Charles Wang ser nu ut att äntligen ha kommit överens med nya köpare till Islanders. Det är inte Andrew Barroway som tidigare varit intresserad av ett köp som får chansen. Istället är det Washington Capitals före detta delägare Jon Ledecky och affärsmannen Scott Malkin som till en början köper en minoritet av aktieposterna. Under de kommande två åren kommer deras ägandedel ökas till en majoritet. Wang stannar under tiden som huvudägare men sedan är det alltså tänkt att Ledecky/Malkin skall ta över. Barroway har å sin sida stämt Wang för kontraktsbrott då han anser att en muntlig överenskommelse brutits.

Att vi nu ser ljuset i tunneln även om Wang stannar två år till känns glädjande. Vi behöver få in nya ägare som tror på laget och som vågar satsa ekonomiskt. Wang har ju länge sett Islanders som ett blödande sår som hela tiden måste läkas. Tyvärr har han bara använt plåster på såret som egentligen krävt ett rejält bandage, om ni köper metaforen.

Scott Malkin

Scott Malkin

Jon Ledecky

Jon Ledecky

 

Spelare vi minns/glömt Del 1

Postat: 27 juli, 2014 av Magnus i Spelare vi glömt
Etiketter:

TL1

Så, då har tiden kommit för mig att presentera den första  f.d Islandersliraren som vi kanske kommer ihåg eller som helt enkelt har fallit ur minnet. Den jag vill presentera ÄR en vänstervinge som enkom gjorde 26 matcher för Islanders under säsongen 1994-95. På de matcherna gjorde han 5 mål och 4 assist. Hans namn är Troy Loney. Några av er kanske tänker vem f**n är Troy Loney?

Att jag valt just Troy som min första spelare att presentera beror dels på att han var skicklig som spelare och dels på att han var den förste Islandersliraren som jag hade på ett hockeykort. Troy föddes i 21 september 1963 i Bow Island, Kanada. Efter en tid i PW hockey (juniorhockey) inledde han sin karriär i WHL-laget Lethbridge Broncos  säsongen 80-81.  Troy draftades sedan i tredjerundan (52 totalt) av Pittsburgh 1982, men debuten i NHL fick vänta ett tag till. Först efter tre säsonger i Lethbridge blev han uppflyttad till det dåtida AHL-laget Baltimore Skipjacks inför säsongen 83-84. Under sin första AHL-säsong stod han för 31 poäng samt 147 utv-minuter på 63 matcher. Troy gjorde sig inte känd som någon poängmaskin, men han spelade fysisk hockey utan att klaga, samt petade in poäng lite nu och då. Detta gjorde att han säsongen 83-84 även fick göra sin NHL debut för Penguins. Totalt blev det 13 matcher i NHL den säsongen, men varken några mål eller assist.

Under säsongen 1984-85 blev Troy mer och mer bofast i Penguins och gjorde 18 poäng på 46 matcher för dem. Han gjorde även 15 matcher för Skipjacks (4+2) samma säsong.  Troy fortsatte att hoppa mellan Pittsburgh och Skipjacks fram till säsongen 87-88 då han tog en ordinarie plats. Herr Loney blev Penguins trogen fram till säsongen 1992/1993 och gjorde på totalt 403 matcher 48 mål och 76 assist. Tiden i utvisningsbåset uppgick till hela 795 min! Troy fick även två Stanley Cup-ringar på fingret för säsongerna 90/91 och 91/92. Troy bidrog givetvis, men firma Lemieux, Francis och Jagr stod för det mesta poängmässigt…

Inför säsongen 1993/94 tillkom nya lag i NHL, bland annat Anahaim, och det var de som plockade Troy Loney i expansion draften 1993. Han blev till och med lagkapten för dem under deras första NHL-säsong! På 62 matcher för Ducks gjorde han 19 poäng och hamnade på botbänken i totalt 88 minuter. Den 29 juni 1994 hamnade han till slut i New York Islanders i utbyte mot Tom Kurvers. Väl där minns jag några matcher där hans aggressivitet bidrog enormt till ett flertal segrar. Troy provocerade de andra lagens stjärnor och fick dem lätt ur balans med lagliga (stundom olagliga) medel. Jag minns Troys ihärdiga checking och vinnarskalle vilket gjorde honom, i mitt tycke, till en helt fantastisk spelare!

