Prospect report

Postat: 26 november, 2014 av bferdinandsson i Okategoriserade, Prospects

Med ungefär 25% av säsongen avklarad är det dags för en uppdatering hur det går för Islanders prospects.

Forwards:

Michael Dal Colle

Islanders valde Michael Dal Colle som #5 i draften i somras. Som väntat tog han inte plats på Long Island utan skickades tillbaka till OHL och sitt lag Oshawa Generals. Där spelar han i ett av de allra bästa juniorlagen i de tre stora kanadensiska juniorligorna. Oshawa rankas för närvarande som #1 i hela CHL och har 19 segrar på 22 matcher.

Michael Dal Colle placerar sig som #7 i skytteligan i OHL trots att han missade de fyra första matcherna. Under säsongen 13/14 gjorde Dal Colle 95 poäng på 67 matchen vilket motsvarar 1,42 poäng per match. Denna säsong har Dal Colle lyckats producera 35 poäng (13 mål & 22 ass) på 18 matcher vilket motsvarar ett poängsnitt på 2,06 per match.

Photo by Terry Wilson / OHL Images.

Michael Dal Colle har denna säsong gjort allt man kan förvänta sig av en spelare i säsongen efter draften. Med Islanders större bredd var det endast ett longshot att han skulle ta en plats i NHL. Men att sedan komma tillbaka till OHL och göra över två poäng per match visar att han är en stortalang och det är nog inte osannolikt att han kommer vara John Tavares LW inom några år.

Dal Colle är i princip klar att spela Junior-VM för Kanada.

Josh Ho-Sang

Islanders tradade upp sig i draften till #28 för att drafta Josh Ho-Sang. En spelare som är mycket talangfull men har en personlighet som inte alltid anses vara perfekt i den ibland konservativa hockeyvärlden. Flera lag ville inte ens ta i honom med tång. Josh Ho-Sang anser själv att han var den bästa spelaren i draften. Många anser honom vara självisk.

Precis som med Dal Colle så skickades Ho-Sang tillbaka till OHL och till sitt lag Windsor Spitfires. Ho-Sang började säsongen med en avstängning på 6 matcher efter en incident under förra säsongens slutspel där en olycklig tackling från Ho-Sang innebar att motspelaren åkte in i sargen och bröt benet.

Väl igång producerade Ho-Sang väl. Det anmärkningsvärda var att den själviske Ho-Sang framförallt noterades för många assister. På 11 matcher i Windsor stod Ho-Sang för 3 mål och 16 assister.

Men sedan hände något som var lite märkligt. Och något som gör att man ytterligare en gång får hissa en röd flagga för Ho-Sang. Han tradades nämligen till Niagara Icedogs.

Men det är väl inte så konstigt att bli tradad kanske någon tycker. Många spelare i de kanadensiska juniorligorna blir ju tradade. T.ex. blev John Tavares tradad från Oshawa till London.

Det var snarare hur det hände, när det hände och kommentarerna efteråt gör att frågetecknen uppkommer.

1, Tidpunkten – Det är tämligen ovanligt att någon med den talangen tradas så tidig på säsongen. Visserligen har Windsor gått dåligt men att redan efter 25% av säsongen trada sin stora stjärna känns minst sagt udda.

2. Niagara – Vanligtvis när någon bättre spelare tradas i CHL så handlar det om ett bra spelare som går till ett bra lag inför ett kommande slutspel. Det som var udda här är att Niagara gick ännu sämre än Windsor. Då undrar man ju om det bara var de som kunde tänka sig vara intresserade

3. Kommentarer efter traden. Windsors tränare Bob Boughner sade följande ”We want our team to go in a certain direction”. ”We want to create that strong culture that we had in the past” och ”This deal allows us to do that”. För mig låter det som udden är riktad mot Ho-Sang och hans personlighet

Från den positiva sidan så kan nämnas att Ho-Sang spelade en av matcherna för OHL-all stars mot det ryska juniorlandslaget. På den matchen gjorde Ho-Sang 1 mål och 2 assist. Det kan man också läsa om mer här

Det ser inte ut som Ho-Sang kommer att få plats i Kanadas JVM-lag till i år. Möjligtvis ger matchen mot ryska laget honom en liten möjlighet men troligtvis blir det inte så.

