

* Islanders intro till första hemmamatchen gick i lagandans tecken med stämningsfull inramning.

* Isles inledde med två raka segrar för första gången sedan säsongen 2007-08.

* Shannon Hogan > Peter Ruttgaizer

* Bridgeport Sound Tigers öppnade också helgen med dubbelmöte. En seger och en förlust blev facit mot St.John’s IceCaps. Bland målskyttarna noterar vi Sebastian Collberg som sköt sitt första mål för Sound Tigers.

* Rangers försvar verkar som sagt minst lika virrigt som Hurricanes. Måste utnyttjas!

home opener 1415

Årets home opener-intro var stämningsfullt

Stabil premiärseger i Carolina

Postat: 11 oktober, 2014 av bferdinandsson i Matchrapport NHL

Då var det äntligen dags. Premiär i NHL-säsongen 14/15. Den sista säsongen i Nassau Veterans Memorial Coliseum.

För premiären fick Islanders åka till Nascar-land i form av Raleigh, North Carolina för premiär mot Carolina Hurricanes. Båda lagen missade slutspel förra året och bör vara revanschfyllda detta år. För oss Islandersfans kan vi glädja oss att Canes efter förra säsongen sparkade Kirk Muller som huvudtränare och ersatte honom med Bill Peters, tidigare assisterande coach i Red Wings.

Bägge lagen har skadeproblem. Hos Canes är både Jordan Staal och Jeff Skinner skadade. Hos Islanders saknades Lubomir Visnovsky, Calvin De Haan och Michael Grabner.

För Islanders var det ett antal nya spelare jämfört med förra säsongen. Premiärer gjorde Jaroslav Halak, Chris Johnson (som målvaktsbackup) Johnny Boychuk, Nick Leddy, Griffin Reinhart, Cory Conacher, Mikail Grabovsky, Nikolay Kulemin, Det är med andra ord ett i mångt och mycket nytt lag denna säsong.

I första perioden började matchen ganska avvaktande där det kändes väldigt mycket som just den premiärmatch det var. Hurricanes var det något bättre laget men i stort sett så spelade Islanders ett bra och kontrollerat. Ryan Strome drog på sig matchens första utvisning för slashing men Islanders ledda av Johnny Boychuk och Jaroslav Halak lyckades framgångsrikt avvärja alla försök från Hurricanes.

I slutet av första perioden drog Carolina på sig två utvisningar vilket innebar chans till spel i 5 mot 3. Islanders första PP-uppställning var Tavares, Nelson, Okposo, Boychuk och Nielsen.

Efter endast 13 sekunders i spel 5-3 smällde Johnny Boychuk in säsongens första mål på ett hårt slagskott. Det är uppenbart att Boychuk kommer få en mycket större roll i Islanders än vad han hade i Bruins.

Det följande powerplayet i 5-4 hade precis slutat när Tavares lägger en snygg macka till Nelson framför mål som lägger upp den högt i målet.

Till periodvila går Islanders med en ledning på 2-0 – helt baserat på det fina spelet i PP.

I andra perioden kontrollerar Islander spelet mer än i första. Efter 6.24 i andra gör Cal Clutterbuck vad han gör bäst. Han lyckas provocera Tim Gleason i Carolina att ta en dum utvisning på en eftersläng när spelet redan var avblåst. Det är oftast de dumma utvisningarna som straffar sig mest och även denna gång. Ett hårt skott från Boychuk träffar Nelson framför mål och pucken studsar in.

Under resten av perioden spelar Islanders kontrollerat. Jaroslav Halak får flera gånger visa vilket förstärkning han är jämfört med i princip alla målvakter sedan Chris Osgood.

I början på tredje perioden reducerar Nathan Gerbe för Hurricanes. Ett hårt slagskott av Justin Faulk träffar Gerbes skridsko precis framför Halak. Halak får inte grepp om pucken som går i en lös både över honom. Travis Hamonic ser vad som händer och försöker att rensa strax innan mållinjen. Han missar dock pucken som fortsätter framåt. På andra försöket får Hamonic bort pucken men då hade den precis passerat mållinjen. Målet godkändes efter videogranskning.

Carolina fick dock inte jubla länge. Bara fyra minuter efter Carolinas reducering blir det 4-1 till Islanders. Det är ett hårt jobb av Ryan Strome i hörnet som ligger bakom detta. I en närkamp med Jay Harrison tar Strome pucken och ståendes på knä passar han fram till Grabovsky framför kassen som inte gör något misstag.

Spiken i kistan kommer efter 12.19 i sista perioden. Då sätter Travis Hamonic ett hårt dragskott vid sidan av Cam Ward i Carolinas mål. Förstaassisten till målet står Brock Nelson för genom en passning bakom ryggen.

Carolina lyckas göra två mål matchens slutskede men ”the outcome was never in doubt”

Målskyttar
0-1 17:06 PP NYI 55 J.BOYCHUK(1) 21 K.OKPOSO(1) 91 J.TAVARES(1)
0-2 18:54 EV NYI 29 B.NELSON(1) 91 J.TAVARES(2) 55 J.BOYCHUK(1)
0-3 07:38 PP NYI 29 B.NELSON(2) 55 J.BOYCHUK(2) 91 J.TAVARES(3)
1-3 01:25 PP CAR 14 N.GERBE(1) 27 J.FAULK(1) 4 A.SEKERA(1)
1-4 05:11 EV NYI 84 M.GRABOVSKI(1) 18 R.STROME(1) 29 B.NELSON(1)
1-5 12:19 EV NYI 3 T.HAMONIC(1) 29 B.NELSON(2) 18 R.STROME(2)
2-5 14:20 EV CAR 25 C.TERRY(1) 4 A.SEKERA(2) 20 R.NASH(1)
3-5 18:26 PP CAR 12 E.STAAL(1) 16 E.LINDHOLM(1) 19 J.TLUSTY(1)

Sammanfattning:

En mycket positiv inledning för Islanders. Fyra poäng av Brock Nelson är mycket imponerande. Att Johnny Boychuk kommer bli en otrolig förstärkning denna säsong är uppenbart. Tre poäng av honom och mycket imponerande spel i defensiven. Jaroslav Halak var också mycket bra med några riktigt stabila räddningar. Och då har inte ens John Tavares och hans tre poäng poäng omnämts.

I natt är det på nytt match mot Carolina. Denna gång i Nassau Veterans Memorial Coliseum.