Loney hamnade efter 26 matcher hos oss på Waivers och blev,gud förbjude, plockad av Rags. Dock blev det endast fyra matcher för dem innan han lade skridskorna på hyllan i maj 1995. Numera jobbar Troy och hans fru Aafeke i USHL med hockeylaget Youngstown Phantoms. Det laget har fått en ny delägare i form av Troy och han kan säkerligen bidra med att få in lite fysik och tjuvtricks i pojkarna!

Nästa månad kommer en ny lirare vi minns/glömt åter att presenteras av mig. Denne är en back som har gjort mer matcher för Islanders än Troy Loney!

 

 

 

Cizikas2

Casey ”Zeeker” Cizikas

de Haan

Calvin de Haan

I dagarna har både Casey Cizikas och Calvin de Haan skrivit på de qualifying offers man blev tilldelade av klubben för en knapp månad sedan. Tidigare i veckan accepterade även kvartetten Matt Donovan, Brett Gallant, Anders Lee och Aaron Ness sina qualifying offers och därmed återstår egentligen bara Kevin Poulins signatur eftersom Anders Nilsson redan aviserat spel i KHL. Med nya målvakter införskaffade är det väl tänkbart att Poulin ser över sina valmöjligheter innan något nytt kontrakt skrivs på från hans sida.

Cizikas skrev på för två nya säsonger och för det belönades han med $2 miljoner. De Haans kontrakt sträcker sig över tre säsonger och är värt $5,9 miljoner. De övriga fyra som nyligen skrev på nya kontrakt fick samtliga ettåriga avtal med en lön på under miljonen var.

Islanders meddelade också samtidigt att man tar farväl av Kirill Kabanov genom att köpa ut hans sista år på kontraktet. Chansningen man tog med den opolerade ryssen vid draften 2010 gick alltså inte hem och det blev till slut inte mer än en handfull matcher i Bridgeport som bäst för Kabanov.

Islanders befinner sig nu i en ganska ovanlig situation då man bara har ca $10 miljoner kvar till lönetaket. Så högt har vi nog, utan att ha alla fakta framför mig, inte legat sedan lönetaket infördes i NHL.

Dessutom omfattas truppen av 16 forwards som alla aspirerar på en plats i laget till säsongsstart. Därför har det, med all rätt, spekulerats i diverse sociala medier om ifall Isles kommer försöka trada till sig en topp-4 försvarare innan säsongsstart. Vi får väl se huruvida så blir fallet framöver.

Wrap up på Mini Campen

Postat: 14 juli, 2014 av bferdinandsson i Prospects

Vad betyder väl då en minicamp?

Debatten har stundtas varit hård mellan olika bloggare och journalister gällande just detta? Kan man dra några slutsatser kring hur lovande en spelare är utifrån träningar, en match i  all star still och skills competition?

Vi måste börja att ha i åtanke att många av spelarna på denna mini camp inte varit på is på över en månad. Det gör säkerligen en del spelare mer rostiga än andra. Samtidigt – detta är en ganska unik situation att kunna visa upp sig för coacher och ledning inom Islanders. Varför skulle man inte ta chansen att glänsa lite extra? Detta i en miljö där motståndet är avsevärt sämre än de är vana med.

Som tråkig svensk så vill jag nog lägga min någonstans i mitten i detta.

Nej – det går inte att dra några långtgående slutsatser utifrån spelarens prestation i minicampen. Och nej – vad spelaren presterar i juli kommer inte ha den minsta betydelse när den riktiga campen börjar i september.

Men – det fanns ändå spelare som visade lite extra. Några som verkligen kände att de ville visa upp sig för sin möjliga framtida arbetsgivare.

En av dessa spelare var definitivt Josh Ho-Sang. Oavsett övning visade han verkligen att han gav allt. Han känns som ”man on a mission”. Han vill visa hockeyvärlden hur bra han är och att 26 andra lag som verkligen missade något. Han visar tydligt att han vill ha pucken och att han vill vara den som gör de avgörande sakerna. Det var dock också ganska tydligt att han måste lägga på sig lite muskler. Stundtals när han mötte större och starkare motståndare (bl.a. Czuczman i matchen) så märktes det att han väger lätt.