Övriga forwards:

Victor Crus-Rydberg lär vi nog aldrig få se i en Islanderströja. På första 16 matcherna har han endast 12 poäng för Plymouth i OHL.. För att visa tillräcklig utveckling så borde han producera en bit över 1 poäng per match. Tyvärr inte tillräckligt. Tveksamt om han får spela JVM för Sverige.

Taylor Cammarata – Har producerat 11 poäng (1 mål, 10 assist) för University of Minnesota. Rent krasst – är man 1,70 m lång måste man producera mer poäng. Har två år kvar på universitetet så möjligheten finns naturligtvis men det börjar kännas som ett långskott.

Backar:

De flesta av de lovande backarna spelar denna säsong i Bridgeport. Återstående backar i CHL eller collegehockey ser i dagsläget inte ut att kunna få någon framtida NHL-karriär. Kanske Doyle Somersby som är 1,96 m lång och väger över 100 kg. Han spelar sin andra säsong för Boston University. Kanske kan han bli något med hjälp av sin storlek. Robbie Russo leder poängligan för sitt Notre Dame trots att han är back. Det är dock hans sista säsong i collegehockey och han är äldre än många motspelare.

Målvakter:

Här ser vi kanske den lagdel som överraskar mest bland Islanders prospects:

Ilya Sorokin draftade Islanders i somras med ett val i tredje rundan. Som 18-åring spelade han 27 matcher för sitt Novokuznetsk Metallurg i KHL. I år har har spelat mest matcher för laget och har en räddningsprocent på .911.

Spännande var att Sorokin blev uttagen i det Ryska A-landslaget i Karjala cup. Han stod matchen mot Tjeckien där Ryssland vann med 4-2 och Sorokin stod för 26 räddningar.

Han har kontrakt i KHL i ytterligare två år. Så det är lite osäkert framåt vad som kommer att hända.
En längre intervju med Sorokin finns här 

Sorokin väntas vara förstamålvakt för Ryssland i JVM.

Vad som är glädjande är att vi har en ung svensk målvakt som visat framfötterna i år. Islanders draftade Linus Söderström i fjärde rundan 2014. I säsongsinledningen spelade Linus för Djurgårdens J20-lag men blev under hösten utlånad i Södertälje SK. Där har har till dags datum spelat fyra matcher och gjort det mycket bra. Trots att han är 18 år och bara på ett korttidslån så har han fått spela mycket.

Linus har också spelat för Svensk juniorlandslaget under säsongen. Under fyranationsturneringen i Tjeckien i november spelade Linus två av tre matcher. I vinstmatchen mot Ryssland med 4-1 utsågs Linus till matchens lirare.

Linuss

Linus kommer säkerligen att tas ut till truppen till JVM. Han kommer dock ha hård konkurrens av Jonas Johansson från Brynäs och Samuel Ward som i år spelar för Asplöven men tillhör Luleå. Linus är ett år yngre än de två andra så det kan vara så att lagledningen vill sätta honom på tillväxt. Tilläggs ska dock att Jonas Johansson under hösten varit förföljd av sjukdomar och spelat väldigt lite. Till syvende och sist är det ju den bäste som spelar.

Vid draften 2013 tog Islanders två målvakter. Stephon Williams och Eamon McAdam. Stephon var redan 2013 en overager som hade lyckats bra i sin första säsong för Minnesota State. Under säsongen 2012-2013 stod ha i totalt 35 matcher med 2.00 GAA och .924 Save %. Inte helt fel att ta en chansning på en sådan kille i fjärde rundan. Följande säsong 2013-2014 förlorade han dock förstaspaden för sitt lag och hade statistiskt sett en riktigt medioker säsong med 3,23 GAA och en räddningsprocent på .862. Denna säsong har dock Stephon Williams hittat tillbaka till sitt spel från freshmansäsongen. Han har spelat tio matcher med ett GAA på 1,85 och en räddningsprocent på .915. Han får säkerligen spela även nästa säsong i collegehockey och sedan får Islanders ta ställning till om han ska få ett kontraktsförslag eller ej.

Eamom McAdam är under andra säsongen i Penn State andramålvakt. Förmodligen ett longshot att någonsin spela i NHL.

T-minus 10 days and counting…

Postat: 26 november, 2014 av Magnus i Okategoriserade
Supporterträffen i januari blev en succé

Supporterträffen i januari blev en succé

Det närmar sig. Med stormsteg. Bara tio dagar kvar nu tills vi åter får chansen att samlas för en utomordentligt trevlig kväll i goda supportrars lag.

Turerna kring säsongens första supporterträff har varit många och man har kastats lite mellan hopp och förtvivlan längs vägen.

Det hela började när Viasat helt oprovocerat valde att visa Pittsburgh Penguins för 348:e gången i år istället för mötet mellan de två hetaste lagen i ESPN’s senaste power rankings, nämligen Islanders vs St.Louis. Paniken började smått infinna sig då en första snabb rundringning till ett par uteställen gav negativt resultat i frågan om de hade Viasat Xtra NHL i sitt utbud. Skulle vi satsa på att hyra egen lokal och sätta upp något med hjälp av projektor? Tips om att Göteborgs Pensionärsförening hade lokal dök upp men det spåret lades ner med tanke på att visst dryckesintag eventuellt skulle kunna bli ett problem. Ett annat tips fick undertecknad att kolla med kvarterspuben Paddingtons vid Redbergsplatsen. Men efter att först fått positiva indikationer kovände puben med hänvisning till att det minsann kunde bli högljutt på en lördag. Högljutt? På en sportpub? På en lördag? Nähä! Okej, vill de inta ha oss vill vi inte vara där. En snabb surfning på det mest uppenbara alternativet slog dock till slut huvudet på spiken. O’Learys, vårt initiala val av lokal har ju Viaplay på sin repertoar, något som helt förbisetts av undertecknad festfixare. Så summa summarum, trots att vår insider på Viasat inte gjort sitt jobb till hundra procent löste sig ändå allt och detta med en helt onödig stressfaktor inblandat, då det ju aldrig var någon fara.

Nu hoppas jag att så många som möjligt har möjligheten att komma och förgylla denna tillställning. Supporterträffshäften är under produktion, Islandersquiz med fina priser ligger färdigt och bord är bokat för 15 personer. Klockan 17:00 får vi tillgång till bord men jag gissar att ett par av oss kör lite barhäng redan innan dess. Är man osäker på om man skall hitta någon av sina kamrater så är nog det säkraste tipset att se sig om efter någon klädd i blått och orange eller om man kommer på utsatt tid att helt enkelt fråga efter bordet som skall se på Islanders.

Jag kör en liten handuppräckning där ni som vet att ni kommer helt enkelt skriver ert namn så att jag med större säkerhet vet hur många vi blir. Bra för O’Learys att veta samt för mig så att jag tar med mig tillräckligt med quizmaterial.

Väl mött!

/Mangan

Anders Lee firar sin game winner mot Pens.

Anders Lee firar sin game winner mot Pens.

November. Ja, det är faktiskt november, den historiskt sett mörkaste månaden i Islanders historia. Flertalet säsonger har grusats redan i denna gråa höstmånad, då de sista löven på träden får ge upp sin kamp för att få hänga kvar. Med två raka förluster som avslutning på oktober och ännu en torsk som inledning på november var nästan hela Islanders fina säsongsinledning uppäten och, luttrade som vi supportrar är, preparerade vi oss för ytterligare en lång förlustsvit med tung uppförsbacke som följd.