En spelare som hamnat något i backgrunden av Ho-Sang är Michael Dal Colle. Trots att han draftades 23 platser före Ho-Sang så får han inte ens i närheten så mycket uppmärksamhet som Ho-Sang. Det kanske dock till och med är positivt för honom. Inte lika mycket uppmärksamhet och inte lika stora förväntningar. Dal Colle var inte lika elektrisk som Ho-Sang under campen men visade upp bra skridskoåkning och ett snabb och rappt skott.

Griffin Reinhart och Ryan Pulock bildade backpar under matchen. Kanske är det framtiden vi ser där? Det var uppenbart att bägge två har spenderat avsevärd tid i gymmet då de såg stora och vältränade ut. Noterbart är att de delade förstaplatsen gällande hårdaste skottet. Skotten nådde 89 mph

Ville Pokka var dock en spelare som inte var speciellt synlig. Man hade ju hoppats att han verkligen skulle visa upp sig nu när han skrivit kontrakt. Tyvärr var det inte så. Dessutom framkom uppgifter om att Pokka kommer att spela för Kärpät i finska ligan om han inte tar en plats i NHL till hösten. Det borde ju ytterligare ge tändvätska för mini camp men icke.
Personligen tror jag det är ett misstag. Pokka har redan spelat tre säsonger för Kärpät. Hur mycket mer har han att bevisa där? Ja – visserligen kan han säkert få spela för det Finländska A-landslaget men jag tror ändå att det hade varit bättre för hans utveckling att spela i Bridgeport i AHL. Där får han möjligheten att anpassa sig till det nordamerikanska spelet på mindre rink.

Matchen slutade 7-3 till Team Blue mot Team White. Eller rättare sagt själva matchen slutade 5-2 till Blue och sedan slutade skills competition 2-1 till Blue och totalt 7-2. Logiskt?

I matchen gjorde Josh Ho-Sang ett mål och två assist för Team Blue. Övriga mål för Blue gjordes av Alan Quine, Dylan Gambrell, Tommasco Bucci och John Schiavo

För Team White gjorde Robbie Russo och Evan Polei mål. Michael Dal Colle gjorde en riktigt snygg assist på Russos mål.

Laguppställningarna var enligt följande:

Blue Team                                                                               

Mike Halmo – Alan Quine – Joshua Ho-Sang
Yuri Terao – Chris Makowski – Tommaso Bucci
Alex Grive – Austin Cangelosi – Ryan Siiro
Nicholas Jones – Dylan Gambrell – John Schiavo

Ryan Pulock – Griffin Reinhart
Adam Pellech – Jesse Grahm
Loic Leduc – Jake Bischoff

White Team

Victor Crus-Rydberg – Michael Dal Colle – Taylor Cammarata
Steve Swavely – Thomas Ebbing – Sam Herr
Woody Hudson – Connor Graham – Ty Loney
Liam Ferguson – Evan Polei – Michael Marnell

Andrey Pedan – Scott Mayfield
Jake Rutt – Kyle Burroughs
Ville Pokka – Kevin Czuczman

Minicampen är nu över. Spelarna får koncentrera sig på fysträningen så att de är i bästa möjliga form inför den riktiga campen som börjar i september. Ledning och coacher i Islanders har nu lärt känna de unga spelarna bättre och har säkerligen gett den gott om instruktioner hur de ska träna under sommaren.

Min alldeles personliga höjdpunkt från alla de intervjuer som gjorts under campen är den där ett antal spelare får försöka uttala några ortsnamn på Long Island… Inte helt lätt.

Idag tisdag startar den årliga mini campen.

Mini campen är för de som inte känner till det ett mindre träningsläger inriktat mot draftval och yngre prospects som inte spelat professionellt i NHL eller AHL mer än något år. Förutom dessa är även ytterligare ett antal spelarare inbjudna. Dessa är vanligtvis odraftade spelare från de kanadensiska juniorligorna eller collegespelare.
Campen avslutas med en lekfull träningsmatch mellan lag vit och lag blå.

Matchen spelas klockan 01.00 natten mellan torsdag och fredags och visas på www.newyorkislanders.com

Varför är detta då intressant? Jo för att det för många är första möjligheten att få en glimt av framtidens lirare i Islanders. Det är nog inte speciellt många som har möjligheten/tiden att kolla på matcher från de kanadensiska juniorligorna t.ex.

Vilka ska vi då hålla ett extra öga på?