Men det var just då, i matchen mot Anaheim, på vår road trip i Kalifornien som allt lossnade. Vi fick möta ett lag som dels saknade sina två ordinarie målvakter samt sina två bästa offensiva spelare. Trots detta hade vi förtvivlat svårt att föra matchen. Sargade av de tre tidigare förlusterna och med en formkurva som verkade peka nedåt i samma lutning som Hahnenkammrennen såg vi åter ut att gå mot ett svidande nederlag.

Det var då, då som vår kapten tog tag i händelserna. I overtime, i powerplay, en tveksam isare från Tavares och ett ännu mer tveksamt ingripande av LaBarbera. Segern var ett faktum. Vi lyckades slå Ducks i sin hemmarink, en stark prestation oavsett vilket lag motståndarna tvingades ställa på isen. Näst därefter följde en ännu mer imponerande skalp då vi slog regerande Stanley Cup-mästarna Kings på straffar i Staples Center. Denna road trip avslutades med 1-0 mot Arizona och det var i denna vevan som vi lade grunden för den utveckling vi nu ser i laget. Vi började tänka på defensiven, detta gav vinster som i sin tur gav självförtroende, ett självförtroende som inneburit stora segrar mot topplagen Tampa Bay och Pittsburgh.

Nattens match hemma i Nassau Coliseum var en flashback till 2013 års slutspel då Islanders och Penguins möttes inför en fanatisk publik på Long Island. Precis så var det även i natt. Elektriskt. Magiskt. Episkt.

Med 14 segrar på de 20 första matcherna är man i paritet med de allra bästa årgångarna av New York Islanders, det vill säga de från dynastitiden. Kanske är det hybris att tro att detta kommer hålla i sig under hela säsongen men i så fall, låt mig ha hybris då. För när om någonsin skall man som Islanderssupporter ges möjligheten till hybris om inte nu. Bäst att ta vara på ögonblicket.

Låt mig bara till sist få hylla den spelare som jag tycker har bidragit mest med positiva vibbar den sista veckan, Ryan Strome. Han visar nu prov på sin skicklighet och varför han draftades som nummer fem. Hela ”Kid Line” har kommit igång som ett väloljat lokomotiv och nu väntar vi bara på Tavares och Nielsens kedjor att komma upp i normal standard. Gissningsvis dras de med av hela den positiva aura som just nu genomsyrar Islanders och snart kan vi få se Penguins och de andra i Metropolitan jaga laget i blått och orange för topplaceringen.

Ziggymodellen.

Postat: 16 november, 2014 av massetyson i NYIse-ligan
Etiketter:, ,

Kommer ni ihåg den där killen i lågstadiet som alltid var sjukt överlägsen på rasterna, snodde åt sig bollen och snurrade upp någon stackars sate i motståndarlaget för att direkt vända tillbaka och slå en till tunnel, därefter driva mot mål och runda målvakten för en enkel och svindryg kasse.

Lite så är det med Ziggy. Istället för att dela jämna lag säger han bara med självsäker stämma:

-”Vi kör jag och Hole In 1ers mot rubb & stubb”.

Rätt så drygt. Herr Ferdinandsson skojar för tillfället med hela ligan och har hittills genomfört några briljanta trades samt återinfört den näst intill bortglömda hockeyfrillan som obligatorisk lagfrisyr, Getzlaf exkluderad. Det har visat sig vara ett vinnande drag, kolla tex in dessa förkrossande stats:

Ziggymodellen går som tåget.

Ziggymodellen.

Om vi kollar lite närmare så är Ziggy i topp i följande kategorier:

- Goals, Assist, +/-, PIM, GWG, SOG och Hits. Det räcker för att ge över 1000 pinnars ledning hittills över ligatvåan Hole In 1ers, ett lag vars deltagande i ligan länge var osäkert efter GM Magisterns ursurning över Yahoo’s mjukvara under säsongens första skede.