Josh Ho-Sang (Draftad som  #28 -2014)

Jag är mycket nyfiken på Ho-Sang som beskrivs som en av de mest talangfulla spelarna i hela 2014-draften men som föll ända till nummer 28 p.g.a. att han upplevs som lite för kaxig och lite för självisk. Hans stora favoriter är PK Subban och Patrick Kane – spelare som ibland sätter jaget före laget. Warren Rychel som är GM för Josh juniorlag Windsor Spitfires har kallat honom för den mest talangfulla spelare som han haft hand om. Då har ändå spelare som Tyler Seguin och Cam Fowler spelat där. Det finns dock ett aber. Han säger mest talangfulla – inte mest kompletta.

Islanders tradade sina två val i andrarundan för att kunna få möjligheten att ta Ho-Sang.

Michael Dal Colle (Draftad som # 5 -2014)

Lite av Ho-Sangs motsats som person. Verkar artig och nästan lite reseverad men gjorde väldigt mycket poäng i Oshawa Generals förra säsongen. Kanske JTs framtida LW. Kommer säkerligen att behöva ytterligare ett år i OHL och bör ha en god chans att få spela för Kanada i junior VM.

Griffin Reinhart (Draftad som #4 – 2012) 

Hade en riktig monstersäsong i Edmonton Oil Kings i WHL. Han var kapten i det lag som vann både WHL-mästerskapet samt Memorial Cup. Fick mycket beröm från både lagledning och medspelare för sina goda ledaregenskaper. En stor och stark defensiv back som säkerligen kommer gör mycket nytta i många år framåt.

Kommer troligen att ta en plats i Islanders redan från säsongstarten.

Ville Pokka (Draftad som #32 -2012)

En finsk spelskicklig back som bland annat vann Junior VM-guld i Malmö i januari. Har spelat i finska högstaligan i tre säsonger med Kärpät. Var en av kandidaterna till årets back i Finland. Sparade det bästa till slutspelet där han gjorde 11 poäng (2 mål & 9 ass) på 16 matcher i laget som vann mästerskapet.

Får troligen börja i Bridgeport för att komma in i det nordamerikanska spelet.

Ryan Pulock (Draftad som #15 -2013)

Hårdskjutande kanadensare som förra säsongen gjorde 23 mål på 66 matcher för Brandon Wheat Kings i WHL. Om utvecklingen fortsätter på samma sätt är han troligtvis Islanders framtida Power play QB. Hyllad för sina ledaregenskaper.

Börjar troligen i Brigdeport. Är inte lika redo som t.ex. Griffin Reinhart.

Taylor Cammarata (Draftad som # 76 -2013)

Kortväxt spelare (170 cm) som är en riktig poängmaskin. Gjorde bland annat fler poäng än Nathan MacKinnon i sitt High Schoollag. Spelar för University of Minnesota och gjorde som freshman 27 poäng (10 mål, 17 ass) på 39 matcher. Det är t.ex. mycket bättre än vad Brock Nelson gjorde i sin första säsong i collegehockeyn.

Dock frågetecken både kring storlek och skridskoåkning.

Linus Söderström (Draftad som #95 -2014)

En av två  svenskar på mini campen. Stor målvakt (192 cm) som förra säsongen spelade för Djurgårdens U20-lag och ett antal landskamper för svenska U18-landslaget. Behöver nog några år på sig innan det kan bli aktuellt att flytta till Nordamerika.

Victor Crus Rydberg (Draftad som # 136 -2013)

Den andra svensken som är med. Spelade tidigare i Linköpings juniorlag men spenderade förra säsongen i Plymouth Whalers i OHL. Tyvärr hade inte Plymouth något vidare lag förra säsongen. Kanske det bidrog till att det endast blev 37 poäng på 62 matcher. Fick avsluta säsongen i Bridgeport där han var poänglös på 7 matcher.

Känns lite som att säsongen 14/15 blir något av make or break för Victors framtid i Islanders. Han bör minst snitta över en poäng per match för att framtiden ska se ljus ut.  

Samtliga spelare som är med kan man se här

Vem åker shotgun med JT?

Postat: 7 juli, 2014 av massetyson i Krönika

Säsongen 2014/15.