Själv var jag typen som på yngre dar emellanåt gillade att ta sats och yxa ner dessa boll/puckvirtuoser. Gärna med en lite sen glidtackling eller en fin bröstvärmare när killen i fråga kollade ner i backen. En strategi och ett tillvägagångssätt jag nu tycker passar ypperligt att applicera på årets upplaga av NYIse-ligan.

Hur gör vi då? Ziggymodellen har visat sig vara ruggigt effektiv hittills och GM Benny har byggt upp ett lag med riktigt tjocka och tuffa spelare som nämnde Getzlaf, Hartnell, Bufuglien och Mike Smith. De är inga killar man ger sig på en sen fredagkväll utanför Scaniarinken.

Istället krävs list och en gemensam insats att stå emot alla de klart tveksamma tradeförslag som Ziggy för tillfället skeppar likt den värsta dyngspridare, med ett gemensamt syfte att stärka upp målvaktspositionen – den för tillfället enda lite svaga länken i organisationen. Det bjuckas riktigt trötta och halvalkade killar mot stjärnmålvakter, med hopp om att någon stackars GM ska vara lite bakis och ”off-guard” och råka trycka på accept-knappen. Så se upp där ute, om säsongen inte ska vara helt över redan nu bör Ziggy hållas till två keepers!

Varma servetter,

/GM Massetyson

hz1

Harry Z in action

Säsongen är nu ungefär en månad gammal även i AHL. Bridgeport har hunnit spela 10 matcher och man är 6-3-1 såhär långt och med det ligger man sexa i Eastern Conference.

Vilka har då utmärkt sig speciellt i Tigers? Jo, Griffin Reinhart och Ryan Pulock är kanske de man spontant tänker på. Båda är med högt upp poängmässigt, däremot har Pulock finfina +4 medan Reinhart har sämst +/- i hela laget med sina -6. Hela backuppsättningen i Bridgeport är ju en fröjd att se då den innehåller lirare som Pelech, Graham, Mayfield, Ness, Pedan, Czuczman och tidigare nämnda Pulock och Reinhart.

Framåt visar gamla flygaren och pingvinen Harry Zolnierczyk bra form. Skulle inte bli förvånad om vi får se honom i Islanders innan säsongen är över. Han är trots allt en spelare med NHL-erfarenhet med lite extra självförtroende efter sina elva poäng på de inledande tio matcherna. Ett annat utropstecken är CJ Stretch som trots en del tidiga hånande ord från enstaka #NYISE-medlemmar angående både sitt namn och sin mustasch visat belackarna att han vill vara med och spela.

En annan som visat att han vill vara med bland de stora pojkarna igen är Kevin Poulin som övertygat stort, speciellt i de tre senaste starterna då han släppt in mindre än ett mål per match. Kanske får han en ny chans i NHL om Islanders fortsätter sitt givmilda målvaktsspel.

Svenskarna har ännu inte utmärkt sig speciellt i poängprotokollet men John Persson lirar i andrafemman, ihop med Stretch och Zolnierczyk, och Johan Sundström centrar tredjelinan. Sebastian Collberg har inlett piggt men har tvingats till vila de fyra senaste matcherna med småskavanker.

Annars har väl den största snackisen kring laget varit målvakten David Leggios fräcka tilltag då han ställdes ensam med två spelare i matchen mot Springfield. Leggio välte helt enkelt sin målbur och förhindrade friläget med straffslag som följd, en straff som han sedan räddade. Se klippet nedan.

***** Borde inte Islanders snegla åt Sound Tigers håll när det kommer till att döda utvisningar? Isles ligger överlägset sist i NHL i denna spelform med pinsamma 63,9% dödade. Sound Tigers ligger däremot trea i samma kategori i AHL med fina 90,2%. Man har endast släppt in ett mål i numerärt underläge på de sju senaste matcherna. Vad gör Tigers som inte Isles gör? Dags att bredda samarbetet något?

***** Bridgeport har nu 499 vinster i franchisens historia. Man är totalt sedan lagets uppkomst 499-413-126 på 1038 matcher.