Ingen Moulson framför kassen i PP. Ej heller någon Vanek i Garth’s lagbygge. Hyfsade kontraster de där tjugosexorna. Samma nummer men en par riktiga motpoler både vad gäller ansiktsbehåring och auran som omgav dem när de spelade för klubben. Moulson – En hjälte med sinnessjuk hand-eye-coordination, ruggigt stark längs sargerna och skönt trasig skridskoåkning. Kort sagt en publikfavorit. Den sistnämnda – Levererade mindre än han lovade. Gav blanka fan i hemjobbet. Dessutom Kessel-tjock. Herr Vanek bjöd dessutom på en hyfsad efterbeska i form av förlorade draftval i ”the Connor McDavid sweepstakes”, något som i och för sig kanske var det som fick firma Wang/Snow att sent om sider öppna upp plånboken på free-agent marknaden.

Ovanstående gossar är som bekant historia nu. Låt oss blicka framåt och se över möjligheterna till vem som kan ”mesha” på bästa sätt med firma JT/Okposo – jag förutsätter att captain Jack väljer att bygga vidare på den kombinationen.

#89 Cory Conacher - 5’8″/176lbs/Left/7G+19A (79GP)

Snabb och målfarlig rackare som gjorde bra ifrån sig i Lightning, hade det tyngre i Ottawa och var precis som resten av Sabres med undantag för Zemgus Girgensons riktigt jävla kass i slutet av förra säsongen. Tydligen rätt stark trots sin ringa höjd över vattenytan och känns tämligen streaky. Lär kunna bidra med betydligt mer fart i anfallen än både den gode #26 och den onde #26. Kan göra viss succé i förstalinan men med lika stor sannolikhet tuggar han knopp längst ut på bänken. Ride shotgun next to JT-sannolikhet: 3 Jason Blake av 5 möjliga.

#40 Michael Grabner – 6’1″/187lbs/Left/12G+14A (64GP)

Att Grabs har fart under rören är ett understatement. Liknar högeryttern i ett Stiga-bordshockeyspel med sitt frenetiska gnuggande längs med långsidorna. Ett ruggigt vapen i boxplay och är emellanåt het som det mest kvalitativa av strykjärn. Hade en ”lätt” scoring slump förra året på 31 matcher, men va fan – vem som helst får ju på sig grillvantarna emellanåt. Nu snackas det en del om att Grabs är på väg bort i någon form av paketlösning med Bailey, eventuellt Frans och en rejäl laddning talang. Detta vore en riktig blunder, behåller vi Frans/Grabs har vi en klockren tredjelina tillsammans med Clutterbuck medan ryssarna kan härja fritt i andralinan. Ride shotgun next to JT-sannolikhet: 2 Jason Blake av 5 möjliga.

#36 Eric Boulton – 6’1″/225lbs/Left/2G+2A (23GP)

Nä.

#17 Matt Martin – 6’3″/209lbs/Left/8G+6A (79GP)

Extremt skön energi i den här killen men vi har redan en elektrisk spelare i Okposo. Fjärdelina med Cizikas känns rätt. Ride shotgun next to JT-sannolikhet: 1 Jason Blake av 5 möjliga.

#15 Cal Clutterbuck – 5’11″/207lbs/Right/12G+7A (73GP)

Kan definitivt axla Moulsons mantel när det är dags för Movember och besitter dessutom ett riktigt rappt handledsskott – men har Cal möjligen tappat lite av målglöden han visade prov på i Minnesota? En hårding som gärna bjuckar motståndarbackarna på en propp och lär bli extremt användbar i ett eventuellt play-off, blir han månne Isles svar på Bryan Bickell? Tills dess ser jag honom som en forward för bottom-6, som maler ner motståndarnas backar och skapar viktig momentum för laget genom sitt fysiska spel. Ride shotgun next to JT-sannolikhet: 2 Jason Blake av 5 möjliga.

#27 Anders Lee – 6’3″/227lbs/Left/9G+5A (22GP)

Hyfsat ny i Islanderssammanhang men killen faktiskt är 24 år och att döma av invägningen har han lämnat puberteten för ett tag sedan. En powerforward som avslutade säsongen riktigt starkt och tog chansen där uppe när han fick den. Kollar man målsnittet så levererade Lee på samma nivå både i Bridgeport och NYI – tyder på att han är redo för högsta ligan. Men – hur mycket spelade det in att flera av motståndarna inte hade allt att spela för i slutet av säsongen? Kan Lee komma ut ”guns blazing” direkt från training camp har han alla möjligheter att återigen finna sig i line-upen bredvid herrar Tavares och Okposo. Gött för honom. Ride shotgun next to JT-sannolikhet: 3 Jason Blake av 5 möjliga.