Kevin Poulin in action

Kevin Poulin in action

Hörde jag brunk?

Senast det begav sig bjöd jag på en hyfsat konstruktiv och lätt bitter analys av Islanders något labila säsongsinledning. Framförallt var det bristen på kreativitet, fart och fläkt i det offensiva liret som avhandlades. Därför känns det oerhört angenämt att denna gång få leverera ett rakt igenom tokpositivt alster efter de senaste Twitternyheterna från Arthur Staple.

Gud. Har. Nämligen. Hört. Bön.

Många Islesfans med mig satte kvällswhiskyn i vrångstrupen när man möttes av nyheten att hockeyeleganten Eric Boulton sitter med nylindad folie och slipade grillor inför nattens match mot Anaheim Ducks. Boulton, 38 har med sin något kantiga skridskoåkning och stelopererade handleder lyckats få motståndarmålvakterna att vittja nätet inte mindre än 29 gånger under den snart 14-åriga NHL-karriären. I pressboxen sitter istället Casey Cizikas som legat halvknackigt till den sista tiden, framförallt efter den negativa kritiken från Swedish Islander-bloggen där man öppet och högljutt kritiserat energiknippets bristfälliga tålamod. Där och då kunde Capuano inte längre kunde stå emot opinionen och ännu en härlig omvaskning i kedjorna var ett faktum.

Cappy’s compositions vs Ducks:

Kulemin-Tavares-Okposo / Lee-Nielsen-Grabovski / Conacher-Nelson-Clutterbuck / Martin-Strome-Boulton

Leddy-Boychuk / de Haan-Hamonic / Hickey-Visnovsky

Halak (Johnson)

Ducks är ett lag som besitter både styrka och snabbhet. Perry och Getzlaf kanske ligans absolut starkaste tandems de senaste åren, där vill det till att killar som Hickey och Visnovsky har käkat duktigt med gröt till morgonfrukosten. Eftersom Ducks lirar hemma blir det svårt att få önskade matchups mot dessa herrar, samtidigt som att JT & The Gang återigen får tuff bevakning.

Några snabba inför inatt:

  • Strome lär inte vara svinnöjd över placeringen mellan Bröderna Stök. Tveksamt att en centring av dessa båda herrar var det han såg framför sig på draftdagen när han drog på sig Islanderströjan för första gången. Men – han har visat att han kan producera trots dylik omgivning, gjorde det riktigt bra med Colin McDonald och just Matt Martin i slutet av förra säsongen.
  • Balansen i laget ser trots Boultons återkomst betydligt bättre ut i mina ögon. Brock kommer göra nytta mellan CoCo och The Stache och Anders Lee får chansen i topp-6.
  • Kulemin, den gamla målsprutan (nåja) från fornstora dar får en välförtjänt chans i topplinan efter upprepade starka insatser. En spelartyp som kan skapa lite välbehövliga ytor för #91.

Låt oss hoppas på en stabil insats inatt och att Halak fortsätter på det sätt han visade senast. Då kan det bli riktigt bra. Det blir vinst. Boulton GWG, Strome 1+1. Gott så.

LGI!

/Massetyson

Islanders spelare vi minns/glömt del 2

Postat: 4 november, 2014 av ziggyp16 i Spelare vi glömt

rp

Då så, efter ett längre uppehåll i bloggandet än planerat så är det verkligen på tiden att jag presenterar den andra spelaren i min följetång spelare vi minns/glömt. Tanken från börjar var att kunna lägga ut en ny lirare varje månad här på bloggen,så har inte riktigt varit fallet hittills så skärpning Fredrik :)

Den herre jag vill presentera för er idag är en spelare som tillbringade större delen av sin långa karriär i vårt kära Islanders och torde således inte vara någon helt främmande person för oss inbitna. I mitt tycke en av de absolut tuffaste backar som dragit på sig Islanders tröja, hans namn är Rich Pilon

Rich Pilon föddes i Saskatoon, Kanada 30:e april 1968. Han draftades av oss i 7:e rundan (143 totalt) år 1986. Innan draften spelade han en mycket fysisk hockey i WHL-laget Prince Alberta Raiders. Rich gjorde sig redan där känd för sina saftiga tacklingar samt heta temperament. På 139 matcher för Raiders stod han för 17 mål, 55 ass samt hejdundrande 369 minuter på botbänken! Många andra spelare i WHL drog säkerligen en lättande suck när Rich draftades av Islanders och till slut debuterade i NHL säsongen 1988/1989. Rich Pilon var allt annat än en fantom på rören eller en gudabenådad snitsare med klubban (bortsett från ett par finfina spearing på andra lagets nycklespelare). Den första säsongen i Islanders fick han förtroendet i 62 matcher. Rich gjorde inget mål denna säsong, dock levererade han 14 assist och skapliga 272 minuter i utvisningsbåset. Islanders hade fått en ny ”värsting” på isen som inte backade för någon, någonsin, aldrig! Han var stenhård i kroppen och blev snabbt lagets polis med uppgift att knäcka motståndarnas stjärnor mentalt och fysiskt.

Sanning och säga så gick Rich över gränsen vad som är ok att göra på isen så många gånger att det skulle behövas skriva en egen uppsats kring hans övertramp. Han var involverad i gurgel mer eller mindre varje match och släppte gärna handskarna om det behövdes. Den värsta incidenten jag minns hade dock inte Pilon skulden i då det var en olyckshändelse. Incidenten skedde 14:e maj 1993 i match 7 i slutspelet mot pingvinerna. Offret var stjärnan Kevin Stevens. Han var en riktigt vass målskytt men också duktigt fysisk i sin spelstil. Stevens skulle tackla  Pilon nere i sarghörnet och fick in en rejäl propp men olyckligtvis med huvudet före rakt in i Richs hjälmvisir. Stevens var medvetslös redan i luften innan han han handlöst föll med huvudet rakt ner i isen. Att säga att Stevens blödde ymnig är en underdrift då han fullkomligt badade i sitt eget blod. Lyckligtvis klarade Kevin livhanken, dock blev han sydd i ansikte med över 100 stygn. Ett klipp på denna incident finns på youtube, känsliga tittare varnas dock.  Pilon själv var rejält skakad efter denna incident, men Islanders tog hem game 7 genom ett övertidsmål av David Volek, Det är inte helt otänkbart att matchen kunde slutat annorlunda om Kevin Stevens varit kvar på isen…

Rich Pilon stannade på long island i12 säsonger och bidrog enormt i det fysiska spelet. Jag minns han helt ljuvliga svarta helskägg och den klassiska hockeyfrillan samt det helt otroligt tuffa tacklingar och fighter han var i. Jag har för mig att han en och samma säsong, kan ha varit 97/98, kastade handskarn mot dåtidens tuffingar Tony Twist, Tie Domi och Bob Probert med vinst i samtliga box. På sidan av isen hade dock Rich periodvis stora problem med alkoholen och besökta flera avvänjningskliniker med ett inte allt för gott resultat då missbruket fortsatt under hela hans karriär.

Rich Pilon avslutade sin tid som spelare i St.Louis säsongen 2001/2002. Totalt medverkade han i 631 NHL-matcher (509 matcher för Islanders) och noterade ofattbara 1805 minuter i utvisningsbåset på dessa. Numera jobbar denna urkraft med att utvinna uranium ur en gruva uppe i Kanada, väldigt passande om ni frågar mig. Dessutom är han enligt vad jag förstått nykter sedan nästan 7 år tillbaka,

Jag anser att Rich Pilon är än av de hjältar som fått alldeles för lite cred för det jobb han gjorde år ut och år in för New York Islanders, så det känns väldigt härligt att få skriva några rader om honom i denna blogg.

Keep your beard and stay sober Mr Pilon!