#29 Brock Nelson - 6’4″/192lbs/Left/14G+12A (72GP)

Den gänglige Brock var ett av få undantag som med stolthet kan blicka tillbaka på säsongen 2013/14. Det kan låta tråkigt att benämna honom New York Islanders svar på Magnus Erlingmark, men om man skiter i det låter jävligt trist och istället fokuserar på att Brock levererar kvalitet i alla zoner, både som wing och center är jämförelsen faktiskt inte alldeles dum. Bra på att hålla i puck, kämpar i alla lägen och kan dessutom placera pucken i påsen. Frågan är bara vart vi får se honom denna säsong? Om Frans lämnar i en eventuell trade är chansen stor att Brock får centra tredjelinan. Om Frans är kvar har vi JT, Grabo, Frans, CC down the middle och Brock kan i såna fall få chansen i förstalinan som LW. Därför: Ride shotgun next to JT-sannolikhet: 3 Jason Blake av 5 möjliga.

#18 Ryan Strome - 6’1″/187lbs/Right/7G+11A (37GP)

Enligt många behöver Strome fortfarande bygga lite biceps, men 85 pannor inför sommaren är inte illa pinkat och med assistans av Eric Cairns på bänkpressen kan han nog krypa ett par kilo närmare 90 när det närmar sig training camp. Har ännu inte fyllt 21 och Strome visade under förra säsongen bitvis prov på den talang som utan tvekan kommer att göra honom till en riktig sevärdhet på Long Island och framförallt i Brooklyn. Lär bli en hyfsat offensiv typ av hockey ifall man placerar både JT och Strome i samma lina, mer highlight reel goals – produktionen framåt har alla möjligheter att fullkomligt explodera. Ifall den gode Okposo har tränat sikte i sommar lär han få en hel bricka med smörgåsar uppdukade av #18 och #91 kommande vinter. Skulle Strome bli valet är vi mer sårbara bakåt, men jävlar vilken gladhockey vi kommer att bjudas på. Ride shotgun next to JT-sannolikhet: 4 Jason Blake av 5 möjliga.

Sådärja. Det finns några sköna namn att placera på den där vänstervingen. Känner ni likt Brock peppen inför säsongen 2014/15? Tro på’t!

Brock kasse

There’ll be plenty more of those on JT’s wing.

 

Vi breddar och spetsar truppen

Postat: 6 juli, 2014 av Magnus i Okategoriserade
JoS

Joakim

js

Jesper

fn

Fredrik

Benny

Benny

 

 

 

 

 

 

Fyra år efter starten av New York Islanders Sweden är intresset för laget större än någonsin i Sverige, detta mycket tack vare olika sociala media. Kort efter bloggen startade kunde man hitta mig även på twitter och det var också där som grunden till dagens solida fanbase lades.

Tre år senare kom idén att starta upp facebookgruppen #NYISE, uppkallad efter vår egna hashtag på twitter som i sin tur var framtagen för att förena svenska Islandersfans på denna mikroblogg.

Efter en väldigt lyckad supporterträff i januari i år kändes det som att vi nått dit vi verkligen ville, att nån gång i livet titta på en Islandersmatch ihop med folk från olika delar av Sverige som tycker och tänker likadant som oss själva, en smått surrealistisk upplevelse och förmodligen helt otänkbart bara för fem år sedan.

Nu skrivs ett nytt historiskt kapitel i denna sannsaga då vi nu lanserar och presenterar fyra nya skribenter. Då både undertecknads och Magisterns livssituationer gör att tiden för bloggandet begränsas betydligt krävs denna förnyelse och jag kan lova er läsare att det blir absolut inte på bekostnad av kvalitéen. De fyra är ytterst dedikerade till Islanders och samtliga drivande och bidragande i debatten kring laget.

De fyra kommer presentera sig själva lite närmare under fliken ”Om oss!” och de är Jesper M. Sjöberg, Joakim Sandin, Fredrik Nordgren och Benny Ferdinandsson. Fredrik har lovat lite godis kring ”unsung heroes” i Islanders genom historien, Benny vill fokusera en större del på våra prospects, Joakim har med egen rutin från hockeyspelande i Connecticut en skön infallsvinkel och gött tugg, Jesper är som gammal skribent på SvenskaFans en oslipad diamant in the making som kommer leverera artiklar av världsklass.

Ladies and gentlemen, your New York Islanders Sweden 2014-15!